Jehovas vittnen årsboksrapport 1994

I HARMONI med vår årstext under det gångna året har vår innerliga bön som Jehovas vittnen varit: ”Undervisa mig, o Jehova. ... Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” (Ps. 86:11) I likhet med psalmisten David önskar vi bli lärda av Jehova. Och hur underbart har inte Jehova besvarat vår bön om gudomlig undervisning!

Vid våra församlingsbokstudier under det gångna året fick vi stor nytta av ett djupgående studium av den största människa som någonsin levat, Guds enfödde Son, den ende som fullkomligt återspeglar sin Fader. (Joh. 8:23; Hebr. 1:3) Med hjälp av Vakttornet blev vi också befästa genom att studera både om Jehovas barmhärtighet och förlåtelse och sådana ämnen som hur vi skyddar vårt familjeliv, har en balanserad syn på världslig utbildning, skänker kärleksfull hjälp åt sjuka och ålderstigna och vandrar i vishet med avseende på världen och om hur vi uppodlar sådana egenskaper som gudaktig undergivenhet, tro, dygd och självbehärskning. Genom tjänstemötet och teokratiska  skolan blev vi hjälpta till att bli effektivare i vår tjänst och till att visa större personligt intresse för människor. Hur nyttigt har inte allt detta varit! Och i många länder kröntes tjänsteåret med den underbara områdessammankomsten ”Lärda av Gud”.

Att bli lärd av Gud är inte bara intellektuell övning. Sådan undervisning är avsedd att forma vår invärtes människa, så att vi inte bara har ett yttre sken av kristendom. Som svar på våra böner hjälper Jehova oss att ena vårt hjärta, så att vi inte kommer att vara halvhjärtade, eller ljumma, i vår tillbedjan av Gud, utan kommer att vara nitiska i att göra Guds vilja.

Från platser runt om på jorden kommer rapporter som ger bevis för det slags nit som kommer från ett sådant enat hjärta. Som ett resultat av Jehovas välsignelse över våra förenade ansträngningar under det gångna tjänsteåret gav ett högsta antal om 4.709.889 ut sig i Jehovas tjänst och tog personligen  del i att tala med andra om Guds kungarike. I ett växande antal länder finns det mer än 100.000 Rikets förkunnare. Detta gäller två länder i Nordamerika, tre i Latinamerika, fem i Europa, ett i Afrika och två i Fjärran Östern. Jehovas vittnen predikar i sammanlagt 231 länder. Ja, de är nu flitigt verksamma i mer än 70 länder där det inte fanns några vittnen för 40 år sedan.

Dessa förkunnare av Guds kungarike gav i sanning ut sig överallt och ägnade sammanlagt 1.057.341.972 timmar åt tjänsten på fältet under tjänsteåret 1993. Även i krigshärjade områden strävar våra bröder att sätta Guds kungarikes intressen först. En församling i centrala Bosnien rapporterar  således ett månatligt genomsnitt av 34 timmar per förkunnare, pionjärerna inte inbegripna. Varje månad tjänade i genomsnitt 623.006 vittnen runt om på jorden i någon gren av pionjärtjänsten. Japan kunde rapportera att pionjärerna där i april uppgick till sammanlagt 100.441, dvs. 56 procent av totala antalet förkunnare. Antalet bibelstudier ökade med 237.460 världen runt till ett nytt högsta antal om 4.515.587. Närvaroantalet vid Åminnelsen steg till 11.865.765, och det är hjärtevärmande att lägga märke till att 296.004 av dessa gjorde sådana framsteg under året att de överlämnade sig och blev döpta.

 För att behövlig tillsyn skall ges och litteratur tillhandahållas för detta globala undervisningsverk har 13.828 frivilliga förordnats att vara medlemmar av Betelfamiljer runt om i världen. Av dessa tjänar 4.922 vid världshögkvarteret i Brooklyn i New York och närliggande anläggningar. Alla dessa är medlemmar av en religiös gemenskap som är helt inriktad på Ordets tjänst.

Sammankomsterna ”Lärda av Gud”

Hur andligen vederkvickande och praktiska har inte områdessammankomsterna ”Lärda av Gud” visat sig vara! Hundratals av dem har redan hållits, andra pågår ännu. Om den undervisning som getts sade en äldste i Nederländerna: ”Vi ber så ofta till Jehova om hjälp och vägledning i vår verksamhet. Den här sammankomsten har varit ett svar på våra böner. Det är precis som om Jehova sade: ’Hör och tillämpa råden.’”

Som ett resultat av Jehovas folks frikostighet kunde 1.667 missionärer och internationella tjänare vara med vid sammankomster i länder där de hade bott och tjänat i det flydda. Och de uttrycker ett hjärtligt tack till alla som bidrog till att göra detta möjligt. Det var verkligen hjärtevärmande att umgås med dem och höra från dem vid de olika sammankomsterna. Deras erfarenheter kom oss att tänka på det tillfälle när Paulus och Barnabas rapporterade för församlingen i Antiokia ”om de många ting, som Gud hade gjort med hjälp av dem, och att han för nationerna hade öppnat dörren till tro”. — Apg. 14:27.

I München i Tyskland hölls en sammankomst med hela programmet på kroatiska och serbiska. Bland dem som var närvarande var vänner såväl från Kroatien, Serbien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Makedonien som deltagare från Albanien, Ungern, Rumänien, Ryssland och Ukraina. Ett stort antal zigenare var närvarande. Alla dessa hade kommit för att få nytta av att bli lärda av Gud. Hur angenäm är inte friden, kärleken och enheten bland Jehovas folk! Det utgjorde en kontrast till stridigheterna i de områden  som många av dessa deltagare kom från och från vilka somliga av dem hade tvingats ge sig av som flyktingar.

