Jehovas vittnens årsboksrapport 1998

I EN anda av stor brådska förutsade profeten Joel Jehovas dags ankomst. Han talade om vad som var nyckeln till att få överleva, när han skrev: ”Det skall ske att var och en som anropar Jehovas namn tryggt skall komma undan.” — Joel 1:15; 2:1, 28–32.

En sådan Jehovas dag drabbade Jerusalem år 607 f.v.t., då Jehova verkställde dom. Flera år dessförinnan hade han varnat Judas och Jerusalems invånare för att de skulle komma att ställas till svars för att de hade behandlat honom respektlöst. De kände visserligen till och använde Jehovas namn, men de bad inte uppriktigt Jehova om vägledning. De trodde inte riktigt att Jehova skulle ställa dem till svars för deras handlingar. (Neh. 9:26; Sef. 1:4–6, 12) Det skulle därför vara rena hånet, om de skulle ropa till Jehova på trångmålets dag, och Jehova sade att han inte skulle lyssna. (Jer. 11:10, 11) När Jerusalem ödelades blev däremot sådana rättfärdighetsälskande personer som Jeremia, Baruk, Ebed-Melek och Jonadabs söner skonade, därför att de uppriktigt hade sökt göra det som var rätt och som behagade Gud.

Aposteln Petrus förklarade att Joels profetia också fick en uppfyllelse under det första århundradet. Vägledd av helig ande visade Petrus att det som hände vid pingsten år 33 v.t. var en uppfyllelse av det som Joel hade skrivit om utgjutandet av Guds ande före Jehovas dags ankomst. Denna Jehovas dag drabbade Jerusalem med förintande raseri år 70 v.t.  (Apg. 2:16–21) Men omkring 14 år dessförinnan skrev aposteln Paulus till de kristna i Rom och citerade från Joel 2:32. (Rom. 10:13) Varför det? För att betona Guds opartiskhet mot judar och greker. Som profeten hade skrivit kunde ”var och en” som anropade ”Jehovas namn” bli räddad. Men varför behövde de kristna i Rom bli varnade för ett ödeläggande som skulle komma över det avlägset belägna  Jerusalem? För att de skulle hålla sig borta från farozonen. Alla som hade kommit till den judiska påskhögtiden i Jerusalem år 70 v.t. blev fångade i en fälla, när staden drabbades av en stor olycka. Men närmare fyra år dessförinnan hade de som hade lyssnat till Guds ord genom hans Son lämnat den domfällda staden. — Luk. 21:20–22.

En ännu mer omfattande Jehovas dag ligger nu omedelbart framför oss. Verkställandet av Jehovas dom kommer att nå ut över hela jorden. Men alla som med verklig tro anropar Jehovas namn och visar tro på hans Sons, Jesu Kristi, syndförsonande offer kan bli räddade, oavsett nationalitet, ras eller språk. (Upp. 7:9, 10) Men i Romarna 10:14 ställs frågan: ”Hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om?” Jehovas vittnen inser hur angeläget det är att alla får tillfälle till detta.

Under det gångna tjänsteåret, från september 1996 till och med augusti 1997, avgav Jehovas vittnen ett imponerande vittnesbörd om Jehova, hans Son och det messianska kungariket. De rapporterade offentligt vittnande i 232 länder, ögrupper och områden. Rapporten visar att man ägnade över en miljard timmar, ja, faktiskt 1.179.735.841 timmar, åt denna verksamhet! Man ledde i medeltal 4.552.589 bibelstudier i människors hem, och 375.923 blev döpta som ett tecken på sitt överlämnande åt Jehova, vilket är det högsta antalet hittills.

 Detta världsomfattande vittnande är särskilt imponerande, när vi tänker på vilka som tar del i det. De kommer ur alla nationer och raser och talar hundratals olika språk. Många kämpar i likhet med människor i världen omkring dem med allvarliga ekonomiska problem. Tusentals av dem bor i krigshärjade länder. Många trogna vittnen kämpar med allvarliga sjukdomar. Trots de traumatiska händelser som har inträffat i Rwanda använder vittnena där — pionjärerna inte medräknade — i medeltal över 20 timmar var i månaden i tjänsten på fältet. Under oroligheterna i Albanien såg förkunnarna där till att vittna tidigt på dagen innan skjutandet började och det ännu rådde ett relativt lugn.

Världen över var det varje månad i medeltal 5.353.078 förkunnare som tog del i arbetet med att förkunna om Guds kungarike. Som mest tog 5.599.931 del i tjänsten på fältet under året — det högsta antalet någonsin. I den siffran ingår ett medeltal om 706.270 pionjärer i månaden. Så många har aldrig tidigare varit pionjärer. Hur har det blivit så många?

Man har svarat med entusiasm på en speciell inbjudan

Tidigt år 1997 gick kallelsen ut: ”Efterlyses: ... hjälppionjärer.” I Tjänsten för Guds kungarike gavs praktiska förslag om hur man skulle kunna planera sin tid för att kunna vara hjälppionjär. Det gavs stor uppmuntran till att ta del i hjälppionjärtjänsten under en eller flera månader från mars till och med maj. Varje avdelningskontor satte upp sitt eget mål: Här är några exempel: 100.000 för USA, 20.000 för Filippinerna, 10.000 för Sydkorea, 3.000 för Sverige, 2.000 för Nya Zeeland och 350 för Liberia.

Vad blev resultatet? Ett underbart bevis på att Jehovas tjänare verkligen erbjuder sig ”villigt”, så som det är förutsagt i Psalm 110:3. Under mars överskred Guadeloupe sitt mål för hjälppionjärer med 43 procent och Ecuador sitt mål med  73 procent. Puerto Rico hade 4.173 hjälppionjärer, vilket var mer än dubbelt så många som man hade förväntat. Trots de svåra ekonomiska förhållandena i Ukraina anmälde sig 10.365 till hjälppionjärtjänst, när kallelsen gick ut efter 5.000 hjälppionjärer. I USA var sammanlagt 251.880 hjälppionjärer under tremånaderskampanjen, vilket var 130 procent fler än under samma period föregående år.

