På Bibelns tid tvättade man oftast händerna genom att hälla vatten över dem; man doppade inte händerna i ett fat med vatten. Det smutsiga vattnet rann sedan ner i ett fat eller kar som man höll händerna över. (Jfr 2Ku 3:11.)

Enligt den mosaiska lagen skulle prästerna tvätta sina händer och fötter vid det kopparkar som stod mellan helgedomen och altaret innan de utförde tjänst vid altaret eller gick in i mötestältet. (2Mo 30:18–21) Lagen sade också att om man hittade någon som blivit ihjälslagen och det inte var möjligt att fastställa vem mördaren var, skulle de äldste i den stad som låg närmast den ihjälslagne ta en kviga som inte hade brukats till arbete och som inte hade dragit under ok och föra den till en regnflodsdal där det ständigt rann vatten och bryta nacken av den. Därefter skulle de äldste tvätta sina händer över kvigan som ett tecken på att de inte hade någon skuld i mordet. (5Mo 21:1–8) Enligt lagen blev man dessutom oren om en som hade en flytning rörde vid någon utan att ha tvättat händerna. (3Mo 15:11)

David ville ha moraliskt rena händer, så att han kunde tillbe inför Jehovas altare. (Ps 26:6) Pilatus försökte å sin sida förgäves att rentvå sig från blodskuld i förbindelse med Jesu död genom att tvätta händerna i folkets åsyn. Men han kunde inte på detta sätt frita sig från ansvar för Jesu död, eftersom det var han och inte den skränande folkmassan som hade myndighet att avgöra domen. (Mt 27:24)

De skriftlärda och fariséerna under det första århundradet lade stor vikt vid att tvätta händerna och frågade anklagande Jesus Kristus varför hans lärjungar överträdde ”traditionen från forna tiders män” genom att inte tvätta händerna när de skulle äta. Här rörde det sig inte om att tvätta händerna på vanligt sätt av hygieniska skäl, utan om ceremoniell tvättning av händerna. ”Fariséerna, ja alla judar, håller nämligen fast vid traditionen från forna tiders män och äter inte utan att först tvätta händerna upp till armbågen.” (Mt 15:2; Mk 7:2–5) Den babyloniska Talmud (Sotah 4b) likställer den som äter med otvättade händer med en som har umgänge med en sköka, och den säger att den som tar lätt på tvättning av händer skall bli ”utrotad ur världen”. (Se BADNING, TVÄTTNING.)