UNDER medeltiden tillhörde invånarna i ett land i allmänhet samma religion. Så sent som i slutet av 1800-talet fanns det bara några få stora religioner i Europa: katolicismen och protestantismen i väster, de ortodoxa kyrkorna och islam i öster samt judendomen. I våra dagar är det utan tvivel mycket vanligare i både Europa och den övriga världen att människor i samma land tillhör olika religioner. Främmande religioner har kommit in och slagit rot, antingen genom några av landets egna invånare eller genom invandrare och flyktingar.

Därför finner man nu många muslimer, buddhister och hinduer i länder som Australien, Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Samtidigt är Jehovas vittnen, som kristna, verksamma som förkunnare i 239 länder och ögrupper. I fjorton länder uppgår nu antalet aktiva vittnen till mer än 150.000 i vart och ett av dessa. — Se rutan ” Jehovas vittnen — Ett världsomspännande religionssamfund”.

Det är förståeligt att sedvänjor som dessa religiöst oliktänkande människor har kan skapa problem för en lärare. Viktiga frågor kan till exempel uppstå när det gäller firandet av populära högtider: Bör alla elever vara tvungna att vara med vid sådana högtidsfiranden, oavsett vilken religion han eller hon tillhör? De flesta kanske inte ser något fel i att fira dessa högtider, men bör inte de familjer som tillhör någon minoritetsgrupp och har en annan åsikt också respekteras? I länder där kyrka och stat är skilda åt och där religionsundervisning inte ingår i läroplanen kan somliga fråga sig: Är det  inte inkonsekvent att betrakta sådana högtidsfiranden som obligatoriska i skolan? Detta är också en faktor att beakta.

Missförstånd kan även uppstå när man skall fira något som inte verkar ha nämnvärd, om ens någon, religiös anknytning. Detta gäller födelsedagar, som firas i många skolor. Jehovas vittnen respekterar andras rätt att fira födelsedagar, men som du säkert vet väljer de att inte vara med och fira sådana. Däremot kanske du inte vet varför de och deras barn har fattat beslutet att inte fira födelsedagar.

I uppslagsverket Le livre des religions, som har stor spridning i Frankrike, kallas födelsedagsfirandet en ritual och räknas upp bland ”icke-religiösa sedvänjor”. Även om man i dag betraktar födelsedagsfirandet som en icke-religiös sedvänja, har det faktiskt sina rötter i hednisk religion.

I The Encyclopedia Americana (1991 års upplaga) heter det: ”I Egyptens, Greklands, Roms och Persiens forntida värld firade man gudars, kungars och adelsmäns födelsedagar.” Författarna Ralph och Adelin Linton talar om varför man gjorde det. I sin bok The Lore of Birthdays skriver de: ”Mesopotamien och Egypten, civilisationens vaggor, var också de första länder där människor firade och hedrade sina födelsedagar. I forna tider var det viktigt att föra register över födelsedagar, främst därför att man måste veta när människor var födda för att kunna ställa horoskop.” Denna direkta anknytning till astrologi oroar alla som vill undvika astrologi på grund av det Bibeln säger om den. — Jesaja 47:13—15.

Det är därför inte förvånande att The World Book Encyclopedia  uppger: ”De första kristna firade inte hans [Kristi] födelse, eftersom de betraktade firandet av någons födelse som en hednisk sed.” — Band 3, sidan 416.

Med dessa upplysningar i tankarna väljer Jehovas vittnen att inte fira födelsedagar. Visst är ett barns födelse en lycklig och underbar tilldragelse. Det är naturligt att alla föräldrar gläder sig när deras barn växer till och utvecklas för varje år som går. Jehovas vittnen finner också stor glädje i att få visa hur mycket de älskar sin familj och sina vänner genom att ge gåvor och ha trevligt tillsammans. Men med tanke på bakgrunden till födelsedagsfirandet föredrar de att ge gåvor och komma tillsammans vid andra tillfällen när som helst under året. — Lukas 15:22—25; Apostlagärningarna 20:35.

Julen firas över hela världen, även i många icke-kristna länder. Eftersom den firas inom de flesta religionssamfund  i kristenheten, blir man kanske förvånad över att Jehovas vittnen väljer att inte fira den. Varför firar de då inte jul?

Som många uppslagsverk klart visar bestämde man helt godtyckligt att Jesu födelsedag skulle förläggas till den 25 december för att den skulle sammanfalla med en romersk hednisk fest. Lägg märke till vad som sägs i följande citat ur olika referensverk:

”Datum för Kristi födelse är inte känt. Evangelierna anger varken dagen eller månaden.” — New Catholic Encyclopedia, band III, sidan 656.

”De flesta julseder som nu finns i Europa, eller som enligt uppteckningar fanns förr, är inte verkligt kristna seder, utan hedniska seder som har införlivats med eller tolererats av kyrkan. ... Saturnalierna i Rom fick utgöra mönstret för de flesta uppsluppna julsederna.” — Encyclopædia of Religion and Ethics (Edinburgh, 1910), redigerad av James Hastings, band III, sidorna 608, 609.

”Julen har sedan 300-talet firats den 25 december i alla kristna kyrkor. Den dagen firade man vintersolståndet genom en hednisk fest kallad ’Solens födelse (latin: natale)’, eftersom solen då tycktes födas på nytt därför att dagarna återigen blev längre. I Rom antog kyrkan denna mycket populära sed ... genom att ge den en ny innebörd.” — Det franska uppslagsverket Encyclopædia Universalis, 1968, band 19, sidan 1375.

”Julfirandet uppkom som motvikt till det hedniska firandet av Sol Invictus (Mithras). Den 25 december, dagen för vintersolståndet, förknippades då med ljuset som bröt fram i världen genom Kristus, och symboliken kring Sol Invictus överfördes på så sätt till Kristus.” — Det tyska uppslagsverket Brockhaus Enzyklopädie, band 20, sidan 125.

Hur har en del reagerat när de har fått reda på bakgrunden till julen? Så här sägs det i The Encyclopædia Britannica: ”År 1644 genomdrev de  engelska puritanerna en lag som förbjöd all uppsluppenhet och alla julgudstjänster därför att den [julen] var en hednisk fest, och de krävde att den skulle firas som en fasta. Karl II återinförde högtiden, men skottarna höll fast vid puritanernas uppfattning.” De första kristna firade inte jul, och det gör inte heller Jehovas vittnen i vår tid. De tar inte heller del i de aktiviteter som är förknippade med julen.

Bibeln talar emellertid positivt om att man vid andra tillfällen ger gåvor och bjuder hem släkt och vänner för att äta och ha det trevligt. Bibeln uppmanar föräldrar att lära sina barn att vara frikostiga i stället för att ge presenter bara när människor förväntar att få sådana. (Matteus 6:2, 3) Jehovas vittnens barn får lära sig att vara toleranta och att respektera andra, bland annat andras rätt att fira jul. I gengäld uppskattar de om andra respekterar deras beslut att inte ta del i någon form av julfirande.

Jehovas vittnen intar samma hållning när det gäller andra religiösa eller halvreligiösa helgdagar under skolåret i olika länder, till exempel junifestivalerna i Brasilien, epifania (trettondagen) i Frankrike, karnevalen i Tyskland, Setsubun i Japan och Halloween i Förenta staterna. Om du har några frågor angående firandet av sådant eller av något annat som inte nämns här, kan säkert föräldrarna som är Jehovas vittnen eller barnen besvara dem.