Man ansträngde sig verkligen för att kunna ta del i den här speciella kampanjen. Vad blev resultatet? Avdelningskontoret i Liberia rapporterar: ”Predikoarbetet började verkligen gå framåt i och med den speciella marskampanjen. Det kräver stora uppoffringar att tjäna som hjälppionjär i detta krigshärjade land, där några av våra bröder och systrar har berövats alla sina materiella tillgångar ända upp till tre gånger. Flertalet får använda en stor del av sin tid bara för att förse familjen med ett grundläggande mål mat om dagen, kanske bestående av en enkel skål med ris och palmolja eller med lättrostat vete. Det verkade osannolikt att vi skulle nå vårt mål på 350 hjälppionjärer, vilket var omkring 25 procent av medeltalet förkunnare i fjol. Men med förtröstan på Jehova reagerade våra bröder positivt, och vi fick ett enastående resultat med 496 förkunnare som tog del i hjälppionjärtjänsten under mars — så många har vi aldrig tidigare varit! Tillsammans med de 150 reguljära pionjärerna och de 29 pionjärerna med särskilt uppdrag var det hela 42 procent av alla förkunnare som rapporterade någon form av pionjärtjänst under mars månad!”

Hur var det då på de distrikt som redan bearbetades varje vecka eller ännu oftare? I ett samhälle nära avdelningskontoret i Colombia sade en man till en pionjär: ”Jag tror inte det är sant. När jag gick för att ta bussen i Faca kom de fram till mig. Hela dagen har jag träffat dem, på bussen, ja överallt. Nu är klockan åtta på kvällen, och ni predikar fortfarande.” Varför det? Jo, därför att Jehovas vittnen önskar hjälpa människor  att komma in på livets väg. De önskar också vara fria från blodskuld för dem som inte tar vara på tillfället. — Hes. 3:19; Apg. 20:26, 27.

Mars var ju den månad då åminnelsen av Jesu död firades, och på vilket bättre sätt skulle man kunna visa sin uppskattning av den händelsens innebörd än att ha en ökad andel i det arbete som Guds Son anförtrott sina efterföljare! — Matt. 28:19, 20; Apg. 1:8.

”Fortsätt att göra detta”

Jesu Kristi död och uppståndelse har haft ett mäktigt inflytande på varje sann kristens liv. Aposteln Paulus skrev: ”Den kärlek Kristus har tvingar oss. ... Han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan för honom som dog för dem och blev uppväckt.” (2 Kor. 5:14, 15) Sista dagen av sitt liv som människa instiftade Jesus Kristus åminnelsen av sin död. Hans med anden smorda efterföljare skulle fira minnet av hans offerdöd varje år. Detta gjorde de den 23 mars 1997 i lydnad för Jesu befallning. (1 Kor. 11:25) Miljontals andra församlades tillsammans med dem för att iaktta det hela. Sammanlagt i världen var 14.322.226 närvarande, vilket var långt över en miljon fler än föregående år. Vilket underbart bevis på Jehovas ynnest och välsignelse!

På många håll var Jehovas vittnen verkligt nitiska när det gällde att inbjuda andra att vara med dem vid Åminnelsen. I Togo hade de 19 förkunnarna i byn Game Seva glädjen att se 820 vara närvarande. De 209 förkunnarna i församlingen i Aksu i Kazakstan kunde vid detta speciella tillfälle välkomna 1.080 personer. De 56 förkunnarna i Ekpe i Benin blev verkligen förvånade och glada över att se 1.351 vara närvarande vid detta tillfälle. En grupp på bara fyra förkunnare i Gbapa i Liberia gjorde under mars upprepade besök hos människor för att påminna dem om vikten av Åminnelsen, vilket ledde till att 193 i den byn var med vid Åminnelsen.

 Att handla enligt den kunskap som leder till liv

Att göra lärjungar är en viktig del av den kristna tjänsten. Innan Jesus återvände till himlen befallde han sina efterföljare att ”göra lärjungar av människor av alla nationerna” och att ”döpa dem” och ”lära dem”. (Matt. 28:19, 20) I enlighet med detta erbjuder Jehovas vittnen människor överallt att ta del av ett kostnadsfritt program av biblisk undervisning. I fjol leddes i medeltal 4.552.589 sådana studier i månaden.

Några av dessa studier var med människor som sökte sanningen. En man i Libanon hittade exemplar av Vakttornet och Vakna! i soporna. Efter att ha läst dem och lagt märke till erbjudandet om ett kostnadsfritt bibelstudium började han söka efter vittnena.

Andra visade från början inte något intresse. Sonen till en byhövding i Vanuatu i sydvästra Stilla havet blev arg över att hans föräldrar hade lämnat presbyterianska kyrkan och nu studerade sanningen och kom tillsammans med Jehovas vittnen. Men en dag fick en pionjär tillfälle att tala med sonen och erbjöd sig då att visa honom hur ett bibelstudium går till. Han använde broschyren Vad kräver Gud av oss? När de hade gått igenom ett ämne, ville den unge mannen studera ett andra och sedan ett tredje ämne. Snart studerade han två gånger i veckan och var med vid mötena.

Det är rätt många människor som vill studera flera gånger i veckan, när de väl har fått smak på det. Så var det för Lars, en man i Danmark som betraktade sig som ateist. Efter att ha läst igenom boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? blev han snabbt övertygad om att det finns en Gud. Därefter var han ivrig att få lära sig mer, så ivrig att han snart studerade tre gånger i veckan i boken Kunskapen som leder till evigt liv. Tre bröder turades om att studera med honom.

Det räcker naturligtvis inte med att bara ha kunskap. Man måste också göra Guds vilja, något som ibland kan kräva  drastiska förändringar. En ung man i Indonesien hade uppfört sig så illa att hans konfucianska föräldrar hade överlämnat honom till myndigheterna som oförbätterlig. Men den uppriktighet och kärlek som mötte honom, när han slutligen kom till Jehovas vittnens möten, fick honom att vilja lära känna Jehova. Efter bara två månaders studium hade han gjort stora förändringar i sitt liv, och han hade slutat röka och använda droger. Och inom 15 månader hade han blivit förkunnare, därefter döpt, sedan hjälppionjär och till slut reguljär pionjär.

