[Tọmas] Av aram.; betyder ”tvilling”.

En av Jesu Kristi apostlar. Han kallades också ”Tvillingen” eller Didymos. (Mt 10:3; Mk 3:18; Lu 6:15; Joh 11:16, not) Han förefaller ha varit något impulsiv när han uttryckte sina känslor eller sina tvivel. Men när hans tvivel väl hade skingrats tvekade han inte att bekänna sin tro.

När Jesus tänkte återvända till Judeen för att uppväcka Lasarus från de döda sade Tomas: ”Låt oss också gå, så att vi kan dö med honom.” (Joh 11:16) Eftersom judéerna kort dessförinnan hade sökt stena Jesus (Joh 11:7, 8), tänkte Tomas kanske uppmuntra de andra lärjungarna att slå följe med Jesus, även om det kunde leda till att de dog i likhet med ”honom” – dvs. antingen Lasarus eller Jesus.

När Jesus sade att han skulle gå bort för att bereda en plats åt apostlarna gav Tomas uttryck åt tvivel. Han sade: ”Herre, vi vet inte vart du nu går. Hur vet vi vägen?” (Joh 14:2–6) Och då Tomas fick höra att Jesus hade uppstått sade han: ”Om jag inte får se märket efter spikarna i hans händer och sticka mitt finger i märket efter spikarna och sticka min hand i hans sida, kan jag faktiskt inte tro.” Åtta dagar senare fick Tomas möjlighet att göra detta, när  Jesus återigen visade sig för lärjungarna. Men det framgår inte av berättelsen om Tomas verkligen rörde vid såren vid det här tillfället. Han blev i varje fall övertygad och utropade: ”Min Herre och min Gud!” Kristus gav honom därefter en mild tillrättavisning med orden: ”Lyckliga är de som inte ser och ändå tror.” (Joh 20:24–29)