Företeelse som väcker förundran eller förvåning; händelse i den fysiska världen som i dag inte kan ges en naturlig förklaring och därför tillskrivs en högre makt. I de hebreiska skrifterna återges ordet mōfẹth ibland med ”under” men även med ”tecken” och ”förebud”. (5Mo 28:46; 1Kr 16:12, not) Det används ofta tillsammans med det hebreiska ordet ’ōth, som betyder ”tecken”. (5Mo 4:34) I de grekiska skrifterna har ordet dỵnamis, ”kraft” eller ”makt”, också återgetts med ”förmåga”, ”kraftgärningar” och ”underverk”. (Mt 25:15; Lu 6:19; 9:1; 1Kor 12:10; Gi, NV, SFB, Åk, 2000)

Ett underverk är något som väcker häpnad hos åskådaren, något som ligger utanför hans förmåga att utföra eller fullständigt förstå. Det är också en kraftgärning – något som kräver större kraft eller kunskap än han själv har. Men för den som är källan till sådan kraft är det inte ett underverk. Han förstår det och har förmåga att utföra det. Många av Guds gärningar är därför häpnadsväckande för människor, även om de bara är yttringar av hans kraft. Om någon tror på en gud, i synnerhet skapelsens Gud, är han inte konsekvent om han förnekar Guds kraft att utföra sådant som väcker häpnad  hos människor. (Rom 1:20; se MAKT, KRAFT, KRAFTGÄRNINGAR.)

Är underverk i strid med naturlagarna?

Genom undersökningar och observationer har forskare lagt märke till en mängd enhetliga processer i naturen, och de har konstaterat att denna enhetlighet styrs av lagar, däribland tyngdlagen. Vetenskapsmännen medger att dessa lagar är komplicerade men pålitliga, och genom att de använder ordet ”lagar” antyder de att det finns någon som är upphov till dem. Skeptiker betraktar ett underverk som ett brott mot naturlagarna, som de betraktar som oåterkalleliga och obevekliga. Av detta skäl, säger de, inträffar det aldrig underverk. Allt som de inte kan förstå eller förklara med utgångspunkt från dessa lagar kan enligt dem inte inträffa.

Skickliga vetenskapsmän blir emellertid mer och mer försiktiga med att säga att någonting är omöjligt. Professor John R. Brobeck vid University of Pennsylvania har sagt: ”En vetenskapsman kan inte längre uppriktigt påstå att någonting är omöjligt. Han kan bara säga att det är osannolikt. Men han skulle kunna säga att en viss sak är omöjlig att förklara med vår nuvarande kunskap. Vetenskapen kan inte säga att man nu känner materiens alla egenskaper och energins alla former. ... En sak som behöver fogas till [för att förklara ett underverk] är en energikälla som är okänd för oss i vår biologiska och fysiologiska vetenskap. I Bibeln identifieras denna energikälla som Guds kraft.” (Time, 4 juli 1955) Sedan detta uttalande gjordes har den fortsatta vetenskapliga utvecklingen gett större eftertryck åt det.

Vetenskapsmännen förstår inte fullständigt värmets och ljusets egenskaper, atomernas och atomkärnornas uppträdande, elektriciteten eller materiens olika former ens under normala förhållanden. Ännu ofullständigare är deras förståelse när förhållandena är ovanliga eller onormala. Det är till exempel inte särskilt länge sedan man började göra omfattande undersökningar under extremt låg temperatur, men på denna relativt korta tid har man lagt märke till många okända reaktioner hos grundämnena. Bly är inte någon idealisk ledare för elektrisk ström, men när ett blystycke sänks ner i flytande helium, som är nerkylt till –271 °C, blir det egendomligt nog supraledande och vidare en stark elektromagnet, när en stavmagnet läggs i närheten av det. Vid en sådan mycket låg temperatur verkar grundämnet helium trotsa tyngdlagen genom att krypa uppför sidan på en glasbehållare och över kanten, så att det av sig självt rinner ut ur behållaren. (Matter, Life Science Library, 1963, sid. 68, 69)