Som det är förutsagt i Uppenbarelseboken 7:9, 10 träder nu verkligen ”en stor skara” ur alla nationer, stammar, folk och tungomål fram för att tjäna Jehova.

Uppfinningsrika i att nå människor

Jesus Kristus gick dit där människorna fanns, när han utförde sin tjänst. Detta förde honom till människors hem. Han vittnade också där fiskare sköljde sina nät och vid en brunn i en stad och i templet i Jerusalem. (Matt. 13:1, 2; 26:55; Luk. 5:1–3; Joh. 4:5–26) Aposteln Paulus predikade också offentligt och ”från hus till hus”, eftersom detta var det bästa sättet att se till att nå alla. (Apg. 20:20) Jehovas vittnen i våra dagar efterliknar detta och går dit där människorna finns.

Det utförs nu mer vittnande per telefon än någonsin tidigare, vilket gör det möjligt för vittnena att ha regelbunden kontakt med människor som bor i bostadshus med låsta portar och i bostadsområden där man måste ta sig förbi en vakt. Telefonen används också för att nå invånarna på Bahamas’ hundratals små öar. Avståndet till dessa små öar och kostnaden att ta sig dit har alltid varit ett stort hinder. Men nu görs regelbundna ”besök” per telefon.

En förkunnare i Dominikanska republiken tycker om att vittna vid flygplatsen. Han berättar: ”Flygplatsen är ett mycket speciellt distrikt. Där kan jag, utan att ens ha ett pass, tala  med människor av många olika nationaliteter. Jag erbjuder intressanta artiklar som de resande kan ta med sig ombord. Jag talar också med dem som transporterar resande till flygplatsen eller som väntar på inkommande passagerare. Jag kan lämna omkring 30 lösnummer på en timma. Nu väntar anställda vid flygplatsen på mig för att kunna skaffa sig de senaste numren. Jag har satt i gång ett bibelstudium med en av dem.” I fjol öppnade vittnena i Dominikanska republiken också ett stånd vid den nationella bokmässan, som är en stor händelse i landet. Fina samtal med besökande där ledde till flera bibelstudier.

De äldste i en församling på Taiwan ordnade med att kvalificerade bröder och systrar kunde besöka stora sjukhus på församlingens distrikt. Två systrar besökte en dialysavdelning. De hade satt som sitt mål att vara vänliga mot de patienter som måste vara där flera timmar åt gången. Har de fått goda resultat? Här är ett exempel: En av systrarna tog med sig sin man och presenterade honom för en man som hade visat lite intresse, vilket ledde till att man satte i gång ett studium som nu hålls varje vecka på sjukhuset. Mannen började snart att regelbundet vara med vid församlingens möten.

Några vittnen i Australien gjorde i ordning en uppsättning litteratur bestående av broschyrerna När någon du älskar dör och Bryr Gud sig verkligen om oss?, plus några traktater som lämpade sig för personer som sörjer, till att erbjuda till begravningsentreprenörer. Detta blev välvilligt mottaget. Bröderna fortsätter att göra regelbundet återkommande besök för att förnya förrådet av broschyrer och traktater.

I många länder har antalet interner i fängelser ökat lavinartat, och där det alls är möjligt predikar Jehovas vittnen också för dem som är i fängelse. För omkring 15 år sedan började vittnen i São Paulo i Brasilien besöka ett fängelse med omkring 6.000 interner. Där leds nu regelbundet 45 bibelstudier.  Nio interner, som alla har lärt känna sanningen i fängelset, är nu förkunnare av Guds kungarike. När de har blivit döpta börjar de som hjälppionjärer. Några av internerna leder varje vecka bibelstudier med sina egna familjer, och en av dem lär omkring 30 andra interner att läsa och skriva. Detta har medfört att ledningen i fängelset prisar den verksamhet som bedrivs bland fångarna.

I Sydafrika besökte två vittnen domare, advokater och tjänstemän i domstolsbyggnader. På ett ställe träffade de en vigselförrättare som frågade: ”Varför har ni inte kommit tidigare?” Hon förklarade att hon redan hade vigt över 10 par den förmiddagen. Hon skaffade boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv, och det gjorde också de tre par som väntade på hennes kontor. Nu går bröderna dit tre gånger i veckan och håller ett femminuterstal till en åhörarskara på mellan 60 och 100 personer. De förklarar Jehovas syn på äktenskapet och nämner att i samma domstolsbyggnad slutar varje fredag över 100 äktenskap i skilsmässa. Därefter erbjuder de boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv för att hjälpa dessa par att lyckas med sina äktenskap.

I Filippinerna färdades en medlem av Betelfamiljen med en långfärdsbuss, när han åkte till ett kretsmöte. För att ge passagerarna lite tidsfördriv brukar busschaufförerna ofta visa videofilmer. Men på den här resan frågade vår broder om han inte i stället kunde få visa en videofilm som han hade tagit med sig, vilket chauffören gick med på, och på så sätt kunde 70 passagerare se filmen Jehovas vittnen — organisationen bakom namnet. Ja, det finns verkligen många sätt att låta människor få höra de goda nyheterna.

Den glädje det medför att få predika i ”orörda områden”

Några av Jehovas nutida vittnen finner i likhet med aposteln Paulus glädje i att kunna predika i ”orörda områden”, dvs.  i områden där ingen tidigare har vittnat eller i områden där det inte blir regelbundet vittnat. — Rom. 15:23.

Stora områden av landsbygden i Moldavien i Östeuropa är praktiskt taget jungfrulig mark vad det gäller predikandet av de goda nyheterna. Men några av dessa distrikt visar sig vara mycket fruktbärande, när man bearbetar dem. I januari 1997 bearbetade en församling i Tighina två byar i ett sådant område. Man satte snabbt i gång studier, och vid sommarens områdessammankomst blev 13 personer från dessa byar döpta. Verkligen en orsak till glädje!

