Jehovas vittnens årsboksrapport 1997

JESUS KRISTUS hade fullbordat sin jordiska tjänst. Han hade övat sina efterföljare för ett arbete som inte liknade något de tidigare hade sysslat med. De hade iakttagit honom när han vittnade om Gud och hans uppsåt överallt där han fann människor — vid stranden, på bergssluttningen, längs vägen, på platser där man bedrev handel, på tempelområdet och i privata hem. Han var verkligen Jehovas ”trogna och sanna vittne”. (Upp. 3:14) Han hade också sänt ut sina lärjungar två och två för att de skulle få erfarenhet i detta arbete med att vittna.

Före sin himmelsfärd sade Jesus sedan till dem: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apg. 1:8) Vilken oerhörd uppgift! Hur skulle de kunna utföra den? En avgörande faktor skulle, som Jesus sade, vara Jehovas ande.

Med hjälp av helig ande nådde de snart ut till människor i Mesopotamien, södra Europa och Nordafrika med sitt vittnande. Men detta var bara början! Jesus hade förutsagt att vid avslutningen på denna tingens ordning, när Guds messianska kungarike var upprättat i himlen, skulle ”dessa goda nyheter om kungariket ... bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matt. 24:14) Fakta visar att detta är precis vad som sker.

Under det gångna tjänsteåret vittnade man om Guds kungarike i 233 länder, ögrupper och områden. Rapporten visar att man ägnade 1.140.621.714 timmar åt denna verksamhet. Detta är femte året i rad under vilket över en miljard timmar har ägnats åt denna viktiga verksamhet.

 Varje månad tog i medeltal 5.167.258 förkunnare del i att vittna för andra om Guds kungarike. Som mest under året tog 5.413.769 förkunnare del i detta arbete. Varje månad kunde i medeltal 645.509 ta del i pionjärtjänsten. Som tabellen på sidorna 34–41 visar fortsätter insamlandet av fårlika personer att gå framåt. Medan man i vissa länder hade mindre tillväxt än under tidigare år, hade man på andra håll en enastående tillväxt. Rwanda rapporterade en ökning med 61 procent och Albanien en ökning med 52 procent. Bosnien-Hercegovina, Lettland, Litauen, Makedonien, Moldavien och Ryssland visade ökningar med över 20 procent.

Redskap till att användas i tjänsten

Bibeln är Jehovas vittnens förnämsta redskap i tjänsten. De använder många olika bibelöversättningar. Men i syfte att hjälpa människor att få exakt kunskap i Guds ord lägger de särskild vikt vid spridandet av Nya Världens översättning. Denna översättning kommer ut på allt fler språk. För närvarande finns den (antingen i form av de kristna grekiska skrifterna eller hela Bibeln) på 27 språk (och dessutom på engelsk och portugisisk braille).

Under det gångna året kom Nya Världens översättning av hela Bibeln ut på norska. Detta möttes av rungande applåder och glädjetårar, när det meddelades vid områdessammankomsterna i Norge. Det var årets höjdpunkt för de norska vittnena. En reviderad upplaga av Nya Världens översättning på franska med alla studieutgåvans inslag gavs också ut. Och i stället för att bara ställa sin  tidigare upplaga av Nya Världens översättning i bokhyllan skickade tiotusentals vittnen i Frankrike dessa biblar som en gåva till sina bröder och systrar i tio andra länder — Haiti och länder i Afrika — där franska talas allmänt. Dessutom gavs Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna ut på sesotho och xosa. Översättningen har också fullbordats på två andra afrikanska språk. Hittills har 91.403.319 exemplar av Nya Världens översättning tryckts på de olika språk den getts ut på.

Till hjälp i tjänsten och vid det egna studiet tillhandahålls också andra värdefulla publikationer. Under år 1996 gavs boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv och broschyren Vad kräver Gud av oss? ut. Men utarbetandet av sådana publikationer är bara början. För att nå det världsvida fältet krävs det översättningar. Under tjänsteåret fullbordades översättandet av 206 böcker och 226 broschyrer på sammanlagt 164 språk. Boken Kunskapen som leder till evigt liv (utgiven år 1995) finns nu på 125 språk. Och boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv finns redan på 86 språk. Broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! (utgiven år 1982) har tryckts på 237 språk, och den nya broschyren Vad kräver Gud av oss? sprids redan på 113 språk, och den håller på att översättas eller tryckas på ytterligare 99 språk.

Under året fogades 18 nya språk till listan av språk som Sällskapet ger ut biblisk litteratur på. De traktater och broschyrer som  redan tryckts på dessa språk bidrar till att göra Rikets budskap tillgängligt för några av de mindre språkgrupperna inom det tidigare Sovjetunionen, för många språkgrupper i Sydostasien, för fler språkgrupper i Afrika och för några språkgrupper på de amerikanska kontinenterna eller för sammanlagt 25.000.000 människor. Det är fantastiskt att se vilken inverkan det har på många av dessa människor att få litteratur på sitt eget språk.

Nu använder vi också videofilmer i tjänsten, och vi skall här nämna vad som har gjorts för att tillhandahålla dessa. De används för att stärka tron på Bibeln, undervisa om grundläggande bibliska sanningar och bekanta människor med organisationen bakom namnet Jehovas vittnen. Hittills har man framställt omkring 7.000.000 videokassetter på 35 språk. Förutom studiorna i USA och de liknande anläggningarna i  Danmark och Nederländerna, som redan är i bruk, installerades under det gångna året också en inspelningsstudio i Japan för inspelningar på asiatiska språk.

Tidskrifterna Vakttornet och Vakna! ges naturligtvis ut regelbundet. Det är ett gigantiskt och tidskrävande arbete att forska, skriva, sammanställa och illustrera Vakttornet och Vakna! och att sedan översätta och trycka tidskriften Vakttornet, så att den kan komma ut samtidigt på 113 språk (plus lite senare på ytterligare 12 språk), och tidskriften Vakna!, så att den kan komma ut samtidigt på 55 språk (plus lite senare på ytterligare 26 språk). Men det är väl värt mödan, eftersom avsikten med dessa tidskrifter i första hand är att rikta människors uppmärksamhet på det enda säkra hoppet för framtiden, nämligen Guds kungarike. Under det gångna året trycktes och spreds långt fler exemplar av dessa tidskrifter än någonsin tidigare.

Produktionen vid tryckerierna i USA steg med 7,1 procent, och man tryckte 235.981.300 tidskriftsexemplar under tjänsteåret. Från Storbritannien rapporterar man att tidskriftsproduktionen ökade med 34 procent under de gångna två åren. Man har här betonat hur man kan utvidga sitt vittnande till affärsdistrikt och gator, och nitiska förkunnare gläder sig mycket över den positiva reaktion de möter från många av dem som de på så sätt vittnar för.

