Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Uppfostrare

Uppfostrare

En uppfostrare var på Bibelns tid vanligtvis en person som ledsagade barnet till och från skolan och även under andra aktiviteter. I skolan lämnade han över barnet till läraren. Han tog hand om barnet under dess uppväxt, kanske till puberteten eller ännu längre, och det var hans plikt att skydda barnet mot allt som kunde skada det fysiskt eller moraliskt. Han hade också som uppgift att fostra barnet och kunde få uppdraget att undervisa det i frågor som gällde uppförandet. Uppfostrarna var antingen slavar eller betalda pedagoger, och deras fostran kunde vara relativt sträng.

Det sägs därför i Galaterna 3:24, 25: ”Lagen [har] blivit vår uppfostrare [grek.: paidagōgọs, ordagr.: ”pedagog”, ”barnledsagare”] som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro. Men nu då tron har kommit, är vi inte längre under en uppfostrare.” Den mosaiska lagen var sträng. Den avslöjade att judarna var överträdare och fördömde dem. (Gal 3:10, 11, 19) Den lämnade över de judar som lät sig tuktas på rätt sätt till deras lärare, Jesus Kristus. Aposteln Paulus säger: ”Innan tron kom, hölls vi bevakade under lagen, inspärrade tillsammans i väntan på den tro som skulle uppenbaras.” (Gal 3:23)

Aposteln Paulus sade till de kristna i Korinth: ”Även om ni kanske har tio tusen uppfostrare i Kristus, har ni sannerligen inte många fäder; för i Kristus Jesus har jag blivit er far genom de goda nyheterna.” (1Kor 4:14, 15) Paulus var den förste som förkunnade det livgivande budskapet i Korinth, och han var därför som en far för de kristna där. Andra hade visserligen tagit hand om dem sedan dess, precis som en uppfostrare tog hand om barn som de hade i sin vård, men det förändrade inte Paulus förhållande till korinthierna. ”Uppfostrarna”, däribland Apollos, hade också ett äkta intresse för församlingen i Korinth, men på grund av de ansträngningar Paulus hade gjort när han bildade församlingen där betraktade han de kristna i Korinth som sina andliga barn och var således särskilt mån om dem. (Jfr Gal 4:11, 19, 20; se UNDERVISNING; UTBILDNING, FOSTRAN.)