När Jesus Kristus besvarade apostlarnas fråga om hans framtida närvaro och avslutningen på den existerande tingens ordning, använde han bland annat en liknelse, en illustration, som handlade om en ”trogen och omdömesgill slav”. Den trogne slavens herre satte honom över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat. Om slavens arbete kunde godkännas när hans herre kom hem (tydligtvis efter en resa), skulle han som belöning bli satt över allt vad hans herre ägde. (Mt 24:3, 45–51)

I den motsvarande liknelsen i Lukas 12:42–48 kallas slaven förvaltare, dvs. husföreståndare, en som är satt över tjänarna fastän han själv är en tjänare. I forna tider var det ofta en trogen slav som hade den här uppgiften. (Jfr 1Mo 24:2; se även fallet med Josef i 1Mo 39:1–6.) I Jesu liknelse är förvaltarens uppgift till en början enbart att öva tillsyn genom att se till att hans herres tjänare får sin mat i rätt tid, och senare, när han har visat att han är trogen och omdömesgill, utökas hans uppgift till att omfatta tillsyn över hans herres alla tillhörigheter. När det gäller denne ”herres” identitet, hade Jesus redan visat att han själv hade denna ställning i förhållande till sina lärjungar, och ibland kallade de honom ”herre”. (Mt 10:24, 25; 18:21; 24:42; Joh 13:6, 13) Frågan blir sedan vem den trogne och omdömesgille slaven, eller förvaltaren, är en bild av och vad som visas genom att han delar ut mat till tjänstefolket.

Ordet ”slaven” står i singular. Detta betyder dock inte att slaven bara kan vara en bild av en enskild person som skulle få detta privilegium. Bibeln innehåller exempel på att ett substantiv i singular används kollektivt om en grupp av människor, som när Jehova vände sig till hela Israels folk och sade: ”Ni är mina vittnen [plural] ... ja, min tjänare [singular] som jag har utvalt.” (Jes 43:10) Och ”antikrist” är en grupp som består av enskilda antikrister. (1Jo 2:18; 2Jo 7) På samma sätt syftar ”slaven” på en grupp människor. Den skulle tillsättas i ändens tid som en kanal som skulle tillhandahålla andlig ”mat i rätt tid”. (Mt 24:3, 45; Lu 12:42) Under det första århundradet gav Jesus ett mönster för hur den andliga maten skulle distribueras till den kristna församlingen. Precis som han distribuerade bokstavlig mat till folkskarorna genom några få lärjungar, så skulle den andliga maten delas ut genom några få. (Mt 14:19; Mk 6:41; Lu 9:16) Jesus övade apostlarna för den uppgift de skulle ha efter pingsten år 33 v.t. som en kanal för att dela ut andlig mat. Längre fram utgjorde de tillsammans med andra äldste en styrande krets som avgjorde frågor och vägledde arbetet med att predika och undervisa om de goda nyheterna om kungariket. (Apg 2:42; 8:14; 15:1, 2, 6-29) Efter apostlarnas död kom det stora avfallet. Men under ändens tid utvalde Jesus en liten grupp smorda män som skulle utgöra ”den trogne och omdömesgille slaven”, helt i linje med mönstret från det första århundradet då han gav mat åt många genom några få. Den här gruppen skulle förbereda och distribuera andlig mat under hans närvaro.

Tjänstefolket är alla som hör till den kristna församlingen, både de smorda och de andra fåren, som äter av den andliga maten. (Joh 10:16) Detta inbegriper enskilda medlemmar av ”den trogne och omdömesgille slaven”, som också tar emot den mat som delas ut. De som utgör den trogne slaven kommer att få utökat ansvar om de bevarar sig trogna tills deras herre kommer. När de får sin himmelska belöning och blir Kristi medregenter kommer han att sätta dem ”över alla sina tillhörigheter”. Tillsammans med de övriga av de 144 000 kommer de att dela Kristi stora himmelska myndighet. (Mt 24:46, 47; Lu 12:43, 44)