DE FÖRSTA kristna var särskilt modiga. Under de svåra förföljelser som ägde rum under de tre första århundradena blev många kristna dödade av de hedniska romarna på grund av sin vägran att tillbe kejsaren. Ibland satte man upp ett altare på en arena. Det enda de kristna behövde göra för att bli fria var att bränna en nypa rökelse och erkänna  kejsarens gudomlighet, men det var få som kompromissade. De flesta föredrog att dö framför att avsäga sig sin tro.

Också i vår tid förhåller sig kristna vittnen för Jehova neutrala till politik. Deras fasta hållning gentemot nazismen finns omvittnad i historiska verk. Före och under andra världskriget förlorade cirka 25 procent av alla Jehovas vittnen i Tyskland livet, främst i koncentrationsläger, på grund av att de förhöll sig neutrala och vägrade att säga ”Heil Hitler”. Barn skildes med våld från sina föräldrar som var Jehovas vittnen. Barnen stod fasta, trots de påtryckningar de utsattes för, och vägrade att låta sig påverkas av obibliska läror som andra försökte påtvinga dem.

Jehovas vittnen utsätts i allmänhet inte för sådan hätsk förföljelse i våra dagar, men missförstånd uppstår ibland därför att unga vittnen av samvetsskäl inte tar del i patriotiska ceremonier, till exempel flagghälsning, som förekommer i många länder.

Jehovas vittnens barn får lära sig att inte försöka hindra andra att hälsa flaggan, eftersom var och en själv måste besluta hur han skall handla. Jehovas vittnens egen ståndpunkt är däremot fast: De hälsar inte flaggan i någon nation. Detta är inte något utslag av bristande respekt för flaggan. De respekterar den verkligen, vilket land de än bor i, och de visar detta genom att lyda landets lagar. De engagerar  sig inte i någon form av regeringsfientlig verksamhet. Jehovas vittnen tror faktiskt att de mänskliga regeringar som nu finns är en ”Guds anordning” som han tillåter existera. De anser att de måste betala skatt och respektera sådana ”överordnade myndigheter” därför att Gud har befallt det. (Romarna 13:1—7) Detta är också i harmoni med Kristi välkända ord: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” — Matteus 22:21, 1981.

Någon kanske frågar: ”Men varför hedrar då inte Jehovas vittnen flaggan genom att hälsa den?” Det beror på att de ser flagghälsning som en form av tillbedjan, och de vill bara tillbe Gud. De kan inte för sitt samvetes skull tillbe någon annan eller något annat än Gud. (Matteus 4:10; Apostlagärningarna 5:29) De uppskattar därför lärare som respekterar deras övertygelse och tillåter barn som är Jehovas vittnen att leva enligt sin tro.

Jehovas vittnen är inte de enda som anser att flagghälsning är förknippad med tillbedjan, vilket följande kommentarer visar:

”De första flaggorna var nästan uteslutande av religiös karaktär. ... I själva verket tycks man alltid ha sökt religionens hjälp för att få nationsflaggor helgade.” (Kursiverat av oss) — Encyclopædia Britannica.

”Flaggan är liksom korset helig. ... I regler och förordningar angående människors hållning gentemot nationsfanor används starka, uttrycksfulla ord, sådana som ’tjänst för flaggan’, ... ’vördnad för flaggan’, ’hängivenhet för flaggan’.” (Kursiverat av oss) — The Encyclopedia Americana.

”De kristna vägrade att ... offra åt [den romerske] kejsarens genius [skyddsande] — något som ungefär svarar mot att i våra dagar vägra att hälsa flaggan eller svära lydnadseden.” — Daniel P. Mannix: Those About to Die (1958), sidan 135.

Återigen kan det nämnas att det inte är Jehovas vittnens avsikt att visa ringaktning för någon regering eller något statsöverhuvud genom att vägra att hälsa flaggan. Det är bara så att de inte, genom att buga sig för eller hälsa, vill tillbe ett föremål som representerar staten. Som de ser det intar de en liknande ståndpunkt som den de tre unga hebréerna på Bibelns tid intog, när de vägrade att falla ner inför den bildstod som den babyloniske kungen Nebukadnessar hade  låtit ställa upp på Duraslätten. (Daniel, kapitel 3) Jehovas vittnens barn får således lära sig att de, när andra hälsar flaggan och svär lydnadseden, skall följa sitt enligt Bibeln övade samvete. De står därför tysta och respektfulla utan att ta del i hälsningen. Av samma anledning väljer Jehovas vittnens barn att inte ta del i att sjunga eller spela nationalsånger.

Numera respekterar de flesta länder föräldrarnas rätt att ge sina barn religiös undervisning som är i enlighet med deras övertygelse. Alla religionssamfund stöder denna rättighet, vilket följande kanoniska lag, som fortfarande gäller inom katolska kyrkan, är ett exempel på: ”Föräldrar har gett sina barn livet och är därför ålagda den mycket stränga förpliktelsen att undervisa dem och har rätt att göra det; detta är orsaken till att det i första hand tillkommer föräldrarna att ge sina barn en kristen undervisning enligt kyrkans lära.” — Kanon 226.

Jehovas vittnen begär endast detta. Som omtänksamma föräldrar försöker de inge sina barn kristna värderingar och lära dem att älska sin nästa och respektera andra människors egendom. De önskar följa aposteln Paulus’ råd till de kristna i Efesos: ”Ni fäder måste utöva er faderliga myndighet utan att framkalla bitterhet hos edra barn. Ge dem en kristen undervisning och fostran!” — Efesierna 6:4, Hedegård.

I en del familjer är bara den ena föräldern ett Jehovas vittne. I de fall där det är så uppmanas den förälder som är ett Jehovas vittne att erkänna den andra förälderns rätt att också undervisa barnen enligt sin religiösa övertygelse. Barn som får lära  sig en religiös uppfattning av sin mor, en annan av sin far och kanske ytterligare en annan av någon tredje person tar mycket liten, om alls någon, skada av det. * I praktiken måste alla barn ta ställning till vilken religion de skall följa. Naturligtvis väljer inte alla ungdomar att leva enligt sina föräldrars religiösa levnadsregler, och det har ingenting att göra med om föräldrarna är Jehovas vittnen eller inte.

Det är också bra att känna till att Jehovas vittnen lägger stor vikt vid varje individs rätt att följa sitt kristna samvete. (Romarna, kapitel 14) Konventionen om barnets rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling år 1989, erkänner barnets rätt till ”tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet” och rätten ”att fritt uttrycka dessa [sina egna åsikter] i alla frågor som rör barnet”.

Det finns inte två barn som är lika. Därför kan man rimligtvis förvänta att unga Jehovas vittnen eller andra elever fattar olika beslut när det gäller vissa aktiviteter och uppgifter i skolan. Vi litar på att du också respekterar principen om samvetsfrihet.