Detta är en av de många upptäckter som har förundrat vetenskapsmän och som har kullkastat deras tidigare uppfattningar. Hur kan då någon säga att Gud bröt mot sina egna lagar, när han utförde kraftgärningar som människor förvånades över och tyckte var övernaturliga? Helt säkert har universums Skapare fullkomlig kontroll över det som han har skapat, så att han kan styra det inom ramen för de lagar som han har nedlagt i det. (Job 38) Han kan åstadkomma de förhållanden som är nödvändiga för att dessa gärningar skall kunna utföras. Han kan öka eller sänka reaktionshastigheten och modifiera eller neutralisera reaktionerna. Även änglar, som har större makt än människor, kan göra det när de utför Jehovas vilja. (2Mo 3:2; Ps 78:44–49)

Man kan sannerligen inte säga att en vetenskapsman åsidosätter de fysiska lagarna eller går utanför dem när han ökar eller sänker temperaturen, tillför mera syre eller gör någonting annat för att öka eller sänka hastigheten i en kemisk process. Trots detta bestrider skeptikerna underverken i Bibeln, ja, till och med skapelsens ”under”. De som gör detta hävdar i själva verket att de känner till alla förhållanden och processer som någonsin ägt rum. De hävdar att Skaparens verksamhet måste hålla sig inom de snäva gränserna för deras förståelse av naturlagarna.

En svensk professor i plasmafysik, Hannes Alfvén, erkände att vetenskapsmännens kunskap är begränsad. Han sade: ”Ingen betvivlar att vår jordiska atmosfär lyder mekanikens och atomfysikens lagar. Men trots att vi känner de grundlagar som styr de atmosfäriska fenomenen, kan det vara oerhört svårt att avgöra hur dessa lagar verkar i en given situation.” (Världen – spegelvärlden, H. Alfvén, 1966, sid. 12, 13) Professor Alfvén tillämpade denna tanke på universums uppkomst. Gud är upphov till de fysiska lagar som styr jorden, solen och månen, och inom ramen för dessa lagar har människorna kunnat utföra förunderliga ting. Helt visst kan Gud låta dessa lagar verka på ett sådant sätt att resultatet blir oväntat för människor. Det skulle inte vara något problem för honom att klyva Röda havet, så att ”vattenmassorna stod som en mur” på vardera sidan. (2Mo 14:22) Det är omöjligt för människor att gå på vatten, men det skulle inte vara svårt med hjälp av kraften från honom ”som spänner ut himlen  som ett tunt flor, som breder ut den som ett tält att bo i”. Gud beskrivs dessutom som den som har skapat och har full kontroll över allt i himlen, och det sägs också att ”på grund av överflödet på dynamisk energi och på grund av hans väldiga kraft saknas inte en enda av dem [stjärnorna]”. (Jes 40:21, 22, 25, 26)

Eftersom erkännandet av att det finns lagar, exempelvis tyngdlagen, förutsätter en lagstiftare med utomordentlig, övermänsklig intelligens och makt, varför skall man då ifrågasätta hans förmåga att utföra underverk? Varför skall man försöka begränsa hans verksamhet till det oändligt lilla område som människans kunskap och erfarenhet omfattar? Patriarken Job beskriver det mörker och den dårskap som Gud låter dem hamna i som anser att deras vishet kan mäta sig med hans. (Job 12:16–25; jfr Rom 1:18–23.)

