Den mest kända arten i familjen vinrankeväxter är vinrankan (Vitis vinifera), en växt med långa, tunna grenar som slingrar sig längs marken eller klättrar uppåt med hjälp av skottklängen. Det hebreiska ordet gẹfen betecknar i allmänhet vinrankan, ”vinstocken”. (4Mo 6:4; Dom 13:14) Ett undantag är den ”vilda ranka” som omtalas i 2 Kungaboken 4:39 och som bar vilda kurbitsar. På grekiska används ordet ạmpelos om vinstocken, och ampelọ̄n syftar på en vingård.

Det tidigaste omnämnandet i Bibeln av vinodling lyder: ”Noa ... planterade en vingård.” (1Mo 9:20) Melkisedek, kungen i Salem, bjöd Abraham på ”bröd och vin”, vilket visar att man odlade druvor i Kanaan före 1933 f.v.t. (1Mo 14:18) Egyptiska inskriptioner från det andra årtusendet f.v.t. skildrar druvskörd och vinpressning. På den tiden hade faraonerna officiella munskänkar. (1Mo 40:9–13, 20–23) Det var ett hårt slag för de egyptiska vinodlarna när Jehova ”dräpte deras vinstock med hagel”. (Ps 78:47; 105:33)

De män som drog in för att utspeja det utlovade landet, ”ett land med ... vinstockar och fikon och granatäpplen”, återvände med en druvklase från Eskols regnflodsdal som var så stor att det krävdes två man för att bära den på en stång mellan sig. (5Mo 8:8; 4Mo 13:20, 23, 26) Druvklasar från det här området sägs normalt väga mellan 4,5 och 5,5 kg. Det berättas att en klase vägde 12 kg och en annan över 20 kg.

 Förutom i Eskols regnflodsdal odlades det enligt Bibelns skildring vindruvor i En-Gedi vid Döda havet (HV 1:14), i Sikem (Dom 9:26, 27) och i Silo (Dom 21:20, 21) samt i Sibma, Hesbon och Eleale på andra sidan Jordan. (Jes 16:7–10; Jer 48:32)

Plantering och skötsel. Vingårdar anlades ofta på bergssluttningar. Vanligtvis inhägnade man dem med stenmurar (4Mo 22:24; Ord 24:30, 31) och byggde en hydda eller ett vakttorn (Jes 1:8; 5:2) för att skydda dem mot tjuvar eller inkräktande djur, till exempel rävar och vildsvin. (Ps 80:8, 13; HV 2:15) Enligt den mosaiska lagen hade förbipasserande lov att äta så mycket druvor de orkade, men de fick inte ta med sig något i förvaringskärl, eftersom detta skulle räknas som stöld. (5Mo 23:24)

Av praktiska skäl högg man ut en vinpress och grävde ett kar i närheten av vingården, eftersom det mesta av skörden som regel pressades för att bli vin. (Jes 5:2; Mk 12:1; se VIN OCH STARKA DRYCKER.) Naturligtvis åt man också en stor mängd färska druvor, och en del av skörden soltorkades till russin. (1Sa 25:18; 30:12; 2Sa 16:1; 1Kr 12:40)

Forntida vingårdar kunde anläggas på flera olika sätt. Ibland planterades vinstockarna systematiskt i rader med 2,5 meters mellanrum i lucker jord. Enligt den mosaiska lagen fick det inte sås någon annan gröda i en vingård, men det var tillåtet att plantera träd, till exempel fikonträd, i den. (5Mo 22:9; Lu 13:6, 7) Ett annat sätt var att låta vinstockarna krypa längs marken på en sluttning och se till att själva druvklasarna hölls upp från marken med hjälp av klykor. Oftast lät man dock forma vinstockarna så att de växte mot stöttor eller bågar av trä eller mot stenar.

Vinstockar måste beskäras för att kvaliteten på druvorna skall bli god. Jesus sade att ”varje ranka ... som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar [el.: ”beskär”, ”ansar”] han, för att den skall bära mer frukt”. (Joh 15:2) När man beskär de fruktbärande grenarna och avlägsnar de ofruktbara, koncentreras växtens fulla kraft till att frambringa frukt av högre kvalitet. I Bibelns länder började man beskära på våren, första gången omkring mars månad, sedan i april och även under maj, om så behövdes. (2Kr 26:10; Jes 18:5; Lu 13:7)

En fruktbärande vinstock som sköts om och beskärs på rätt sätt kan nå osedvanlig ålder och storlek. Det berättas till exempel om en sådan vinstock i Jeriko som var över 300 år gammal och vars huvudstam hade en diameter på ca 45 cm. Sådana gamla vinstockar kunde nå en höjd av över 9 m och bli till riktiga träd. Men även om vinstocken således kan räknas till ”skogens träd”, är träet för mjukt för att framställa redskap av och för krokigt för att användas till virke. Vinstockens trä var därför en passande bild av Jerusalems trolösa invånare, som inte dög till något annat än att kastas i elden som bränsle, så som Jesus sade att man skulle göra med en ofruktbar vinstock. (Hes 15:2–7; Joh 15:6)

