Jehovas vittnen årsboksrapport 1995

”FÖRTRÖSTA på Jehova av allt ditt hjärta.” Denna så aktuella påminnelse från Bibeln har tjänat som årstext för oss under år 1994. (Ords. 3:5) De rapporter som har kommit in från hela världen visar att Jehovas tjänare verkligen har tagit de orden till hjärtat.

En sådan förtröstan kom till synes då Jehovas vittnen gjorde anordningar för att hålla en områdessammankomst i Gbarnga i Liberia, där en av de största stridande fraktionerna i Liberia har sitt fäste. Det finns ett stort antal bröder och systrar i det här området, och många av dem hade på grund av kriget inte kunnat vara med vid någon sammankomst på fyra år. För att komma till Gbarnga måste bröderna från avdelningskontoret passera frontlinjen. Problemet var bara att vägen var stängd officiellt. Efter att ha lagt fram saken i bön för Jehova begärde bröderna att få passersedlar. Bara några dagar före sammankomsten fick de sådana. Det var 17 vägspärrar mellan Monrovia och frontlinjen. När den tungt lastade pickupen med skylten  ”Watch Tower Relief [Vakttornets hjälpsändning]” kom till vägspärrarna, bad de nigerianska soldaterna, som bemannade dem, att få några exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna!

År 1963 hade flera hundra av dem som var med vid sammankomsten i Gbarnga arresterats på grund av att de vägrade att hälsa flaggan, däribland Milton Henschel, som nu är medlem av den styrande kretsen och dessutom Sällskapet Vakttornets president. Den här gången upprätthöll myndigheterna vittnenas rätt att församlas i frid. Det var 651 närvarande vid sammankomsten i Gbarnga, och de flesta av dessa var bröder och systrar som hade tvångsförflyttats eller flytt. De uppskattade mycket det fina programmet och var verkligen glada över den hjälpsändning som bröderna i Monrovia hade fört med sig till dem. Den lyckade sammankomsten visade bröderna att ”vad vi än begär i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss”. — 1 Joh. 5:14.

Bröderna på ön Lifou i södra Stilla havet visade en liknande förtröstan, då de inte vidtog motåtgärder när prästerna fick de lokala myndigheterna att förbjuda vittnenas möten eller då de blev slagna för att de hade predikat för andra. (Rom. 12:17—19) På senare tid har förhållandena förbättrats, och våra bröder är tacksamma för att de nu kan predika lite friare. Ett 11-årigt vittne i Myanmar visade förtröstan på Jehova, då han med Predikaren 12:1 i tankarna flitigt arbetade i tjänsten på fältet efter skolan och under veckosluten och till och med ledde tio bibelstudier. En tidigare muslimsk aktivist i England visade också en sådan förtröstan, då han blev en döpt tjänare åt Jehova trots svårt motstånd från sina tidigare trosfränder.

Jehova påskyndar verkligen verket!

Jehova förutsade för länge sedan genom profeten Jesaja att han vid den fastställda tiden skulle påskynda insamlandet av dem som älskar rättfärdighet. (Jes. 60:22) Rapporten för förra tjänsteåret vittnar om att detta är exakt vad som sker. Som  mest var det 4.914.094 vittnen som satte andra intressen åt sidan för att kunna ta del i arbetet med att förkunna om Guds kungarike. Den genomsnittliga ökningen i hela världen var 5 procent, men över 20 länder ökade med 20 procent eller mer och 29 andra länder med mellan 10 och 20 procent.

Allt som allt förkunnas de goda nyheterna nu i 232 länder, ögrupper inräknade, och det förkunnas nitiskt. Under det gångna året ägnade förkunnarna 1.096.065.354 timmar åt tjänsten på fältet, och de gjorde 400.393.880 återbesök hos intresserade och ledde i medeltal 4.701.357 bibelstudier med enskilda personer och grupper. Detta arbete gav riklig frukt till lovprisning av Jehova, för 314.818 blev döpta i lydnad för den befallning Kristus gav angående dem som skulle bli hans lärjungar. (Matt. 28:19, 20) En äldre broder sade sedan han bevittnat dopet av en internationell grupp dopkandidater i norra Kaukasus i Ryssland: ”Vilken underbar bukett Guds Son gav sin Fader.”

En viktig faktor i påskyndandet av verket är att så många ändrar sina förhållanden, så att de kan ta del i pionjärtjänsten. I många länder ägnar församlingsförkunnarna i medeltal cirka tio timmar åt tjänsten på fältet varje månad, medan hjälppionjärerna rapporterar sex gånger så mycket och de reguljära pionjärerna 50 procent mer än hjälppionjärerna. Det är inte underligt att tillväxten ofta är snabbare i områden där det finns många pionjärer. Det gångna året var det som mest 869.917 som över hela världen tog del i någon form av pionjärtjänst.

Av heltidstjänarna var 15.145 medlemmar av den globala Betelfamiljen. De hjälper till med att framställa litteratur, övar tillsyn över verksamheten och utför andra tjänster till nytta för det världsvida bibliska undervisningsarbetet. Av dessa tjänar 5.082 vid världshögkvarteret i Brooklyn i New York och vid andra anläggningar inte långt därifrån. Alla dessa är medlemmar av en skara förkunnare i särskild heltidstjänst och betraktas av myndigheterna i Förenta staterna som tillhörande  en religiös orden i vilken medlemmarna ägnar all sin tid åt sin religiösa verksamhet.

Rapporten för Åminnelsen år 1994 visar att sammanlagt 12.288.917 var närvarande vid den. I den siffran ingår drygt 7.000.000 som inte är Jehovas vittnen men som ändå kommer tillsammans med Jehovas tjänare och visar ett visst mått av intresse för Bibelns sanning. Det är uppenbart att det finns mycket arbete att göra för att hjälpa dessa att klart förstå de stridsfrågor som är inbegripna, så att de kan ta fast ståndpunkt på Jehovas sida, om deras hjärtan driver dem till att göra det. (Jos. 24:14, 15; Ps. 83:18) I några länder var antalet närvarande vid Åminnelsen fem, sex eller sju gånger så stort som antalet vittnen. Så var det på Madagaskar, i Tchad och i Centralafrikanska  republiken. I Liberia kunde två isolerade förkunnare, trots inbördeskriget, samla 126 personer till Åminnelsen. I Guyana rapporterade en isolerad grupp om 8 förkunnare 867 närvarande. I Togo var närvarosiffran 32 procent högre än föregående år. I Ryssland var det 55 procent fler närvarande än året dessförinnan — sammanlagt 128.049.