Av särskilt intresse för Jehovas vittnen överallt var de internationella sammankomsterna i Moskva i Ryssland och i Kiev i Ukraina. Fastän det var nödvändigt att begränsa Moskvasammankomstens storlek, betraktade deltagare från 30 länder det som ett särskilt privilegium att få höra med till de 23.743 som samlades där. Mellan sessionerna utnyttjade de tillfällena att träffa dem som hörde till de olika språkgrupperna. Vilka glädjande, hjärtevärmande och trosstärkande erfarenheter de fick genom att göra så! Sammankomstdeltagarna tog sig också tid till att ta del i tjänsten på fältet. Några steg upp tidigt för att göra det, andra förenade informellt vittnande med sightseeing. Det gjorde intryck på dem när de såg att ryssarna inte bara villigt tog emot en traktat på sitt eget språk, utan ofta avbröt vad de höll på med för att läsa igenom den helt och hållet.

Trots en del motstånd var sammankomsten i Moskva en stor framgång. När den siste talaren på programmet gav uttryck åt tacksamhet till Jehova för allt han hade gjort för att göra denna sammankomst möjlig, reste sig åhörarna och bröt ut i dundrande och utdragna applåder.

Två veckor senare hölls en mycket större sammankomst i Kiev. Bland de 64.714 närvarande fanns nästan 53.000 som hade kommit såväl från Armenien, Georgien, Kazakstan, Kirgisistan, Moldavien och Ryssland som från Ukraina.

När bröderna tillverkade toaletter som skulle användas på stadion, frågade en del invånare om de kunde få hjälpa till. Varför gjorde de det? De svarade: ”Vi vill också göra något för att tjäna Jehova.” Många i Kiev, som lade märke till vittnena och den anda de visade, hälsade vinkande på dem. En polisman pekade mot stadion och utbrast: ”Jag har aldrig sett något likt detta. Vilka människor! De har sådana öppna ansikten. Jag är redan i den nya världen. Man måste helt enkelt  förundra sig över allt detta. ... Jag kan inte begripa varför ni blev förföljda.” Under sammankomsten lämnade mer än 2.000 intresserade personer in namn och adress och begärde att Jehovas vittnen skulle besöka dem så snart som möjligt.

Sammankomstens höjdpunkt nåddes när 7.402 personer framställde sig för dop i vatten som symbol av sitt överlämnande åt Jehova Gud. Detta var det största av sådana dop i den kristna historien och överträffade det tillfälle i New York år 1958, då antalet närvarande var fyra gånger så stort men ett något mindre antal döptes. Ja, Jehova har upprest tusentals fler som sina vittnen till att ta del i det stora verk som han låter utföra i den här delen av jorden nu i de sista dagarna för den gamla ordningen!

Undervisning vid kurser på avdelningskontor

Under det gångna året har en framträdande aspekt på programmet med undervisning från Gud gällt veckolånga  kurser för personal från avdelningskontor. Åtta sådana kurser hölls från januari till april.

Representanter från 17 avdelningskontor i Central- och Sydamerika samlades vid det nyligen överlämnade avdelningskontoret i Colombia i januari. I februari hölls en kurs i Australien, som inbegrep åtta avdelningskontor vilka får huvuddelen av sin litteratur från Australien. Detta följdes av möten i Filippinerna för 12 avdelningskontor i Sydostasien och i Stillahavsområdet. Under mars var 24 avdelningskontor, bland dem de flesta av de större avdelningskontor som har tryckerier, representerade vid en kurs i Förenta staterna. En kurs hölls under april i Puerto Rico för att ta hand om behovet i länderna i och nära det karibiska området. Samma vecka ägnade man vid ett möte i Nigeria uppmärksamhet åt Väst- och Centralafrika. En annan kurs, som samtidigt hölls i Österrike, besöktes av personal från 16 avdelningskontor i den delen av världen, och senare under månaden, vid ett möte i det nya avdelningskontorets lokaler i Zambia, ägnades uppmärksamhet åt resten av de afrikanska avdelningskontoren.

Programmet upptog stoff som den styrande kretsen tillhandahållit genom kommittén för personalärenden, författarkommittén, undervisningskommittén, kommittén för tjänsten på fältet och utgivarkommittén. Det var avsett att förhöja enheten hos avdelningskontoren och alla församlingarna, när de ivrigt bemödar sig att fullgöra predikandet av de goda nyheterna.

Undsättningsåtgärder — ett uttryck för vår kärlek

De våldsamma stormarna, de svåra torkperioderna, översvämningarna och krigen som har fyllt nyheterna under de senaste månaderna påverkar kraftigt miljoner människors liv, Jehovas vittnens inbegripna. Vi kan helt enkelt inte tillönska  våra bröder välgång och sedan underlåta att dela med oss åt dem av livets nödtorft, och vi önskar inte heller att det skall vara så. Kärleken driver oss till att dela med oss åt dem av vadhelst vi har. (Jak. 2:15—17; 1 Joh. 3:17) Jehovas vittnen gör detta, och de försöker också hjälpa andra, när de är i stånd till det. — Gal. 6:10.