Gud håller fast vid sina morallagar. Skaparen är inte en oberäknelig eller opålitlig Gud som bryter sina egna lagar. (Mal 3:6) Det framgår av att Gud alltid håller fast vid sina morallagar, som är i harmoni med hans fysiska lagar men ligger på ett högre plan. Han är rättfärdig och kan inte se genom fingrarna med orättfärdighet. ”Dina ögon är för rena för att se på det som är ont; och du står inte ut med att betrakta detta elände”, säger profeten Habackuk. (Hab 1:13; 2Mo 34:7) I Jehovas lag till Israel sägs det: ”Själ för själ, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” (5Mo 19:21) För att kunna förlåta hjälplösa, ångrande människor den synd som är orsaken till att de dör behövde Gud skapa en juridisk grund för att inte bryta sin egen lag. (Rom 5:12; Ps 49:6–8) Han visade att han höll fast vid denna lag genom att offra sin enfödde Son som en lösen för människans synder. (Mt 20:28) Aposteln Paulus framhåller att Jehova ”med hjälp av frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus” kunde ”visa sin egen rättfärdighet ... för att han skulle vara rättfärdig också när han förklarar den människa rättfärdig som har tro på Jesus”. (Rom 3:24, 26) När man tänker på att Gud av respekt för sina morallagar inte avhöll sig från att offra sin älskade Son, är det inte svårt att förstå att han aldrig skulle ”bryta” sina fysiska lagar för att genomföra sin vilja med det materiella skaparverket.

I strid med mänsklig erfarenhet? Att enbart påstå att underverk inte har förekommit bevisar inte att sådana inte har inträffat. Sanningshalten i varje upptecknad historisk händelse kan bestridas av någon som lever i vår tid, eftersom han inte själv har upplevt den och det inte finns några nu levande ögonvittnen som kan bekräfta den. Men detta förändrar inte historiska fakta. Somliga gör invändningar mot skildringarna av underverk på grund av att sådana, enligt vad de säger, strider mot människans erfarenhet, dvs. den mänskliga erfarenhet de känner till och godtar genom det de personligen sett eller genom det de läst sig till eller på annat sätt fått reda på. Om man inom vetenskapen hade denna inställning i sin verksamhet, skulle det förekomma mycket mindre forskning och utveckling av nya produkter och processer. Man skulle till exempel inte fortsätta att forska för att bota ”obotliga” sjukdomar eller för att företa rymdresor till planeterna eller ännu längre ut i universum. Men man fortsätter att forska, och på så sätt får mänskligheten ibland helt ny insikt. Sådant som utförs i vår tid skulle ha förvånat människor förr i tiden, och en hel del av det som människor i vår tid upplever varje dag skulle ha betraktats som underverk av dem.

Kan inte bortförklaras. Somliga som gör invändningar mot Bibelns redogörelse anser att underverken i Bibeln kan förklaras vetenskapligt och logiskt som enbart naturliga händelser och inte som ingripanden från Gud, som bibelskribenterna hävdar. Det är riktigt att det ibland var fråga om sådana händelser som jordbävningar. (1Sa 14:15, 16; Mt 27:51) Men det i sig självt bevisar inte att Gud inte hade sin hand med i dessa händelser. Det var inte enbart händelserna (t.ex. de nämnda jordbävningarna), utan också tiden då de inträffade som på ett överväldigande sätt talade emot att det var sådant som hände av en slump. För att ta ett exempel: Somliga har påstått att sådant manna som gavs åt israeliterna kan hittas i öknen som en söt, klibbig utsöndring på tamarisker och buskar. Även om detta tvivelaktiga påstående vore sant, så skulle israeliternas manna ändå vara ett underverk på grund av tiden då det gavs, eftersom det inte fanns något manna på marken den sjunde dagen i veckan. (2Mo 16:4, 5, 25–27) Vidare blev mannat illaluktande och fullt av maskar om det bevarades till följande dag, men detta inträffade inte när det bevarades som mat för sabbaten. (2Mo 16:20, 24) Dessutom stämmer inte påståendet att mannat utsöndrades från träd särskilt väl med Bibelns beskrivning av mannat. Enligt Bibeln fanns mannat på marken och smälte i solen, och det kunde stötas i en mortel, malas på en kvarn, kokas eller bakas. (2Mo 16:19–23; 4Mo 11:8; se MANNA.)

