Kapitel 33

De fortsätter att ständigt vara vaksamma

”EFTERSOM Jesus så klart framhöll att ingen människa kunde ha vetskap om ’denna dag’ eller ’den stunden [timmen]’, då Fadern skall beordra sin Son att ’komma’ mot Satans onda tingens ordning, kan någon fråga: ’Varför är det så angeläget att leva i förväntan på slutet?’ Det är angeläget därför att Jesus i praktiskt taget samma andetag tillade: ’Ta er ständigt i akt, håll er vakna. ... Var alltså ständigt vaksamma.’ (Markus 13:32—35)” — Vakttornet, 1 december 1984.

Jehovas vittnen har hållit sig vakna och varit vaksamma i många årtionden nu. Med avseende på vad? Med avseende på att Jesus skall komma som regerande kung i Guds rike för att verkställa domen över Satans onda tingens ordning och för att låta hela jorden dra full nytta av hans styre. (Matt. 6:9, 10; 24:30; Luk. 21:28; 2 Thess. 1:7—10) De vaksamma, de som håller sig vakna, vet att ”tecknet” på Jesu närvaro har varit synligt sedan år 1914 och att den nuvarande tingens ordning trädde in i sina sista dagar det året. — Matt. 24:3—25:46.

Men Jesus har ännu inte kommit som verkställare av Guds dom och som befriare. Hur betraktar därför Jehovas vittnen sin nuvarande situation?

”Full visshet” i sin insikt

Som en världsomfattande församling har de ”den fulla vissheten i ... [sin] insikt”. (Kol. 2:2) De menar naturligtvis inte att de förstår varje detalj i Jehovas uppsåt. De fortsätter att rannsaka Skrifterna med ett öppet sinne, och de fortsätter att lära sig. Men det de lär sig ändrar inte deras grundsyn när det gäller de fundamentala sanningarna i Guds ord. De har ”full visshet” i fråga om dessa grundläggande sanningar; de har förstått och godtagit dem i många årtionden nu. Det de lär sig ger dem emellertid en allt bättre förståelse av hur vissa skriftställen passar in i hela det bibliska sanningsmönstret och av hur de i sitt eget liv mera helt och fullt kan tillämpa Guds ords råd och vägledning.

Jehovas vittnen har ”full visshet” också i fråga om Guds löften. De litar fullständigt på att alla hans löften kommer att uppfyllas, även i minsta detalj, och att de alla kommer att uppfyllas vid hans fastställda tid. De har både sett och upplevt uppfyllelsen av bibliska profetior, och det ger dem  den fulla vissheten om att ”ändens tid” har kommit för den nuvarande världen och att Guds löfte om en rättfärdig ny värld snart kommer att bli en verklighet. — Dan. 12:4, 9; Upp. 21:1—5.

Vad bör de då göra? ”Ta er ständigt i akt, håll er vakna”, befallde Jesus, ”för ni vet inte när det är den fastställda tiden. Var alltså ständigt vaksamma; ... så att han [Herren], när han plötsligt kommer, inte skall finna er sovande. Men vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” (Mark. 13:33, 35—37) Jehovas vittnen är väl medvetna om hur nödvändigt det är att de håller sig vakna och ständigt är vaksamma.

Att de ibland har förivrat sig när det gäller uppfyllelsen av vissa profetior ändrar inte det förhållandet att bevisen för att vi befinner oss i avslutningen på tingens ordning har hopat sig sedan första världskriget. Det är utan tvivel mycket bättre att vara ivrig — rentav alltför ivrig — att få se Guds vilja genomförd än att sova andligen med avseende på förverkligandet av hans uppsåt! — Jämför Lukas 19:11; Apostlagärningarna 1:6; 1 Thessalonikerna 5:1, 2, 6.

Vad innebär det att hålla sig vaken, att ständigt vara vaksam?

Ständigt vaksamma — hur då?