Avdelningskontoret i Tyskland har aldrig tidigare tryckt så många böcker och tidskrifter som de gjorde under det gångna tjänsteåret. Man tryckte sammanlagt närmare 18.500.000 böcker — en  ökning med 46 procent från år 1995. Man tryckte också över 169.500.000 tidskriftsexemplar — en ökning med 35 procent. Av de 3,7 miljoner exemplar av varje nummer av Vakttornet och Vakna! som trycks i Tyskland är ungefär 1,3 miljoner exemplar på ryska, och man bidrar på så sätt till att ett intensivt vittnesbörd kan avges i den delen av det världsvida fältet.

I Ukraina spred man under april 2.073.011 lösnummer till sanningshungrande människor, vilket innebar att tidskriftsspridningen hade ökat med 68 procent på bara tre månader. På ön Malta spred man två och en halv gång så många tidskrifter under maj månad som under samma månad föregående år. På många håll i världen avsatte bröderna en dag som speciell tidskriftsdag. I vissa församlingar hade man den dagen tre eller fyra möten för tjänst, och bröderna var hänförda över resultatet.

En mycket viktig sida av tjänsten är att följa upp det intresse man finner. Detta återspeglas i att 421.827.954 återbesök gjordes förra året och att i medeltal 4.855.030 bibelstudier leddes varje månad. En del av dessa studier hölls med hjälp av boken Kunskapen som leder till evigt liv, och i vissa fall hölls de flera gånger i veckan. En sjuksköterska i Tanzania i Östafrika kunde inte gå igenom ett helt kapitel i boken vid varje studium, men hon studerade varje dag tills hon hade gått igenom hela boken och var redo att bli döpt. Från Sibirien, dit våra bröder i Ryssland en gång blev förvisade på grund av sin tro, kommer följande rapport: ”Människor vill så gärna studera Bibeln att bröderna inte kan studera med alla som vill. De måste därför sätta upp intresserade personer på en väntelista, och de ber dem att under tiden komma till församlingens möten.”

En kväll att minnas

Den viktigaste händelsen under året för de kristna är åminnelsen av Kristi död. År 1996 inföll Åminnelsen den 2 april efter solnedgången. Åminnelsen är i första hand det tillfälle  då den ”lilla hjorden”, dvs. de som är med anden smorda efterföljare till Kristus, som ett tecken på detta och i lydnad för den befallning som Herren gav den sista natten av sitt liv som människa tar del av brödet och vinet. (Luk. 12:32; 1 Kor. 11:23–25) Men de ”andra fåren” är också närvarande som iakttagare. (Joh. 10:16) De uppskattar mycket Kristi lösenoffer och det förhållandet att det har gjort det möjligt för dem att få evigt liv på jorden som undersåtar till Guds kungarike. De uppmanar andra att vara närvarande tillsammans med dem för att få höra om denna underbara anordning eller för att fördjupa sin uppskattning av den. I år var därför 12.921.933 personer närvarande, men det var endast 8.757 av dessa som tog del av brödet och vinet.

I de 10.643 församlingarna i Mexico var sammanlagt 1.518.156 närvarande. Och i de 6.526 församlingarna i Brasilien var 1.075.039 närvarande. I USA var antalet närvarande 2.024.476, på Cuba 145.337 och i Malawi 105.630.

Tidigt i mars organiserade man en särskild kampanj i Albanien för att leta reda på intresserade personer och sedan ordna så att Åminnelsen kunde hållas på ställen dit dessa kunde komma. Trots att det fanns bara 15 församlingar och 14 isolerade grupper i landet, hölls Åminnelsen på 50 ställen. I en församling på 45 förkunnare var 400 närvarande vid firandet av Åminnelsen i en lokal, och ytterligare 110 var närvarande på det ställe där man hade bokstudiet. I detta land, där 773 förkunnare då rapporterade, var 6.523 personer med vid Åminnelsen, mer än åtta gånger antalet förkunnare!

”Budbärare om fred från Gud” kommer tillsammans

Över hela jorden ser Jehovas tjänare fram emot sina årliga områdessammankomster. Om de inte kan församlas i sitt eget land, försöker de resa över gränsen till ett annat land för att där vara med vid denna årliga andliga fest. Den serie av  sammankomster som började under det gångna året hade temat ”Budbärare om fred från Gud”. Hur sanna är inte orden: ”Överflödande frid tillhör dem som älskar din lag”! — Ps. 119:165.

I många länder behövdes det bara två eller tre sammankomster för att alla skulle få plats. Men i både USA och Brasilien måste man hålla över 190 sammankomster för att alla som ville vara med skulle få plats. I Mexico anordnades 181 sammankomster.

I juli hölls en internationell sammankomst i Prag i Tjeckien. Tre medlemmar av den styrande kretsen var närvarande för att tala till de över 21.000 som hade församlats. Flertalet var från Tjeckien, men flera tusen hade kommit från Canada, Japan, Polen, Schweiz, Slovakien, Tyskland, USA och Österrike. I Polen hölls också två internationella sammankomster, den ena i Łódź och den andra i Warszawa, och Jehovas andes närvaro var påtaglig för de närvarande. I augusti hölls ytterligare två internationella sammankomster i Tallinn i Estland. Förutom ester, letter, litauer och ryssar var också personer från andra länder närvarande vid dessa sammankomster. De närvarande var från sammanlagt 15 länder. En tidning i Estland skrev: ”Tallinn är bokstavligt talat fyllt av Jehovas vittnens tillbedjan.” Och en av sammankomstdeltagarna tillade: ”Detta var en liten försmak av vad den nya världen skall medföra.”

Man hade också planerat ytterligare en internationell sammankomst i Östeuropa, nämligen i Bukarest i Rumänien. Men detta var något som den ortodoxa kyrkan i Rumänien hätskt motstod. Hetsande affischer sattes upp överallt i Bukarest. Tidningar, TV och radio användes för att underblåsa den hätska stämningen. Hotelldirektörer förmåddes att bryta sina kontrakt. Regeringen och ledningen för stadion gav vika, och kontraktet för stadion upphävdes. Det som uppehöll bröderna under allt detta var sådana inspirerade löften som dem vi finner  i Jesaja 51:7 och Jeremia 50:34. Men skulle de få möjlighet att få del av sammankomstprogrammet?

