Höjdpunkter under det gångna året

En av höjdpunkterna under det gångna året var de internationella sammankomsterna ”Guds väg — ett levnadssätt”. De var ett påtagligt bevis för att Jehovas tillbedjare i sanning har blivit ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” och för att Jehova gör dem beredda för liv i sin nya ordning. (Upp. 7:9, 10) Efter att ha varit med vid en av dessa sammankomster sade ett Jehovas vittne från Guadeloupe att han nu för första gången riktigt fattade vad detta innebar.

Aldrig tidigare har så många rest till internationella sammankomster. Tiotusentals delegater reste till andra  länder, ja, till och med till andra världsdelar, för att vara med vid dessa sammankomster. Och deras närvaro vid dem bevisade tydligt att vi tillhör en internationell familj.

Från slutet av maj och till och med augusti hölls internationella sammankomster med temat ”Guds väg — ett levnadssätt” i olika städer i USA, Canada, Storbritannien, Tyskland och Grekland. Medlemmar av den styrande kretsen talade vid alla dessa sammankomster, vilket ofta fick ske med hjälp av tolk. Hundratals sammankomster hölls samtidigt i Nordamerika och Europa.

Den första internationella sammankomsten började den 22 maj i San Diego i Kalifornien, och de närvarande var glada över att ha 45 missionärer från 14 länder bland sig. Två veckor senare församlades spansktalande vittnen på samma stadion. Bland de 25.181 närvarande vid den sammankomsten var över 3.100 delegater från andra länder. Åhörarna fick vänja örat vid olika sätt att tala spanska, då talare från Argentina, Chile, Costa Rica, El Salvador, Mexico, Peru, Spanien och Uruguay medverkade i programmet. Det var en mycket glad och entusiastisk publik.

Följande vecka var inte mindre än 42.763 närvarande vid sammankomsten i Pontiac i Michigan, med delegater från åtminstone 44 länder. Från Storbritannien, Tjeckien och Sydafrika kom delegationer på över 300 från varje land. Sammankomstdeltagarna hade kommit från 14 länder i Europa, 8 länder i Afrika, 20 länder i Nord- och Sydamerika och 2 länder i Asien. I vissa fall hade man i en familj eller församling hjälpts åt med kostnaderna så att åtminstone en i familjen eller församlingen skulle kunna åka. De närvarande verkade bli entusiasmerade av att det var så många delegater från andra länder närvarande. Och åhörarna rördes i sina hjärtan av att få höra tal av sådana bröder som bröderna Schroeder, Barr och Sydlik i den styrande kretsen. Det de fick vara med om var,  som ett vittne uttryckte det, något att berätta om för framtida generationer och kanske också för tidigare generationer när dessa uppväcks! — Jämför Psalm 48:1, 12–14.

Samtidigt som sammankomsten i Pontiac pågick hölls fyra andra sammankomster i Montreal i Canada. De hölls på franska, portugisiska, grekiska och arabiska. Bröderna var mycket rörda över det som medlemmarna av den styrande kretsen, av vilka några är rätt gamla, gjorde för att betjäna alla sammankomsterna. Antalet närvarande uppgick till 33.242, och av dem var 4.071 delegater från andra länder. Många hade kommit från Frankrike, Brasilien, Belgien, Guadeloupe och Martinique. Tretton afrikanska länder var representerade. Bland delegaterna fanns en syster från Mali i Västafrika som varit pionjär i många år. Hon hade blivit bjuden på resan av en affärskvinna som hon regelbundet lämnade tidskrifter till. Ett par från Brasilien hade sålt sin bil för att få pengar till resan, och de sade att det var den bästa investering de någonsin hade gjort.

De följande två veckosluten hölls två sammankomster i Vancouver på Canadas västkust. Vid dessa båda sammankomster var sammanlagt 22.273 närvarande, och många av dessa var delegater från så avlägsna platser som Sydostasien och Nordeuropa. Samtidigt med den sista sammankomsten i Vancouver hölls en i Toronto. Förutom de kanadensiska bröderna hade det kommit delegater från Tyskland, Polen, Finland, Österrike och många fler länder i Europa och Afrika. Som mest var 41.381 närvarande. Sammanlagt var det delegater från 52 länder vid de kanadensiska sammankomsterna, i sanning en internationell skara!

