[Urịa] Betyder ”mitt ljus är Jehova”.

1. En hettit, Batsebas make. Uria var en av Davids utländska krigare. (2Sa 23:39; 1Kr 11:41) Hans ord och hans handlingar och det förhållandet att han var gift med en judisk kvinna och bodde i Jerusalem i närheten av kungens palats tyder alltsammans på att han var en omskuren proselyt, en tillbedjare av Jehova Gud. (2Sa 11:3, 6–11)

Medan Uria deltog i striden mot ammoniterna vid Rabba begick kung David äktenskapsbrott med Urias hustru, Batseba, något som Uria aldrig fick veta. David sände därefter bud till Joab om att Uria skulle komma till Jerusalem. Där frågade David honom hur det gick med  kriget, och därefter sade han åt honom att bege sig hem så att det längre fram skulle verka som om Uria var far till det barn som hans hustru väntade. Men Uria ville inte gå hem eftersom hären låg lägrad ute på marken. (5Mo 23:9–11; jfr 1Sa 21:5.) Inte ens när David hade druckit Uria berusad ville denne sova i sitt hem. (2Sa 11:1–13) David begick sedan ännu ett brott mot Uria när han sände tillbaka honom till kriget och gav Joab order att ordna så att Uria föll i strid. (2Sa 11:14–26)

2. En präst som var vittne till hur Jesaja skrev namnet på sin son Maher-Salal-Has-Bas på en tavla. (Jes 8:1, 2) Hans namn stavas också Urija. (2Ku 16:10; se URIJA nr 1.)

3. Förmodligen en präst, en av dem som stod på Esras högra sida när denne läste ur lagen för dem som hade återvänt från landsflykten och som hade samlats vid Vattenporten i Jerusalem. (Neh 8:1–4)