Områdessammankomsterna ”Gudsfruktan”

Områdessammankomsterna ”Gudsfruktan” var en av årets höjdpunkter. Vikten av gudsfruktan och hur den bör komma till synes i vårt liv framhölls som aldrig förr. Talen uppmuntrade och stärkte vår övertygelse om att ingen som fortsätter att tjäna Jehova lojalt kommer att ha gjort det förgäves. (1 Kor. 15:58) Det betonades också kraftigt att det är bråttom. Efter en genomgång av Bibelns skildring av Lot och hans familj och hans blivande svärsöner framhölls det att den trogne slaven inte skämtar när den varnar människor för den nära förestående tillintetgörelsen av den nuvarande onda ordningen. (Jämför 1 Moseboken 19:14, 24, 25.) Nu är det tid att göra något för att få överleva. Uppmärksamheten riktades också på kraftmätningen mellan Jehova och Baal på Elias tid, och vi fick påminnelsen: ”Det [kommer] att bli en ännu större kraftmätning än på Elias tid. Och bara de som avgjort är på Jehovas sida kommer att överleva.” — 1 Kung. 18:21—40.

En sammankomstordförande i Danmark skrev sedan han hade hört programmet: ”Man fick en stark känsla av att den trogne ’slaven’ verkligen förbereder oss för att gå igenom den stora vedermödan. Nu är det tid att leva i gudsfruktan, så att vi kan klara av alla utmaningar som väntar oss.”

Glädjerika internationella sammankomster

Under det här tjänsteåret hölls det också ett antal internationella sammankomster. Sådana specialsammankomster hölls i Orienten, Sydamerika och Afrika.

Två av dessa sammankomster hölls i Hongkong. Något som var framträdande vid dessa var den entusiasm och  uppskattning som de 3.800 sammankomstdeltagarna från 33 olika länder visade. För många av förkunnarna i Hongkong var det första gången som de personligen kom i kontakt med det internationella brödraskapet. Språket var inget hinder då alla umgicks med varandra i pauserna. Den sanna broderliga tillgivenhet som kom till uttryck bidrog i hög grad till den varma, glada andan vid sammankomsten.

Resultaten av dessa internationella sammankomster har blivit många och påtagliga. En kvinna, som hade återupptagit sitt bibelstudium strax före sammankomsten, blev så rörd av kärleken och endräkten bland det internationella brödraskapet att hon beslöt sig för att kvalificera sig för att bli förkunnare, och hon är nu döpt. En man, som också studerar Bibeln, och hans hustru blev så uppmuntrade av det som de såg och hörde att mannen sade upp sig från sitt arbete därför att hans ständiga övertidsarbete hindrade honom från att vara med vid mötena. En kort tid därefter hade han kvalificerat sig för att bli förkunnare.

När de tusentals delegaterna vid den internationella sammankomsten kom till Filippinerna, blev det ganska stor uppståndelse på flygplatsen i Manila. Trots sorlet kunde man höra två tulltjänstemän samtala. ”Är de här delegaterna protestanter?” frågade den ene. ”Nej”, svarade den andre, ”de är Jehovas vittnen. De är de enda som kan ha vita och svarta tillsammans.”

Fem stadionanläggningar behövdes i Manila för att rymma alla sammankomstdeltagarna. Det kom många uppskattande kommentarer från delegaterna. En syster från England skrev: ”Vi talar alla om den kärlek ni visade oss, det var sann kärlek. Jag kan inte sluta att tala om hur trevliga våra filippinska vänner är. De är så varmhjärtade och gästfria och så flitiga i tjänsten.”

Det hölls också internationella sammankomster i Chile och Colombia i Sydamerika. Förkunnarna i Chile gjorde stora  ansträngningar att vara med vid sammankomsten i Santiago. De kom ända från Porvenir på ön Tierra del Fuego (Eldslandet) i söder, staden Arica i norr vid gränsen till Peru och den avlägsna ön Isla de Pascua (Påskön). Vilken glädje de kände över att inte ha gått miste om denna minnesvärda händelse, trots de stora ekonomiska uppoffringar de hade fått göra! Kan du föreställa dig vad det innebar för de förkunnare som kom från isolerade grupper, där 10 till 15 personer brukar samlas? Tänk, här var de tillsammans i en skara på 80.891 sammankomstdeltagare som fyllde Estadio Nacional! Deras hjärtan bultade av iver och spänning. De hade visserligen läst om stora sammankomster på andra håll, men de hade aldrig helt förstått vad det innebär att få vara tillsammans med så många bröder och systrar! En pionjär med särskilt uppdrag blev så stimulerad av programmet att han tog nio dagars semester för att läsa och studera den nya boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike, och det han läste gjorde honom så entusiastisk att han inte kunde hålla tyst, utan talade med andra om det så fort han fick en möjlighet.

Efter sammankomsten i Chile hölls en sammankomst i Bogotá i Colombia, dit 3.000 delegater från 31 länder kom för att vara med tillsammans med de colombianska vittnena. Representanterna för immigrationsmyndigheten var till att börja med lite skeptiska. När de hörde att vi väntade att 40.000 skulle komma, frågade en tjänsteman: ”Hur många poliser behöver ni för att hålla ordning på dem?” ”Inga”, svarade vi. Vi förklarade att det hade varit 80.000 närvarande i Chile. ”Hur många dödades?” frågade han. ”Inga”, sade vi igen. ”Jag kan inte tro det”, svarade han. När de första delegationerna kom och han såg att alla var välklädda och ordentliga, sade han: ”Nu förstår jag varför ni inte behöver några poliser vid er sammankomst.”

Vid ett hotell, där 1.500 delegater bodde, kom bröderna och systrarna tillsammans på kvällarna i hotellfoajén och sjöng  Rikets sånger på flera språk. Andan i denna varmhjärtade internationella familj gjorde verkligen ett starkt intryck på dem som såg den. När sammankomsten var slut och man började vifta med sina näsdukar, ge varandra gåvor och många tårar fälldes efter den avslutande sången, blev naturligtvis de närvarande djupt rörda. Ingen ville åka hem, inte ens långt efter programmets slut.

