Ett sådant avrättningsredskap som Jesus Kristus blev hängd på. (Mt 27:32–40; Mk 15:21–30; Lu 23:26; Joh 19:17–19, 25) På klassisk grekiska betecknar ordet staurọs, som i Nya världens översättning återges med ”tortyrpåle”, först och främst en upprättstående stolpe eller påle, och det finns inget som tyder på att de kristna bibelskribenterna använde det för att beteckna en påle med tvärstycke. (Se HÄNGNING PÅ PÅLE; NV, Tillägg 5C; Int, sid. 1149–1151.)

I boken The Non-Christian Cross sägs det: ”Det finns inte en enda mening i någon av de många skrifter som utgör Nya testamentet som i den ursprungliga grekiska texten innehåller ens några indirekta bevis för att den stauros som användes i Jesu fall var något annat än en vanlig stauros; och än mindre några bevis för att den inte bestod av ett enda trästycke, utan av två stycken som var hopspikade till ett kors. ... Det är inte så lite missvisande av våra lärare att översätta ordet stauros med ’kors’, när de översätter kyrkans grekiska dokument till vårt modersmål, och att därtill understödja denna handling genom att sätta in ordet ’kors’ i våra lexikon som innebörden i ordet stauros utan att noggrant förklara att denna innebörd i vilket fall som helst inte var den primära innebörden i ordet på apostlarnas tid, att det inte fick denna primära betydelse förrän långt senare, och då, om alls, fick den bara därför att man av en eller  annan anledning förutsatte, trots avsaknaden av verifierande bevismaterial, att den särskilda stauros som Jesus blev hängd på hade just den särskilda formen.” (J. D. Parsons, London 1896, sid. 23, 24)

Varför Jesus måste dö på en påle. När Jehova Gud gav sin lag till israeliterna lovade de att hålla den. (2Mo 24:3) Men som avkomlingar av syndaren Adam kunde de inte hålla lagen fullkomligt, och de kom därför under lagens förbannelse. För att Jesus skulle kunna ta bort denna speciella förbannelse från dem måste han bli hängd på en påle som en förbannad förbrytare. Aposteln Paulus skrev angående detta: ”Alla som litar på laggärningar är ... under förbannelse; det står ju skrivet: ’Förbannad är var och en som inte förblir vid alla de ting som är skrivna i lagens skriftrulle för att göra dem.’ ... Kristus köpte oss fria från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i stället för oss, eftersom det står skrivet: ’Förbannad är var och en som är upphängd på en träpåle.’” (Gal 3:10–13)

Bildspråk. Ordet ”tortyrpåle” representerar ibland de lidanden, den skam eller den plåga någon utsätts för som en Jesu Kristi lärjunge. Jesus sade: ”Vemhelst som inte tar sin tortyrpåle och följer efter mig är mig inte värdig.” (Mt 10:38; 16:24; Mk 8:34; Lu 9:23; 14:27) Ordet används också för att beteckna Jesu död på pålen, en död som gjorde det möjligt för människor att bli friköpta från synden och försonade med Gud. (1Kor 1:17, 18)

Jesu död på tortyrpålen utgjorde grunden för avlägsnandet av Moses lag, som hade skilt judar från icke-judar. Därför kunde dessa båda grupper – genom att ta emot den försoning som gjorts möjlig genom Jesu död – bli ”en enda kropp” och bli försonade med Gud ”genom tortyrpålen”. (Ef 2:11–16; Kol 1:20; 2:13, 14) Detta blev en orsak till fall för många judar, eftersom de insisterade på att man måste bli omskuren och hålla lagen för att få Guds godkännande. Det var därför aposteln Paulus skrev: ”Bröder, om jag fortfarande predikar omskärelse, varför blir jag då fortfarande förföljd? Då har ju den orsak till fall som tortyrpålen är blivit avlägsnad.” (Gal 5:11) ”Alla som gärna vill ha gott anseende genom något yttre är de som söker tvinga er att bli omskurna, bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi, Jesu, tortyrpåles skull. Aldrig må det ske att jag skulle berömma mig, annat än av vår Herre Jesu Kristi tortyrpåle, och det är genom honom världen har hängts på en påle för mig och jag för världen.” (Gal 6:12, 14) Paulus blev förföljd av judarna därför att han bekände att Jesu död på tortyrpålen var den enda grundvalen för räddning. Till följd av den bekännelsen var det för honom som om världen var hängd på pålen, fördömd eller död, medan världen å sin sida hatade honom och betraktade honom som en förbrytare hängd på en påle.

De som tog emot kristendomen men som senare började leva ett omoraliskt liv visade sig vara ”fiender till Kristi tortyrpåle”. (Flp 3:18, 19) Deras handlingar visade att de inte värdesatte det goda som Jesu död på tortyrpålen förde med sig. De hade ”trampat på Guds Son” och höll ”förbundets blod”, som de hade helgats med, för ”något alldagligt”. (Heb 10:29)