Vittnenas trovärdighet. Den kristna tron är nära förbunden med Jesu Kristi uppståndelse. (1Kor 15:16–19) Det finns övertygande vittnesbörd  om att detta underverk verkligen har ägt rum – det var mer än 500 ögonvittnen som kunde bekräfta det. (1Kor 15:3–8; Apg 2:32)

Man bör också tänka på vilket motiv de hade som trodde på Jesu uppståndelse. Det är många som har blivit förföljda och dödade på grund av sin övertygelse, som kan ha varit av religiöst, politiskt eller annat slag. Men de kristna fick lida utan att få någon materiell eller politisk fördel. De uppnådde inte makt, välstånd eller en framskjuten ställning, utan gick i stället ofta miste om allt detta. De förkunnade om Jesu uppståndelse men använde aldrig någon form av våld för att främja sin tro eller för att försvara sig. När man läser om hur de resonerade och argumenterade ser man att de inte var fanatiska, utan att de var förnuftiga människor som av kärlek till sina medmänniskor försökte hjälpa dem.

Vad som kännetecknar underverken i Bibeln. Underverken i Bibeln kännetecknas av enkelhet och av att de utfördes öppet och offentligt. De utfördes för ett speciellt syfte och med ett särskilt motiv. Vid vissa tillfällen var bara några få personer eller en liten grupp närvarande (1Ku 17:19–24; Mk 1:29–31; Apg 9:39–41), men ofta utfördes de offentligt inför tusentals, till och med miljontals, åskådare (2Mo 14:21–31; 19:16–19). Jesu underverk gjordes öppet och offentligt. Det var inga hemligheter förbundna med dem, och han botade alla som kom till honom utan att någon gång misslyckas och skylla på att de brast i tro. (Mt 8:16; 9:35; 12:15)

Både det mirakulösa botandet och de underverk som inbegrep naturkrafterna kännetecknades av enkelhet. (Mk 4:39; 5:25–29; 10:46–52) I motsats till så kallade under som kräver speciell rekvisita eller iscensättning och belysning eller speciella ritualer utfördes de underverk som omtalas i Bibeln i allmänhet utan att någon större vikt lades vid de yttre formerna. Ofta skedde de i samband med ett tillfälligt möte eller efter ett önskemål, och då ofta ute på öppen gata eller på en plats där man inte hade gjort några förberedelser. (1Ku 13:3–6; Lu 7:11–15; Apg 28:3–6)

Motivet hos den som utförde underverket var inte att han själv skulle bli bemärkt eller att någon skulle bli rik, utan motivet var i första hand att förhärliga Gud. (Joh 11:1–4, 15, 40) Underverken var inte mystiska handlingar som utfördes bara för att tillfredsställa människors nyfikenhet eller för att förbrylla. Underverken var alltid till hjälp för andra, ibland direkt på ett fysiskt sätt och alltid på ett andligt sätt, genom att de fick människor att vända sig till den sanna tillbedjan. Precis som ”anden i profetian” är ”att vittna om Jesus”, så vittnade många av underverken om att Jesus var den som Gud hade sänt. (Upp 19:10)

Underverken i Bibeln inbegrep inte bara människor (och djur) utan också livlösa ting. Man kan tänka på hur vinden och vågorna stillades (Mt 8:24–27), hur regn hejdades och framkallades (1Ku 17:1–7; 18:41–45) och hur vatten förvandlades till blod eller till vin (2Mo 7:19–21; Joh 2:1–11). Med hjälp av underverk blev alla slags fysiska sjukdomar botade, till exempel ”obotlig” spetälska (2Ku 5:1–14; Lu 17:11–19) och medfödd blindhet (Joh 9:1–7). Den stora variationen av underverk vittnar om att det måste vara Skaparen som stod bakom dem. Det är logiskt att tänka att endast Skaparen skulle kunna utöva inflytande på alla områden som människor har erfarenhet av och över alla former av materia.