Mellan den 3 och den 5 juli hölls i USA sju sammankomster samtidigt på olika ställen i ett stort konferenscentrum nära stranden i Long Beach i Kalifornien. De hölls på engelska, italienska, japanska, kinesiska (både kantonesiska och mandarin), koreanska, tagalog och vietnamesiska. Närvaroantalet  varierade från 552 vid den vietnamesiska sammankomsten till 12.659 vid den engelska. Här kunde de stora delegationerna från Orienten och Italien ha trevlig samvaro med bröder och systrar från Nord- och Sydamerika, Östeuropa och Afrika. Några av dessa hade gjort stora ansträngningar för att vara med. Mellan sessionerna gick delegater från olika länder, klädda i sitt lands traditionella klädsel, från en språkgrupp till en annan, och man skakade hand, kramade om varandra, utbytte adresser och fotograferade. En broder som var engagerad i sammankomstorganisationen skrev: ”Alla sammankomster är bra, och verkningarna av dem märks i flera månader efteråt, men den här sammankomsten var som en tsunami. Den var kraftfull, och den gjorde ett enormt intryck på deltagarnas hjärtan.”

Efter sammankomsterna i Long Beach hölls ännu en spansk sammankomst, denna gång i Houston i Texas. Bland de 34.257 närvarande var 2.820 delegater från 14 länder, och de inlogerades i 1.217 hem tillhörande vittnen, vilka gästfritt välkomnade dem.

Bland det som gjorde det starkaste intrycket på delegaterna var det varma mottagande de fick och den broderliga kärlek som visades dem av medkristna som de aldrig tidigare hade sett. De hade läst om att Guds folk är ett internationellt brödraskap, och de visste att Jehova lär sitt folk att visa kärlek, men de fick nu uppleva detta på ett sätt som de aldrig tidigare hade gjort. (Hebr. 13:1, 2; 3 Joh. v. 5–8) Vid flygplatserna välkomnades delegaterna entusiastiskt av både gamla och unga bröder och systrar. Det hade också gjorts anordningar för att delegater från andra länder skulle få bo hos andra vittnen. Och detta visade sig bli en verklig välsignelse!

I Texas fördes delegater från andra länder i hundratals bussar till sammankomsthallen i Rosenberg för att där träffa sitt värdfolk. De välkomnades där av omkring 500 förkunnare som ropade och applåderade. I Belleville i Michigan var  hundratals vittnen på plats dygnet runt för att välkomna busslaster med trötta delegater. När delegaterna kom in i sammankomsthallen, välkomnades de av en kör som sjöng ”Myriader av bröder” och ”Vi är Jehovas vittnen!” I sammankomsthallen i Mira Loma i Kalifornien, där många var tvåspråkiga, sjöng de en vers på engelska och en vers på spanska av sången ”Vi tackar dig, Jehova”. Det var en vacker syn, och nästan alla hade glädjetårar i ögonen!

I Michigan erbjöd bröderna dubbelt så många logier som behövdes. Många ringde och bad att få privilegiet att ta hand om några av de besökande bröderna. De som inte kunde ha delegater boende hos sig hjälpte till med mat och transporter. Ibland upplät värdfolket till och med sitt eget sovrum till sina gäster, medan de själva sov på golvet. På kvällarna och efter sammankomsterna samlades flera familjer av vittnen och ibland hela församlingar för en måltid eller en picknick tillsammans med delegaterna. De sjöng, dansade folkdanser och berättade erfarenheter. Det var en verklig fest! Trots att många av delegaterna inte kunde tala sitt värdfolks språk eller kanske bara kunde några få ord av det, kunde man ändå kommunicera. När det var dags att skiljas, var det inte bara olikheterna i språk som gjorde det svårt att kommunicera, utan också att känslorna tog överhanden. Grunden till en livslång vänskap hade lagts.