Två internationella sammankomster hölls också i Kenya. Det kom närmare 4.000 delegater från 44 länder, och det sammanlagda närvaroantalet var 17.875. Det väckte uppmärksamhet i Nairobi, och även på andra håll i landet, när vännerna gick omkring med sina konventmärken på sig och vittnade informellt.

I Sydafrika hölls fyra internationella sammankomster samtidigt — i Johannesburg, Durban, Kapstaden och Pretoria. Sammanlagt var 75.312 närvarande vid det offentliga föredraget på söndagen, och 1.360 blev döpta. Utöver dessa hölls det 20 mindre områdessammankomster i Sydafrika och andra länder som lyder under avdelningskontoret i Sydafrika, vilket ledde till att de ovan nämnda siffrorna mer än fördubblades.

Det var något speciellt med dessa sammankomster, eftersom det var första gången som Sydafrika fick möjlighet att välkomna så många delegater från andra länder. Det kom besökare från 34 länder, bland annat Japan, Förenta staterna, Surinam, Storbritannien och andra delar av Europa. Det kom också två bussar fyllda med glada sammankomstdeltagare från Zambia och en buss från Moçambique.

De olika språkgrupperna kom tillsammans i olika salar, men i pauserna kunde de njuta av att träffas och att äta tillsammans. Det var hjärtevärmande att se människor av olika raser ivrigt samtala, ge varandra små presenter, utbyta adresser och omfamna varandra. Här kunde man få synliga bevis för den förutsagda endräkt som skulle råda bland Jehovas folk. — Sef. 3:9; Joh. 10:16.

 När delegater från Förenta staterna och Japan anlände till Louis Botha Airport i Durban, var omkring 2.000 sydafrikanska vittnen där och välkomnade dem med Rikets sånger. Vittnena hälsade hjärtligt på varandra och omfamnade varandra. Några andra turister som kom samtidigt med sammankomstdelegaterna ville inte åka till sina hotell, utan ville hellre stanna och bevittna denna märkliga scen. En av dessa var en känd politisk ledare. Han samtalade med några av bröderna och sade: ”Om vi hade samma endräktiga anda som ni har, skulle vi ha löst våra problem för länge sedan.”

Den glädje och den kärlek, det sanna internationella broderskap, som man fick smaka på vid alla dessa sammankomster, liksom också vid de som tidigare hade hållits i Kiev i Ukraina och i Moskva i Ryssland, kan man både se och uppleva genom att titta på Sällskapet Vakttornets nya video betitlad United by Divine Teaching.

Till den internationella sammankomsten i Addis Abeba i Etiopien i januari hade bara några hundra i stället för flera tusen inbjudits, men glädjen, entusiasmen och kärleken som kom till synes där var inte mindre än vid någon av de större sammankomsterna. Det var verkligen ett privilegium för dem som var med att få komma tillsammans med vittnen som har visat att de kan bevara sin ostrafflighet! Fler detaljer finns att läsa i Vakttornet för 15 augusti 1994.

Hjälpverksamhet — ett tecken på innerlig kärlek

Även under det gångna året har förhållandena varit sådana att det har rått trängande behov av hjälpsändningar. Situationen i Bosnien-Hercegovina fortsatte att vara kritisk. Under tjänsteåret skickades 66 ton förnödenheter av olika slag till vittnena där. Detta har inte bara inneburit en hel del skrivbordsarbete, utan också ett stort risktagande rent fysiskt för dem som kört lastbilarna med hjälpsändningarna in i de farliga zonerna.

 I samband med den senaste hjälpsändningen fick emellertid vittnena där andra, speciella välsignelser. På vilket sätt då? Lastbilskonvojen förde inte bara med sig mat, kläder och litteratur, utan någonting mer. Det var fler bröder än vanligt med på den här resan, och de var beredda att uppmuntra vittnena med ett kretsmöte, det första som vännerna där hade haft på tre år. Kretsmötesprogrammet framfördes i Sarajevo, Zenica och Tuzla. Det är svårt att säga vilka som blev mest uppmuntrade,  om det var vittnena på orten eller de som hade sänts dit för att uppmuntra dem. Resultatet var enastående: 726 var närvarande, och 55 blev döpta! Vilken glädje! Det var inte bara de 219 förkunnarna i området som gladde sig, utan också de besökande.

Det har också varit ett svårt år för bröderna i Angola, eftersom inbördeskriget fortsätter att härja i landet. Ett utdrag ur ett brev skrivet av den presiderande tillsyningsmannen i en församling i ett område där striderna har varit intensiva belyser vilka förhållanden som dessa bröder lever under: ”Andligt sett är vi friska, men vår fysiska kondition är mycket dålig. ... En del bröder är så kraftlösa att de inte längre orkar sköta sina uppdrag i församlingen, trots att de har gjort stora ansträngningar att klara dem.”

När detta brev kom fram, vidtogs snabbt åtgärder för att hyra ett litet plan och sända 800 kilo mat och mediciner till förkunnarna i den här farliga krigszonen. Tack vare Jehova kom hjälpsändningen tryggt fram till dem.

Tragedin i Rwanda

Situationen i Rwanda och länderna där omkring har intagit en särskilt framträdande plats i nyhetssändningarna. Några dagar innan de hemska bilderna från Rwanda och berättelserna om förhållandena där började komma ut i pressen hade avdelningskontoret i Kenya redan börjat vidta åtgärder för att få ut tre missionärer och ge vittnena, som oskyldigt blivit inblandade i det tumultartade kriget, hjälp och vägledning. Helt spontant erbjöd sig vittnen i Europa och ända borta i Förenta staterna och i Hongkong att hjälpa till.

Ända från det att fientligheterna började har bröder och systrar, både hutuer och tutsier, riskerat livet för att skydda sina trosfränder. En del Jehovas vittnen klarade sig, men inte alla. En halv miljon rwandier kan ha förlorat livet, och av dem var flera hundra Jehovas vittnen.

 En resande tillsyningsman i Rwanda riskerade livet, när han gång på gång reste mer än 20 mil i vardera riktningen med pengar åt bröderna och systrarna för att inte bara kunna tillgodose deras fysiska behov, utan också föra bort vittnen till säkrare områden.