Under 1991 och 1992 drabbades stora delar av Afrika, Moçambique inbegripet, av den värsta torkan i mannaminne. Några förlorade sin skörd först genom torka och sedan genom översvämning och stöld. Avdelningskontoret i Maputo bildade undsättningskommittéer för att samordna ansträngningarna att tillhandahålla mat och kläder i behövlig utsträckning åt behövande bröder och systrar. Detta inbegrep utdelning av 25 ton majsmjöl, 6 ton bönor, 2,7 ton ris, 1.700 liter matolja och 6,5 ton begagnade kläder. Ibland delades dessa artiklar ut i förbindelse med sammankomster, och hjälpen blev storligen uppskattad. Men missionärerna lade märke till att när vännerna planerade att vara med, var det de andliga föranstaltningarna de ivrigast såg fram emot. En grupp på 10 bröder från Ile, som inte hade några respengar, gick 112 kilometer ena vägen, så att de inte skulle gå miste om sitt kretsmöte!

Stora delar av Zambia påverkades likaledes av torkan. För att hjälpa vänner som var ur stånd att få nytta av statens undsättningsprogram köpte Sällskapets avdelningskontor och delade ut 14 ton spannmål i början av året. Vännerna delade också med sig åt varandra av vad de hade. När Sällskapets lastbilar levererade litteratur, hämtade de också upp spannmål för att lämna i behövande områden längs rutten.

Under en tid av inbördesstrider i Rwanda flydde folk från drabbade områden till flyktingläger, där förhållandena var ytterst svåra. Men våra flyktingbröder, 381 personer, blev kärleksfullt omhändertagna av församlingarna. För att bördan skulle bli fördelad delades de upp mellan ett antal församlingar. Sällskapet bistod med behövliga medel, och kvalificerade  bröder gjorde regelbundna besök för att ge andlig uppmuntran. Många av dessa tvångsförflyttade förkunnare tjänade som hjälppionjärer under dessa svåra månader, fast de hade förlorat praktiskt taget allting materiellt. Andra började i den reguljära pionjärtjänsten.

Omkring tusen vänner i Zaire lämnades utblottade som ett resultat av stamkrig. Somliga fick mat bara en gång var tredje dag. När kontoret i Sydafrika fick höra om detta, kände bröderna medlidande med dem i Zaire. Kontoret gav omgående rapport om situationen till den styrande kretsen och sände sedan 24 ton livsmedel, tvål och medicin för att lindra situationen. Likaledes, när en grupp på 70 vuxna vittnen och deras barn från Angola tvingades fly till Namibia på grund av inbördeskrig, tog de lokala vännerna snabbt hand om dem. När de fick veta att lägret dit vittnena som var flyktingar hade förts inte var redo att ta hand om dem, skaffade de fram tält, livsmedel, kläder, filtar och material för att bygga en tillfällig Rikets sal. Människorna i norra och nordöstra delarna av Brasilien har också drabbats hårt av brist på livets nödtorft. Men när avdelningskontoret underrättade vittnena i de södra kretsarna i Brasilien, blev det ett hjärtevärmande gensvar. Inom kort var  lastbilar med mat och kläder på väg norrut med resplaner som inbegrep alla drabbade samhällen. Man gav också pengar för att köpa vatten, medicin och andra väsentligheter.

Våra bröder i Italien, Schweiz, Tyskland och Österrike har också varit mycket frikostiga i att ge av sina medel för att bistå vittnena i de krigssargade områdena i det som tidigare var känt som Jugoslavien. Ett hundra femtiotre ton matvaror och 23 ton kläder, rengöringsmedel och medicinska artiklar samt andliga förnödenheter fördes till dem under det gångna året. Bröder anmälde sig att sköta transporterna trots fara för egen del. Beträffande en av turerna till Sarajevo rapporterade en broder att det efter tullformaliteterna fortfarande fanns omkring 15 polis- och militärkontroller längs vägen. Men bröderna var beredda, och vid var och en av dessa lämnade de tidskrifter till soldaterna. Vägar hade förstörts, smältande snö hade förvandlat vägbanorna till gyttja, och ibland var explosionerna så nära att bröderna trodde att de hade blivit träffade. Men våra bröder betraktade det som ett privilegium att få tjäna på detta sätt. De som fick hjälp var djupt tacksamma och känner mer än någonsin att de verkligen är en del av en internationell familj.

På andra sidan jordklotet drabbades nordvästra delen av Hawaiiöarna av orkanen Iniki i september 1992. Den visade sig vara den värsta naturkatastrofen i Hawaiis historia. Redan innan ovädret nådde ön Kauai, gjorde de äldste där anordningar för att hjälpa sina bröder. Andligheten hölls i förgrunden. Under de följande veckorna gjordes reparationer och ombyggnader av 400 av vännernas hem. Innan arbetet började på ett hus, var det i vart och ett fall så att arbetsstyrkan och familjen dryftade dagens text och bad tillsammans. Under en period på sex månader begav sig också erfarna äldste, åtföljda av sina hustrur, från andra öar till katastrofområdet för att skänka herdeomvårdnad, leda möten, ta ledningen i tjänsten på fältet och hjälpa till med att fylla i statens och/eller försäkringsbolagens invecklade ersättningsformulär.

 Vet du var ön Niutao ligger? Det är inte många som gör det. Bara omkring 800 människor bor på den korallatollen i södra Stilla havet. Bland dem finns en odöpt förkunnare som förlorade sitt hem och alla sina tillhörigheter till följd av en mycket stor våg i januari 1993. Så snart som bröderna på en annan ö i Tuvalugruppen fick klart för sig vilken skada som hade skett, tillhandahöll de mat och annan hjälp. Det tog längre tid att samla nödvändigt byggnadsmaterial och skeppa det till Niutao. Sedan byggde de om hans hus. Den kärlek som därigenom visades av vittnena har blivit öns samtalsämne.

