Ett blåsinstrument med ett munstycke och ett långt metallrör som slutar i ett klockstycke.

I vildmarken, innan israeliterna bröt upp från lägret för första gången, befallde Jehova Mose att göra ”två trumpeter av silver ... i hamrat arbete”. (4Mo 10:2) Det ges ingen ytterligare beskrivning av de här instrumenten, men avbildningar på mynt från mackabéertiden och en relief på Titusbågen tyder på att trumpeterna var raka och mellan 45 och 90 cm långa och slutade i ett klockstycke. Josephus skriver att den trumpet som Mose gjorde var ”rörformig samt något tjockare än en flöjt. Dess öfra ände var så inrättad, att man med lätthet kunde blåsa och frambringa ljud, hvaremot den andra änden vidgade sig i form af en klocka liksom vanliga trumpeter.” (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], III, 291 [xii, 6]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 264) Vid invigningen av Salomos tempel blåstes det i 120 trumpeter. (2Kr 5:12)

Tre trumpetsignaler beskrivs: 1) När man blåste i båda trumpeterna skulle hela Israels menighet komma till mötestältet. 2) När man blåste i den ena trumpeten skulle bara hövdingarna, överhuvudena för Israels tusenden, inställa sig. 3) När man blåste en växlande trumpetsignal skulle lägret bryta upp. (4Mo 10:3–7)

Jehova befallde vidare att man i krigstid skulle ”blåsa en stridssignal” med trumpeterna. (4Mo 10:9) Det gjordes av den präst som följde med hären. (4Mo 31:6) När Abia, Judas kung, försökte undvika krig med Jerobeam, Israels kung, framhöll han att ”signaltrumpeterna för att blåsa stridslarm” var en garanti för att Gud skulle ge Juda segern i ett eventuellt krig. Jerobeam höll hårdnackat fast vid sin aggressiva linje, och hans styrkor blev då besegrade av en judisk här som sporrats till kamp genom att prästerna ”blåste i trumpeterna”. (2Kr 13:12–15)

Trumpeter hörde också till de musikinstrument som användes i templet. (2Kr 5:11–13) Det var Arons söner, prästerna, som var trumpetare. (4Mo 10:8; 2Kr 29:26; Esr 3:10; Neh 12:40, 41) På alla de ställen där trumpeten (hebr.: chatsotserạh) nämns utan att det tydligt sägs att det var prästerna som spelade gäller det händelser av nationell betydelse, då man kan anta att prästerna var närvarande. Det är därför troligt att det var präster som blåste i trumpeterna även vid dessa tillfällen. (2Kr 15:14; 20:28; 23:13; jfr 1Kr 15:24 med v. 28.) Men det är möjligt att det fanns olika slags trumpeter och att några av dem tillhörde personer som inte var präster.

Jesus sade till sina åhörare att de inte skulle låta ”blåsa i trumpet” (grek.: salpịzō, besläktat med sạlpigx, ”trumpet”) för att leda uppmärksamheten till sina barmhärtighetsgärningar, som hycklarna gjorde. (Mt 6:2) Man menar i allmänhet att trumpeten här används bildligt och att Jesus varnade för att skryta med att man gav barmhärtighetsgåvor.