När bröderna i Ungern månader dessförinnan planerade en områdessammankomst i Budapest, hade de inte för avsikt att hyra det jättestora stadion som de hade använt år 1991, då det kom delegater från 35 länder, eftersom de menade att det skulle bli alldeles för stort vid det här tillfället. Men chefen för stadion erbjöd det för ett så bra pris att bröderna hyrde det i alla fall, i tanke att de kunde använda bara en del av det. Men när svårigheterna ökade i Rumänien, fick avdelningskontoret i Ungern anvisningar om att planera för en internationell sammankomst i Budapest. Vilken skickelse att de redan hade ett stadion som kunde ta så många! En rubrik i den största kvällstidningen i Budapest löd: ”BUKAREST: Nej — BUDAPEST: JA. Jehovas vittnen på Népstadion.” I Budapest var 23.893 närvarande från 12 länder. Man hade ytterligare två sammankomster i Ungern, vilket gjorde att antalet närvarande där var sammanlagt 36.326.

Under tiden hände det en del i Rumänien. Så här sade Theodore Jaracz, en medlem av den styrande kretsen, när han berättade om vad som hände: ”Vi kan endast säga att Jehovas himmelska vagn var i rörelse. Den kan anpassa farten, och den kan när som helst anpassa sin rörelse och ändra riktning. Problemet för den jordiska organisationen är att hålla takten med den!” (Hes. 1:4–28) Bara en vecka innan sammankomsten var planerad att börja kunde bröderna skriva under ett kontrakt för ett stadion i Cluj-Napoca i nordvästra delen av Rumänien. Resplanerna måste ändras för tusentals sammankomstdeltagare. Man måste skaffa logi till 6.000. Allt förberedelsearbete måste hinnas med på bara några dagar. Och sedan, när det var bara två dagar kvar till sammankomsten, fick man tag på ännu en sammankomstplats i Brasov i de östra centrala delarna av landet. Det var endast med hjälp av Jehovas ande som man  kunde klara av de förberedelser som gjordes. Vad blev resultatet? Vid sammankomsten i Cluj-Napoca var som mest 22.004 närvarande och i Brasov 12.862, och av dessa kom 1.056 från Bulgarien. Sammanlagt döptes 1.631.

I Bukarest hade kyrkan uppmanat till ett protestmöte den dag som sammankomsten skulle börja, men de enda som mötte upp var polisen och en ensam äldre man, och våra bröder gav dem litteratur och vittnade för dem. Som det heter i Jeremia 1:19: ”De kommer helt visst att strida mot dig, men de kommer inte att få övertaget över dig, för ’jag är med dig’, är Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.”

En pågående kamp för frihet

Under det första århundradet fick apostlarna och andra lärjungar ofta möta svårt motstånd. När detta hände i Filippi, i det som nu är Grekland, tog aposteln Paulus och hans medförbundna itu med saken på ett sådant sätt att de ”lagligt stadfäste de goda nyheterna”. (Fil. 1:7) Enligt det exemplet upprättade Sällskapet år 1936 en juridisk avdelning vid sitt världshögkvarter. Sällskapets juridiska avdelning, som nu är belägen vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York, fortsätter under ledning av den styrande kretsens utgivarkommitté och med hjälp av de juridiska avdelningarna vid ett antal andra avdelningskontor att hjälpa Jehovas folk i en nutida kamp för religionsfrihet.

Som svar på Satans försök att stoppa spridandet av de goda nyheterna, antingen genom direkta frontalangrepp eller genom att med mer utstuderade metoder göra intrång i deras liv som tar del i detta arbete, utkämpar man rättsliga strider för religionsfrihet. (Upp. 12:17) Friheten att lyda det Guds ord säger om att man skall avhålla sig från blod, fostra sina barn i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning och förbli neutral när det gäller världens politiska angelägenheter påverkar våra möjligheter att ta del i arbetet med att vittna. Alla dessa frågor har  varit föremål för rättsliga strider. Under tjänsteåret 1996 såg vi överflödande bevis på hur Jehova välsignade vår kamp för denna frihet.

Efter närmare fem år av processande i lägre instanser avkunnade exempelvis Högsta domstolen i Japan sin första dom i fråga om religionsfrihet i samband med allmän utbildning. Denna enhälliga dom, som det rapporterades om i Vakttornet för 1 november 1996, kommer att bli till nytta för alla Jehovas vittnen i Japan.

I USA utkämpades viktiga rättsliga strider i delstaternas appellationsdomstolar. Genom att hävda att man var rädd för att ett barn kanske skulle behöva fostras upp utan sin mor fick man vid ett sjukhus i Connecticut klockan 3.30 en natt i augusti 1994 ett domstolsbeslut som gav tillåtelse att tvinga på Nelly Vega en blodtransfusion. Man avfärdade hennes mans och hennes advokats argument att blödningen nu hade upphört och att hon själv tydligt hade vägrat att ta emot blod. Men den 16 april 1996 fastställde Connecticuts högsta domstol enhälligt att domstolsbeslutet om att ge blodtransfusion ”kränkte [syster] Vegas rättighet att själv bestämma över sin kropp”. Det utslaget kom inte i tid för att förhindra en transfusion, men det kommer att vara till hjälp för andra. I ett fall rörande Tina Harrell i Florida gav en appellationsdomstol både sjukhuset och en lägre domstol en reprimand för att ha bestridit hennes rätt att vägra blodtransfusion.

På ön Puerto Rico vanns också en seger för Jehovas folk i en appellationsdomstol. Luz Quiles hade lagts in på sjukhus för en planerad operation, då två sjuksköterskor och en läkare höll fast henne och mot hennes vilja gav henne en blodtransfusion. Det inleddes en process för hennes räkning. Den 1 april 1996 fastställde appellationsdomstolen i San Juan att hennes rätt till religionsfrihet och personlig integritet, som garanteras av Puerto Ricos grundlag, verkligen hade kränkts.

 I en vårdnadstvist i USA hade en domare fastställt att Teresa Palmers tre och ett halvt år gamla dotter inte fick vara med vid möten eller ta del i tjänsten på fältet förrän hon blev sju år. Men Högsta domstolen i Nebraska har nu ogiltigförklarat dessa restriktioner med avseende på religion. Högsta domstolen i Norge har också försvarat Jehovas vittnens rätt i vårdnadstvister. Den 29 mars 1996 klargjorde den domstolen att ett beslut om vilken förälder som skall tilldömas vårdnaden av ett barn bör fattas med barnets bästa för ögonen och inte enligt domstolens subjektiva uppfattningar om föräldrarnas religiösa tro. Och i Belgien fastställde domstolen i Mons att en 11-årig flicka hade rätten och förmågan att fullfölja sitt val att hålla fast vid Jehovas vittnens tro och sedvänjor. I ett vårdnadsmål i Tyskland tillbakavisade den högre regionala domstolen i Hamm argumentet att Jehovas vittnens religiösa läror skulle hindra barnets utveckling. Och i Österrike överklagade man för Ingrid Hoffmanns räkning ett fall till Europadomstolen. Där skapades ett anmärkningsvärt prejudikat, och syster Hoffmann har nu ensam vårdnaden om sina barn.