Sedan en granne till en av våra systrar sett vad Jehovas folk gjorde för att hjälpa varandra i det krigssargade Liberia, sade hon: ”Er Jehova Gud älskar er verkligen, eftersom han ombesörjer sådan tjänst åt er.” Ja, det gör han sannerligen.

Vi bygger för att fylla behovet till följd av snabb tillväxt

När 296.004 människor blir döpta på ett år och 3.512 nya församlingar bildas på ett enda år (2.528.524 döpta och 26.835 nya församlingar bildade under de tio senaste åren), behöver mycket göras för att ta vård om dem alla. Detta kräver bland annat byggnadsverksamhet. Och vilken omfattande sådan har det inte varit under det gångna året!

I Förenta staterna bistod 73 regionala byggnadskommittéer vid byggandet av Rikets salar. Med medverkan av tiotusentals frivilliga hjälpte de under tjänsteåret 1993 till med att bygga omkring 200 nya Rikets salar och att bygga om 200 andra.

I Japan, där snabbyggemetoder också används, fullbordades 108 Rikets salar, men dessa måste konstrueras så att de kunde stå emot jordbävningar och tyfoner. De som ställde upp för att hjälpa till med verksamheten bidrog inte bara med  skicklighet och ansträngningar, utan också med andra resurser.

Bröderna i Argentina har gjort det till sitt mål att se till att var och en av de mer än 1.500 församlingarna där har en passande plats att komma tillsammans på till gudsdyrkan. I fjol fullbordades 57 nya lokaler. Men det behövs många fler. Nya Rikets salar byggs där vanligtvis på omkring tre eller fyra veckor.

Mer än 800 nya Rikets salar har byggts i Filippinerna under de sex senaste åren. Men det finns 3.332 församlingar där, och många av dessa behöver fortfarande mera passande ställen där de kan komma tillsammans.

I Brasilien, där det har varit en ökning med 120.687 vittnen under de fem senaste åren, har det varit omöjligt att hålla jämna steg med behovet av nya Rikets salar. Men 93 nya lokaler fullbordades under det gångna året, och arbetet sattes i gång på 1.383 andra.

Fler Rikets salar behövs också för att ta hand om den snabba ökningen i Colombia. Avdelningskontoret försöker  utveckla en anordning som skulle kunna förenkla byggnadsprocedurerna och skulle kunna skänka hjälp av särskilda byggnadsstyrkor som övats vid avdelningskontoret.

På landsbygden i Sydafrika tillverkar en del församlingar själva sina betongblock, och med hjälp av frivilliga, som väljs ut genom den regionala byggnadskommittén, kan de fullborda en vacker, överkomlig lokal på 3—6 veckoslut. Av flera raser bestående byggnadsgruppers arbete i sådana av stridigheter sargade områden som Soweto kräver stor varsamhet, men det demonstrerar också på ett levande sätt den kärlek och enhet som råder bland Jehovas folk.

I Norge finns det 21 Rikets salar ovanför polcirkeln. En av dessa finns nu i Hammerfest, Europas nordligaste stad.

Bröderna i Ungern, som återspeglade andan i Jesaja 2:3, 4, byggde två av sina nya Rikets salar på egendomar som tidigare användes som stora ryska militärbaser.

Den självuppoffrande anda som visades av de vänner som hade kommit från utlandet för att hjälpa till med att bygga avdelningskontoret och sammankomsthallen på Salomonöarna gjorde djupt intryck på vittnena där. Detta blev uppenbart när staten anvisade ett utsökt markstycke i Munda på vilket bröderna kunde bygga en Rikets sal. Men församlingen var liten. Vem kunde utföra arbetet? Bröderna i Honiara sade: ”Om våra bröder från utlandet kunde använda sina pengar och sin tid för att hjälpa oss att bygga en sammankomsthall och ett avdelningskontor, varför skulle vi då inte kunna avstå från vår semester och bege oss till Munda för att bygga en Rikets sal? Detta var just vad de gjorde. Bröder och systrar från 13 öar och stammar var inbegripna, och lokalen byggdes på bara 10 dagar.

En församling i Slovakien, i vilken hälften av förkunnarna är pionjärer, visade rådighet. Familjer plockade bär för att få pengar till uppförandet. För att hålla utgifterna nere skaffade de sig sand och sten från en liten närbelägen åbädd.

 Sex familjeöverhuvuden i Korea tog banklån och skänkte sedan penningmedlen till sin församling för dess nya Rikets sal. Som sitt bidrag till projektet iklädde sig bröderna personligen ansvaret att återbetala lånen.

I Nigeria hänvände sig fyra bröder i en liten församling till Onojie, områdets traditionelle styresman, för att begära att få köpa mark till en ny Rikets sal. Men de kunde inte betala den summa han krävde. Några månader senare lånade en av de äldste ut till Onojie videobandet Jehovas vittnen — organisationen  bakom namnet. Det gjorde djupt intryck på honom. Sedan han hade sett det fem gånger, gjorde han den behövliga marken tillgänglig för bröderna för deras nya Rikets sal.