Anordningen med att bo hos medvittnen var till glädje inte bara för de besökande delegaterna, utan också för deras värdfolk. Ett par i Canada som hade upplåtit sitt hem för delegater skrev: ”Vi undrade hur det skulle gå att ha människor som vi inte kände boende hos oss en hel vecka, men vi upptäckte i stället att den tiden var alldeles för kort!” En ensamstående mamma skrev: ”Jag hade det stora privilegiet att få ta emot ett par från Frankrike, och det var mycket berikande både för mig och för mina barn. Jag kan bara säga att det var en underbar,  härlig och oförglömlig upplevelse.” En familj som hade en gäst från Togo skrev: ”Vi kan inte beskriva den glädje och kärlek vi upplevde. ... Vilken skatt! Jehova gav oss allt vi kunde önska oss.”

Delegater från 87 länder besökte också världshögkvarteret för Jehovas vittnens synliga organisation. Dess verksamhet är koncentrerad till Brooklyn, Wallkill (15 mil från Brooklyn) och Patterson (11 mil från Brooklyn) i staten New York. Mellan den 28 maj och den 20 juli kom sammanlagt över 14.500  besökare! Många sade att det var ”en dröm som gick i uppfyllelse”. En grupp besökare vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson gav uttryck åt sin tacksamhet genom att efter måltiden i matsalen fyrstämmigt sjunga sång 42, ”Detta är vägen”. Många hade tårar i ögonen, när de, djupt rörda av det de hade fått se och av den kärlek och gästfrihet som hade visats dem, tackade de bröder och systrar som hade varit deras guider. Men det var inte bara de besökande som var rörda, utan det var också många i Betelfamiljen som sade att detta var oförglömliga dagar.

De skaror som var med vid de internationella sammankomsterna i Europa kände det på liknande sätt. I juli började  det komma delegater till Storbritannien, och den 24–26 juli hölls sammankomster där i nio städer. Oavsett om sammankomsterna hölls på engelska, franska, spanska eller punjabi var programmet detsamma. De tal som hölls av medlemmarna av den styrande kretsen kunde via telefonöverföring höras vid alla de olika sammankomsterna. Delegater från över 60 länder var närvarande.

En höjdpunkt på programmet var de intervjuer som hölls med missionärer och internationella tjänare, vilka kom från  45 länder. De berättade för åhörarna om sina glädjeämnen och svårigheter i tjänsten i ett främmande land. Susan Snaith från Västafrika erkände: ”Under de första månaderna på sitt nya distrikt kan man känna stark hemlängtan, och att man då får stöd och uppmuntran från sina föräldrar är till stor hjälp att stanna kvar på sitt distrikt.” Doreen Kilgour, som har varit missionär i Sydafrika i många år, sade: ”Det viktiga är att man älskar människor, och det är den kärleken till människor och att man hjälper dem att älska Jehova och vandra på Jehovas väg som hjälper en att stanna kvar på sitt distrikt.” Myrna Simms från Ecuador tillade: ”Man måste inrikta sig på det arbete man har att utföra och inte tänka på det som man har lämnat bakom sig. Se inte på det som är negativt, utan se bortom det och kom ihåg att vi har ett arbete att utföra!” Och Anne Crudass från det krigsdrabbade Liberia sade: ”Vi missionärer förväntas uppmuntra de inhemska bröderna och systrarna, men det är faktiskt de som har uppmuntrat oss. Vi har sett deras nit, deras  tro och deras mod under kriget och hur de har hjälpt varandra och riskerat livet för varandra. ... Vi har också själva fått uppleva brödernas kärlek och omvårdnad. Vi har evakuerats fyra gånger från vårt distrikt, ... och varje gång vi har måst fly har bröderna varit så bekymrade för hur vi känner det och för vår andlighet att de har skrivit vackra och uppbyggande brev till oss. ... Alla dessa välsignelser har gjort att vi har tyckt att det har varit lätt att återvända till Liberia, även när förhållandena där har varit instabila.”

