I romarriket drevs huvudskatt (koppskatt) och egendomsskatt in av kejserliga ämbetsmän i vars uppgift detta ingick. Rätten att driva in tull och skatt på export- och importvaror och på varor som fraktades genom ett land köptes dock på offentlig auktion och gick till dem som bjöd högst. När dessa personer drev in tullen blev deras vinst den del av tullbeloppet som översteg det belopp de hade bjudit. Dessa män (även kallade publikaner) arrenderade ut till underentreprenörer rätten att driva in tull i vissa områden inom deras distrikt. Underentreprenörerna hade i sin tur män under sig som personligen drev in tullen. Sackeus var tydligtvis förste tullindrivare i och omkring Jeriko. (Lu 19:1, 2) Och Matteus, som Jesus kallade att bli apostel, var en av dem som utförde själva indrivningen av tullen. Han hade av allt att döma sitt tullkontor i eller i närheten av Kapernaum. (Mt 10:3; Mk 2:1, 14)

I Palestina fanns det alltså många judiska tullindrivare. Deras landsmän såg ner på dem, eftersom de ofta krävde mer än den fastställda tullen eller skatten. (Mt 5:46; Lu 3:12, 13; 19:7, 8) Andra judar undvek i vanliga fall att frivilligt vara tillsammans med tullindrivare, och de jämställde dem med sådana som var kända för att vara syndare, däribland skökor. (Mt 9:11; 11:19; 21:32; Mk 2:15; Lu 5:30; 7:34) De ogillade också tullindrivarna för att de tjänade Rom, en främmande makt, och hade nära kontakt med ”orena” icke-judar. En ”broder” som hade syndat och inte ångrade sig skulle vara som ”en tullindrivare”, vilket alltså betydde att man inte frivilligt skulle umgås med honom. (Mt 18:15–17)

Kristus Jesus såg inte genom fingrarna med den korruption som var så utbredd bland tullindrivarna. Men han var villig att ge andlig hjälp åt dem som ville lyssna till honom, trots att han blev kritiserad för detta. (Mt 9:9–13; Lu 15:1–7) I en av sina liknelser visade han att en tullindrivare som ödmjukt erkände sig vara en syndare och ändrade sinne var mer rättfärdig än en farisé som stolt såg sig själv som rättfärdig. (Lu 18:9–14) Och ödmjuka, ångerfulla tullindrivare (till exempel Matteus och Sackeus) fick möjlighet att ingå i Guds himmelska kungarike. (Mt 21:31, 32)