På många ställen har det också visat sig praktiskt för oss att ha egna sammankomsthallar. Sådana hallar byggdes i Colombia och i Förenta staterna under det gångna året. Två andra överlämnades i Brasilien, två i Costa Rica och en på Jamaica. I Peru överlämnades i februari 1993 en sammankomsthall som kunde rymma områdessammankomster med 10.000 deltagare. De öppna ändarna och sidorna som är öppna omkring tre meter från marken ger god ventilation. Det svagt sluttande betonggolvet gör det möjligt för hela publiken att tydligt kunna se podiet. Bröderna i Frankrike byggde sin femte och största sammankomsthall i år. Många arbetare och deras familjer använde med glädje sin personliga semestertid till att fullborda projektet — på bara fyra månaders tid! I Italien fullbordades en ny hall i provinsen Catanzaro, och vännerna i Spanien överlämnade sin fjärde sammankomsthall.

Ökningen av antalet vittnen kräver naturligtvis också utvidgning av avdelningskontorens lokaler, så att behövlig litteratur kan tillhandahållas och tillsyn ges. Stora nya lokaler för avdelningskontor var under uppförande under det gångna året i Polen, Puerto Rico och Zambia, liksom också i Dominikanska republiken, Ecuador, Frankrike, Mexico och på Taiwan. I Förenta staterna har stor utvidgning av lokalerna fortsatt i Brooklyn, och utmärkta framsteg har gjorts beträffande Vakttornets undervisningscentrum i Patterson. Omfattande utvidgning har också pågått i Storbritannien samt i en del andra länder: Australien, Brasilien, Canada, Korea, Nya Zeeland, Spanien, Sydafrika och Tyskland. Nya byggnader i mindre storlek har uppförts i följande länder: Jamaica, Moçambique, Paraguay, Surinam, Sri Lanka, Tahiti, Ungern och Västra Samoa. Många tusen bröder och systrar har ställt sig till förfogande för att ta del i detta verk. Vilket år har inte det här varit!

 Överlämnande av avdelningskontor

Efter överlämnandet av Jehovas tempel i Jerusalem på Salomos tid berättas det att människorna, när de återvände till sina hem, ”gladde sig och var väl till mods i hjärtat över allt det goda som Jehova hade gjort” för sitt folk. (1 Kung. 8:66) Nu i vår tid råder likaledes stor glädje i förbindelse med överlämnandet av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor, vilka också brukas till att främja sann gudsdyrkan. Var förekom det överlämnande av lokaler för avdelningskontor under det gångna tjänsteåret?

Colombia

På nästan 2.700 meters höjd i Anderna i Sydamerika, i Facatativá i Colombia, har La Torre del Vigía (Vakttornet) ett nytt kontor och tryckeri förutom bostäder för de frivilliga  arbetarna. Dessa byggnader överlämnades den 1 november 1992. Läget är vackert, 42 kilometer nordväst om Bogotá, på kanten av den platå på vilken Colombias huvudstad ligger. Här trycks fyrfärgsupplagor av Vakttornet och Vakna! på spanska för användning i Colombia, Venezuela, Panamá, Ecuador och Peru.

 När man började bygga dessa nya lokaler för avdelningskontoret, fanns det 34.261 Jehovas vittnen i Colombia. Under den femåriga byggnadstiden ökade antalet vittnen i landet med 63 procent, till 55.693. Bibelstudier i hem leds nu med 100.927 enskilda och familjekretsar. Vid åminnelsen av Kristi död år 1993 var 249.271 närvarande. Det här är verkligen en glädjerik andlig inbärgningstid i Colombia.

Fyra hundra vittnen från Colombia, tillsammans med ett hundra internationella tjänare, utgjorde kärnan i det byggnadslag som förvandlade det som tidigare var ett hönseri till ett centrum för teokratisk undervisning. Ytterligare 3.000 frivilliga från närliggande församlingar hjälpte till på helgdagar och vid veckoslut, och cirka 1.500 andra kom på egen bekostnad från utlandet, en del för några veckor, andra för några månader. Affärsmän på orten kunde knappast tro att  detta var fallet, och en av dem frågade både colombianska vittnen och utlänningar för att förvissa sig om att det var så. En annan affärsman, som var djupt imponerad av vad han såg och hörde, samtyckte till ett bibelstudium. Nu är han och hans hustru döpta vittnen.

Till överlämnandeprogrammet kom 1.500 gäster från 14 länder. Bland dem var Milton Henschel och Daniel Sydlik från den styrande kretsen. Vilka glädjerika återföreningar blev det inte där! Och vilken glädje var det inte över det andliga välstånd som Jehova har skänkt sina tjänare i Colombia!

Polen

Samma månad, den 28 november, överlämnades ett annat avdelningskontor, det som ligger i Nadarzyn, nära Warszawa, i Polen. Theodore Jaracz från den styrande kretsen, som var närvarande vid tilldragelsen, förklarade: ”Det här överlämnandet är verkligen historiskt. ... Det är det första nya avdelningskontor som byggts och nu blir överlämnat på ett område som tidigare varit känt som ’bakom järnridån’. Men den så kallade järnridån kunde inte förhindra Jehovas organisations framryckande! Och beviset för det finns just här!”