Några dagar efter det att sammankomsterna i Storbritannien slutat började andra i Tyskland. Vittnena i de städer där sammankomsterna hölls inbjöd allmänheten att komma. Detta gav dem tillfälle att förklara för människor att de fem internationella sammankomster som skulle hållas i Tyskland var en del av vårt globala program för biblisk undervisning. Hela programmet framfördes på 13 språk. Viktiga tal under programmet överfördes via telefon och kunde höras på alla fem sammankomstplatserna (Berlin, Nürnberg, München, Dortmund och Stuttgart). Som mest var 217.472 personer närvarande, och omkring 45.000 av dessa kom från andra länder. Många kom från Östeuropa. Bland de tillresande sammankomstdeltagarna var minst 150 missionärer, internationella tjänare och beteliter som arbetar i andra länder.

Före tjänsteårets slut hölls ytterligare en historisk internationell sammankomst, denna gång i Athen den 21–23 augusti. Trots ilskna protester från prästerna i grekisk-ortodoxa kyrkan församlades 39.324 sammankomstdeltagare från 21 länder. Vart delegaterna än begav sig, till Athen eller till andra platser i landet, gjorde deras uppförande, klädsel och övriga yttre, såväl som deras predikande och den litteratur de lämnade, att det avgavs ett fantastiskt vittnesbörd. Jehovas vittnen är vana vid att få uppleva kristen kärlek, men de grekiska vittnenas gästfrihet var sådan att många rördes till glädjetårar. Och  att få se greker och turkar med tårar i ögonen omfamna och kyssa varandra och visa varandra gästfrihet, det är ett underverk som endast Jehova kan åstadkomma.

Vi är nu inne på ett nytt tjänsteår med ytterligare internationella sammankomster i Afrika, Latinamerika, Korea och Australien.

Spridningen av Nyheter om Guds rike

Tjänsten på fältet är naturligtvis en av våra främsta aktiviteter. Det är ett arbete som Jehova har gett oss genom sin Son. Och människor är i trängande behov av det budskap som vi förkunnar. (Jes. 43:10–12; Matt. 24:14) Under det gångna året tog 5.888.650 del i det arbetet, och de ägnade 1.186.666.708 timmar åt det. Vilket fint vittnesröse! Ett spännande inslag i den tjänsten under det gångna året var spridandet av Nyheter om Guds rike nummer 35, som tog upp denna fråga: ”Kommer alla en dag att älska varandra?” Gud har lagt ner en önskan att bli älskad i människan, och den frågan når därför människors hjärta! Budskapet var kraftfullt, och många uppriktiga människor reagerade positivt på det.

Det trycktes närmare 400.000.000 exemplar av den traktaten på 166 språk. I Ryssland spreds traktaten på 27 språk, och på 10 av dessa språk hade det tidigare inte getts ut någon litteratur. Vid många avdelningskontor ordnade man med tanke på de etniska skiljaktigheterna på distriktet så att traktaten spreds på 10 eller 20 eller rentav 30 språk.

När en förkunnare i Ghana spred Nyheter om Guds rike från gård till gård, kom hon till ett par som grälade häftigt med varandra. Hon visade dem Nyheter om Guds rike nummer 35, med dess fängslande titel ”Kommer alla en dag att älska varandra?” Paret lugnade omedelbart ner sig. Vår syster tog sig tid till att resonera med dem om traktaten och slog upp i sin bibel och visade dem orsakerna till stridigheter och vad Guds  kungarike skall göra för mänskligheten. Vid slutet av samtalet sade mannen: ”Det var helt visst Gud som skickade hit dig med den där skriften.” De tackade båda ivrigt ja till ett bibelstudium. Ytterligare 1.850 personer skickade in en begäran om ett kostnadsfritt bibelstudium till avdelningskontoret i Ghana. I Malawi kom det in 1.900 sådana förfrågningar från läsarna, i Zimbabwe 2.717, i Polen 1.346 och i USA 2.525. I Ryssland var det 7.100 som skrev till avdelningskontoret och bad om att någon skulle komma och studera Bibeln med dem.

Traktaten med dess tilltalande framsida, tankeväckande fråga och uppmuntrande innehåll var precis vad som behövdes i det krigshärjade Sri Lanka. Hundratals personer skickade in en kupong till avdelningskontoret och bad om en broschyr, och många av dessa bad också om ett bibelstudium. Många av dem som bad om ett bibelstudium är nu förkunnare, och några har rentav blivit döpta.

