(hebr.: ze’ẹv; grek.: lỵkos)

Ett rovdjur som liknar en stor schäferhund men som har längre ben, större tassar, bredare huvud och kraftigare käkar. Det berättas att vargar i  Palestina och Syrien som regel inte jagar i flock utan ensamma eller två, tre stycken tillsammans. De jagar sina byten i skydd av mörkret och håller sig gömda dagtid. (Hab 1:8; Sef 3:3) Vargar kan vara vildsinta, glupska, djärva och giriga, och de dödar ofta fler får än de kan äta upp eller släpa med sig. Herdar i forna tider behövde därför vara rådiga och modiga för att skydda hjorden från vargar. (Joh 10:12, 13)

När vargen nämns i Bibeln är det oftast i bildliga sammanhang. I den profetia som Jakob uttalade på dödsbädden liknade han sin son Benjamin vid en varg, utan tvivel med tanke på stammens skicklighet i strid. (1Mo 49:27; se BENJAMIN nr 2.) Liknas vid vargar gör också de samvetslösa furstarna i Juda (Hes 22:27), falska profeter (Mt 7:15), hätska motståndare till den kristna förkunnartjänsten (Mt 10:16; Lu 10:3) och falska lärare som utgjorde en fara inom den kristna församlingen. (Apg 20:29, 30) Som en kontrast till vargens välkända skövlingar (Jer 5:6) skildras det hur vargen och lammet fridfullt skulle beta tillsammans under Messias styre. Förutom att den här profetiska bilden har sin tillämpning på människor som förändrar sin personlighet, visar den också att det kommer att råda fred mellan djuren. (Jes 11:6; 65:25)