Några av gästerna hade personligen väntat i årtionden på den här händelsen. Bland dem var vittnen som troget hade tjänat Jehova, trots svåra provsättningar, i 45 eller 50 år eller längre. Ett antal av dessa hade utfört Beteltjänst under jorden i mer än 40 år. De blev djupt rörda i hjärtat när samordnaren i avdelningskontorets kommitté, Zygfryd Adach, sade: ”Mina kära, ni gjorde er stor möda för att ta del i Guds organisations arbete med att sprida andlig föda under svåra tider, ja, ovanligt svåra. Efter år i fängelse erbjöd ni er ofta frivilligt att fortsätta arbetet. Ibland upprepades detta fyra eller fem gånger och till och med mer. Alla kommer vi ihåg  den tiden, så med absolut övertygelse citerar vi orden i Psalm 124: ’Om inte Jehova hade visat sig vara för oss, när människor reste sig mot oss, då skulle de ha uppslukat oss rentav levande. ... Välsignad vare Jehova, som inte har gett oss till rov åt deras tänder. Vår själ är som en fågel som har kommit undan ur fågelfångares fälla. Fällan är sönderslagen, och vi själva har kommit undan.’” — Ps. 124:2—7.

När meddelandet gjordes att man skulle bygga ett avdelningskontor, blev gensvaret spontant. Församlingar förde dit kol och ved, kylskåp, matvaror och redskap. Bröder och systrar som var kvalificerade inom olika yrken och hantverk erbjöd ivrigt sina tjänster. Det fanns äldre där som hade tillbringat år i fängelse. Många ungdomar erbjöd sig också villigt. Internationella tjänare kom från tio länder. Gång på gång blev arbetarnas hjärtan hänförda, när de såg bevis för Jehovas vägledning och välsignelse. En order från kommunfullmäktige om att ”upphöra med arbetet” upphävdes. Varor som till synes var omöjliga att få tag i gjordes tillgängliga. Bara två år och sex månader efter det att vi fått byggnadslov hade platsen för ett utplundrat motell förvandlats till ett tilltalande byggnadskomplex för Polens avdelningskontor.

Nya Zeeland

Under de sex åren sedan ett nytt avdelningskontor på Nya Zeeland hade överlämnats, hade antalet förkunnare av Guds kungarike ökat med mer än 30 procent. För att vi skulle kunna sörja för deras behov, måste lokalerna utvidgas. Men det gällde mer än så. Som det förklarades i överlämnandeprogrammet, skulle mer än hälften av de nya kontoren användas till översättningsarbete, eftersom publikationer översätts här till samoanska, maori, rarotonga och niue till gagn för folk på olika Söderhavsöar. Den 27 februari 1993 överlämnades alltså de tillbyggda delarna av kontoret och underhållsbyggnaderna, liksom ytterligare bostadsutrymmen.

 Närvarande vid tilldragelsen var en medlem av den styrande kretsen, Lloyd Barry, som växte upp på Nya Zeeland och började sin tjänst för Jehova där. Alla medlemmarna av Betelfamiljen och Byggbetel samt resande tillsyningsmän och deras hustrur var närvarande. Man hade också gäster från kringliggande Söderhavsländer. Flertalet var emellertid invånare på Nya Zeeland som hade blivit döpta före år 1955. Som en av talarna nämnde, var det dessa äldre som utförde det arbete som lade grunden till vad som skedde vid det här överlämnandeprogrammet. Men hur uppskattar de inte det utmärkta stöd och det hårda arbete som de nya bidragit med, vilka har slutit sig till dem i att lovprisa Jehova!

Puerto Rico

Avdelningskontorets lokaler som byggdes för 24 år sedan i Puerto Rico hade länge varit för trånga. Antalet förkunnare på ön hade ökat från 5.400 år 1969 till över 25.000 vid den tid då det nya avdelningskontoret överlämnades, den 17 april 1993. Fyra års hårt arbete av tusentals bröder och systrar resulterade i ett utmärkt byggnadskomplex i paradisiska omgivningar.

De som hade kommit för att vara med om programmet kände sig särskilt privilegierade att som talare vid tilldragelsen ha såväl Karl Klein och Albert Schroeder, från den styrande kretsen, som andra representanter från Brooklyn. Redan under den vecka som ledde fram till överlämnandet hade de nya lokalerna tagits i bruk för ett seminarium, där representanter för 14 avdelningskontor deltog. Efter överlämnandet flyttades så den spanska översättningsavdelningen, med dess internationella arbetslag, från Brooklyn till dessa nya lokaler.

Zambia

En vecka efter överlämnandet i Puerto Rico överlämnades ett nytt avdelningskontorskomplex om 13 byggnader i utkanterna av Lusaka i Zambia. Varför där?

 Den bibliska sanningens säd hade såtts där i landet så tidigt som år 1911. När man nådde fram till år 1924, hade studiegrupper bildats. Nu finns det 80.488 förkunnare förbundna med 1.993 församlingar i Zambia, och närvarosiffran vid Åminnelsen år 1993 var 362.204. Detta är ett fruktbart fält för teokratisk utvidgning.

Att bygga det nya avdelningskontoret i Zambia var möjligt tack vare den internationella samverkan som är betecknande för Jehovas organisation. Utformningen och det tekniska sköttes av Sällskapets kontor i Förenta staterna, Europa och Japan. Kranar skänktes av bröder i Amerika. Radioutrustning som gjorde det möjligt att installera telefoner sändes som en gåva från Nya Zeeland. De enda byggnadsmaterial som var lätt tillgängliga lokalt var sand, cement och trä. Men i genomsnitt sändes varje vecka två stora lastbilar med andra förråd från Sydafrika, en färd fram och tillbaka på 3.500 kilometer. Och de zambiska vittnena var helhjärtade i att ge av sig själva och sina tillgångar för att man skulle få arbetet uträttat. Vid överlämnandet var både Milton Henschel och Theodore Jaracz, från den styrande kretsen, närvarande för att ta del med de zambiska bröderna i denna glädjerika tilldragelse.

