På Bibelns tid en person som tvättade kläder åt andra och som också behandlade nytt tyg genom att bleka och krympa det och avfetta det som en förberedelse för färgning. Det hebreiska ordet kommer uppenbarligen från en rot som betyder ”trampa”, dvs. tvätta genom att trampa med fötterna för att lösa smutsen. (Mal 3:2; se BADNING, TVÄTTNING.) Det grekiska ordet för ”klädtvättare” (gnafeus) är besläktat med gnạfos (kardborre, karda) och betecknar en som behandlar nytt tyg eller tvättar och rengör smutsiga kläder.

Forntidens klädtvättare kunde säkert få kläderna mycket vita genom tvättning och blekning. Men när Markus beskrev Jesu förvandling sade han: ”Hans ytterkläder blev glänsande, långt vitare än någon klädtvättare på jorden skulle kunna bleka dem.” (Mk 9:3)

Alkali. Ett av de tvättmedel man använde kallades på hebreiska nẹther, ett ord som har översatts med ”alkali”. Det är natriumkarbonat (soda), och det har tidigare på grund av ursprunget kallats ”mineraliskt alkali”. (Se också nedan under ”Lut”.) Om ämnet blandas med en syra neutraliseras det, en reaktion som det anspelas på i Ordspråksboken 25:20.

Alkali är i sig självt ett mycket effektivt tvättmedel och används även vid tvålframställning. Detta förhållande ger eftertryck åt Jehovas ord om Israels stora synd: ”Även om du skulle tvätta dig med alkali och ta dig stora mängder lut, skulle din missgärning dock vara en fläck inför mig.” (Jer 2:22)

I forntiden fick man detta alkali från olika platser – från sjöar eller från avlagringar i Syrien, Indien och Egypten och längs Döda havets sydöstliga stränder. Det uppges att egyptierna och andra använde alkali inte bara som tvättmedel, utan också som jäsmedel när de bakade bröd, som mörningsmedel när de kokade kött och, blandat med ättika, som medel mot tandvärk, samt vid balsamering.

Lut. Det hebreiska ordet borịth, som har återgetts med ”lut” (i en del övers. med ”såpa”), avser ett ämne som man framställde ur växter (tidigare kallat ”vegetabiliskt alkali”) till skillnad från nẹther, ett mineraliskt alkali (som nämnts ovan). Man skilde inte på dem på grund av deras kemiska sammansättning utan på grund av ursprunget. I Jeremia 2:22 förekommer båda orden i samma vers. Den lut som användes på Bibelns tid var antingen natriumkarbonat eller kaliumkarbonat, beroende på om den utvanns ur aska från strandväxter som vuxit i salthaltig jord eller från växter som vuxit inne i landet. Kemikalierna i askan avskildes genom urlakning med vatten. Denna lut skiljer sig från det man i dag kallar ”lut” – lösningar som innehåller natrium- och kaliumhydroxid. Tvättarnas lut användes inte bara till klädtvätt (Mal 3:2), utan också vid framställning av sådana metaller som bly och silver. (Jes 1:25)

Pottaska. I Job 9:30 har det hebreiska ordet bor återgetts med ”pottaska” (NV), ”såpa” (Yg) och ”lut” (2000). Pottaska omtalas som ett medel som man kan tvätta händerna i, och man menar att det var kaliumkarbonat eller eventuellt natriumkarbonat. Namnet pottaska kommer från framställningsmetoden: träaska lakades ur, varefter lösningen indunstades i lerpottor.