[Ụssa] Möjligen en kortform i hebr. av Ussia, som betyder ”min styrka är Jehova”.

1. En levit av Meraris släkt. (1Kr 6:29)

2. En benjaminit. (1Kr 8:1, 7)

3. Son till Abinadab, utan tvivel en levit. Ussa och hans bror Ahjo körde den vagn på vilken förbundsarken forslades när David önskade att den skulle föras från deras hus till Jerusalem. När tjurarna som drog vagnen nästan fick den att välta sträckte Ussa ut handen och grep tag i arken för att stödja den, något som ledde till att Jehova slog honom, så att han dog direkt. David gav platsen namnet Peres-Ussa därför att Jehova där hade ”brutit igenom i ett utbrott mot Ussa”. (2Sa 6:3–8; 1Kr 13:7–11)

Även om Ussa förmodligen hade goda avsikter med att förhindra att arken föll ner, bedömdes det han gjorde som en ”vanvördig handling”. (2Sa 6:7) Orsaken till det var att Ussa var uppsåtligt olydig. Jehova hade sagt att arken inte under några omständigheter fick vidröras av någon som inte var bemyndigad att göra det, och det var allmänt känt att överträdelse av denna befallning var belagd med dödsstraff. (4Mo 4:15, 19, 20) Om leviter av kehatiternas släkt hade burit arken på axlarna med hjälp av de stänger som var avsedda för detta ändamål, vilket de var bemyndigade till och som Gud hade påbjudit, skulle Guds vrede inte ha väckts. (2Mo 25:13, 14; 4Mo 7:9)

4. Ett namn som förbinds med en trädgård. Kungarna Manasse och Amon i Juda begravdes i ”Ussas trädgård” och inte på de kungliga gravplatser som brukade användas. (2Ku 21:18, 23, 26) Varken Ussa eller trädgården omnämns någon annanstans. Eftersom några blev begravda i ”Ussas trädgård”, är det inte troligt att den låg på tempelområdet, och eftersom det kungliga palatset låg bredvid templet, är det möjligt att Manasses ”hus” i Ussas trädgård var ett sommarresidens.

5. Överhuvud för en släkt av netinimtjänare; några i den här släkten återvände till Jerusalem tillsammans med Serubbabel 537 f.v.t. (Esr 2:1, 2, 43, 49; Neh 7:51)