En krigare som var i tjänst hos en kung eller någon annan ledare och bar hans vapen och utrustning och som stod vid hans sida i strid och lydde hans order. Ordet ”vapendragare” är en återgivning av det hebreiska uttrycket nosẹ’ kelịm, som ordagrant betyder ”en som bär rustning eller vapen”. (1Sa 14:1, 6) Fiender som blev svårt sårade av en framträdande krigare fick ibland dödsstöten av hans vapendragare. (1Sa 14:13) Vapendragarna valdes ut bland de modiga soldaterna, och några av dem var tydligen mycket trogna mot sina herrar. (1Sa 14:6, 7; 31:5)

Den dödligt sårade Abimelek bad den unge man som bar hans vapen att ge honom dödsstöten för att man inte skulle kunna säga att det var en kvinna som hade dödat honom. (Dom 9:52–54) David var under en period kung Sauls vapendragare. (1Sa 16:21) En av Sauls senare vapendragare ville inte ge sin döende herre dödsstöten utan valde att följa honom i döden genom att i likhet med honom begå självmord. (1Sa 31:3–6) Jonatan och Joab hade också vapendragare (1Sa 14:6–14; 2Sa 18:15; 23:37; 1Kr 11:39), och det hade även framträdande krigare i andra forntida nationer, till exempel den filisteiske jätten Goljat (1Sa 17:7, 41).