I Colombia blev Jehovas vittnen för första gången officiellt erkända som en religion. Detta var viktigt, eftersom utan det skulle nyligen genomförda lagändringar ha gjort det omöjligt för oss att få visum för missionärer eller att få skattebefrielse. På liknande sätt fick Sällskapets avdelningskontor i Nicaragua under tjänsteåret internationell missionsstatus. Från Tanzania kom också goda nyheter om att vi den 5 oktober 1995 blev officiellt inregistrerade där som ”Jehovas vittnens sammanslutning i Tanzania”.

I Brasilien fick en ovanlig rättslig strid, som pågått i sex år, ett gott slut under tjänsteåret. I november 1990 meddelade Brasiliens nationella socialförsäkringsinstitut Sällskapets avdelningskontor att de 853 (nu 1.150) medlemmarna av Betelfamiljen hädanefter inte skulle betraktas som religiösa Ordets  förkunnare och därför skulle komma under landets arbetslagar. En lång rättslig strid började. Den 7 juni 1996 kom så domen. Myndigheterna i Brasilien godkände glädjande nog Betelfamiljens medlemmar som religiösa Ordets förkunnare som frivilligt ställt sig till förfogande för att arbeta där på heltid.

Att låta myndighetspersoner få veta vad Jehovas vittnens arbete och verksamhet egentligen går ut på har visat sig vara en viktig sida av kampen för frihet i vår tid. Vakttornet för 1 maj 1996, där det gavs en förklaring av Jesu anvisning om att ”betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds”, har varit till stor hjälp när det gäller detta. (Luk. 20:25) Efter att ha fått det numret av Vakttornet sade regeringstjänstemän i Ukraina till bröderna: ”Vi har ofta diskuterat det här ämnet och försökt att förstå er. Vi har nu noggrant läst er tidskrift, och er ståndpunkt angående samhällstjänst läggs fram mycket tydligt.”

För att bemöta den felaktiga information som sprids vid kampanjer som satts i gång av våra fiender måste vi ibland publicera upplysningar om de verkliga förhållandena. I Frankrike spreds under maj och juni 1996 över 11.000.000 exemplar av en fyrsidig traktat med rubriken ”Vad man bör känna till om Jehovas vittnen”, och detta ledde till många positiva kommentarer från allmänheten. Den spreds också i stor omfattning på Guadeloupe och Martinique.

Det har i vår nutida kamp för frihet ofta visat sig vara bra att ge stor publicitet åt den kampen. Efter det att man i Singapore utan framgång hade försökt försvara våra bröders rättigheter i domstol godkände den styrande kretsen att man spred en speciell fyrsidig traktat till vissa utvalda regeringstjänstemän över hela världen för att upplysa dem om den orättvisa behandlingen av våra bröder i Singapore. På framsidan av traktaten, som hade titeln ”Religiös förföljelse i Singapore”, var det en bild av en av de så kallade brottslingar som hade arresterats  för att hon ägde Vakttornets litteratur. Bildtexten under bilden på vår leende trogna syster löd: ”Ett 71-årigt vittne säger till domaren: ’Jag utgör inget hot mot regeringen.’ Trots det dömdes hon till fängelse.”

I Eritrea, som ligger vid Röda havet, har våra bröder inte öppet blivit brutalt behandlade, men på grund av sin neutrala ståndpunkt har de förlorat sina arbeten, bostäder och samhällsförmåner. Efter det att tidningen The New York Times hade publicerat en artikel i vilken man beskrev den ekonomiska utvecklingen i Eritrea som en ”afrikansk succéhistoria”, påminde Sällskapets juridiska avdelning tidningen om den underrubrik i deras egen artikel som löd ”Jehovas vittnen utsätts för repressalier” och frågade om landet med tanke på det egentligen kunde beskrivas som en ”succéhistoria”. Som svar på detta publicerade The New York Times den 7 maj 1996 Sällskapets brev, och tidningen själv gav det då denna modiga rubrik: ”Kalla Eritrea för ett fiasko när det gäller att respektera mänskliga rättigheter”.

Som framgår av denna rapport finns det överflödande vittnesbörd om att Satan, Djävulen, med alla upptänkliga lagliga och olagliga metoder försöker hindra Jehovas tjänares verksamhet. Må vi alla fortsätta att kämpa mot dessa ”onda andemakter” som försöker hindra människor från att få höra de goda nyheterna om Guds kungarike. (Ef. 6:10–18) När vi gör det, hur tröstande är då inte aposteln Paulus’ ord i Romarna 8:31: ”Om Gud är för oss, vem skall då vara emot oss?” Svaret är: Ingen som har någon egentlig betydelse, eftersom ingen kan omintetgöra Jehovas uppsåt.

Villiga att tjäna där behovet är större

De gifta par som under det gångna året utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead skickades till många fruktbara fält för att där hjälpa till med det andliga skördearbetet. De sändes till 12 länder i Afrika, 8 länder på västra halvklotet  (i huvudsak i Central- och Sydamerika), 3 länder i Östeuropa och 3 länder i Asien.

Andra pionjärer ställde sig till förfogande för att tjäna där de behövdes i sitt eget land. I USA hjälpte under det gångna året 1.172 villiga pionjärer till med att vittna i områden som inte har tilldelats någon församling. Ytterligare 1.236 hjälpte till med att vittna på distrikt som sällan blir genomgångna i de 294 församlingar som speciellt hade bett Sällskapet om sådan hjälp.

I Storbritannien har många pionjärer insett att de har fruktbara missionärsfält alldeles inpå knutarna, nämligen bland de invandrare som under senare år har kommit från andra länder. För att ta hand om detta i sanning internationella fält har pionjärer i Storbritannien gått in för att lära sig 28 språk.

En skola införs för medlemmar av avdelningskontorens kommittéer

När man ritade Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York, planerade man också utrymmen där man skulle kunna utbilda medlemmar av avdelningskontorens kommittéer. Man utarbetade en speciell kursplan för dessa bröder. Den första klassen med 24 elever skrevs in fredagen den 24 november 1995, och följande måndag började undervisningen i klassrummet.

Under det gångna tjänsteåret gick tre klasser igenom skolans åttaveckorskurs. Bröder från 60 av Sällskapets avdelningskontor fick utbildning. Dessa avdelningskontor har tillsyn över tjänsten för över 2.825.000 Jehovas vittnen, och på deras tilldelade distrikt bor över 45 procent av jordens befolkning. Verkningarna av skolan nådde därför snabbt ut till många delar av jorden.