Bröderna kunde hålla kontakt med avdelningskontoret fram till slutet av maj, även om det var med vissa svårigheter. Sedan blev det nödvändigt att evakuera avdelningskontoret i Kigali. När vittnena då drog norrut, dödades två av Sällskapets översättare vid en vägspärr. Omkring 200 vittnen och intresserade begav sig österut till flyktingläger i Tanzania. Några flydde norrut till Uganda och andra söderut till Burundi. Omkring 2.000 flydde till Goma i Zaire och till andra platser. Alla familjer har fått lida både fysiskt och känslomässigt. Vilken välkomnande syn flyktingarna fick se när de kom över gränsen! Zairiska bröder och systrar höll upp biblisk litteratur för att bli igenkända! Biståndskommittéer bildades snabbt i Goma, Bukavu och Uvira.

Jehovas vittnen i Kenya skickade genast hjälp till sina bröder i Rwanda. Under perioden 23 maj till 27 juli skickades sammanlagt 2.367 kilo kläder från Kenya till Goma och flyktinglägren i Tanzania. Dessutom sändes 2.437 filtar, 4.987 kilo tvål och 687 kilo läkemedel och medicinsk utrustning från Nairobi. Stora tält sändes också för att ge de vittnen som blivit flyktingar tak över huvudet. Bröderna i Nairobi arbetade ett extra skift för att få fram Vakttornet, Tjänsten för Guds kungarike och andra publikationer på kinyarwanda och andra språk, och denna litteratur flögs till bröderna för att ge dem andlig näring.

Den 22 juli fick avdelningskontoret i Frankrike ett faxat nödrop med meddelande om flyktingarnas kritiska situation. Redan sex veckor tidigare hade 65 ton kläder, varav de flesta var nya, sänts från Frankrike till flyktingarna. På bara några  minuter fattade man nu beslutet att skicka en hjälpsändning till med flyg. När bröderna i Frankrike, Belgien och Schweiz underrättades om det trängande behovet av hjälp, bidrog de med en summa motsvarande cirka 12.000.000 kronor. Livsmedel, medicin, vattenfilter och andra viktiga förnödenheter packades i lådor och transporterades till flygplatsen i Ostende i Belgien. Den 27 juli gick den första hjälpsändningen till Bujumbura i Burundi med ett stort plan som bröderna hade chartrat. Dagen därpå skickades mer läkemedel och medicinsk utrustning, och två dagar senare skickades en sändning till. Vittnen från Belgien och Frankrike, däribland en läkare och två sjuksköterskor, reste också till Goma. Tillsammans med inhemska bröder med medicinsk erfarenhet försökte de hjälpa dem som redan var sjuka, och de försökte också förhindra att fler liv gick förlorade genom att införa stränga hygieniska föreskrifter. Mitt i allt detta försummade bröderna inte sin andliga hälsa. De gick regelbundet igenom dagens text och ordnade med möten.

När detta skrivs, har några börjat återvända till Rwanda, men deras ägodelar är borta, och många har fått sina hem fullständigt förstörda. Trots de kaotiska förhållandena finns det tydligtvis fårlika människor i Rwanda som fortfarande behöver hjälp. Innan våldet bröt ut i landet, ledde vittnena där i genomsnitt tre bibelstudier var med intresserade personer, och över 10.000 var med vid firandet av Åminnelsen.

Den livsviktiga andliga maten

Överallt är människors största behov att få andlig mat. Den styrande kretsen känner sitt ansvar att tillhandahålla sådan — i stora mängder och på så många språk som möjligt. — Matt. 24:14, 45; 28:19, 20.

Därför har den styrande kretsen vid ett antal avdelningskontor bröder som fått i uppdrag att skriva. Författarkommittén ser också till att litteraturen blir översatt. Det görs hela  tiden ansträngningar att öva upp nya lag av översättare och rusta de etablerade översättarlagen så att de kan utföra ett bättre arbete.

Bland världens nationer finns det bara tre som är mindre än Tuvalu, en stat som består av ett antal små öar i södra Stilla havet. År 1994 var 359 närvarande vid Åminnelsen där, och av dessa var bara 47 förkunnare, men liksom på andra ställen behöver de som bor i Tuvalu få möjlighet att lära känna Guds kungarike. För att de regelbundet skall få tillgång till biblisk litteratur inreddes ett kontorsutrymme för översättningsarbete i en Rikets sal som byggdes i Funafuti på en av öarna i Tuvalu i augusti. Sextiofyra bröder och systrar från Australien, Hawaii och Nya Zeeland ordnade så att de kunde åka dit två veckor i augusti för att utföra byggnadsarbetet.

I huvudstaden Godthåb på Grönland finns det också en ny Rikets sal med kontor, där grönländska översättare arbetar. Förutom vittnen på Grönland deltog 80 danska bröder och systrar i byggnadsarbetet. För att tillgodose de baltiska staternas behov hjälpte bröder från Finland till med att göra i ordning en fin byggnad i Tallinn i Estland och en annan i Riga i Lettland, med plats för avdelningar som har hand om tjänst på fältet, översättning och en del annat. I Litauen arbetar också ett lag översättare hårt.

Översättarna runt hela jorden har arbetat intensivt. Det har lett till att Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna under det gångna året kom ut på polska, koreanska, cebuano, iloko, tagalog och indonesiska. Lag av översättare i Afrika hade också glädjen att kunna fullborda arbetet med att översätta Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna till ytterligare tre afrikanska språk, nämligen afrikaans, yoruba och zulu, och att sända detta arbete till Brooklyn för tryckning och bindning. Vilken välsignelse dessa översättningar kommer att bli i tjänsten i de länder där dessa språk talas!

 Ett annat stort arbete har varit att översätta boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike. Den finns nu på 28 språk. Förutom på engelska (samt engelsk blindskrift), spanska och 11 andra europeiska språk finns den på 7 orientaliska och 7 afrikanska språk.

Man har lagt särskilt stor tonvikt på att få fram litteratur till länderna i Östeuropa och andra platser där man tidigare hade kommunistiskt styre. Det gångna året översattes 16 böcker, förutom tidskrifter, broschyrer och traktater, till olika östeuropeiska, afrikanska och orientaliska språk och kunde därmed användas i dessa länder och områden.

