Det finger på handen som kan tryckas mot alla de övriga fingrarna. Människan kan gripa om saker och utföra många precisionsarbeten som skulle vara omöjliga utan den motställda tummen. Vissa forntida nationer försatte ibland krigsfångar ur stridbart skick genom att hugga av dem tummar och stortår. (Dom 1:6, 7)

 Det hebreiska ordet bọhen betecknar både tummen och stortån. Vilken kroppsdel som avses i ett visst sammanhang anges genom tillägget ”på handen” eller ”på foten” eller liknande. Tummen och stortån nämns alltid tillsammans i Bibeln. (2Mo 29:20; 3Mo 14:14, 17, 25, 28)

När Aron och hans söner installerades som präster slaktade man en bagge, och Mose tog något av dess blod och strök det på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. Sedan gjorde han likadant med Arons söner. (3Mo 8:23, 24) Blodet på deras högra tumme var en symbol för att de skulle utföra sin prästerliga tjänst efter bästa förmåga.