Vaksamma kristna sitter inte bara med armarna i kors och väntar. Långt därifrån! De måste hålla sig i god form i andligt avseende, så att Jesus, när han kommer som verkställare av Guds dom, visar sig vara deras befriare. (Luk. 21:28) ”Ge akt på er själva”, sade Jesus varnande, ”att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara. ... Håll er då vakna.” (Luk. 21:34—36) Vaksamma kristna måste alltså först och främst ge akt på sig själva. De måste noga se till att de varje dag lever som en kristen bör göra. De måste hålla sig klarvakna när det gäller kristna förpliktelser och undvika det okristliga uppförande som kännetecknar den värld som ”befinner sig i den ondes våld”. (1 Joh. 5:19; Rom. 13:11—14) När Kristus kommer, måste de vara redo.

Vilka är det som verkligen har hållit sig klarvakna och i god form i andligt avseende? Det historiska material som har presenterats i de föregående kapitlen i den här boken pekar på Jehovas vittnen. Det är tydligt att de tar de förpliktelser på allvar som är förbundna med att vara en kristen. I krigstid har de till exempel varit villiga att riskera fängelse och dödsstraff, därför att de har varit klarvakna för den förpliktelse de har att inte vara någon del av världen och att visa varandra självuppoffrande kärlek. (Joh. 13:34, 35; 17:14, 16) Människor som lägger märke till dem i deras Rikets salar, vid deras stora sammankomster eller på deras arbetsplatser är imponerade av deras goda uppförande. (1 Petr. 2:12) I den här världen, som har ”förlorat all moralisk känsla”, är de kända för att leva ett rättskaffens, moraliskt rent liv. — Ef. 4:19—24; 5:3—5.

Att hålla sig vaken och ständigt vara vaksam inbegriper emellertid mer än att bara ge akt på sig själv. En väktare måste meddela andra vad han ser.  Nu i ändens tid måste vaksamma kristna, som tydligt ser tecknet på Kristi närvaro, förkunna de ”goda nyheterna om kungariket” för andra och underrätta dem om att Kristus snart skall komma och verkställa domen över denna onda tingens ordning. (Matt. 24:14, 30, 44) På så sätt hjälper de andra att få hopp om ”befrielse”. — Luk. 21:28.

Vilka har visat sig vara vaksamma genom att låta varningen ljuda? Jehovas vittnen är kända i hela världen för sitt nit när det gäller att förkunna om Guds namn och kungarike. De överlåter inte predikandet åt en utvald prästklass. De inser att alla troende är förpliktade att predika. De betraktar det som en väsentlig del av sin tillbedjan. (Rom. 10:9, 10; 1 Kor. 9:16) Vad har resultatet blivit?

De utgör nu en växande församling med miljoner aktiva medlemmar i över 220 länder över hela jorden. (Jes. 60:22; jämför Apostlagärningarna 2:47; 6:7; 16:5.) Några av de mäktigaste regeringarna i mänsklighetens historia har förbjudit deras verksamhet, till och med anställt klappjakt på dem och satt dem i fängelse. Men Jehovas vittnen har fortsatt att förkunna om Guds kungarike! De intar samma fasta hållning som apostlarna, vilka, när de blev befallda att sluta upp med att predika, förklarade: ”Vi för vår del kan inte sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört.” ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apg. 4:18—20; 5:27—29.

”Förbli i förväntan på den”

Jehovas vittnens situation i våra dagar liknar den som de kristna i Judeen i det första århundradet befann sig i. Jesus hade gett dem ett tecken som skulle visa dem när det var dags att fly från Jerusalem för att undgå dess tillintetgörelse. ”När ni ... får se Jerusalem vara omringat av lägrade härar, ... då må de som är i Judeen börja fly”, sade Jesus. (Luk. 21:20—23) Drygt 30 år senare, år 66 v.t., omringades Jerusalem av romerska härar. När de romerska styrkorna plötsligt drog sig tillbaka utan synbar anledning, följde de judeiska kristna Jesu anvisning och flydde — inte bara från Jerusalem, utan från hela Judeen — till Pella, en stad i Pereen.

