Guds uppsåt når nu sin kulmen

Guds uppsåt med att skapa jorden var att den skulle vara bebodd av lyckliga människor som levde under rättfärdiga förhållanden. För att få fortsätta att leva måste människor lyda Guds lagar, men det första människoparet visade olydnad och blev syndare och dömdes därmed till döden. Detta drog synd och död över alla deras avkomlingar. — 1 Moseboken 1:27, 28; 2:16, 17; 3:1—19; Romarna 5:12.

Gud, vars namn är Jehova, beslöt att ta bort olydnadens och syndens verkningar från jorden. Med tiden såg han ner på jorden och fann bland människorna en trogen man, Abram, vars namn han ändrade till Abraham. Gud lovade Abraham att hans avkomma skulle bli en stor nation och att Gud genom den nationen skulle föra fram en säd eller avkomma genom vilken alla släkter på jorden skulle välsigna sig. — 1 Moseboken 12:1—3; 18:18, 19; 22:18; Psalm 83:18; Hebréerna 11:8—16.

Mot slutet av 1500-talet f.v.t. hade avkomman av Abrahams sonson Jakob eller Israel blivit 12 stammar som levde i slaveri i Egypten. Jehova befriade dessa israeliter från Egypten och formade dem till en nation. Genom Mose gav han dem vid Sinai berg Lagen som deras nationella konstitution. Jehova var deras Kung, Domare och Stadgegivare. Nationen Israel blev Guds utvalda folk, hans vittnen, som organiserats för att verkställa hans uppsåt. Genom dem skulle Messias komma, han som skulle upprätta ett evigt kungarike till nytta för människor ur alla nationer. — 2 Moseboken 19:5, 6; 1 Krönikeboken 17:7—14; 1 Kungaboken 4:20, 25; Jesaja 33:22; 43:10—12; Romarna 9:4, 5.

Femton hundra år senare, för omkring 2.000 år sedan, sände Gud sin enfödde Son från himlen till jorden för att födas av den unga judiska jungfrun Maria. Han fick namnet Jesus och skulle ärva det rike som Gud hade lovat hans förfader David. Vid 30 års ålder blev Jesus döpt av Johannes döparen och började förkunna Guds kungarike. Genom att bota de sjuka visade han hur detta kommande rike skulle välsigna mänskligheten. Genom illustrationer och liknelser förklarade han vad  som skulle krävas av alla dem som ville ha evigt liv. Sedan dödades Jesus på en påle, och hans fullkomliga mänskliga liv blev därigenom en lösen för mänskligheten. — Matteus 1:18—24; 3:13—16; 4:17—23; 6:9, 10; Matt. kapitel 13; Matt. 20:28; Lukas 1:26—37; 2:14; 4:43, 44; 8:1; Johannes 3:16; Apostlagärningarna 10:37—39.

Jesus hade förklarat att det messianska kungariket skulle upprättas långt fram i tiden, vid avslutningen på tingens ordning. Då skulle han vara osynligen närvarande i himlarna och regera som kung, och han skulle göra sin närvaro känd genom att rikta sin uppmärksamhet mot jorden. Världshändelserna visar att vi har levt i denna tid sedan år 1914. Som Jesus förutsade predikas de goda nyheterna om Guds kungarike över hela jorden till ett vittnesbörd för alla nationer. Det har lett till att människor ur alla nationer samlas på Guds kungarikes sida. Dessa skall överleva slutet för den nuvarande tingens ordning och vinna evigt liv på jorden under det messianska kungariket. — Matteus, kapitel 24 och 25; Uppenbarelseboken 7:9—17.

Många kyrkor påstår att de utför Guds vilja i dag. Men hur kan du känna igen den sanna kristna församlingen? Genom att undersöka vad Bibeln säger om den kristna församlingen under det första århundradet och sedan se efter vilken församling i vår tid som följer samma mönster.

• Vilken delaktighet hade Abraham och Israel i förverkligandet av Guds uppsåt?

• Vad åstadkom Jesus genom sin tjänst och genom sin död?

• Vilka händelser skulle enligt profetiorna känneteckna den tid vi nu lever i?