Det är ett tungt ansvar som vilar på dessa bröder. Enligt den princip som Jesus framförde i Lukas 12:48b krävs det mer än vanligt av de genom anden förordnade män som har satts  över mycket. Därför har de stor nytta av periodiskt återkommande utbildning.

Vad är några av de uppgifter som dessa bröder har tillsyn över? Sådant som gäller medlemmarna i Betelfamiljerna och Betelhemmen. Arbetet på kontoren, vilket inbegriper korrespondens, litteraturbeställningar, tjänsteärenden och översättning av Sällskapets litteratur. Vidare tryckeriverksamhet, som bedrivs i både liten och stor skala, och utsändning av litteratur, tidskrifter och annat material till församlingarna. Det som gäller arbetet med att predika om Guds kungarike och att göra lärjungar som utförs av församlingsförkunnare, pionjärer och missionärer och att se till att församlingar och isolerade grupper regelbundet får besök av resande tillsyningsmän samt att planera för krets- och områdessammankomster.

Under skolkursen går man noggrant igenom allt detta och mycket annat som gäller rutinerna vid avdelningskontoren och organiserandet av tjänsten på fältet. En stor del av kursen ägnas åt Bibelns läror. Man går igenom Guds lag och de bibliska principer som styr olika sidor av en kristens liv. Varje lördagsförmiddag får bröderna hjälp med att förbättra sin förmåga som offentliga talare. De som undervisar är erfarna bröder vid högkvarteret och från fältet eller medlemmar av den styrande kretsen. Kvällarna ägnas åt hemuppgifter och åt att förbereda uppgifter som skall framföras inför klassen.

De hustrur som följer med sina män till Patterson får glädje och nytta av umgänget där och av det arbete som de får i uppdrag att utföra i Betelhemmet och på olika avdelningar. De får se hur saker och ting sköts vid Sällskapets högkvarter. En gång i veckan, under senare delen av fredagseftermiddagen, förenar de sig med sina män i skolans föreläsningssal för att där lyssna till en föreläsning, som vanligtvis hålls av en medlem av den styrande kretsen. Dessa andligen inriktade framställningar har visat sig vara till stor uppmuntran och mycket praktiska, och de har blivit mycket uppskattade.

 Medlemmarna av avdelningskontorens kommittéer har funnit kursen vara välgörande, stimulerande och nyttig. Så här uttryckte eleverna i en klass sin uppskattning av det som de hade fått lära sig: ”Att man har denna skola vid Vakttornets undervisningscentrum har gjort oss starkt medvetna om hur underbart Jehovas organisation går framåt och gett oss större inblick i det världsvida prediko- och undervisningsarbete som nu pågår.” Något som gjorde ett starkt intryck på ett antal bröder i kursen var att medlemmar av den styrande kretsen gjorde den särskilda ansträngningen att resa från Brooklyn för att undervisa dem både i klassen och genom att hålla särskilda föreläsningar. Denna omtanke och omsorg var hjärtevärmande och gav bevis på att dessa bröder är djupt intresserade av Guds folks väl över hela jorden.

Den andra klassen i skolan uttryckte sin föresats på följande  sätt: ”Vi är fast beslutna att tillämpa det vi har fått lära oss genom ord och exempel för att bevara en friktionsfritt fungerande internationell teokratisk organisation, allt till lovprisning av Jehova Gud och till hans folks andliga framåtskridande.” När den tredje klassen avslutade sina studier och såg tillbaka på nyttan av tvåmånaderskursen, sade de: ”Skolan har varit mycket andligen berikande för oss, och den har samtidigt motiverat oss att alltid vilja visa oss värdiga det ansvar som vi blivit betrodda med.”

Medlemmar av avdelningskontorens kommittéer framförde för Betelfamiljen vid högkvarteret korta rapporter om hur arbetet med att predika om Guds kungarike går framåt på deras respektive distrikt. För att man vid anläggningarna i Brooklyn, Patterson och Wallkill (och i Georgetown i Ontario i Canada) skulle kunna lyssna till dessa program var anläggningarna sammankopplade via telefon. Upplysningarna  och erfarenheterna från olika delar av världen visar tydligt hur Jehova välsignar de ansträngningar hans folk troget och nitiskt gör. Rapporterna belyste också vilken självuppoffrande kärlek hela skaran av våra bröder visar och hur de är förenade i tanke och handling. — 1 Petr. 2:17; 5:9.

Vid tjänsteårets slut pågick en ny klass. Den hade representanter från 47 av Sällskapets avdelningskontor.

Nyttan av Skolan för förordnade tjänare

Under det gångna tjänsteåret har det också skett stora framsteg i samband med Skolan för förordnade tjänare. Det har hållits 85 klasser i 30 olika länder med elever från 62 länder. Kursplanen har uppdaterats, och fler lärare har övats för att ta hand om kommande klasser.

Allteftersom Rikets verk går framåt, bildas det fler församlingar för varje år som går. För att ta hand om dessa behövs det kvalificerade äldste och biträdande tjänare, vilka är villiga att ställa sig till förfogande där de särskilt behövs, och det behövs också fler resande tillsyningsmän för att besöka dessa församlingar. Skolan för förordnade tjänare hjälper till att rusta bröderna att kunna fylla dessa behov.

Avdelningskontoret i Ecuador rapporterar att några av dem som utbildats i det landet tjänar på platser där det är behov av mogna bröder, och andra har förordnats till isolerade områden, där nya församlingar har bildats. I Costa Rica ”har församlingarna blivit andligen starkare på grund av att dessa bröder tar ledningen i alla sidor av predikoarbetet”. De som utexaminerats i El Salvador ”tjänar som exempel för andra”, och deras utbildning har ”satt dem i stånd att bli bättre lärare”. Från Mexico, där det under det gångna tjänsteåret bildades 466 församlingar, rapporteras det att ”de som har gått igenom skolan har varit till stor hjälp när det gällt att organisera arbetet i församlingarna och i att stödja verksamheten i tjänsten på fältet”. Något som har gjort djupt intryck på bröder i Polen i de  församlingar till vilka bröder som har gått igenom skolan har förordnats är dessa bröders helhjärtade engagemang i tjänsten och det stöd de utgör för församlingarna.

De i Fjärran Östern som skickades från Malaysia till Filippinerna för att få utbildning där fortsätter nu i sitt hemland, och de fullgör ”troget och samvetsgrant sitt uppdrag”. Man lägger märke till att de har förbättrat sin förmåga att hålla tal. I sådana länder som Barbados, Dominikanska republiken, Guadeloupe, Haiti, Martinique, Puerto Rico och Trinidad och även i Guyana och Franska Guyana får man också nytta av den fina tjänst som bröder som gått igenom Skolan för förordnade tjänare utför.

