Grundbetydelsen av det hebreiska ordet kissẹ’ är ”stol” (1Sa 4:13; 2Ku 4:10), men det kan också beteckna en särskilt betydelsefull stol, en ”tron”. (1Ku 22:10) Ordet används dock inte bara om regerande monarkers troner (1Ku 2:19; Neh 3:7; Est 3:1; Hes 26:16) och betecknar inte heller alltid en stol med högt ryggstöd och armstöd. Eli föll baklänges från sin kissẹ’ när han satt vid porten i Silo, vilket tyder på att den inte hade något ryggstöd. (1Sa 4:13, 18) Det grekiska ordet thrọnos betecknar vanligtvis en hög stol, med ryggstöd, armstöd och fotpall.

I Jesaja 14:9 antyds att kungar överallt i världen har använt troner, och Bibeln omnämner uttryckligen troner i Egypten (1Mo 41:40; 2Mo 11:5; 12:29), Assyrien (Jon 3:6), Babylon (Jes 14:4, 13; Dan 5:20), Persien (Est 1:2; 5:1) och Moab (Dom 3:17, 20). Arkeologer tror sig ha funnit troner som användes av härskare eller deras medarbetare i alla dessa riken förutom Moab. I Megiddo har man funnit en elfenbenspanel med en avbildning som anses föreställa en kanaaneisk tron med fotpall. Dessa icke-israelitiska troner hade vanligtvis rygg- och armstöd och var rika på sniderier och utsmyckningar. Det finns en egyptisk tron bevarad som är gjord av trä och överdragen med guld. En assyrisk tron som man har funnit är däremot gjord av smidesjärn med utsmyckningar i elfenben. Det tycks ha varit vanligt att man placerade tronen på en upphöjning, och i de flesta fall fanns det en fotpall.

 Den enda israelitiska kungatron som beskrivs i detalj i Bibeln är den som Salomo lät göra. (1Ku 10:18–20; 2Kr 9:17–19) Den verkar ha stått uppställd i en ”tronhall”, en byggnad på berget Moria i Jerusalem. (1Ku 7:7) Det var en ”stor elfenbenstron” överdragen med ”luttrat guld”, med ”en rund baldakin baktill” och med armstöd. Det är möjligt att tronen var gjord av elfenben, men med tanke på hur templet till största delen var byggt är det troligt att den var byggd av trä och sedan överdragen med luttrat guld och rikt utsmyckad med inläggningar i elfenben. En sådan tron skulle se ut som om den helt och hållet bestod av elfenben och guld. I berättelsen nämns det att sex steg ledde upp till tronen, och sedan sägs det: ”Två lejon stod bredvid armstöden. Och det var tolv lejon som stod där på de sex trappstegen, sex på var sida.” (2Kr 9:17–19) Lejonen var en passande symbol för härskarmakt. (1Mo 49:9, 10; Upp 5:5) Det verkar som om de 12 lejonen motsvarade Israels 12 stammar. De var möjligen en bild av att dessa underkastade sig och stödde härskaren på denna tron. En fotpall av guld var på något sätt sammanfogad med tronen. Av beskrivningen att döma överträffar denna upphöjda tron av elfenben och guld – med sin baldakin och med de majestätiska lejonen – alla andra troner från samma tidsperiod, antingen de har påträffats av arkeologer, avbildats på monument eller beskrivits i inskrifter. Som en krönikeskrivare uttryckte det: ”Det har inte tillverkats något liknande i något annat kungarike.” (2Kr 9:19)

Bildspråk. En tron kan beteckna sätet för en regering (1Ku 2:12; 16:11) eller själva den kungliga makten eller suveräniteten (1Mo 41:40; 1Kr 17:14; Ps 89:44), en regering och dess förvaltning (2Sa 14:9), suveränitet över ett område (2Sa 3:10) samt en ärofull ställning (1Sa 2:7, 8; 2Ku 25:28).

Vad är ”Jehovas tron”?