En pionjärsyster i Lima i Peru ville utöka sin tjänst genom att vittna i en isolerad trakt. Hon åkte buss i 15 timmar till sin hemstad i trakten av Andamarca, där det inte fanns några vittnen bland de 7.000 invånarna. Till sin förvåning fick hon snart tag i ett arbete, och hennes pionjärkamrat slöt sig till henne. De fann det överraskande lätt att vittna för läkare, ingenjörer, arkitekter och andra yrkeskategorier där. Några var verkligt andligt hungrande. Inom bara ett par månader hölls tre församlingsmöten regelbundet med 15 närvarande. Vid Åminnelsen var 66 närvarande.

Ett pionjärpar som tjänar där behovet är stort i Guyana fick mycket goda resultat redan innan de kom fram till sitt distrikt. De predikade för några bybor i en by, där de tältade över natten. Följande morgon kom en ung flicka fram till deras tält och sade att hennes mamma ville tala med dem. Vad överraskade de blev, när de träffade en kvinna som hade läst Sällskapets litteratur i 14 år! Hennes syster i USA hade skickat den till henne. Litteraturen hade påverkat familjens liv så mycket att de hade lämnat katolska kyrkan, vilket lett till att de blev utfrysta i samhället! Följande söndag ordnade man med ett möte, vid vilket 47 personer var närvarande, däribland 23 av kvinnans släktingar. När Åminnelsen sedan firades där var  66 närvarande. Vilka rika välsignelser får inte de som besvarar kallelsen att ”ta steget över till Makedonien” för att hjälpa till! — Apg. 16:9.

Barn och ungdomar ”lovprisar Jehovas namn”

Det är uppmuntrande att se så många barn och ungdomar bland dem som nitiskt tjänar Jehova. I Psalm 148:7–13 ges uppmaningen: ”Lovprisa Jehova från jorden, ... ni unga män och även ni jungfrur, ni gamla män tillsammans med pojkar. Må de lovprisa Jehovas namn, ty endast hans namn är ouppnåeligt högt. Hans värdighet är över jord och himmel.” Många tusen följer den kärleksfulla uppmaningen. De tar vara på tillfällena att både genom ord och genom sitt kristna uppförande avge goda vittnesbörd.

En undersökning som gällde förkunnarna i Ghana visade att 12 procent av de över 50.000 förkunnarna där var mellan 6 och 20 år. Avdelningskontoret i Argentina rapporterar att hälften av de 3.441 som blev döpta vid deras senaste områdessammankomster var ungdomar från 12 år och uppåt. Flertalet av dessa går fortfarande i skolan och har tillgång till ett unikt distrikt, som andra inte har så lätt att nå, men som ofta visar sig vara fruktbärande.

Daniel, en sexårig odöpt förkunnare i Ghana, leder tio bibelstudier — flertalet med sina skolkamrater. En 19-åring, som han studerar med, var med vid Åminnelsen i mars i fjol. När Daniels lärare kom med ett vilseledande uttalande om djurlivets ursprung, såg Daniel sin chans. Under rasten gick han till läraren och berättade artigt för honom att han hade en publikation med mer upplysningar om det ämne de nu hade behandlat. När läraren hade läst broschyren, skrev han några rader till Daniels far. Denne lärare växer nu till i den kunskap som leder till evigt liv.

 Också förskolebarn, som har blivit undervisade av gudfruktiga föräldrar, kan vittna effektivt. En femårig flicka i Ryssland börjar ofta samtala med medtrafikanter, när hon åker tunnelbana tillsammans med sin mamma. Flickan kan fråga den som sitter intill dem: ”Ursäkta, vet tant att Gud heter Jehova?” Svaret blir vanligtvis ”nej”. Då vänder sig flickan till sin mamma och säger: ”Mamma, du kan väl förklara det för henne.”

Några av våra ungdomar är mycket modiga och nitiska. Den nu tioårige Bjarki på Island predikar ofta för sina skolkamrater. Nyligen envisades de med att säga att han inte var kristen, eftersom han trodde på Jehova och inte, som de sade, på Gud. När han försökte förklara saken för dem vägrade de att tro honom. På väg hem från skolan bad Bjarki en av pojkarna i klassen att följa med honom hem, eftersom han hade något som han måste få visa honom. Där slog Bjarki upp 1 Moseboken 2:5, där Guds namn förekommer i en fotnot i den isländska bibeln, och han använde också Nya Världens översättning på engelska för att övertyga sin kamrat om att Guds namn är Jehova. Därpå sade Bjarki: ”Nu har du själv fått se att Guds namn enligt Bibeln är Jehova, och när pojkarna i skolan säger att Jehova inte är Guds namn, kan du tala om för dem att du själv har sett Guds namn i Bibeln och att det som de säger inte är sant.” Bjarki lärde således inte bara sin kamrat sanningen, utan han talade också om för honom hur han skulle predika.

Ibland har ungdomar kunnat vittna taktfullt i klassrummet. En ung broder i Libanon framförde en rapport om Jehovas vittnen för sina klasskamrater. I den visade han videofilmen Jehovas vittnen — organisationen bakom namnet. En ung förkunnare i Portugal, som ombads skriva en uppsats om vad hon hade gjort under påsklovet, berättade att hon hade varit med vid firandet av Åminnelsen. Detta väckte hennes  lärares intresse och ledde till att denne började studera Bibeln och nu är en odöpt förkunnare.

Nitälskan har fått många ungdomar att börja som hjälppionjärer och ibland också som reguljära pionjärer. En av dessa är Marie Rose i Rwanda. Samtidigt som hon går i gymnasiet och arbetar hårt med att hjälpa sin mor, som är lite till åren, är hon reguljär pionjär och leder 15 bibelstudier. Glory i Kamerun var hjälppionjär medan hon gick i skolan, och det trots att inga andra i hennes familj var vittnen. Nu är hon reguljär pionjär, och tre andra i hennes familj har blivit döpta vittnen. Glory säger: ”Att jag var pionjär medan jag gick i skolan visade sig vara det bästa skyddet för mig mot narkotika, omoraliskhet och våld, sådant som är så vanligt i många skolor nu för tiden.”

