En utkiksplats som ofta byggdes på en stadsmur. (Se TORN.) Vakttorn byggdes också i vildmarken och i gränsområden. De flesta tjänade militära syften och var till skydd för en stad eller en gräns, men det fanns också vakttorn där herdar och jordbrukare i isolerade områden kunde söka skydd och från vilka man kunde hålla uppsikt över hjordarna och de mognande grödorna och varna för rövare. (2Kr 20:24; Jes 21:8; 32:14)

Flera städer fick namnet Mispe (hebr.: mitspẹh, ”vakttorn”), tydligtvis för att de låg på höjder eller för att stora torn hade rests i dem. I Bibeln skils det ibland mellan dessa städer genom att deras läge uppges, som i uttrycken ”Mispe i Gilead” (Dom 11:29) och ”Mispe i Moab” (1Sa 22:3).

Jakob reste ett stenröse och kallade det ”Galed” (som betyder ”vittnesröse”) och ”Vakttornet”. Laban sade sedan: ”Låt Jehova hålla vakt mellan mig och dig när vi är utom synhåll för varandra.” (1Mo 31:45–49) Detta stenröse skulle vara ett vittnesbörd om att Jehova iakttog om Jakob och Laban höll sitt fridsförbund.