Där väntade de i säkerhet. År 67 v.t. kom och gick. År 68 avlöstes av år 69. Men Jerusalem var fortfarande fritt. Skulle de återvända? Jesus hade ju inte sagt hur länge de skulle vänta. Men de som eventuellt återvände fick verkligen ångra det, för år 70 v.t. kom de romerska styrkorna tillbaka i så stort antal att de liknade en flod som inte kunde hejdas, och den här gången drog de sig inte tillbaka. I stället ödelade de staden och dödade mer än en miljon människor. Så lyckliga de judeiska kristna i Pella måste ha varit för att de hade fortsatt att vänta på Jehovas fastställda tid att verkställa dom!

Det förhåller sig på liknande sätt med dem som håller sig vakna och ständigt är vaksamma i våra dagar. De inser helt och fullt att ju längre fram i ändens tid vi kommer, desto svårare blir det att förbli i förväntan på att Jesus skall komma. Men de har inte förlorat tron på Jesu ord: ”Jag säger er  i sanning att denna generation visst inte skall försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” (Matt. 24:34) Uttrycket ”dessa ting” syftar på de olika dragen i det sammansatta ”tecknet”. Detta tecken har varit synligt sedan år 1914 och kommer att kulminera i den ”stora vedermödan”. (Matt. 24:21) Den ”generation” som levde år 1914 håller snabbt på att försvinna. Slutet kan inte vara långt borta.

Under tiden är Jehovas vittnen fast beslutna att hålla sig vakna och ständigt vara vaksamma, i full tillit till att Gud skall uppfylla alla sina löften vid sin fastställda tid! De ger akt på Jehovas ord till profeten Habackuk. Det kunde se ut som om Jehova tolererade ondskan i Judas rike under senare delen av 600-talet f.v.t. Men Jehova sade till profeten: ”Skriv ner synen [angående slutet på de förtryckande förhållandena], och framställ den tydligt på tavlor, för att den som läser högt därur må göra det flytande. Ty synen är ännu för den fastställda tiden, och den ilar flämtande i väg mot änden, och den kommer inte att ljuga. Även om den [till synes] skulle dröja, förbli i förväntan på den; ty den kommer ofelbart att bli verklighet. Den kommer inte att bli försenad.” (Hab. 1:2, 3; 2:2, 3) Jehovas vittnen hyser tillit till Jehovas rättfärdighet och rättvisa, och det hjälper dem att bevara jämvikten och att vänta på Jehovas ”fastställda tid”.

F. W. Franz, som blev döpt år 1913, uttryckte träffande hur Jehovas vittnen känner det. Som Sällskapet Vakttornets president sade han år 1991:

”Vårt hopp är något säkert och visst, och det kommer att fullständigt förverkligas för var och en av de 144.000 medlemmarna av den lilla hjorden långt utöver vad vi någonsin har kunnat föreställa oss. Vi av kvarlevan som levde år 1914, då vi förväntade att vi alla skulle komma till himlen, har inte förlorat vår uppskattning av det hoppet. Det är lika levande för oss nu som någonsin tidigare, och vi uppskattar det mer och mer ju längre vi måste vänta på det. Det är någonting värt att vänta på, även om vi skulle behöva vänta i en miljon år. Jag uppskattar vårt hopp mer än någonsin tidigare, och jag vill aldrig förlora min uppskattning av det. Den lilla hjordens hopp ger också en försäkran om att de förväntningar som den stora skaran av andra får hyser omöjligen kan komma på skam, utan kommer att uppfyllas på ett sätt som vida överträffar vad vi i vår livligaste fantasi har kunnat föreställa oss. Det är därför som vi har hållit fast vid detta hopp ända till nu, och vi kommer att hålla fast vid det, tills Gud har visat att han uppfyller sina ’dyrbara och mycket storslagna löften’.” — 2 Petr. 1:4; 4 Mos. 23:19; Rom. 5:5.