En skola för dem som väljer pionjärtjänst

De som har varit pionjärer i minst ett år kan få gå igenom en speciell utbildningskurs. I november 1977 skickades de första inbjudningarna till pionjärskolan ut i USA. Under de senaste 20 åren har över 195.000 pionjärer i enbart USA fått nytta av den skolan, däribland de 10.345 elever som gick igenom skolan förra tjänsteåret. Det är nu hundratusentals pionjärer i världen som har fått den utbildningen.

Vad är skolans mål? Kursen är avsedd att hjälpa pionjärer att 1) efterlikna Jesu Kristi exempel i fråga om att vandra med Jehova, 2) visa större kärlek till hela brödraskaran och 3) förbättra sin förmåga att predika och undervisa för att bättre kunna lysa ”som ljusspridare i världen”. — Fil. 2:15.

Två lärare sade att förutom att kursen gav eleverna praktisk övning för tjänsten på fältet, så hjälpte den dem också att ”bli balanserade i pionjärtjänsten och att inte låta tingen i den nuvarande ordningen få dem att förlora fokuseringen”. Detta har lett till att fler har fått hjälp att uppleva den tillfredsställelse som heltidstjänsten skänker.

 Under de senaste åtta åren, då förbud mot Jehovas vittnens verksamhet har hävts i Östeuropa och i delar av Afrika, har man snabbt ordnat så att pionjärerna i dessa områden har kunnat få nytta av pionjärskolan. Slovenien rapporterar: ”Skolan har hjälpt de enskilda pionjärerna att göra framsteg och bli effektivare i sin tjänst.” Entusiasmen hos dem som har gått igenom skolan får ofta andra att vilja bli pionjärer. Så var det i Ungern, där en församling med fem pionjärer fick 21 nya pionjärer efter det att några hade gått igenom pionjärskolan.

Ja, skörden är verkligen stor. Det finns behov av välutbildade förkunnare på fältet. Pionjärskolan kommer helt visst att fortsätta att bidra till att fylla det behovet.

Tio år med Skolan för förordnade tjänare

Omkring tio år efter det att pionjärskolan börjat invigdes Skolan för förordnade tjänare i Pittsburgh i Pennsylvania i USA den 1 oktober 1987. Ogifta äldste och biträdande tjänare som får gå igenom den skolan kan inbjudas att tjäna varhelst det finns behov på det världsvida fältet. För tio år sedan fanns det 54.911 församlingar i världen, men nu finns det 85.256. Det finns ett stort behov av kvalificerade män till att vara herdar och ta ledningen i det stora evangeliseringsarbetet. Skolan för förordnade tjänare förbereder hängivna män att fylla det behovet. — 2 Tim. 2:2.

Sedan skolan började har 3.698 bröder på västra halvklotet gått igenom skolan, 1.208 i Afrika, 1.804 i Asien och på öarna i Stilla havet och 2.295 i Europa. Bröder som har gått igenom denna skola tjänar nu i 126 olika länder.

Många av dessa talar flera olika språk, något som de omedelbart kan få nytta av antingen bland de olika etniska grupperna i sitt hemland eller på ett utländskt fält. Andra har lärt sig det språk som talas i det land som de har skickats till.

 Hundratals av dessa som har gått igenom skolan är nu pionjärer med särskilt uppdrag och hjälper till med att få i gång verksamheten i isolerade områden. Församlingar som har behov av äldste och biträdande tjänare har fått nytta av deras tjänst. Några förordnas att tjäna i kretsarbetet. Från Nigeria rapporterar man exempelvis att 50 av dessa bröder nu verkar i resetjänsten i landet. Och det är ungefär lika många som tjänar i den uppgiften i Mexico, där det har bildats många nya församlingar. I Filippinerna är 37 av dessa bröder i kretstjänsten, och 111 av dem tjänar som tillfälliga kretstillsyningsmän. Några av dessa bröder med speciell yrkesutbildning har förordnats till att fylla behov på avdelningskontoren.

Skolan visar sig vara en fin anordning för att ge värdefull utbildning åt bröder som villigt erbjuder sig att tjäna Guds kungarikes intressen. (Ps. 110:3) Eftersom de har anförtrotts större ansvar, krävs det också mer av dem, men de får också många välsignelser. — Luk. 12:48b.

”Ni skall glädja er inför Jehova”

I det forntida Israel församlades Jehovas tillbedjare regelbundet till olika högtider. De som drog upp till den årliga lövhyddohögtiden var befallda: ”Ni skall glädja er inför Jehova, er Gud, i sju dagar.” (3 Mos. 23:40) I vår tid är de årliga områdessammankomsterna på liknande sätt en tid av speciell glädje för Jehovas folk. I början av tjänsteåret hölls fortfarande områdessammankomsterna ”Budbärare om fred från Gud” i vissa länder.

Detta var verkligen ett lämpligt tema för en sammankomst i det krigshärjade Liberia! Veckor i förväg kunde man se våra bröder i städer och samhällen stolt bära sina sammankomstmärken, där det stod ”Budbärare om fred från Gud”. Jehovas vittnen kan med all rätt bära ett sådant identifikationsmärke. Människorna i Liberia vet att det endast var Jehovas vittnen som under krigsåren visade sig vara verkliga budbärare om fred  från Gud. Medan tusentals medlemmar av andra trossamfund anslöt sig till väpnade fraktioner och bar vapen, sågs Jehovas vittnen med Bibeln i hand överallt tala med krigströtta liberianer om budskapet om fred från Gud.

