Det grekiska ordet kọ̄mos, som återges med ”vilt festande”, förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna och har alltid en negativ eller ofördelaktig innebörd. I A Greek-English Lexicon of the New Testament av Joseph Thayer sägs det att ordet i antika grekiska skrifter används om ”en nattlig och larmande procession av berusade och uppsluppna människor som efter kvällsvarden tågar genom gatorna med facklor och musik till ära för Bacchus eller någon annan gudom [eller en segrare i idrottsspelen] och sjunger och spelar utanför sina manliga och kvinnliga vänners hus”. (1889, sid. 367) Ett sådant utsvävande och otyglat uppförande, med festtåg på gatorna som påminner om nutida karnevaler i somliga länder, var vanligt i grekiska städer på apostlarnas tid. Det var därför lämpligt och till nytta för de sanna tillbedjarna att de fick varningar och råd angående detta.

Vilt festande är definitivt inget för de kristna utan är något som fördöms i Guds ord. Några av de kristna som Petrus skrev till och som bodde i provinser i Mindre Asien där det grekiska inflytandet var starkt (1Pe 1:1) hade tidigare vandrat i ”tygellösa gärningar, lustar, vinmissbruk, vilt festande, dryckesgillen och lagstridiga avgudiska handlingar”. Men när de blev kristna upphörde de med allt detta. (1Pe 4:3, 4) Eftersom det vilda festandet var förbundet med sinnlighet och tygellöshet, räknades det till ”de gärningar som hör mörkret till”, något som de kristna inte skulle ta del i. (Rom 13:12–14)

Glädje och munterhet förbjuds inte i Bibeln. Människan uppmanas att glädja sig i sin Skapare, mannen att glädjas tillsammans med sin hustru, arbetaren att glädja sig över det han uträttar och jordbrukaren att glädja sig över resultatet av sin möda. (Ps 32:11; Ord 5:18; Pre 3:22; 5Mo 26:10, 11) Mat och dryck kan bidra till glädjen (Pre 9:7; Ps 104:15), men man bör vara måttlig (Ord 23:20; 1Ti 3:2, 11; 1Kor 10:31). Om de som är med vid en fest eller bjudning får för mycket att dricka, kan det urarta till ett ”vilt festande” och ett tumultartat eller oanständigt uppförande. Paulus nämner vilt festande bland ”köttets gärningar” och säger: ”De som ägnar sig åt sådant skall inte ärva Guds kungarike.” (Gal 5:19–21)