(hebr.: ‛ets; grek.: dẹndron)

Det mycket omväxlande klimatet i Palestina och länderna däromkring innebar goda växtbetingelser för många olika arter av träd, från Libanons cedrar och Jerikos dadelpalmer till öknens ginstbuskar. I Bibeln nämns omkring 30 olika trädarter. De behandlas i detta uppslagsverk under respektive namn.

Det är ofta svårt att avgöra vilket träd ett hebreiskt eller grekiskt ord i grundtexten betecknar, och i flera fall är identifikationen osäker. Den är beroende av hur detaljerat Bibeln beskriver trädets särskilda kännetecken (som ibland kan utläsas av betydelsen av det rotord som namnet kommer från) och hur väl dessa kännetecken passar in på de träd som växer i Bibelns länder i vår tid, speciellt i de områden som eventuellt nämns i skildringen. Ytterligare hjälp kan man få genom att studera närbesläktade ord i andra språk, t.ex. arabiska och arameiska. I vissa fall verkar det bäst att helt enkelt transkribera namnet, som i fallet med algumträdet.

Harold och Alma Moldenke nämner i sin bok Plants of the Bible (1952, sid. 5, 6) att många av de träd som i dag finns i Israel kanske inte växte där på Bibelns tid, eftersom ”floran förändras, i synnerhet i sådana områden som Palestina och Egypten där människan, beryktad för sin förmåga att rubba den väl avvägda balansen i naturen, har varit mycket aktiv” i årtusenden. De säger vidare: ”Många växter som var vanliga i det heliga landet eller de omkringliggande länderna på Bibelns tid är nu mycket sällsynta eller helt försvunna.” Några arter har blivit utrotade eller starkt reducerade genom intensivt jordbruk eller genom den skövling av skogsområden som assyriska, babyloniska och slutligen romerska invasionsstyrkor företog. (Jer 6:6; Lu 19:43) När träd och skogar försvinner sköljs matjordsskiktet bort, och resultatet blir att många områden blir ofruktbara och ödelagda.

Redan på Abrahams tid togs träd med i förteckningen över egendom i en överlåtelsehandling. (1Mo 23:15–18)

Bestämmelser i lagen. Längre fram lät Jehova Gud israeliterna komma in i Kanaan, ett land med ”träd till föda i mängd”. Han lovade att han, om israeliterna lydde honom, skulle sörja för det regn som behövdes, och han föreskrev att en tiondel av frukten skulle ges till helgedomen och prästerskapet. (Neh 9:25; 3Mo 26:3, 4; 27:30) Innan israeliterna intog landet fick de veta att de inte skulle förstöra fruktträden när de anföll städerna. Några hundra år senare blev dock Judas och Israels kungar av Gud bemyndigade att fälla ”varje gott träd” i Moabs land, förmodligen därför att Moab låg utanför det utlovade landets gränser. Det handlade om en straffexpedition mot Moab, och israeliternas handling utgjorde ett skydd mot uppror eller hämnd från moabiternas sida. (5Mo 20:19, 20; 2Ku 3:19, 25; jfr Jer 6:6.) När man planterade ett träd fick man inte äta frukten från det under de tre första åren, och det fjärde året skulle frukten helgas för att användas i helgedomen. (3Mo 19:23–25; jfr 5Mo 26:2.) Därefter blev de första mogna frukterna varje år helgade på liknande sätt. (Neh 10:35–37)

Bildspråk. I Edens trädgård använde Gud två träd som symboler: ”livets träd” och ”trädet för kunskap om gott och ont”. Det var brist på respekt för Guds bud i förbindelse med det sistnämnda trädet som ledde till människans fall. (1Mo 2:9, 16, 17; 3:1–24)

 Det är en utbredd missuppfattning att ”trädet för kunskap om gott och ont” och förbudet mot att äta frukten av det var något som gällde det sexuella umgänget mellan de två första människorna. Denna uppfattning står i strid med Guds tydliga befallning till mannen och kvinnan: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden.” (1Mo 1:28) Eftersom trädet representerade ”kunskap om gott och ont” och Gud hade förbjudit människorna att äta av det, blev det en symbol för Guds rätt att avgöra eller fastställa normen för vad som var ”gott” (det som Gud godkänner) och vad som var ”ont” (det som Gud fördömer). På detta sätt blev människans respekt för Skaparens ställning och hennes villighet att hålla sig inom de gränser Gud hade fastställt satta på prov. Dessa gränser var inte på något sätt snäva, utan tillät Adam och Eva att vara lyckliga och njuta av livet. Att överskrida gränserna till detta förbjudna område genom att äta av frukten på ”trädet för kunskap om gott och ont” skulle därför vara att göra intrång på det område som Gud har bestämmanderätt över och att göra uppror mot hans myndighet. (Se SUVERÄNITET.)

Träd användes också som symboler för enskilda individer, härskare och riken, som i den profetia där faraos och hans larmande hops fall liknas vid fällandet av ett högt cederträd (Hes 31) och i Daniels profetia om det väldiga träd som var en symbol för herraväldet över ”mänsklighetens kungarike”. (Dan 4:10–26) Den rättfärdige liknas vid ett träd, planterat vid vattenströmmar (Ps 1:3), vars lövverk är frodigt och som bär frukt även under torka. (Jer 17:8)

Löftet att Guds återställda folks dagar skulle bli som ett träds dagar (Jes 65:22) får djupare innebörd när man tänker på att vissa träd i Palestina kan bli flera hundra år, ja till och med över tusen år. Hesekiel såg i en syn hur det från templet utgick en ström som kantades av fruktträd med läkande löv, och en liknande syn beskrivs i Uppenbarelseboken. (Hes 47:7, 12; Upp 22:2, 14) Uttrycket ”livets träd” används om sann vishet, den rättfärdiges frukt, något efterlängtat som blir verklighet och en lugnande tunga, och dessutom förbinds det med livets krona. (Ord 3:18; 11:30; 13:12; 15:4; Upp 2:7, 10) Träd nämns i samband med de fruktbara förhållanden, den fred och den lycka som skall råda som ett resultat av Jehovas kungadöme och återställelsen av hans folk. (1Kr 16:33; Ps 96:12; 148:9; Jes 55:12; Hes 34:27; 36:30)

Precis som Johannes döparen använde Jesus träd i några av sina illustrationer för att betona vikten av att frambringa frukt i sann rättfärdighet. (Mt 3:10; 7:15–20) Eftersom fruktträd var beskattade i Palestina på den tiden, var ett ofruktbart träd (som var så gott som dött) en icke önskvärd börda för ägaren, och det blev därför nerhugget och tillintetgjort. (Lu 13:6–9) I Judas, vers 12, liknas omoraliska människor som nästlar sig in i den kristna församlingen vid träd utan frukt, två gånger döda. Uttrycket ”två gånger döda” kan vara ett sätt att understryka att de är fullständigt döda. Det kan också betyda att de är döda i två avseenden. De är 1) ofruktbara eller utan frukt och 2) bokstavligt döda, utan någon livskraft.

Det hebreiska ordet för träd används också om den påle som döda kroppar hängdes upp på. (1Mo 40:19; 5Mo 21:22, 23; Jos 8:29; Est 2:23) När aposteln Paulus citerade från 5 Moseboken 21:23 använde han det grekiska ordet xỵlon (trä). (Gal 3:13; se TORTYRPÅLE; de enskilda träden under respektive artnamn samt under uppslagsordet STORT TRÄD, KRAFTIGT TRÄD.)