I mitten av år 1997 pågick områdessammankomsterna ”Tron på Guds ord”. Många uttryckte stor tacksamhet över dramat ”Bevara ditt öga ogrumlat”. Andra riktade uppmärksamheten på det aktuella talet ”Äktheten hos er tro — prövas nu”. Den broschyr som gavs ut — En bok för alla människor — har redan getts ut på 58 språk. I Polen blev åhörarna i Warszawa och Wrocław entusiastiska, när de samtidigt och som en höjdpunkt på sammankomsten fick hela Nya Världens översättning på polska. I Grekland hann man inte fullborda meddelandet om att Nya Världens översättning hade tryckts och nu skulle ges ut förrän åhörarna med tårar i ögonen visade sin uppskattning i stående ovationer.

Förutom områdessammankomsterna hölls det också andra framträdande sammankomster på olika håll. En av dessa var överlämnandet i november 1996 av ett nytt avdelningskontor och en sammankomsthall med 3.000 sittplatser och en Rikets sal i Dominikanska republiken. Bland de närvarande fanns många som hade genomlevt de tio åren av grym förföljelse under diktatorn Trujillo. Den före detta missionären Juanita Brandt berättade att missionärerna hade stannat kvar i landet och skaffat sig ett mindre förvärvsarbete för att kunna vittna diskret och uppmuntra de inhemska vittnena, som i många fall blev fängslade och fick utstå tortyr. En släkting till diktatorn Trujillo, Luis Montás, var kassaförvaltare i det politiska partiet, när han lärde känna sanningen. Han jagades och fängslades och var flera gånger nära döden. Men nu, vid 91 års ålder, var han med vid överlämnandet av avdelningskontoret, och han var glad över att vara bland de 35.678 vid den stora sammankomst som följde.

 Ett annat framträdande möte var det som hölls i Brasilien i mars 1997 i samband med överlämnandet av de nya byggnaderna vid avdelningskontoret. Vid överlämnandeprogrammet var vittnen från alla Brasiliens 26 delstater närvarande, förutom delegater från 24 andra länder och missionärer från 43 olika klasser av Gileadskolan, vilka hade tjänat i landet. Det var verkligen ett glädjerikt tillfälle! Vid ett speciellt möte som hölls följande dag talade Milton Henschel, medlem av den styrande kretsen, i Maracanãstadion i Rio de Janeiro, samtidigt som stora skaror i fyra andra städer hörde programmet. Sammanlagt var över 200.000 närvarande. Broder Henschel talade över det hjärtevärmande temat ”Jehova älskar ungdomar”, grundat på Predikaren, kapitel 12. Han uppmanade ungdomar att innan de ”olyckliga dagarna” kommer tjäna Jehova helt och fullt och ta del i pionjärtjänsten.

Längre fram i den månaden ingick överlämnandet av vår nya sammankomsthall i Cañuelas, med 9.400 sittplatser, i en sammankomst i Argentina. Denna anläggning kommer att användas för krets- och områdessammankomster för dem som bor nära Argentinas huvudstad. I överlämnandeprogrammet ingick bland annat en fängslande berättelse om Jehovas vittnens verksamhet i Argentina, där den teokratiska tillväxten har fortsatt, trots förbud och restriktioner i 33 år. Dagen efter överlämnandet hölls ett möte på River Plate Stadium i Buenos Aires. Stadion var fullsatt, och bröderna vällde in på spelarenan. Över 71.800 var närvarande. Många hade åkt långt. En fullsatt buss kom från Patagonien, 310 mil därifrån. Omkring 1.200 bussar från olika delar av landet kom till River Plate Stadium.

 Vid dessa tillfällen talade den då 91-årige Carey Barber, medlem av den styrande kretsen. Vid överlämnandet uppmanade han kraftfullt till regelbunden bibelläsning och sade: ”Bröder och systrar, läser vi alla Bibeln dagligen? Det är många som påstår att de är alltför upptagna för att läsa Bibeln dagligen, men de verkar ha tillräckligt med tid till att äta tre ordentliga mål mat om dagen, något som man kan se tydliga tecken på, eller hur? Om de läser Bibeln dagligen, kommer man också att kunna se tydliga tecken på det, inte sant!” När han följande dag på stadion talade över ämnet ”Hur man kan motstå världens ande”, avbröts talet gång på gång av applåder från de entusiastiska och uppmärksamma åhörarna. När han uppmuntrade alla att fortsätta att gå framåt i det som är gott och rätt, visade han också att vi behöver Jehovas hjälp och hans ande för att lyckas. Broder Barber betonade vikten av att ”vända ryggen åt världens smutsiga tal och omoraliska uppförande”. Därefter uppmanade han: ”Finn glädje och lycka i att tjäna, tillbe och behaga Jehova.” Detta specialprogram gjorde verkligen starkt intryck på alla de närvarande.

 Förläng ”tältlinorna”

Det har på senare år skett en fantastisk ökning av antalet människor som går upp till Jehovas stora andliga hus för att lära känna hans vägar och vandra på dem. (Jes. 2:2–4) Under de senaste fem åren har 1.593.995 låtit döpa sig som ett tecken på att de överlämnat sig åt Jehova. Det behövs Rikets salar, där dessa kan komma tillsammans för att tillbe och bli undervisade. Det behövs sammankomsthallar där de kan samlas för kretsmöten och krets- och områdessammankomster. Det behövs avdelningskontor och tryckerier, där man kan översätta biblisk litteratur till lokala språk och trycka den och där man kan samordna Jehovas vittnens verksamhet så att så många som möjligt får möjlighet att höra budskapet om Guds kungarike. Hur passande är därför inte de profetiska orden: ”Gör platsen för ditt tält rymligare. ... Håll inte tillbaka. Förläng dina tältlinor, och gör dessa dina tältpluggar starka.” — Jes. 54:2.

Hur har man kunnat skaffa allt detta? Genom att Jehova har välsignat sina vittnens gemensamma ansträngningar. Överallt där så är möjligt är det vittnena på orten som utför byggandet och som genom frivilliga bidrag står för finansieringen. Där så behövs, och det gör det ofta, får man hjälp av vittnen i andra delar av landet eller av det internationella brödraskapet. Ibland hjälper frivilliga arbetare från fem, tio  eller fler nationer till när det är fråga om större byggnadsprojekt, exempelvis byggandet av avdelningskontor.