Ett nära internationellt samarbete har också gjort det möjligt att öka det antal språk på vilka Vakttornet nu ges ut samtidigt. För ett år sedan kom Vakttornet ut på 81 språk samtidigt. Från och med 1 januari 1995 kommer tidskriften att ges ut på 97 olika språk samtidigt. Vilken enande verkan detta har på Jehovas folk!

Skolan för förordnade tjänare hålls i allt fler länder

När tryckeriverksamheten i Schweiz efter många år lades ner och flyttades till avdelningskontoret i Tyskland, minskades Betelfamiljen i Schweiz. Detta gjorde att man fick utrymmen över, och man beslöt sig för att använda dessa till Skolan för förordnade tjänare. Under tjänsteåret inrättades denna skola också i Brasilien, i Filippinerna, i Ghana, på Guadeloupe, i Haiti, i Kenya, i Korea, i Polen, i Puerto Rico och i Zambia, dvs. i sammanlagt 11 länder. Elever från 28 olika länder fick utbildning. Många elever förordnades att tjäna i olika församlingar i sina hemländer, men en del sändes till andra länder i Afrika och Östeuropa.

Kurser hölls i femton länder, där skolan hade inrättats före tjänsteåret 1994. Eleverna kom från 36 olika länder, och de sköter nu olika uppgifter i församlingen eller har andra ansvarsuppgifter.

 När en elev från Malawi, där förbudet nyligen har hävts, kom till skolan i Zambia, blev han förvånad när han för första gången fick se Insight on the Scriptures, inbundna årgångar av Vakttornet och Vakna!, studieutgåvan av New World Translation och Watch Tower Publications Index, för att inte tala om Sällskapets videofilmer och kassettband. Något av det som han gladde sig mest åt medan han gick i skolan var att han kunde gå från hus till hus tillsammans med sina bröder.

Elever i Kenya skrev ett brev och uttryckte sin uppskattning av det tålamod som instruktörerna hade visat och av den personliga hjälp som de hade fått av dem. De var också tacksamma för att bröderna på platsen varit så gästfria och ordnat med mat och logi åt eleverna. De kände också tacksamhet för de positiva förändringar de själva hade gjort och för att de hade vuxit andligt sett.

En elev som var med i den första klassen i skolan i Filippinerna skrev: ”Utbildningen har hjälpt mig att sköta mina uppgifter i församlingen på ett skriftenligt och teokratiskt sätt och med allt allvar.” En annan elev skrev: ”Varje dag gladde jag mig åt att få bli lärd av Jehova. Det här är verkligen det underbaraste jag har varit med om i hela mitt liv.”

Många elever gör en hel del förändringar för att kunna vara med i skolan. Många kommer från församlingar där det finns få äldste och biträdande tjänare. En del har problem med att få ledigt från sitt deltidsarbete. I några fall är familjemedlemmar ekonomiskt beroende av dem, eller också har de icke troende föräldrar. En ung broder, som blev inbjuden till skolan i Argentina, hade just avslutat en specialkurs på den bank där han arbetade. Han bad en bön till Jehova och gick sedan till sin chef och bad att få tjänstledigt två månader. När han hade förklarat varför han ville ha tjänstledigt, sade chefen: ”Om du anser att det är till nytta för dig, kan du åka.” En ung man i Bolivia, som just hade skrivit kontrakt på ett byggnadsarbete,  blev inbjuden till skolan. Han fick det ena problemet efter det andra på arbetet, men samma dag som han skulle åka till skolan var han klar med arbetet. ”Jag anser att det här stora privilegiet är värt vilka som helst uppoffringar. Om man söker Jehovas hjälp och arbetar i enlighet med sina böner, besvarar han dem och ger stora välsignelser”, sade han avslutningsvis.

Man bygger i global skala för att fylla ett trängande behov

För länge sedan talade Jehova profetiskt till sin hustrulika organisation genom Jesaja och sade: ”Gör platsen för ditt tält rymligare. ... Håll inte tillbaka. Förläng dina tältlinor, och gör dessa dina tältpluggar starka.” (Jes. 54:2) Det som hände som svar på denna uppmaning lade grunden till den organisatoriska tillväxt som vi ser i dag. Återigen behövs mer utrymme. Det  råder ett trängande behov av fler möteslokaler dit människor kan gå för att bli undervisade i Guds ord. Det innebär att man måste bygga sådana, och under det gångna året har denna byggnadsverksamhet varit helt enastående.

I Malawi har bröderna efter många års förbud just kommit i gång igen, men de är många på sina möten. Det råder ett stort behov av Rikets salar. På landsbygden räcker det att bygga Rikets salar av soltorkat tegel och med halmtak. I städerna har de fortfarande möten i vittnens hem, i allmänna samlingslokaler eller ute i det fria.

I Sydafrika däremot bygger församlingarna nu egna Rikets salar efter att i årtionden ha samlats i privata hem eller i skolsalar. Att vittnena får nya Rikets salar leder ofta till att många fler besöker mötena. När våldet verkade ha upphört efter valet i april 1994, planerade den regionala byggkommittén att uppföra en snabbyggd Rikets sal för de två församlingarna i Tokoza. Trots att våldet bröt ut igen i området, kunde alla de frivilliga byggnadsarbetarna av olika raser komma in i den lilla staden och fullborda en vacker Rikets sal på bara några dagar. Ett fint vittnesbörd blev avgivet.

Under de fyra senaste åren har 657 nya församlingar bildats i Nigeria. Det är inte ovanligt att sju församlingar får dela på en Rikets sal. Den höga inflationen har gjort att vittnena har svårt att få ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa en tomt och byggnadsmaterial. År 1994 kunde emellertid avdelningskontoret ge teknisk hjälp och lån för byggnation eller renovering av 709 Rikets salar. Med denna hjälp kan bröderna bygga trevliga, permanenta Rikets salar.

Det byggs också många Rikets salar i östra delen av Tyskland. Efter drygt 40 år under kommunistiskt styre kunde den första Rikets salen i östra Tyskland överlämnas i juli 1992. Under de två senaste åren har 36 nya Rikets salar byggts. Dessa används nu av 94 församlingar, vilket innebär att 37 procent  av alla församlingar i den delen av landet har nya Rikets salar att samlas i.