Ungern

Det var en särskilt lycklig dag för våra bröder i Ungern den 31 juli, när Lyman Swingle, från den styrande kretsen, överlämnade deras nybyggda lokaler med ytterligare bostäder och ett översättningskontor. Detta hade byggts på bara fem månader, med hjälp av församlingen på platsen och vittnen från åtta andra länder, och fullbordandet av det hade tillkännagetts av den ungerska nationella nyhetsbyrån.

Efter årtionden av hård förföljelse beviljades Jehovas vittnen i Ungern lagligt erkännande år 1989. Det året rapporterade ett högsta antal om 9.990 förkunnare något  deltagande i tjänsten på fältet. Sedan dess har Jehovas vittnen ägnat inemot 8.300.000 timmar åt tjänsten på fältet i Ungern, och antalet förkunnare av Guds kungarike har ökat till 14.347.

Storbritannien

Sällskapet Vakttornets första avdelningskontor upprättades i London år 1900. Dess lokaler har måst utvidgas många gånger. Den 7 augusti 1993 blev det senaste tillskottet, ett 18.600 kvadratmeter stort tryckeri- och administrationskomplex, överlämnat.

Tryckeribyggnaderna längst bak på tomten byggdes på bara 17 månader med hjälp av metoden att resa upp väggblock av betong. Omkring 5.000 frivilliga tog del i arbetet. Administrationsbyggnaden är i tegel. Omkring 133.000 tegelstenar användes. Hur många murare krävdes det för att göra det arbetet? Bara sju systrar med två bröder som övade tillsyn. En leverantör som besökte platsen skakade tvivlande på huvudet när han fick veta vilka som utförde arbetet.

Albert Schroeder, från den styrande kretsen, var närvarande för att ta del i överlämnandeprogrammet. Han gladde åhörarna genom att berätta detaljer från tillväxten av Rikets verk i Storbritannien sedan år 1937, när han blev sänd till de brittiska öarna för att öva tillsyn över verksamheten och för att uppmuntra åtminstone 1.000 att anmäla sig som pionjärer. Vilken fröjd det är att se att det nu finns 127.395 förkunnare av Guds kungarike i Storbritannien och att i medeltal 12.803 av dem befinner sig i pionjärtjänsten varje månad.

Translation Services

Den styrande kretsen är mycket intresserad av att göra allt som behövs för att den stora skarans medlemmar verkligen skall dras ut ur ”alla nationer och stammar och folk och  tungomål”, som Bibeln säger. (Upp. 7:9) Vid världshögkvarteret och över hela världen har Jehovas vittnen gjort genomförandet av detta till ett böneämne. Det är en oerhört stor uppgift att nå människor av alla dessa grupper, en uppgift som kan fullbordas framgångsrikt enbart med Jehovas andes hjälp.

Översättandet av Bibeln och av biblisk litteratur spelar en viktig roll. Kan man nå människor utan litteratur på deras eget språk? Ja, det kan man, men arbetet med att predika och göra lärjungar blir mycket effektivare, om det finns litteratur tillgänglig på dessa människors modersmål.

På 236 olika språk har vi för närvarande åtminstone några aktuella publikationer. Vakttornet trycks regelbundet på 116 språk. Under det gångna året fick många av de översättningsteam som översätter till de språk som används i tidskrifterna förstärkning, och man övade personer som översätter till 70 andra språk. Bland dessa är sådana språk som används i Östeuropa, i södra Asien och i Afrika såväl som bland indianstammarna i Sydamerika och bland folken på öarna i Stilla havet. För att få fram sådana team måste man finna, öva och utrusta översättare, granskare och korrekturläsare. Alla dessa måste vara överlämnade kristna, frivilliga arbetare, som också är i stånd att ställa sig till förfogande för ett sådant arbete.

Det finns naturligtvis fler språk som skulle behöva uppmärksammas, och många av dessa talas av mer än en miljon människor. Ansvariga bröder arbetar hela tiden på att hitta och öva översättare och att skaffa fram nödvändig utrustning — och om så behövs också skapa nya typsnitt och datorprogram för dessa nya språk. När vi ser tillbaka på vad Jehova redan har gjort, är vi övertygade om att han kommer att ge allt som behövs för att få arbetet utfört under den tid som ännu återstår. Det är ett privilegium att få vara hans medarbetare. — 1 Kor. 3:9.

 Skolan för förordnade tjänare hölls på sex kontinenter

Gileadskolan har nu varit i gång i 50 år, och de som har genomgått den har medverkat i främjandet av Rikets intressen i över 200 länder. Vilket storslaget vittnesröse har inte blivit följden av det självuppoffrande arbete som dessa Jehovas tjänare har utfört.

Genom Skolan för förordnade tjänare har man också fått hjälp att fylla ett trängande behov. Under en intensiv tvåmånaders kurs ger den skolan specialiserad utbildning. Under det gångna tjänsteåret har över 684 äldste och biträdande tjänare fått värdefull övning i 29 kurser i denna skola. Kurser har hållits i Japan, Nigeria, Förenta staterna och Latinamerika, där spansktalande elever från 16 olika länder deltagit. I Australien var skolan till nytta för bröder från Fiji, Papua Nya Guinea, Nya Zeeland, Salomonöarna och Västra Samoa. I Europa utbildades bröder från 12 länder på fem olika ställen.