Under det gångna tjänsteåret fullbordades och överlämnades många Rikets salar, några sammankomsthallar och flera avdelningskontor. I Dominikanska republiken, Franska Guyana, Ryssland och Sierra Leone och på Jamaica, Madagaskar och Mauritius har man byggt helt nya avdelningskontor, och i Argentina, Australien och Brasilien har man byggt till dem som redan fanns. Vad är det som har gjort att man har behövt dessa byggnader i dessa länder?

ARGENTINA: Antalet förkunnare i Argentina har ”exploderat”, sedan regeringen år 1980 hävde sitt förbud mot Jehovas vittnens verksamhet i landet. År 1981 fanns det 38.869 verksamma vittnen, ett förhållande av ett vittne på 717 invånare. Nu finns det 116.151 förkunnare, och förhållandet är en på 281. Man har måst utöka tryckeriet flera gånger. Man köpte och moderniserade nyligen ytterligare två byggnader med fler bostäder. Allt detta fogades till den redan stora anläggningen.

AUSTRALIEN: Sedan avdelningskontoret flyttade till utkanten av Sydney, har antalet vittnen i landet nästan fördubblats till 60.946. Man har också fått nya avdelningar, till exempel ett regionalt projekteringskontor, en avdelning för sjukhusinformation och en juridisk avdelning. Litteraturavdelningen har nu litteratur i lager för stora delar av Stillahavsområdet. För att i någon mån fylla behoven har man byggt tre nya byggnader — en kontorsbyggnad, en servicebyggnad och en bostadsbyggnad.

BRASILIEN: Sedan avdelningskontorets byggnader i Cesário Lange överlämnades år 1981 har anläggningen tredubblats i storlek. Varför det? Jo, över 338.600 nya förkunnare har fogats till Jehovas vittnens led i Brasilien. Under det gångna året ägnade de över 80.300.000 timmar åt att predika de goda nyheterna och lämnade miljontals exemplar av bibliska  publikationer och ledde i medeltal 443.028 bibelstudier i hem. Från detta avdelningskontor samordnar man verksamheten i de 6.960 församlingarna och för de 340 resande tillsyningsmännen.

DOMINIKANSKA REPUBLIKEN: Detta är ett fruktbärande fält. De 21.007 förkunnarna av Guds kungarike i Dominikanska republiken leder 35.362 bibelstudier i hem. Det nya avdelningskontoret behövdes verkligen för att man skall kunna ta hand om verksamheten i landet.

FRANSKA GUYANA: Under en tid utfördes det mesta av predikandet här av vittnen som kom från Guadeloupe och Martinique. År 1990 rapporterade 660 förkunnare, och ett avdelningskontor öppnades. Vad blev resultatet? Inom fem år hade antalet förkunnare fördubblats. Predikandet av de goda nyheterna blomstrar i detta land som i huvudsak täcks av regnskog. Det finns nu ett vittne på 100 invånare. Det förhållandet att de 1.468 förkunnarna leder 2.167 bibelstudier och att 5.506 var med vid Åminnelsen år 1997 pekar på ytterligare tillväxt.

JAMAICA: Redan år 1897 predikades de goda nyheterna på Jamaica, och överlämnandet där av det vackra avdelningskontoret år 1997 hölls således under det hundrade året av vittnande i landet. Den nya anläggningens byggnader består av en kontors- och servicebyggnad, ett Betelhem, en sammankomsthall och en Rikets sal. Denna anläggning kommer säkert att bidra mycket till att främja den teokratiska tillväxten i landet.

MADAGASKAR: Det har uträttats mycket på Madagaskar sedan Jehovas tjänare först besökte landet år 1925. Under senare år har tempot på verksamheten ökat mycket. Under mars 1997 tog 8.404 förkunnare del i tjänsten på fältet och ledde 22.321 bibelstudier, och 45.300 var med vid Åminnelsen. Det nya avdelningskontoret kommer att vara till hjälp när det gäller att sörja för behoven hos det växande antalet tillbedjare av Jehova.

 MAURITIUS: Ett tilltalande nytt avdelningskontor och en sammankomsthall som är öppen på sidorna har byggts på denna ö i Indiska oceanen. Varför det? Jo, därför att människor på de här öarna reagerar positivt på Bibelns tilltalande inbjudan att sluta sig till dem som lovprisar Jehova. (Jes. 42:10) Under de senaste åtta åren har antalet vittnen nästan fördubblats här.

SIERRA LEONE: Ett långvarigt inbördeskrig och politisk oro har fått många människor i det här landet att längta efter den trygghet som endast Guds kungarike kan skänka. Det blev till ett fint vittnesbörd, när man under dessa förhållanden byggde ett nytt avdelningskontor. Yrkesskickliga byggnadsarbetare från olika länder ställde upp frivilligt och utan kostnad, något som allmänheten först inte kunde fatta. Och att ljushyade utlänningar utförde kroppsarbete tillsammans med de inhemska bröderna blev det allmänna samtalsämnet. Det var uppenbart att Jehovas vittnen hade lärt sig att leva och arbeta tillsammans i frid och i ett sant broderskap.

RYSSLAND: Överlämnandet av det nya avdelningskontoret i Ryssland fick stor internationell uppmärksamhet. Det har hänt mycket på den teokratiska fronten i denna del av världen. Vid programmet den 21 juni 1997 var representanter från 42 länder närvarande.

År 1972 fanns det omkring 10.000 vittnen i hela Sovjetunionen. År 1991, då Jehovas vittnens verksamhet äntligen blev lagligen erkänd, rapporterade 49.171 vittnen i unionens 15 republiker. I maj 1997 var över 215.000 vittnen verksamma i det området, och omkring 600.000 var med vid Åminnelsen i mars.