I Estland byggde Jehovas vittnen sin första Rikets sal i Maardu, medan allmänheten förundrat tittade på. På övervåningen finns plats för fyra missionärspar. Bröder och systrar från Finland, Sverige, Norge, Canada och Förenta staterna kunde tillsammans med vittnena i Estland fullborda byggnadsprojektet på tre månader.

Våra bröder i Grekland har i årtionden nekats rätten att ha egna Rikets salar, men så är det i allmänhet inte längre. I Athen har Betels gamla lokaler omvandlats till ett byggnadskomplex med sex Rikets salar för 18 församlingar. När den första snabbyggda Rikets salen i Grekland uppfördes i Chalkida (Chalkis) med hjälp av bröder från alla delar av landet, följde pressen och grannarna bygget med förundran.

I Panamá byggdes sju nya Rikets salar under året med hjälp av en nyligen bildad byggnadsavdelning vid avdelningskontoret. Fyrtio frivilliga byggnadsarbetare ställde upp på heltid och kunde fullborda en ny Rikets sal på bara en månad. I Colombia har bröderna tagit fram en monteringsfärdig Rikets sal för massframställning. Rikets salen prefabriceras vid avdelningskontoret och uppförs sedan på platsen. Trettiosju nya Rikets salar sattes upp under året.

Under tjänsteåret 1993 (inga exakta uppgifter finns för tjänsteåret 1994) byggdes eller renoverades 50 Rikets salar i Italien. Under perioden september 1993 till maj 1994 hade ritarbetet för byggnation eller renovering av ytterligare cirka 60 Rikets salar påbörjats, och 30 till beräknades komma till i slutet av augusti 1994.

Det har också byggts stora, rymliga sammankomsthallar i många länder. Under året har sex nya sammankomsthallar i Brasilien överlämnats åt Jehova — två i norra delen av landet (i Recife och Fortaleza), två i söder (i Pôrto Alegre och  Curitiba), en i Niterói och en i Pindamonhangaba inte långt från São Paulo. Fem av dessa överlämnades samma veckoslut, den 11 och 12 september 1993. De två sammankomsthallar som ligger i den norra, tropiska delen av landet har tre sidor öppna, så att man drar full nytta av den lätta vinden från havet. Vid årets slut var 15 sammankomsthallar i bruk, varav två (i Queimados i staten Rio de Janeiro och i Vargem Grande i staten São Paulo) bekvämt rymmer 7.000 personer vardera.

Sverige har nu fem sammankomsthallar. Den senaste, som tidigare var en sport- och utställningshall, ligger i Strängnäs och har renoverats och blivit en sammankomsthall som rymmer 10.000 personer i huvudsalen. Ett hotell med 156 rum strax intill hallen inköptes också av vittnena, och det ger i synnerhet de äldre möjlighet att bo där under sammankomsterna. Med denna stora sammankomsthall mitt i landet och de mindre som finns i norr och söder kan vittnena nu använda sina egna hallar inte bara till kretssammankomster och kretsmöten, utan också till områdessammankomster. De var särskilt glada över att C. W. Barber och T. Jaracz i den styrande kretsen kunde vara med vid överlämnandet tillsammans med cirka 400 andra gäster från länder i närheten.

Tyskland fick ytterligare en sammankomsthall under året. Den ligger i Glauchau i den tidigare kommunistiska östra delen av Tyskland.

I Nigeria planerar man att bygga, och i vissa fall har man redan börjat bygga, 11 nya lokaler för kretssammankomster och områdessammankomster. En av dessa blev klar under året, och den ligger i Akure och rymmer 5.500 personer. När en domare vid delstatens ”High Court” besökte byggplatsen och fick veta att alla arbetade frivilligt och utan betalning, sade han: ”Om någonting sådant här utfördes av min kyrka, skulle den som fick arbetskontraktet bli miljonär. Arbetarna skulle stjäla all utrustning. När man i min kyrka skall utföra något som kostar tio miljoner naira, beräknar vi att det kommer  att kosta tjugo miljoner därför att människor är så korrumperade.” När en ung man, som också kom för att titta, såg att bröderna arbetade så entusiastiskt, vände han sig till sin far och sade: ”Läser de samma bibel som vi?” Hans far svarade: ”Ja, det gör de. Det är bara det att de följer Bibeln på ett annat sätt än vi.” Ja, skillnaden mellan sann och falsk religion kommer till synes på många olika sätt.

Det här är inte alls någon fullständig rapport. Om utrymmet hade tillåtit, skulle vi detaljerat ha berättat om den nya, fina sammankomsthall som våra bröder uppfört i South Auckland på Nya Zeeland; den första sammankomsthallen i Norge, vilken ligger så till att den kan utnyttjas av ungefär hälften av förkunnarna i landet; den sjätte sammankomsthallen i Japan, som byggdes med monteringsfärdiga betongelement; den nya hallen i den näst största staden i Portugal, med en så stor hörsal och andra utrymmen att man kan ha områdessammankomster där; byggnadskomplexet i södra Ukraina i Transkarpatiska området (Karpato-Ukraina) som innehåller fyra Rikets salar med öppningsbara väggar, så att man kan använda lokalerna som sammankomsthall; sammankomsthallen på Trinidad som det var ett så trängande behov av att man höll nio sammankomster där redan innan den var färdigbyggd; sammankomsthallen i Sinamoga på Västra Samoa, som har öppna sidor och som genom internationellt samarbete uppfördes på tio dagar; den mindre sammankomsthall som kunde byggas i Betlehem i Israel, när bröderna köpte rätten att bygga till en våning på ett nybyggt hus; den nya sammankomsthallen, med därmed förbundna lokaler för områdessammankomster, på Sardinien i Italien; de utrymmen för områdessammankomster som byggts till sammankomsthallen i Prato i Italien; den femte sammankomsthallen i Colombia, som behövdes med tanke på de drygt 8.000 nya som döptes under tjänsteåret; den rymliga sammankomsthall som byggts i Franska Guyana, förutom fyra Rikets salar försedda med bostäder åt pionjärer med  särskilt uppdrag och missionärer, vilka alla byggts av 761 bröder som själva bekostat sin resa och flugit dit i omgångar från Frankrike för att fullborda arbetet på bara två månader.

