Ett organ i munhålan av stor betydelse för smaksinnet och talförmågan. Smakupplevelser är resultatet av en växelverkan mellan smaklökarna och den arom som luktsinnet fångar upp. Ännu viktigare är emellertid den betydelse tungan har i förbindelse med ljudbildningen. Tungans stora rörlighet och smidighet är en förutsättning för ett tydligt och välartikulerat uttal. (Se MUN [Gommen].)

I Bibelns språkbruk används det hebreiska och det grekiska ordet för ”tunga” ofta om ”tungomål” eller ”språk”. (1Mo 10:5; 5Mo 28:49; Jes 28:11; Apg 2:4; 19:6; 1Kor 12:10; se SPRÅK.) Dessa ord kan också avse ett folk som talar ett visst språk. (Jes 66:18; Upp 5:9; 7:9; 13:7)

Jesu halvbror Jakob beskriver på ett livfullt sätt den makt tungan har och betonar hur viktigt det är att man använder tungan förståndigt. Han påpekar att oförmåga att tygla tungan kan göra ens gudsdyrkan meningslös. (Jak 1:26) Han liknar tungan vid en eld som kan ödelägga en hel skog. En otyglad tunga kan påverkas av destruktiva krafter och kan framkalla så mycket orättfärdighet att det kan befläcka hela ens liv. Den kan vara giftig andligt sett, både för en själv och för andra. Man kan inte tämja den i egen kraft, och ingen ofullkomlig människa kan fullständigt undgå att ”fela i ord”. (Jak 3:2–8) För en kristen är det dock inte omöjligt att tämja detta oregerliga organ, eftersom man kan tygla sin tunga och förändra sin personlighet genom Jehovas oförtjänta omtanke genom Kristus. (Jak 3:10–18; 1Pe 3:10; Kol 3:9, 10; jfr Ps 34:13; 39:1.)

I full överensstämmelse med Jakobs beskrivning av tungan sägs det i Ordspråksboken att en ”lugnande tunga” är ”ett livets träd”. Falskhet på tungan däremot ”bryter ner anden”; död och liv är i dess våld. (Ord 15:4; 18:21) ”En mild tunga kan bryta sönder ben” i den bemärkelsen att en hård person kan mjukas upp av ett milt svar, så att hans benhårda motstånd bryts ner. (Ord 25:15) Tungan kan vara till andlig läkedom om den talar Guds ord. (Ord 12:18) ”Från Jehova är tungans svar”, eftersom det bara är från honom som rätta ord som kan ge andlig läkedom kan komma. (Ord 16:1) De hebreiska skrifterna hade förutsagt att Jesu jordiska tjänst skulle medföra andlig läkedom för människor genom att han talade Guds ord och så förband dem som hade ”ett förkrossat hjärta”. (Jes 61:1)

Jehova understryker hur han ser på en falsk tunga genom att nämna den bland de sju ting som han hatar, och han jämställer den med ”händer som utgjuter oskyldigt blod”. (Ord 6:16–19) David skriver att de onda försöker tillintetgöra Guds tjänare med en tunga vässad ”som ett svärd”, men han påpekar att Gud kommer att se till att de själva skall bli sårade – ”deras tunga är emot dem själva”. (Ps 64:3, 7, 8) Jehova lovar sitt folk: ”Vilken tunga det vara må som reser sig upp mot dig i domen skall du döma skyldig.” (Jes 54:17) Detta är till tröst för Guds tjänare, som håller fast vid hans lagar, även om de som betraktas som visa i världen kanske talar stora ord och säger: ”Med vår tunga skall vi få övertaget.” (Ps 12:3–5) De kanske ”räcker ut tungan” och slåss med tungan (Jes 57:4; Jer 18:18), men de kommer inte att ha någon framgång (Ord 10:31).

Jehova lovar att de tungor som tidigare stammade ”skall tala flytande och tydligt” och att de stummas tunga skall ”ropa högt av glädje”. (Jes 32:4; 35:6) När Jesus var på jorden botade han sådana som i bokstavlig bemärkelse var stumma eller hade talsvårigheter. (Mk 7:33–37) Den tid skall komma då varje tunga skall säga det som är rätt, eftersom Jehova har sagt att varje tunga skall ge honom sin ed. Aposteln Paulus visar att detta skall ske genom Jesus Kristus, när han säger att ”alla tungor öppet [skall] erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern”. (Flp 2:11; Jes 45:23; Rom 14:11)

Jehova säger i symboliska ordalag om sig själv att han har en tunga som han i sin vrede skall använda ”som en förtärande eld”. (Jes 30:27) När Jesus Kristus vid pingsten år 33 v.t. utgöt helig ande över de omkring 120 lärjungar som hade samlats i ett rum i Jerusalem, kom anden till uttryck hörbart genom att de talade olika språk och synbart genom att tungor som av eld satte sig på var och en av dem. (Apg 2:3, 4)