I Bolivia har nästan hälften av de resande tillsyningsmännen gått igenom skolan. När avdelningskontoret i Filippinerna behövde fler kretstillsyningsmän, hämtade man dessa från tillgängliga kvalificerade män som hade gått igenom tidigare klasser. Samma sak gäller andra länder.

De uttryck för innerlig uppskattning som kommit från olika klasser visar hur uppskattad skolan är. De som gått igenom kursen i Peru sade att den hade rustat dem att kunna ägna Gud helig tjänst av högre kvalitet. I överensstämmelse med orden i Psalm 116:12 frågade eleverna i en klass i USA sig själva: ”Vad skall ... [vi] ge Jehova i gengäld för alla hans välgärningar mot ... [oss]?” Deras svar löd bland annat så här: ”Vi är fast beslutna att vara kärleksfulla och omtänksamma herdar, nitiska evangelieförkunnare och skickliga lärare för att hjälpa våra bröder.”

Ogifta bröder, som har tjänat som äldste eller biträdande tjänare i åtminstone två år i följd, som är mellan 23 och 50 år, som har god hälsa, som verkligen önskar tjäna Rikets intressen och sina bröder varhelst de behövs och som på annat sätt är kvalificerade kan inbjudas till skolan. I många länder sätter många unga bröder det som sitt mål att bli kvalificerade att gå  igenom skolan. Därigenom visar de att de tar orden i Predikaren 12:1 till hjärtat: ”Så kom ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar.”

Man bygger för att främja sann tillbedjan

Uppförandet av byggnader har kommit att bli en framträdande verksamhet i samband med sann tillbedjan. Under Jehovas vägledning byggde Israels nation år 1512 f.v.t. en transportabel tältboning, som skulle användas i samband med israeliternas tillbedjan av Jehova. Men den var inte någon mötesplats i vilken israeliterna församlades för undervisning. De församlades utomhus. Omkring tusen år längre fram byggde man synagogor som mötesplatser. De första kristna församlades först i privata hem. Men för att de sanna tillbedjarna i våra dagar skall kunna utföra det uppdrag med att predika och undervisa, som Guds ord ger anvisning om, har det visat sig nödvändigt att ha kontor, tryckerier, bostäder och serviceanläggningar och även att skaffa sammankomsthallar och Rikets salar. Detta har inneburit byggnadsarbete, och det har utförts mycket sådant under det gångna året.

Under tjänsteåret 1996 byggde Sällskapet nya anläggningar eller utvidgade sådana som redan fanns för avdelningskontor eller översättningskontor i 37 länder. Några av de större byggnadsprojekten pågick i Mexico, Brasilien, Ryssland, Japan, Frankrike, Spanien, Sydafrika, USA, Venezuela och Australien. Det utfördes också förberedande arbete för byggnadsprojekt i 22 länder. Dessutom hjälpte Sällskapets projekterings- och ritkontor och byggarbetsstyrkor till med arbetet på Rikets salar, sammankomsthallar och missionärshem i många delar av världen där man hade speciella behov.

Under året byggde man nya sammankomsthallar på sådana platser som Santa Cruz i Bolivia, Madrid i Spanien och Dakar i Senegal. Två sammankomsthallsprojekt pågår också för fullt i USA, och fem till håller på att påbörjas. Trots att den nya sammankomsthallen i Maputo i Moçambique ännu inte var färdig,  användes den i juli för en områdessammankomst med 1.938 närvarande och för en annan sammankomst i augusti med 10.040 närvarande. I år överlämnades också en sammankomsthall i Ouagadougou i Burkina Faso, en i Daloa i Côte d’Ivoire och en andra sammankomsthall i Guatemala. Den sammankomsthall som blev färdig på ön Mauritius i Indiska oceanen har extrautrymmen som gör att den kan användas för områdessammankomster, om dessa inte är alltför stora. Den nya sammankomsthallen i Nouméa på Nya Kaledonien har en praktisk planlösning med tre Rikets salar, vilka redan används regelbundet av sex församlingar.

I Japan har Jehovas vittnen — trots de starka antireligiösa känslor som blev följden av de terrordåd som utfördes av medlemmar av en viss sekt — kunnat bygga en sammankomsthall inte långt från kejsarens villa i Tochigi. När detta arbete var fullbordat, visades grupper från olika lokala myndigheter runt i anläggningen. De tjänstemän som tog med sig dessa grupper dit sade att de ville att de här andra tjänstemännen med egna ögon skulle få se att Jehovas vittnen inte är lika andra trossamfund. Vad gör dem annorlunda? En antydan får man av det som John Barr, en medlem av den styrande kretsen, sade vid överlämnandet av sammankomsthallarna i Tochigi och på Hokkaido år 1996. I en resolution föreslog han att dessa hallar skulle användas ”till att främja undervisning i Bibeln och utbildning för ett liv i enlighet med de gudomliga principer som finns i Guds ord”.

På många håll gavs byggandet av blygsamma, men välplanerade, Rikets salar hög prioritet under det gångna året. Ytterligare tjugosju Rikets salar fullbordades i det som tidigare utgjorde Östtyskland. Hittills har det byggts 47 Rikets salar i Ukraina, och ytterligare 56 har påbörjats. I Ryssland behövs det många fler Rikets salar. Antalet vittnen ökar där mycket snabbt, men omkring 85 procent av församlingarna under det ryska avdelningskontoret har inte någon permanent mötesplats. Många av de omkring 800 församlingarna i Zimbabwe har måst ha sina möten utomhus. Detta har fått en del nyintresserade personer  att tveka att komma. Men med hjälp av tre regionala byggnadskommittéer har antalet Rikets salar i det landet ökat till 37. Detta har medfört att det på platser där det tidigare bara fanns en enda församling nu finns tre eller fyra församlingar som kommer tillsammans i samma Rikets sal. Det är uppenbart att det behövs många fler Rikets salar.

Polen rapporterar att man har överlämnat 64 Rikets salar under året! I Slovakien har man, antingen genom att bygga nytt från grunden eller genom att bygga om, fått 95 nya Rikets salar, vilket är helt enastående. Några myndighetspersoner i Slovakien har varit mycket samarbetsvilliga. Men i en stad förklarade borgmästaren att så länge som han var borgmästare skulle Jehovas vittnen aldrig få en Rikets sal i hans stad. Men omkring ett halvår senare blev han avsatt från sitt ämbete, och den nya administrationen upphävde hans beslut. Ja, våra bröder gladde sig över detta bevis på Jehovas välsignelse! — Sak. 4:6.

