För att lagar, bud och befallningar skall ha något värde måste man upprätthålla respekten för dem med juridiska medel. Jehova har inte bara lagstiftande myndighet utan också dömande och verkställande makt: ”Jehova är vår Domare, Jehova är vår Lagstiftare, Jehova är vår Kung.” ”En enda är lagstiftare och domare.” (Jes 33:22; Jak 4:12) Jehova kan således själv verkställa domar och ta hämnd på dem som bryter mot hans lag. (2Mo 12:12; 5Mo 10:17, 18; Hes 25:11–17; 2Th 1:6–9; Jud 14, 15)

Jehova har också bemyndigat andra att verkställa hans domar. I Första Moseboken 9:5, 6 heter det till exempel: ”Blodet av era själar skall jag kräva tillbaka. ... Av människans hand, av handen på var och en som är hennes broder, skall jag kräva tillbaka människans själ. Den som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas, ty Gud gjorde människan till sin avbild.” I vissa fall hade ”blodshämnaren” ansvaret att verkställa en dödsdom. (4Mo 35:19; se BLODSHÄMNARE.) Beroende på omständigheterna kunde ansvaret att verkställa en dom ibland vila på prästerna i Israel (4Mo 5:15–31) eller på hela menigheten; i det sistnämnda fallet skulle ögonvittnena ta ledningen i verkställandet (3Mo 24:14–16; 5Mo 17:2–7). Även domare och kungar och de som dessa utsåg hade myndighet att verkställa domar. (Dom 8:20, 21; 2Sa 1:15; 1Kr 14:16; 2Ku 9:6–9; 10:24–28; Jer 21:12; 22:3)

Forntidens härskare var omgivna av pålitliga livvakter som kunde få i uppdrag att verkställa sin herres domar. Potifar var chef för faraos livvakt. (1Mo 37:36; 41:12) Det var en av Herodes livvakter som halshögg Johannes döparen. (Mk 6:27)

I Israel verkställdes dödsstraff antingen genom att personen stenades till döds eller stöttes ner med svärd. (3Mo 20:2; 2Sa 1:15) Jehova, ”hela jordens domare”, har bemyndigat sin messianske kung, Herren Jesus Kristus, och andra lojala andevarelser att verkställa hans dom. (1Mo 18:25; Ps 149:6–9; Upp 12:7–9; 19:11–16; 20:1–3)