Jehova, som inte ens ”himlarnas himmel” kan rymma, behöver inte sitta på en bokstavlig tron eller stol. (1Ku 8:27) Han använder emellertid en tron som en bild av sin kungliga myndighet och suveränitet. Några av hans tjänare fick glädjen att se en syn av hans tron. (1Ku 22:19; Jes 6:1; Hes 1:26–28; Dan 7:9; Upp 4:1–3) I Psalmerna beskrivs Jehovas tron – hans majestät och hans makt, hans ställning som den högste domaren – som fast grundad på rättfärdighet och rätt ”från forna tider”. (Ps 89:14; 93:2; 97:2)

Jehova lät sin tron bli representerad på jorden på ett särskilt sätt när det gällde Israels folk, vilket utgjorde en profetisk förebild. Eftersom kungen i Israel skulle vara utvald av Jehova Gud och härska i Jehovas namn, över Jehovas folk och i enlighet med Jehovas lag, var hans tron i själva verket ”Jehovas tron”. (5Mo 17:14–18; 1Kr 29:23)

Förutom att Jehova styrde genom Judas kungliga släktlinje satt han också i en annan bemärkelse på en tron i Israel. Som Jeremia uttryckte det: ”En härlighetens tron i höjden alltifrån början – det är vår helgedoms plats.” (Jer 17:12) Jehova omtalades som den som ”tronar på keruberna”, dvs. keruberna på locket till förbundsarken i helgedomen. (2Mo 25:22; 1Sa 4:4) Guds närvaro representerades av ett moln som enligt skildringen utsände ett övernaturligt ljus, ett ljus som av senare judiska skribenter kallades Shekhinạh. (3Mo 16:2) Jeremia förutsade visserligen att förbundsarken inte skulle finnas kvar i landet när israeliterna återvände från Babylon, men det betydde inte att Jehova inte längre hade för avsikt att sitta på tronen i sitt centrum för tillbedjan. Som Jehova själv sade: ”På den tiden skall de kalla Jerusalem Jehovas tron.” (Jer 3:16, 17) Hesekiels profetior om återställelse stämmer överens med detta, för i den syn Hesekiel fick av Jehovas tempel och i vilken han inte såg förbundsarken sades det till honom: ”Människoson, detta [tempel] är platsen för min tron.” (Hes 43:7)

Jehova slöt ett förbund med David om att Davids avkommas tron skulle ”vara befäst till oöverskådlig tid”. (1Kr 17:11–14) Ängeln Gabriel kungjorde uppfyllelsen av detta löfte då han sade till Maria angående Jesus: ”Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lu 1:32, 33) Jesus skulle inte bara ärva ett jordiskt rike utan skulle få sitta med Jehova på hans tron, med myndighet över hela universum. (Upp 3:21; Jes 66:1) Jesus å sin sida lovade att dela sin kungamakts tron med alla som i likhet med hans trogna apostlar ingick i det nya förbundet med hans Fader och i likhet med honom själv hade segrat över världen. De skulle alltså få sitta på troner tillsammans med honom. (Mt 19:28; Lu 22:20, 28–30; Upp 3:21)

I överensstämmelse med Jehovas profetia genom Sakarja om att en man vid namn ”Telningen” en gång i framtiden skulle bygga ett tempel åt Jehova och bli ”en präst på sin tron” sade Paulus angående Jesus: ”Vi har just en sådan överstepräst [som kungen och prästen Melkisedek], och han har satt sig på högra sidan om Majestätets tron i himlarna.” (Sak 6:11–13; Heb 8:1) Förutom Kristus Jesus såg Johannes hela Guds  andliga hus eller helgedom, den trogna kristna församlingen, sitta på troner som kungar och präster för att härska i tusen år. (Upp 20:4, 6; 1Pe 2:5)

Som det förutsades i Psalm 45:6 – en vers som Paulus i Hebréerna 1:8 tillämpade på Jesus – har Jesu tron, hans ämbete eller myndighet som härskare, sitt ursprung i Jehova: ”Gud är din tron i evigheters evighet.” Även Satan, Djävulen, ger emellertid sina organisationer förutsättningar eller myndighet att härska, som det framhålls i Uppenbarelseboken 13:1, 2 i samband med vilddjuret som steg upp ur havet: ”Draken gav vilddjuret dess makt och dess tron och stor myndighet.” När Satan erbjöd Jesus Kristus liknande makt och myndighet nämnde han sitt pris: ”Om du ... utför en handling av tillbedjan inför mig, skall allt bli ditt.” (Lu 4:5–7) Vilddjuret måste därför på motsvarande sätt ha fått sin myndighet på det villkoret att det tjänade Satan.

När Paulus beskrev Jesu ställning som Guds mästerlige arbetare, nämnde han att ”troner” skapades genom Kristus. Dessa troner verkar avse maktpositioner i Guds administrativa ordning, både den synliga och den osynliga. (Kol 1:16)