De hebreiska orden för ”vristkedja” (’ets‛adhạh, 4Mo 31:50) och ”fotstegskedja” (tse‛adhạh, Jes 3:20) kommer båda från rotordet tsa‛ạdh, som betyder ”ta steg”, ”skrida fram”. (Jer 10:5; Dom 5:4) Ordet för ”fotring” (‛ẹkhes) kommer från rotordet ‛akhạs, som betyder ”frambringa ett klirrande ljud” eller ”pingla med fotringar”. (Jes 3:16, 18, noter) I forntidens Mellanöstern var det vanligt att man bar kedjor eller ringar som smycken runt vristerna. De var gjorda av material som mässing, guld, silver, järn, glas eller elfenben. På egyptiska monument är både män och kvinnor avbildade med sådana smycken, och i Egypten tillverkades ofta vristkedjor och armringar som passade ihop med varandra.

Tjocka vristkedjor kunde frambringa ett klingande ljud när de slog mot varandra medan man gick. Ibland lades småsten i ihåliga fotringar för att de skulle frambringa ljud, och även i vår tid händer det att arabiska flickor bär vristkedjor med bjällror. I en del fall kunde också en kvinnas vristkedjor vara sammanlänkade med fotstegskedjor, som frambringade ett klirrande ljud när hon gick och som naturligtvis drog till sig andras uppmärksamhet. Fotstegskedjorna tvingade också kvinnan att gå med korta, trippande steg, något som kanske ansågs vara ett graciöst eller förnämt gångsätt. (Jes 3:16)

Det fanns ”vristkedjor” bland de smycken som israeliterna tog som krigsbyte från midjaniterna och bar fram som ”en offergåva åt Jehova”. (4Mo 31:50, 51) De högmodiga ”Sions döttrar”, som levde under en senare tidsperiod, beskrivs som kvinnor som ”kommer gående med trippande steg, och med sina fötter [el.: med sina fotringar] frambringar de ett klirrande ljud”. Genom Jesaja varnade Jehova dem för att han skulle ta bort deras prydnad, däribland ”fotringarna [el.: vristkedjorna]” och ”fotstegskedjorna”. (Jes 3:16, 18, 20) Babyloniernas erövring av Juda och Jerusalem 607 f.v.t. medförde stora förändringar för dessa kvinnor. De miste inte bara alla sina smycken utan också sin frihet. (Se SMYCKEN, UTSMYCKNING.)