I Togo var antalet närvarande vid Åminnelsen omkring fyra gånger så stort som antalet förkunnare. Man leder mer än två bibelstudier per förkunnare. Och det finns ett stort behov av Rikets salar att samlas i. Som en hjälp att fylla behovet av lämpliga byggnader har Sällskapet skaffat en formpress med vilken bröderna kan framställa teglet själva och en annan press med vilken de kan framställa takteglet. Den första av dessa Rikets salar är färdig, och fler håller på att byggas.

På vissa platser har det verkat som om det enda sättet att kunna bygga har varit genom internationellt samarbete. Så var fallet i Popondetta i Papua Nya Guinea, där man behövde både ett missionärshem och en Rikets sal. Popondetta kan nås endast med båt eller flyg, och det mesta av byggnadsmaterialet måste fraktas dit. Från Australien kom internationella frivilliga arbetare, som var sakkunniga inom byggbranschen. Inhemska förkunnare, däribland ungdomar och systrar, ställde också upp. Genom att de arbetade tillsammans knöts det internationella brödraskapets band fastare. Sand från en flodbädd siktades genom ett såll för att man skulle få bort större stenar. Därefter  hälldes sanden i hinkar, och frivilliga arbetare som bildat kedja langade åtminstone 27.000 hinklaster med sand, cement och vatten till betongblandare. Så småningom tog byggnaderna form. När tiden var inne för att prova den nya ljudanläggningen och ljudet av Kingdom Melodies fyllde Rikets sal, som är öppen på sidorna, överväldigades många av sina känslor, och tårarna strömmade nerför kinderna på dem medan de stod och lyssnade vördnadsfullt. Sedan kom årstexten upp, och därefter skylten ”Rikets sal”. I juni församlades 362 personer i den här lokalen för en sammankomst, ett bevis på att det i denna trakt, där det för närvarande bara finns en enda församling, finns ett stort fält att skörda.

Under året hölls det överlämnandeprogram för några av Sällskapets fullbordade byggnadsprojekt som gällde tryckerier, kontor och Betelhem.

I början av tjänsteåret, den 18 september, hölls ett ovanligt överlämnandeprogram vid världshögkvarteret, ett program som återspeglade den snabba internationella expansionen av hela organisationen. Tiden var inne för invigningen av det 30 våningar höga bostadshuset vid Betel i Brooklyn. Man beslöt att det i detta program också vore lämpligt att ta med överlämnandet av 22 andra byggnader. Arton av dessa var bostadsbyggnader, som hade renoverats eller nyligen uppförts och som används som bostäder för Betelfamiljen vid högkvarteret, två var byggnader som hade uppförts för underhåll av fordon, och två andra var stora tryckeribyggnader. Det var en trevlig kväll, då talarna berättade om sådant som visade hur Jehova hade lett och välsignat det hela. Det var inte bara i Brooklyn som man hade församlats för att höra programmet, utan också vid Sällskapets anläggningar i Patterson och Wallkill i staten New York och i Georgetown i Ontario i Canada. I Vakttornet för 15 april 1996 kan man läsa mer om programmet.

Vid världshögkvarteret finns det 5.581 frivilliga arbetare som tjänar på reguljär basis, och alla dessa betraktas av myndigheterna i USA som tillhörande en religiös orden i vilken alla  medlemmar ägnar all sin tid åt religiös verksamhet. Det finns sammanlagt 16.966 medlemmar av Betelfamiljen i världen, vilka bor i Sällskapets anläggningar.

Man hade också överlämnandeprogram vid några av Sällskapets avdelningskontor. Det första av dessa hölls i Sydamerika.

PARAGUAY: Under de 30 år som gått sedan det första avdelningskontoret i Paraguay överlämnades hade antalet vittnen i landet ökat från omkring 500 till över 5.000, och detta trots att verksamheten varit förbjuden under en period på 12 år. Man behövde en ny anläggning för avdelningskontoret. För att fylla det behovet har man, omkring en mil utanför huvudstaden, Asunción, byggt en anläggning bestående av sju byggnader, och den anläggningen överlämnades den 13 januari 1996. Bland de närvarande fanns många som tjänat Jehova i många år, däribland missionärer som tidigare hade tjänat i Paraguay och andra utländska besökare.

I sitt tal vid överlämnandet talade Lloyd Barry, en medlem av den styrande kretsen, om mästerbyggarens, Jehova Guds, skaparverk. Människor behöver få kunskap om honom, och det är vår uppgift att hjälpa dem. Efter att ha påpekat att den nya anläggningen skulle användas till att understödja det arbetet frågade broder Barry: ”Vill ni ge den åt Jehova?” Publiken gav entusiastiskt sitt bifall.

IRLAND: Programmet för överlämnandet av avdelningskontorets nya anläggning på Irland hölls den 4 maj 1996. Det har funnits förkunnare av de goda nyheterna på Irland i mer än hundra år. Men under de tio senaste åren har verksamheten vuxit särskilt snabbt. Det finns nu omkring 4.400 förkunnare i 114 församlingar på Irland. För att sörja för dessa har det byggts en ny anläggning för avdelningskontoret i en vacker lantlig miljö omkring tre mil söder om Dublin — i utkanten av byn Newcastle i grevskapet Wicklow. Anläggningen består av tre byggnader som är förenade med varandra. Den inrymmer 20 bostadsrum,  moderna kontor, kök, tvättinrättning och utrymme för underhåll av fordon och för att sända ut litteratur.

Frivilliga arbetare hade villigt ställt upp med allt det yrkeskunnande som behövdes för att utföra arbetet, och många av dessa kom från andra länder. Men många inhemska bröder och systrar hade också arbetat hårt och villigt i något som för dem var en helt ny sida av Rikets tjänst. Alla församlingarna på Irland medverkade i arbetet. Vittnen från avlägset belägna församlingar reste hemifrån tidigt på morgonen för att vara på byggplatsen och redo att arbeta klockan 8.00 på lördagsmorgonen, och de arbetade sedan i åtta timmar med bygget. Ingen klagade över vädret eller de arbetsuppgifter de blivit anvisade. De utförde bara villigt sina arbetsuppgifter. — Ps. 110:3.

Gerrit Lösch, som tillhör den styrande kretsen, höll överlämnandetalet, och han talade om de profetior i Jesaja som förutsäger ett återställande och en utvidgning bland Guds folk. Jehovas folk på Irland har på många sätt medverkat och fortsätter att medverka i uppfyllelsen av dessa profetior.

INDONESIEN: Överlämnandet av Betelanläggningen var verkligen en höjdpunkt under tjänsteåret för Jehovas vittnen i  Indonesien. Med tanke på att Jehovas vittnens verksamhet i det här landet har en så ofördelaktig status i lagligt avseende hade allt hopp om något sådant länge verkat vara bara en dröm. Men alltsedan år 1990 hade man varit i trängande behov av en sådan anläggning.