Överlämnanden av avdelningskontor

Den explosionsartade tillväxten på fältet har också lett till att det blivit nödvändigt att bygga ut eller att bygga nya avdelningskontor. Några av dessa överlämnades under det gångna tjänsteåret.

Canada

Den 25 september 1993 överlämnades de nybyggda lokalerna vid avdelningskontoret i Canada. Där har man byggt till en ny, stor administrationsbyggnad, en två våningar hög byggnad som är 60 × 60 meter och är en tillbyggnad till tryckeriet och utsändningsavdelningen, en ny byggnad med bostäder för 330 beteliter samt servicebyggnader. Vid överlämnandet var många närvarande som hade tjänat Jehova under lång tid, bland andra två medlemmar av den styrande kretsen: Milton Henschel och John Barr.

Varför behövde man utvidga? Det här avdelningskontoret har tillsyn över predikandet av de goda nyheterna i ett stort område som sträcker sig drygt 5.100 kilometer från öst till väst samt norrut från Saint Lawrencefloden och Stora sjöarna och ända in i Arktis. Canada är ett av de största länderna i världen. Där har antalet Jehovas vittnen ökat med 59 procent sedan avdelningskontoret flyttade till de nuvarande lokalerna i Halton Hills år 1981. Man behövde större utrymme vid avdelningskontoret för att kunna tillgodose denna växande skaras behov. De goda nyheterna har visserligen predikats i omkring 110 år i Canada, men arbetet har antagit nya dimensioner på senare år då uppmärksamheten särskilt har riktats mot de olika språkgrupper som finns i landet. Nu finns det församlingar som regelbundet har möten på ett tiotal språk, utöver engelska och franska.

 Tahiti

Mitt ute i södra Stilla havet överlämnades ett nytt, vackert avdelningskontor på Tahiti den 11 december 1993. Milton Henschel, medlem av den styrande kretsen, talade vid överlämnandet och påminde alla närvarande om att arbetet som kommer att utföras inne i byggnaden är det viktigaste, inte den vackra byggnaden som sådan.

Att en sådan byggnad kunde uppföras med hjälp av frivilliga bidrag och frivillig arbetskraft hade verkligen nyhetsvärde, och en rapport från överlämnandet kom också i TV i den internationella nyhetssändningen. År 1931, dvs. sextiotvå år tidigare, hade ett Jehovas vittne, Sydney Shepherd, kommit till Tahiti för att försöka predika. Sedan kom Frank Dewar, men ingen av dem fick tillstånd att stanna någon längre tid. Nu finns det emellertid över 1.700 vittnen på Tahiti och andra öar i Franska Polynesien.

Västra Samoa

Församlandet av nationernas dyrbara ting sker inte bara i de större nationerna i världen, utan också på de små grupperna av öar i det stora, vidsträckta Stilla havet. Sedan arbetet började på allvar i dessa länder på 1950-talet har 26 Gileadutbildade missionärer och 24 andra missionärer och pionjärer med särskilt uppdrag från andra länder tjänat i de fem länder som lyder under avdelningskontoret på Västra Samoa. Frukten av deras arbete är 650 förkunnare som nu tjänar på dessa avlägsna öar. För omkring fem år sedan blev behovet av nya lokaliteter mycket stort. Varför?

Förutom de förkunnare som bor kringspridda på de 59 bebodda öar som lyder under avdelningskontoret, finns det församlingar utomlands som har bildats för invandrare från dessa öar. Sådana församlingar för förkunnare som talar polynesiska finns i Australien, på Nya Zeeland, på Hawaii och i Kalifornien. Även om dessa kära vänner är få till antalet, är det viktigt  att de får den andliga mat de behöver. (Jes. 42:10, 12) Jehova visar omsorg om sina tjänare var de än finns. Den styrande kretsen återspeglar den andan och har därför arbetat på att utöka översättningsarbetet till att även omfatta fyra polynesiska språk som talas på dessa öar, nämligen samoanska, tokelau, tonga och tuvalu. Bröder och systrar har övats i översättning, korrekturläsning och datoriserad fotosättning.

Även om upplagan på dessa språk är liten, krävs det lika mycket arbete, lika stor personal och lika mycket utrymme för att översätta publikationerna till dessa språk som det gör för att översätta dem till språk som talas av miljoner människor. År 1990 var utrymmet i det gamla avdelningskontoret (ett ombyggt missionärshem) för litet. Man behövde en betydligt större byggnad, och den styrande kretsen godkände att man byggde ett nytt avdelningskontor.

Problemet var bara hur själva byggnadsarbetet skulle utföras. Traditionella hus på Samoa byggs med material från platsen. De saknar väggar och består bara av pålar som stöttar taket. Därför har bröderna där ingen som helst erfarenhet av den byggteknik som behövs för att bygga ett modernt avdelningskontor.

Lösningen kom genom det internationella brödraskapet. Konstruktionskontoret i Brooklyn och det regionala projekteringskontoret i Australien planerade och ritade byggnaden så att den skulle klara jordbävningar och cykloner. Fyrtiofyra ”internationella tjänare” och 69 internationella frivilliga byggnadsarbetare utgjorde den sakkunniga stab som behövdes under de tre och ett halvt år som byggnadsarbetet pågick. De övade inte bara upp 38 inhemska bröder och systrar som arbetade på heltid och många som arbetade på deltid, utan de ökade också andligheten i de lokala församlingarna. Den erfarenhet och den skicklighet som de inhemska bröderna fick genom detta byggnadsprojekt har redan hjälpt dem att bygga Rikets salar.

 Överlämnandet skedde den 20 november 1993, och John Barr i den styrande kretsen höll överlämnandetalet. Alla närvarande var mycket entusiastiska då avdelningskontoret överlämnades åt Jehovas tjänst.

Tyskland

Den största utvidgning som blev klar förra tjänsteåret gällde avdelningskontoret i Selters/Taunus i Tyskland. Då nåddes kulmen för det tre och ett halvt år långa byggnadsprojektet. Över 18.600 frivilliga byggnadsarbetare hade hjälpt till att mer än fördubbla storleken på det som redan var Sällskapets största avdelningskontor och tryckeri.