I många församlingar saknas det bröder till att ta ledningen. Så är det i synnerhet i Latinamerika, där det i en stor församling kan finnas endast en eller två äldste och lika få biträdande tjänare. När de som har gått igenom Skolan för förordnade tjänare har förordnats att tjäna i områden med speciella behov i sitt hemland, har det fått till följd att verksamheten på fältet har ökat och att pionjärtjänsten har fått effektiv stimulans, i synnerhet bland de yngre, och dessutom har alla de nya som nu sluter sig till organisationen fått mer personlig uppmärksamhet.

Rätt många av dem som går igenom den skolan kan tala mer än ett språk. I Europa och Förenta staterna har  sådana bröder därför i synnerhet förordnats till arabiska, franska, italienska, japanska, kinesiska, koreanska, kroatiska, ryska, spanska, turkiska och vietnamesiska språkgrupper och församlingar. Detta har varit till stor hjälp.

Ett antal av dem som har gått igenom skolan och som kunnat ta emot uppdrag i andra länder har sänts till Östeuropa och vissa länder i Afrika och till Fjärran Östern för att tjäna vid avdelningskontor och som missionärer, pionjärer med särskilt uppdrag och resande tillsyningsmän. Skolan har också på så sätt bidragit till främjandet av Rikets verk.

Det kan i sanning sägas om dessa ogifta äldste och biträdande tjänare, vilka har erbjudit sig villigt, att deras ansträngningar bär frukt. De är bland det ”unga manskap” som i Psalm 110:3 beskrivs som ”daggdroppar”.

Att nå människor av alla nationaliteter

I vissa länder finns det stora områden, där det inte predikas regelbundet. En del av dessa områden ligger i länder som inte välkomnar missionärer. Men på senare år har miljontals människor från dessa länder utvandrat till länder där Jehovas vittnen regelbundet utför ett intensivt predikande. Förkunnarna har upptäckt att de främmande missionärsfälten kommer till dem. Och det är många som gärna vill studera Bibeln, när de har kommit bort från det starka samhällstrycket i sitt hemland. På många platser har invandrarfältet visat sig vara det mest produktiva.

Avdelningskontoret på Cypern rapporterar således: ”Här på Cypern öppnar sig ett nytt distrikt. Vi träffar intresserade personer från Libanon, Syrien, Iran, Bulgarien, Rumänien, Ryssland och det som tidigare var Jugoslavien och från Filippinerna och andra länder. Dessa  människor, som kommer hit för att arbeta och börja ett nytt liv, är ofta mer benägna att lyssna än vad andra är.”

När en flicka från Mongoliet låg vid ett universitet i Östtyskland, träffade hon en ung man från Guyana, som hon gifte sig med. I Guyana började de sedan läsa en del av Vakttornets publikationer och bad om ett bibelstudium, och år 1993 blev de döpta. Deras barn är också förkunnare av de goda nyheterna. Hustrun är nu ivrig att också få dela med sig av Rikets budskap till sina släktingar och andra i Mongoliet.

I England lär bröderna sig att utvidga sitt predikande till människor från andra länder för att hjälpa dem att fylla sitt andliga behov. I London håller man nu regelbundet möten på 8 språk. I Canada finns det församlingar som betjänar 11 språkgruppers behov, och på 4 andra språk hålls också vissa möten. Det finns ett fruktbärande fält bland de rysktalande invandrarna såväl som bland de tusentals orientaler vilka på senare år har bosatt sig i Canada.

Många av de människor som söker asyl från de svåra förhållandena i sitt hemland har rest till Norge och andra länder. Bröderna i Norge har nu börjat göra särskilda besök på alla de ställen där sådana flyktingar är inlogerade.

I Israel har invandringen också öppnat ett nytt fält för vittnande. Ett stort antal invandrare har kommit från det tidigare Sovjetunionen, och många av dessa visar intresse för sanningen.

Finns det människor på ditt distrikt som inte talar landets språk? Vad gör du för att delge dem Rikets budskap? Det är Jehovas vilja att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. — 1 Tim. 2:3, 4.

[Bild på sidan 4]

Lokomotivstadion i Moskva, där 23.743 var med vid en av Jehovas vittnen anordnad internationell sammankomst

[Bilder på sidan 5]

Allmänheten tog villigt emot bibliska traktater, och många människor stannade genast och läste dem

[Bilder på sidan 6]

Som ung kvinna lärde hon känna sanningen av tyska vittnen år 1944 i koncentrationslägret för kvinnor i Ravensbrück

Han lärde känna sanningen år 1942 i Bessarabien (nu Moldavien), anhölls upprepade gånger på grund av sin tro och är nu kretstillsyningsman

Stadion i Kiev, där 64.714 var närvarande och 7.402 blev döpta

[Bild på sidan 9]

Medlemmar av den styrande kretsen tillsammans med personal från avdelningskontor vid kursen som hölls i Wallkill i Förenta staterna

[Bild på sidan 12]

Vakttornets undsättningsbil i Monrovia i Liberia

[Bild på sidan 15]

Nyligen byggd Rikets sal i Igieduma i Nigeria

[Bilder på sidan 17]

Jehovas vittnens nya sammankomsthall i Rio de Janeiro i Brasilien

[Bild på sidan 19]

Det nya kontoret och tryckeriet i Facatativá i Colombia

[Bild på sidan 20]

Det utvidgade avdelningskontoret på Nya Zeeland

 [Bilder på sidan 21]

Högst upp: Zambia; i mitten: Puerto Rico; till höger: Ungern

[Bild på sidan 22]

Det polska avdelningskontoret i Nadarzyn, nära Warszawa

 [Bild på sidan 27]

De nya lokalerna för avdelningskontoret i London i England