Brev från den styrande kretsen

DET är bra för oss alla som Guds tjänare att i väntan på den underbara framtid som ligger framför oss tänka tillbaka på det som har hänt under det gångna året. För den lilla hjorden, dvs. de som har blivit smorda med Guds ande, innebär framtiden privilegiet att få tjäna som kungar och präster tillsammans med Jesus Kristus i himlen. (Upp. 20:6) Och för de andra fåren, som nu uppgår till långt över fem miljoner, innebär den att få leva för evigt i ett paradis på jorden, ett paradis där alla kommer att känna och älska Jehova och återspegla hans egenskaper i sitt umgänge med sina medmänniskor. (Jes. 11:9; 1 Joh. 4:7, 8; Upp. 21:4) Varför har Jehova gjort detta? Jo, på grund av sin kärlek och som ett uttryck för stor oförtjänt omtanke mot dem som visar tro på det lösenoffer han har tillhandahållit genom sin egen Son, Jesus Kristus. — Joh. 3:16.

Det är inte att undra på att aposteln Paulus sade att ”den nuvarande tidsperiodens lidanden inte betyder någonting i jämförelse med” det som Gud hade ställt i utsikt för honom. Och han beskrev träffande hur det skulle vara med ”spänd förväntan” som man skulle hålla utkik efter tydliga tecken på att de himmelska kungarna hade gått till aktion för att rena jorden, varefter de döda skulle uppstå och lydiga människor föras fram till fullkomlighet. Detta kommer att göra det  möjligt för människor att få ”Guds barns härliga frihet”. — Rom. 8:18–21.

Det himmelska kungariket är redan i verksamhet. (Upp. 11:15–17) Vi har privilegiet att få tjäna dess intressen på jorden. Det är vårt uppdrag att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike för människor. (Matt. 24:14) Vilka förhållanden har våra bröder fått möta, när de har gjort detta under det gångna året? Precis sådana förhållanden som Bibeln har förutsagt för de sista dagarna för den nuvarande onda tingens ordning. — Luk. 21:10, 11; 2 Tim. 3:1–5.

I månader svepte en våg av våld över Albanien. Tungt beväpnade terroristgäng förstörde egendom, plundrade, våldtog och mördade. Men våra bröder upphörde inte med att predika de goda nyheterna. Det förekom strider i stora delar av Afrika, och strider vållade också stor förödelse i delar av Latinamerika och Sydostasien. Trots att våra bröder är strikt neutrala har ett antal av dem omkommit som en följd av våldet och de sjukdomar som har följt i stridernas spår. Många har måst lämna sina ägodelar och fly in i bushen eller djungeln, och ibland har de rentav måst söka skydd på andra sidan nationsgränserna. Katastrofartade översvämningar har drabbat områden i Polen, Tjeckien, Italien och USA. En jordbävning förstörde två Rikets salar i Venezuela. Över hälften av invånarna på Montserrat tvingades lämna ön på grund av att en vulkan spydde ut het aska, lera och stenblock. På många håll möter människor svåra ekonomiska problem, och gaturånen gör det farligt att bära smycken, ja, rentav ett armbandsur.

Men trots detta och trots den allmänt utbredda likgiltigheten i västvärlden fortsätter Jehovas vittnen att predika. Hur klarar de det? Genom att de uppehålls av Jehovas kärlek, av det internationella brödraskapets intensiva kärlek och av att de är starkt medvetna om att våra dagars händelser ofelbart pekar på att slutet för den gamla ordningen närmar sig. — Rom. 8:35–39; 1 Petr. 4:7, 8.

Även om de allt värre förhållandena gör livet svårt för våra bröder, fortsätter de att modigt komma tillsammans till församlingsmöten och sammankomster. Vår årstext under det gångna  året var: ”Lär mig att göra din vilja.” (Ps. 143:10) Mycket av den undervisningen får vi vid mötena, och genom sin trogna slavklass gav Jehova oss rikligt med andlig mat under året. När regeringen i Albanien proklamerade undantagstillstånd, ändrade bröderna där sina mötestider till dagtid och kom tillsammans i bokstudiegrupper. Antalet närvarande var två eller tre gånger så stort som antalet förkunnare. Trots anarki, plundring och dödande kom våra bröder i Sierra Leone tillsammans regelbundet. När bröderna, som på Sri Lanka, tvingades att fly in i djungeln eller, som i Côte d’Ivoire, tvingades leva i flyktingläger, gjordes anordningar för att de inte skulle gå miste om sammankomstprogrammen.

Nu när oron och kaoset ökar är det inte en tid att ta lätt på mötesbesök eller att lägga sig till med attityden att det räcker att komma till Rikets sal en gång i veckan. Bibeln uppmanar oss att ”inte underlåta att själva församlas”, utan att ”uppmuntra varandra, och det så mycket mer” som vi ”ser dagen närma sig”. (Hebr. 10:24, 25) Jehova vet vad vi behöver.

Under det gångna året blev 375.923 nya döpta som ett tecken på sitt överlämnande åt Jehova. Det var det högsta antalet någonsin under ett år, och det är verkligen en orsak till glädje! Jesu ord i Johannes 4:35 gäller fortfarande: ”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd.” Därför fortsätter vi att vittna. Antingen det är många eller få som vänder sig till Jehova, så är deras liv dyrbara. (Luk. 15:7) Och vi tackar verkligen Jehova för att antalet närvarande vid Åminnelsen ökade med över en miljon i fjol!

Vår årstext för år 1998 påminner oss om behovet av att hjälpa ytterligare miljoner att besvara kallelsen: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.” (Rom. 10:13) Det är vår innerliga bön att var och en i organisationen skall ta del i att vittna under detta nya tjänsteår och därigenom visa sin djupa uppskattning av allt det som Jehova har gjort för sitt folk.

Med varma kristna hälsningar till våra medtjänare jorden runt.

Era bröder

Jehovas vittnens styrande krets