Fyra medlemmar av den styrande kretsen var med vid överlämnandeprogrammet den 14 och 15 maj: Carey Barber, Milton Henschel, Karl Klein och Daniel Sydlik. De närvarande representerade 55 nationaliteter. I sitt tal framhöll broder Barber att omvälvningarna i Östeuropa har medfört större frihet för vittnena. ”Men det skulle vara omöjligt för dem att själva framställa alla böcker och tidskrifter och all annan litteratur som de behöver” för att tillfredsställa människors andliga hunger där, förklarade han. ”Avdelningskontoret i Tyskland förser dem därför med denna litteratur, så att de kan koncentrera sig på predikoarbetet.” Det var därför mycket lämpligt att många av gästerna vid överlämnandet kom från just dessa östeuropeiska länder. De gladde sig mycket åt att få gå runt och titta på de olika lokaliteterna och se bokbinderiet och den nya, stora offsetpressen i full gång. Utvidgningen gör det möjligt för avdelningskontoret i Tyskland att framställa så mycket som 1,6 miljoner exemplar av tidskrifterna och 80.000 böcker per dag. Man trycker redan litteratur på 42 språk för 58 länder.

Det var bara 3.658 som fick möjlighet att vara med vid överlämnandet av avdelningskontoret på lördagen, men alla vittnena i Tyskland hade bidragit till utbyggnaden på ett eller annat sätt, och alla ville få del av det andligt uppbyggande programmet. Därför fortsatte programmet på söndagen vid  Betel och vid sex stadionanläggningar spridda över landet, dit 177.902 kom för att lovprisa och tacka Jehova. Broder Sydlik sammanfattade vad så många kände när han sade: ”Det här har varit överlämnandenas överlämnande. Det kommer vi att minnas mycket, mycket länge.”

Andra byggnadsprojekt

Byggnadsarbetet fortsätter i rask takt vid världshögkvarteret i staten New York, dvs. både i Brooklyn, i Patterson och i Wallkill. Det är över 1.040 bröder och systrar som för närvarande tar del i byggnadsarbetet på dessa olika platser. Förhoppningsvis kommer Gileadskolan att kunna flytta över till Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i mars 1995.

Sällskapet har också ett kontor i Tjeckien. Det ligger i Prag och är en ny, tio våningar hög byggnad som har skänkts till Sällskapet och sedan renoverats. Det har nu tagits i bruk och fungerar som ett Betelhem med bostäder och kontor. I Lesotho har man uppfört en byggnad med en Rikets sal och ett missionärshem i Maseru. Den rymmer också ett kontor och en litteraturdepå.

När tre nya missionärshem behövdes på Salomonöarna, kunde det behovet tillgodoses genom ett internationellt samarbete. Några grupper av bröder i Australien prefabricerade några av de viktigare delarna. Avdelningskontoret i Australien samlade sedan alltsammans och skickade det till Salomonöarna. Under tiden gjorde bröderna på Salomonöarna i ordning tomterna och högg över 40 ton timmer i skogarna och bar ut stockarna för hand. Allt var klart precis när de 96 bröderna kom från Australien, Nya Zeeland och Hawaii. Dessa bröder betalade själva sin resa och använde sin fritid till att hjälpa till med arbetet som skulle utföras snabbt på två öar. De tre missionärshemmen var klara på bara tre veckor.

Det har också lagts ner mycket arbete under det gångna året på att bygga klart avdelningskontoren i Korea, på Taiwan, i Ecuador, i Surinam och på Sri Lanka. Dessutom pågår det  många andra stora byggnadsprojekt som gäller avdelningskontor, till exempel i Mexico (se sidorna 244 och 245), i Spanien, i Dominikanska republiken, i Australien, på Madagaskar, i Sierra Leone, på Irland, i Nicaragua, i Paraguay, i Peru, på Jamaica och på Nya Kaledonien. Efter många förseningar på grund av motstånd går det framåt för bröderna i Frankrike med deras utvidgning av avdelningskontoret i Louviers. I närheten av S:t Petersburg i Ryssland arbetar över 300 frivilliga byggnadsarbetare från Skandinavien och före detta Sovjetunionen hårt med att ställa i ordning ett administrationscentrum för den religiösa organisationen Jehovas vittnen i Ryssland.

Det byggs också mycket i södra Afrika. För närvarande bygger avdelningskontoren i Sydafrika, i Kenya, i Moçambique, på Madagaskar och i Zaire. Avdelningskontoret i Sydafrika har möjlighet att förse flera av dessa andra avdelningskontor med byggnadsmaterial och annan utrustning. Av den anledningen har detta avdelningskontor stora avdelningar som sköter inköp, export och transport för att täcka både sina egna behov och andra avdelningskontors.

I Japan håller man på att rita och planera en annan stor byggnad, ett 13 våningar högt hus, för avdelningskontoret. Utöver det pågående byggnadsarbetet i Cesário Lange i Brasilien gör man nu förberedelser för att bygga ett hus med kontor, lager och bostäder i São Paulo. Många andra byggnadsprojekt är också på gång i olika planeringsstadier för att tillgodose det andliga behovet hos den stora skara som omfattar sann tillbedjan.

Hur är allt detta möjligt? Genom Jehovas ande. Denna ande får Jehovas folks medlemmar — både dem som har mycket små materiella tillgångar och dem som har lite större — att frikostigt ge av sig själva och sina materiella medel för att främja Guds kungarikes intressen. Vilken glädje de känner, när de ser Jehovas välsignelse som ett resultat av detta!

[Bilder på sidan 6]

Under de fem senaste åren har 1.514.287 personer blivit döpta och därmed visat att de är Jehovas vittnen

 [Bilder på sidorna 12, 13]

 En varm och hjärtlig kamratanda kom tydligt till synes vid de internationella sammankomsterna ”Lärda av Gud”

1. Hongkong; 2. Filippinerna; 3. Kenya; 4. Chile; 5. Colombia; 6, 7. Sydafrika

[Bilder på sidan 14]

Hjälpsändningar flögs snabbt till vittnena i Rwanda

[Bilder på sidan 21]

Sammankomsthall i Strängnäs med plats för 10.000 personer i huvudsalen

 [Bilder på sidan 27]

Nya eller tillbyggda avdelningskontor (från vänster uppifrån): Canada, Västra Samoa, Tahiti, Tyskland (med sin nyaste tryckpress)