Med den styrande kretsens tillstånd och omtänksamma vägledning skulle en ny anläggning äntligen byggas. Men hur skulle det gå till, då de inhemska bröderna inte var så hemma på byggnadsarbete? Svaret kom genom den internationella brödraskaran. Vid konstruktionskontoret i Brooklyn och det regionala projekteringskontoret i Australien gjordes de förberedelser som behövdes. Så många som 100 internationella tjänare och frivilliga arbetare utgjorde den sakkunniga stab som behövdes. De utbildade 40 inhemska bröder och arbetade skuldra vid skuldra med dessa under de två år som bygget pågick. Det var endast med Jehovas andes hjälp som bröderna kunde övervinna alla de olika hinder som de mötte under arbetets gång.

Det var därför en särskilt lycklig och historisk dag för bröderna, när John Barr den 19 juli överlämnade den nya anläggningen. Bland de 285 närvarande var 118 representanter från andra avdelningskontor och sådana som tidigare varit missionärer  i Indonesien, men som nu tjänar i andra länder. Förutom krets- och områdestillsyningsmän var givetvis de 59 medlemmarna i Betelfamiljen också med vid detta glädjerika tillfälle.

Bröderna kan nu med sin nya anläggning på ett mer produktivt och effektivt sätt betjäna de över 12.000 förkunnarna i denna del av det världsvida fältet. Bröderna har mycket att göra, eftersom de ännu inte har nått ut med budskapet om Guds kungarike till närmare 200 miljoner människor som talar olika språk och bor utspridda på tusentals öar i denna vidsträckta övärld.

Dagen för överlämnandet var också en dag av glad återförening och trevlig samvaro. Under de två följande dagarna var delegaterna med vid områdessammankomsten ”Budbärare om fred från Gud”. Med en medlem av den styrande kretsen närvarande och med hälsningar, särskilda rapporter och erfarenheter framförda av utländska gäster och delegater rådde det under hela sammankomsten en anda av internationellt broderskap. Ja, veckan för överlämnandet var verkligen något speciellt för Jehovas folk och historisk för Rikets verk i landet.

ALBANIEN: Predikandet av de goda nyheterna i Albanien leds i stort från avdelningskontoret i Italien. Men behoven i denna del av fältet har gjort att det är fördelaktigt att ha ett kontor i Albanien. Den 12 maj 1996 talade därför Milton Henschel, en medlem av den styrande kretsen, till en åhörarskara på 1.534 personer, som hade församlats i huvudstaden Tirana för överlämnandet av de två byggnader som nu tjänar som Sällskapets kontor och Betelhem i Albanien.

Programmet började med att följande ord riktades till de gäster som hade kommit från 14 länder: ”Vi tackar er för att ni har kommit för att vara med vid överlämnandet av vårt nya Betel. Må Jehova välsigna er. Välkomna till Albanien!” Det hjärtliga välkomnandet framfördes på vart och ett av de besökande gruppernas språk.

Under programmet fick man också tillfälle att lära känna sådana som under många år troget tjänat Jehova i Albanien  och även sådana som börjat tjäna honom på senare år. Linda DiGregorio var en av dem som berättade erfarenheter. Hon och hennes man, Michael, som var missionärer i Dominikanska republiken, hade planerat att göra ett tredagarsbesök hos hans släktingar i Albanien under våren 1992. Men den styrande kretsen bad dem förlänga sitt besök i Albanien och stanna där i två eller tre månader. ”Tredagarsbesöket blev förlängt, och Albanien har blivit vårt nya hem”, sade hon. När arbetet i maj 1992 blev lagligt erkänt, började de predika öppet från dörr till dörr. ”Hjärtliga och gästfria människor började öppna sina dörrar och hjärtan för Bibelns budskap”, förklarade Linda. ”Vi hade bara några traktater och tidskrifter — inga biblar eller böcker. Men människor reagerade positivt för sanningen. De kom till mötena när vi inbjöd dem, och några av dem är nu döpta!”

Fem månader senare kom det pionjärer med särskilt uppdrag från Italien. Andra kom från Grekland. Sällskapet organiserade en språkkurs för att hjälpa dem att lära sig albanska. Men de materiella förhållandena var mycket svåra. Det var ont om elektricitet och vatten. Det var svårt att få tag i mat och andra förnödenheter. De måste stå i kö i timmar för allt. De 100 pionjärerna med särskilt uppdrag från andra länder har nu fått sällskap av 15 albanska pionjärer med särskilt uppdrag. Tillsammans tjänar de nu i över 40 städer och samhällen i landet. De är välförsedda med litteratur — de får till exempel Vakttornet på albanska två gånger i månaden. Antalet förkunnare i Albanien hade ökat 40 månader i rad, så att man i augusti 1996 hade nått 908 förkunnare, vilket var 52 procent fler än föregående år. Särskilt spännande var det för dem att i april månad det gångna året få välkomna 6.523 personer till Åminnelsen. Det finns så mycket att göra på detta mycket fruktbara fält.

Detta är bara ett litet smakprov på allt som hänt runt om på jorden under det gångna året. Allt sker nu i rasande fart. Det arbete som Jesus Kristus förutsade utförs verkligen, och under hans ledarskap kommer det att fullbordas med framgång innan slutet kommer.

[Bilder på sidan 4]

Över 90 miljoner exemplar har tryckts

[Bilder på sidan 5]

Förra året översattes böcker och broschyrer till 164 språk

[Bilder på sidan 6]

Det trycktes och spreds fler tidskrifter än någonsin tidigare

[Bilder på sidan 7]

Videofilmer framställs nu på 35 språk

 [Bilder på sidan 12]

1. Åhörarskaran i Cluj-Napoca i Rumänien

2, 3. Några av de 1.631 som döptes i Cluj-Napoca och Brasov i Rumänien

4. En entusiastisk skara på Népstadion i Ungern

[Bilder på sidorna 20, 21]

Skolan för medlemmar av avdelningskontorens kommittéer hålls vid Vakttornets undervisningscentrum

1. Skolbyggnaden

2. Lärare med elever efter en lektion

3. Klassrum i skolan

4. Elever går till rummet för att studera

5. Gård

6. En bostadsbyggnad

7. En elev berättar erfarenheter vid morgontillbedjan

[Bilder på sidan 29]

1. Avdelningskontoret på Irland

2, 3. Bilder av avdelningskontoret i Paraguay

[Bilder på sidan 30]

1. Avdelningskontoret i Indonesien

2. Kontoret i Albanien