Den tiden närmar sig snabbt när Kristi närvaro som regerande kung i Guds rike kommer att göras tydligt uppenbar för hela mänskligheten. Då kommer de vaksamma, de som har hållit sig vakna, att ”få uppfyllelsen av löftet”. (Hebr. 10:36) Ja, deras förväntningar kommer att uppfyllas långt utöver vad de hade kunnat föreställa sig. Så lyckliga och tacksamma de kommer att vara för att de i de sista dagarna för denna onda tingens ordning fortsatte att hålla sig vakna, ständigt var vaksamma och nitiskt förkunnade om Guds kungarike!

[Infälld text på sidan 713]

De har full visshet om att ”ändens tid” har kommit för den nuvarande världen

[Infälld text på sidan 714]

De måste noga se till att de varje dag lever som en kristen bör göra

[Infälld text på sidan 715]

Vilka har visat sig vara vaksamma genom att låta varningen ljuda?

[Infälld text på sidan 716]

”Jag uppskattar vårt hopp mer än någonsin tidigare, och jag vill aldrig förlora min uppskattning av det” — F. W. Franz

 [Ruta/Bild på sidan 717]

Rapporter om det världsvida predikoarbetet

År Länder

1920 ....... 46

1925 ....... 83

1930 ....... 87

1935 ...... 115

1940 ...... 112

1945 ...... 107

1950 ...... 147

1955 ...... 164

1960 ...... 187

1965 ...... 201

1970 ...... 208

1975 ...... 212

1980 ...... 217

1985 ...... 222

1992 ...... 229

Antal länder och områden

Antalet länder och områden är beräknat efter det sätt varpå världen var uppdelad i början av 1990-talet, inte efter de politiska indelningar som till exempel fanns när tidigare stora imperier härskade över områden som nu är uppdelade i flera självständiga nationer.

År Förs.

1940 ...... 5.130

1945 ...... 7.218

1950 ..... 13.238

1955 ..... 16.044

1960 ..... 21.008

1965 ..... 24.158

1970 ..... 26.524

1975 ..... 38.256

1980 ..... 43.181

1985 ..... 49.716

1992 ..... 69.558

Antal församlingar

Före år 1938 fördes ingen fortlöpande internationell förteckning över det totala antalet församlingar.

År Förk.

1935 ..... 56.153

1940 ..... 96.418

1945 .... 156.299

1950 .... 373.430

1955 .... 642.929

1960 .... 916.332

1965 .. 1.109.806

1970 .. 1.483.430

1975 .. 2.179.256

1980 .. 2.272.278

1985 .. 3.024.131

1992 ...4.472.787

Antal förkunnare

Sättet att räkna förkunnare ändrades flera gånger på 1920-talet och i början av 1930-talet. Församlingarna sände rapporter till Sällskapet varje vecka, inte bara en gång i månaden. (Först i oktober 1932 började man rapportera månadsvis.) För att räknas som klassarbetare eller gruppmedarbetare (församlingsförkunnare) måste man, enligt ”Bulletin” för 1 januari 1929 (på engelska), använda minst tre timmar i veckan (eller 12 timmar i månaden) i tjänsten på fältet. Isolerade förkunnare (s.k. skarpskyttar) skulle ägna minst två timmar i veckan åt att vittna.

År Pionjärer

1920 ....... 480

1925 ..... 1.435

1930 ..... 2.897

1935 ..... 4.655

1940 ..... 5.251

1945 ..... 6.721

1950 .... 14.093

1955 .... 17.011

1960 .... 30.584

1965 ... 47.853

1970 ... 88.871

1975 .. 130.225

1980 .. 137.861

1985 .. 322.821

1992 .. 605.610

Pionjärer

I de angivna siffrorna ingår reguljära pionjärer, hjälppionjärer, pionjärer med särskilt uppdrag, missionärer, kretstillsyningsmän och områdestillsyningsmän. Pionjärerna kallades tidigare kolportörer, och hjälppionjärerna kallades hjälpkolportörer, senare förstärkningsmän. För de flesta åren anges medeltalet per månad.