Tiden för vinskörden under ett gott, fruktbärande år präglades av sång och glädje både för dem som plockade druvorna och för dem som trampade vinpressarna. (Dom 9:27; Jes 16:10; Jer 25:30; se PRESS.) Det innebar också en glädjens tid för den fattige och den bofaste främlingen i landet, eftersom de hade lov att plocka det som lämnats kvar i vingårdarna efter huvudskörden. (3Mo 19:10; 5Mo 24:21) När vinrankorna vissnade eller inte bar frukt, eller när vingårdarna låg öde och blev övervuxna med törnen, var det däremot en orsak till stor sorg. (Jes 24:7; 32:10, 12, 13; Jer 8:13)

Lagen om sabbat föreskrev att ägaren till en vingård under vart sjunde år och under jubelåret skulle låta bli att odla vingården, beskära vinstockarna och skörda druvorna. (3Mo 25:3–5, 11) Men under dessa år kunde alla, både människor (ägaren, slavar, främlingar, fattiga) och djur, äta det som växte av sig självt. (2Mo 23:10, 11; 3Mo 25:1–12)

Bildspråk. Människor var väl förtrogna med vinrankan. De hade kunskap om dess fruktbarhet, hur man odlar den och hur skörden går till, och därför använde bibelskribenterna ofta detta i liknelser. Vingårdar som gav rikliga skördar bar vittnesbörd om Jehovas välsignelse. (3Mo 26:5; Hag 2:19; Sak 8:12; Mal 3:11; Ps 128:3) Uttrycket ”sitta ... under sin vinstock och under sitt fikonträd” blev liktydigt med fred och trygghet. (1Ku 4:25; 2Ku 18:31; Jes 36:16; Mik 4:4; Sak 3:10)

Ofruktbara vinstockar var ett uttryck för Guds misshag. (5Mo 28:39) Israel var som druvor i vildmarken, men blev som en vinstock som höll på att förvildas (Hos 9:10; 10:1), som en främmande vinstock som bar vilddruvor. (Jes 5:4; Jer 2:21) På Jeremias och Hesekiels tid fanns det ett talesätt som anspelade på omogna druvor som på grund av sin syrlighet gjorde tänderna ömma. (Jer 31:29, 30; Hes 18:2)

Somliga har försökt förbinda ”Sodoms vinstock” med olika växter som tillhör floran i Dödahavsområdet, men det sammanhang som detta uttryck förekommer i (5Mo 32:32) visar  tydligt att det är fråga om ett bildspråk. Sodom används ofta i Bibeln som en bild av moraliskt fördärv och ondska. (Jes 1:10; 3:9; Jer 23:14)

Jesus talade vid ett flertal tillfällen om vingårdar och druvor. (Mt 20:1–16) Bara tre dagar före sin död berättade han liknelsen om de onda vinodlarna. (Mk 12:1–9; Lu 20:9–16; se BILDSPRÅK.)

När Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid använde han vin, ”vinstockens produkt”, som en symbol för sitt blod, ”förbundets blod”. Denna sista kväll i sitt jordiska liv talade han också om sig själv som ”den sanna vinstocken” och om Fadern som ”den som odlar”. Han liknade sina lärjungar vid ”rankorna”, som antingen skulle beskäras för att bära mer frukt eller skäras av helt. (Mt 26:27–29; Mk 14:24, 25; Lu 22:18; Joh 15:1–10)

I profetiorna. När Jakob välsignade Juda hade hans ord en profetisk innebörd: ”Han binder sin fullvuxna åsna vid vinstocken [laggẹfen] och sin åsninnas föl vid den utsökta vinstocken [welassoreqạh], och han skall tvätta sin klädnad i vin och sin klädedräkt i druvors blod. Mörkröda är hans ögon av vin.” (1Mo 49:8–12) Det hebreiska ordet soreqạh betecknar en vinstock som ger rött vin från de mest smakrika eller utsökta druvor. (Jfr Jes 5:2; Jer 2:21, där det besläktade ordet sorẹq förekommer.) Bara några dagar innan inskriften med orden ”judarnas kung” fästes ovanför Jesu huvud på tortyrpålen (Mk 15:26), red han, som var av Judas stam, in i Jerusalem på ett åsneföl och ställdes därmed fram inför Jerusalem som dess kung. (Mt 21:1–9; Sak 9:9) Jesus band inte åsnefölet vid en bokstavlig vinstock, men han knöt sina anspråk på att vara kung till en symbolisk eller andlig vinstock, nämligen Guds kungarike. (Jfr Mt 21:41–43; Joh 15:1–5.)

Förutom denna större uppfyllelse fick Jakobs profetia också en bokstavlig uppfyllelse när Judas stam fick sin arvedel i det utlovade landet. Denna arvedel inbegrep bland annat bergstrakten, med dess frodiga dalar och ”bördiga bergssluttningar” med vingårdar anlagda i terrasser. (Jes 5:1)

I Uppenbarelseboken talas det först om ”jordens skörd”, och sedan ger en ängel befallningen: ”Bärga klasarna på jordens vinstock, eftersom dess druvor har mognat.” Därefter bärgades ”jordens vinstock” och slungades i ”Guds förbittrings stora vinpress”. Denna vinstock skiljer sig från ”den sanna vinstocken”, som bär frukt till Guds ära. ”Jordens vinstock” bär uppenbarligen dålig frukt, eftersom den tillintetgörs på Guds befallning. (Upp 14:15, 18, 19)