Ryssland och nio av dessa tidigare Sovjetrepubliker kom under det ryska avdelningskontorets tillsyn. För att kunna samordna verksamheten i dessa länder och översätta litteratur åt dem har man byggt en ny anläggning omkring 4 mil nordväst om Sankt Petersburg, nära samhället Solnetjnoje. Detta  gjordes i överensstämmelse med den lagliga inregistreringen av det administrativa centrumet för Jehovas vittnens regionala religiösa organisation i Ryska federationen. Denna vackra anläggning har sju bostadsbyggnader, som kan hysa omkring 250 personer, samt en Rikets sal och en matsal, som båda har plats för mer än 500 personer, och en rymlig kontors- och lagerbyggnad.

Huvudtalet vid överlämnandeprogrammet hade temat ”Att bygga för framtiden” och hölls av Theodore Jaracz i den styrande kretsen. Andra talare berättade om den intressanta historiska utvecklingen. I receptionen hade man gjort en utställning med fotografier och erfarenheter, som visade att Jehovas vittnens verksamhet i Ryssland hade pågått i mer än 100 år. De som såg utställningen kunde läsa om hur en man redan år 1892 på begäran av den ortodoxe metropoliten i Moskva blev förvisad till det som nu är Kazakstan för att han hade berättat för andra om det som han hade fått lära sig av bibelforskarna (som Jehovas vittnen då kallades). De kunde också läsa om de hundratals ryssar som lärde känna Bibelns sanning genom Jehovas vittnen i nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget. De kunde läsa erfarenheter om tusentals Jehovas vittnen som under Stalins diktatur förvisades till Sibirien och till det ryska Fjärran Östern år 1951.

Bland de närvarande fanns många som för sin tros skull hade uthärdat många år i fängelse och i arbetsläger i Sibirien. Du kan säkert föreställa dig hur förundrade och glada dessa gamla kämpar blev, när de visades runt i den vackra anläggningen på denna 7 hektar stora parkliknande tomt. Många fick tårar i ögonen, i synnerhet när bröder kände igen någon som de inte hade sett sedan fängelsetiden. Det var verkligen en glädje att få vara med, när bröder och systrar ute på en stor gårdsplan spontant började fyrstämmigt sjunga sådana Rikets sånger som de hade sjungit när de årtionden tidigare var förvisade till Sibirien!

 Många byggnadsarbetare från omkring 20 olika länder har arbetat tillsammans i mer än fyra år med att bygga den här anläggningen. Några hade gjort sig av med sina hem och gjort radikala förändringar i sitt liv för att kunna hjälpa sina ryska bröder. Överlämnandet var verkligen en känslomässigt laddad händelse för dem, när de förberedde sig att flytta till andra teokratiska uppdrag!

Det finns nu sammanlagt 16.982 frivilliga arbetare vid Sällskapet Vakttornets huvudkontor och olika avdelningskontor. På grund av de speciella omständigheter som dessa Betelfamiljens medlemmar lever under tillhör de en speciell skara av förkunnare i heltidstjänst.

Fälten är mogna till skörd

”Lyft upp era ögon och se på fälten, att de är vita till skörd”, sade Jesus. (Joh. 4:35) Detta är mera sant nu än någonsin tidigare. Sedan år 1919, då man satte i gång en världsomfattande kampanj med att vittna om Guds kungarike,  har stora mängder ”säd” såtts ut på det världsvida fältet. Man har lämnat miljarder bibliska publikationer och tiotals miljarder gånger samtalat med människor om Jehovas uppsåt. Man har använt alla lämpliga medel att bekantgöra det livsviktiga budskapet om Guds kungarike som mänsklighetens enda hopp. Nu är tiden för skörd inne.

I Mexico, Central- och Sydamerika och den karibiska övärlden har 590.760 blivit döpta under de senaste fem åren. Och i denna del av världen leddes i fjol i medeltal 1.858.462 bibelstudier med människor som visar en önskan att lära känna och tjäna Jehova.

Från Afrika och närliggande öar rapporteras det att sedan år 1993 har 274.724 blivit överlämnade och döpta Jehovas tjänare. I dessa länder var 2.863.594 närvarande vid Åminnelsen. I Malawi var över 125.000 närvarande, i Angola 160.414. I den krigshärjade Demokratiska republiken Kongo (tidigare Zaire) var 574.736 närvarande. Säkert kommer många fler av dessa människor att omfatta den rena tillbedjan.

Sedan Berlinmuren började rivas år 1989 har 309.589 personer lärt känna sanningen och blivit döpta i länder som tidigare utgjorde en del av Sovjetblocket. De visar villighet att inte bara bli lärda av Jehova, utan också att göra hans vilja.

I Nordamerika och Europa, där Jehovas vittnen har predikat i mer än hundra år, utgör stora invandrargrupper ett fruktbart fält för att göra lärjungar.

Ja, när Jehovas dag kommer, då skall ”var och en som anropar Jehovas namn tryggt ... komma undan”. (Joel 2:32) Hur viktigt är det därför inte att vi hjälper människor att nu lära känna Jehova, förtrösta på honom och forma sitt liv efter hans rättfärdiga normer! Om de gör detta, kan de, när Jehovas stora dag som inger fruktan kommer, vara bland dem som Jehova kommer att betrakta med ynnest. — Sef. 2:3.

[Bilder på sidorna 4, 5]

Aposteln Paulus citerade Joels profetia och betonade vikten av predikandet

[Bild på sidan 20]

Luis Montás, ett vittne sedan många år

[Bilder på sidan 21]

Vid River Plate Stadium uppmanade Carey Barber de över 71.800 närvarande att motstå världens ande

[Bild på sidan 22]

Den nya sammankomsthallen i Cañuelas i Argentina, med 9.400 sittplatser

 [Bilder på sidan 27]

1) Ryssland

2) Argentina

3) Sierra Leone

4) Australien

 [Bilder på sidan 28]

5) Franska Guyana

6) Brasilien

7) Madagaskar

8) Dominikanska republiken

[Bilder på sidan 29]

9) Mauritius

10) Jamaica