År Bib.st.

1945 ...... 104.814

1950 ..... 234.952

1955 ..... 337.456

1960 ..... 646.108

1965 ..... 770.595

1970 .... 1.146.378

1975 .... 1.411.256

1980 .... 1.371.584

1985 .... 2.379.146

1992 .... 4.278.127

Bibelstudier i hem

Under 1930-talet leddes det en del studier med enskilda personer, men tonvikten lades på att lära människor att studera på egen hand och på att organisera studiemöten som andra intresserade i området kunde närvara vid. Senare ledde man studier med enskilda personer, som visade uppriktigt intresse, tills de blev döpta. Ännu senare uppmanades förkunnarna att fortsätta studiet tills personen i fråga hade fått tillräcklig hjälp att bli en mogen kristen.

År Timmar

1930—35 .... 42.205.307

1936—40 .... 63.026.188

1941—45 .... 149.043.097

1946—50 .... 240.385.017

1951—55 .... 370.550.156

1956—60 .... 555.859.540

1961—65 .... 760.049.417

1966—70 .. 1.070.677.035

1971—75 .. 1.637.744.774

1976—80 .. 1.646.356.541

1981—85 .. 2.276.287.442

1986—92 .. 5.912.814.412

Antal timmar

Det var först i slutet av 1920-talet som förkunnarna allmänt började rapportera hur mycket tid de använde i tjänsten. Sättet att räkna timmarna ändrades ett antal gånger: I början av 1930-talet räknade man bara den tid man predikade från hus till hus — inte den tid man använde till återbesök. Rapporten här är mycket imponerande, men den ger bara en ungefärlig bild av den enorma mängd tid som Jehovas vittnen har använt till att förkunna om Guds kungarike.

År Publ.

1920—25 ...... 38.757.639

1926—30 ...... 64.878.399

1931—35 ..... 144.073.004

1936—40 ..... 164.788.909

1941—45 ..... 178.265.670

1946—50 ..... 160.027.404

1951—55 ..... 237.151.701

1956—60 ..... 493.202.895

1961—65 ..... 681.903.850

1966—70 ..... 935.106.627

1971—75 ... 1.407.578.681

1976—80 ... 1.380.850.717

1981—85 ... 1.504.980.839

1986—92 ... 2.715.998.934

Antal publikationer som spridits

Med några få undantag inbegriper siffrorna för åren före 1940 inte lösnummer av tidskrifterna, fastän det spreds miljoner exemplar. Siffrorna för åren från och med 1940 inbegriper böcker, broschyrer och lösnummer av tidskrifterna, men inte de hundratals miljoner traktater som också har använts för att väcka intresse för budskapet om Riket. Det sammanlagda antalet av 10.107.565.269 publikationer, som har spridits under åren 1920—1992 på mer än 290 språk, visar att ett utomordentligt vittnesbörd har avgetts över hela jorden.

År Närv. Delt.

1935 ..... 63.146 ... 52.465

1940 ..... 96.989 ... 27.711

1945 .... 186.247 ... 22.328

1950 .... 511.203 ... 22.723

1955 .... 878.303 ... 16.815

1960 .. 1.519.821 ... 13.911

1965 .. 1.933.089 ... 11.550

1970 .. 3.226.168 ... 10.526

1975 .. 4.925.643 ... 10.550

1980 .. 5.726.656 ... 9.564

1985 .. 7.792.109 ... 9.051

1992 . 11.431.171 ... 8.683

Åminnelsen — närvarande och deltagare

De tillgängliga uppgifterna om antalet närvarande vid Åminnelsen före år 1932 är ofta ofullständiga. Ibland blev bara grupper på 15, 20, 30 eller fler medräknade i den publicerade totalsiffran. Intressant nog visar de tillgängliga siffrorna från den tiden att det åtminstone var några av de närvarande som inte tog del av emblemen. År 1933 rörde det sig om cirka 3.000.