Syftet med underverken i den första kristna församlingen. Underverken hade flera viktiga syften. Det viktigaste var att de bidrog till att bekräfta att en människa fick kraft och stöd från Gud. (2Mo 4:1–9) I fråga om både Mose och Jesus drog människorna denna riktiga slutsats. (2Mo 4:30, 31; Joh 9:17, 31–33) Genom Mose hade Gud utlovat en kommande profet. Jesu underverk hjälpte de människor som såg dem att identifiera honom som denne profet. (5Mo 18:18; Joh 6:14) Under kristendomens första tid hjälpte underverken tillsammans med budskapet människor att förstå att Gud stod bakom kristendomen och att han hade vänt sig bort från den judiska tingens ordning. (Heb 2:3, 4) Med tiden skulle de mirakulösa gåvorna upphöra. De var nödvändiga bara under den kristna församlingens barndom. (1Kor 13:8–11)

Skildringen i Apostlagärningarna visar att Jehovas ande verkade på ett kraftfullt sätt så att det snabbt bildades församlingar och kristendomen blev väl befäst. (Apg 4:4; kap. 13, 14, 16–19) Under de få åren mellan år 33 och år 70 v.t. kom tusentals troende att tillhöra de många församlingar som fanns, från Babylon till Rom och kanske ännu längre västerut. (1Pe 5:13; Rom 1:1, 7; 15:24) Det är värt att lägga märke till att det inte fanns så många avskrifter av de inspirerade skrifterna på den tiden. Oftast var det bara de rika som ägde skriftrullar eller böcker av något slag. I länder dit kristendomen ännu inte hade spritt sig hade man ingen kunskap om Bibeln eller Bibelns Gud, Jehova. Man var i stort sett helt beroende av det talade ordet. Det fanns inga bibelkommentarer, konkordanser eller bibliska uppslagsverk. Mirakulösa  gåvor i form av särskild kunskap, vishet, tungotal och ”förmåga att urskilja inspirerade uttalanden” var därför av stor betydelse för församlingen på den tiden. (1Kor 12:4–11, 27–31) Men som aposteln Paulus skrev skulle dessa gåvor upphöra när det inte längre fanns behov av dem.

Situationen är annorlunda i vår tid. I vår tid ser vi inte Gud utföra sådana underverk genom sina kristna tjänare. Det beror på att alla nödvändiga upplysningar finns tillgängliga för världens läskunniga befolkning. Och till hjälp för analfabeter som vill lyssna finns det mogna kristna, som har skaffat sig kunskap i Bibeln och vishet genom studium och erfarenhet. Det är inte nödvändigt för Gud att utföra underverk i vår tid för att visa att Jesus Kristus är den som han har utvalt till att befria mänskligheten eller för att visa att han stöder sina tjänare. Även om Gud skulle fortsätta att ge sina tjänare förmåga att utföra underverk, skulle det inte övertyga alla. Inte ens alla som var ögonvittnen till Jesu underverk förmåddes att godta hans läror. (Joh 12:9–11) Å andra sidan varnar Bibeln dem som är hånfulla för att Gud kommer att utföra häpnadsväckande gärningar, då han tillintetgör den nuvarande världsordningen. (2Pe 3:1–10; Upp 18, 19)

Sammanfattningsvis kan det sägas om dem som förnekar underverken: Antingen tror de inte att det finns en osynlig Gud och Skapare, eller så tror de inte att han har utövat sin makt på något övermänskligt sätt sedan skapelsen. Men deras brist på tro gör inte Guds ord om intet. (Rom 3:3, 4) Bibelns skildringar av Guds underverk och det goda syfte de fyllde, som alltid var i överensstämmelse med de sanningar och principer som finns i hans ord, stärker tilliten till Gud. De utgör en kraftig försäkran om att Gud har omsorg om människorna och att han kan och kommer att skydda dem som tjänar honom. Underverken visar vad som skall ske i större skala i framtiden, och redogörelserna om dem bygger upp tron på att Gud i framtiden kommer att ingripa på ett mirakulöst sätt för att bota och välsigna trogna människor. (Upp 21:4)