Trettio förkunnare i Kamerun hyrde en buss för att sprida traktaten på ett distrikt omkring 7 mil från deras Rikets sal i Garoua. Under förmiddagen täckte de distriktet med traktater, och på eftermiddagen visade de videofilmen Jehovas vittnen — organisationen bakom namnet för 182 personer. Många av dessa önskade mer litteratur, när de hade sett filmen. Man satte i gång många bibelstudier med intresserade personer, och församlingen skickade dit en pionjär för att hjälpa dessa.

I Demokratiska republiken Kongo var det många som ivrigt tog emot Nyheter om Guds rike nummer 35, medan andra, som blivit apatiska på grund av svårigheterna i livet, tog emot den motvilligt. När förkunnarna gjorde återbesök hos en kvinna av den senare kategorin, var hon mycket sjuk och hade inte pengar att köpa den medicin hon behövde. Förkunnarna hjälpte henne med detta, och det rörde hennes hjärta och ledde till ett bibelstudium med henne och hennes fyra barn. En ung man som hade fått traktaten tyckte att vittnena skröt över sig  själva. Längre fram åkte han med en buss som blev utsatt för rån. Då det var kväll och han inte hade några pengar och befann sig i en trakt där han inte kände någon, följde han med ett Jehovas vittne som hade åkt med samma buss och som också hade blivit rånad. De fann ett hem där det bodde vittnen och blev välkomnade, fick stanna över natten och fick hjälp att komma i väg nästa morgon. När denne unge man kom hem, berättade han det hela för sina vänner och sade: ”Jehovas vittnen är inte stolta. De visar sann kärlek mot varandra, och de älskar sina medmänniskor.” Samma dag började man ett bibelstudium med honom.

I en församling i norra Chile uppmuntrades förkunnarna att lämna traktater till människor överallt. En förkunnare besökte lokalradiostationen. Hallåmannen blev så imponerad av budskapet i Nyheter om Guds rike nummer 35 att han avbröt morgonprogrammet och läste upp innehållet i den för radiolyssnarna.

I Italien lämnade en förkunnare Nyheter om Guds rike till en nunna som väntade på en buss, och detta ledde till ett dagligt bibelstudium med henne vid busshållplatsen på mellan 10 och 15 minuter. Efter en och en halv månad fick nunnans uppskattning av Bibelns sanning henne att lämna klostret. Hon var tacksam över att få veta att genom Guds kungarike kommer jorden att bli en plats där människor verkligen kommer att älska varandra och där det inte kommer att finnas några ras- eller språkbarriärer. Hon återvände till sitt hemland, Guatemala, och där har hon fortsatt att studera tillsammans med sin köttsliga syster, som redan är ett Jehovas vittne.

Vakttornets undervisningscentrum

Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York spelar en viktig roll i det globala arbetet med att vittna om Guds kungarike.

 År 1994 hade byggnadsarbetet vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson kommit så långt att några av Sällskapets avdelningar kunde flytta dit. Under några månader flyttades avdelningen för tjänsten på fältet, den del av författaravdelningen som besvarar bibliska frågor och frågor om vår litteratur, avdelningen för hjälp åt översättare (som för närvarande arbetar med översättningslag i 116 länder), den juridiska avdelningen (som behandlar juridiska frågor till stöd för Jehovas vittnens verksamhet världen runt), avdelningen för bildframställning (som utarbetar detaljerna för hur böcker, tidskrifter, broschyrer osv. skall se ut), en del av projekteringsavdelningen och dessutom all nödvändig stödservice.

I mars 1995 flyttade så Gileadskolan från Wallkill till den nya anläggningen i Patterson. Sedan dess har elever från skolan sänts ut till 51 länder i Central- och Sydamerika, Afrika, Östeuropa, Orienten och öarna i havet. Dessutom har skolan för medlemmar av avdelningskontorens kommittéer gett specialutbildning åt 336 bröder från 106 av Sällskapets avdelningskontor.

Nu är också en byggnad med inspelningsstudio färdig vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson. Den 20 april 1998 började man flytta kontor och utrustning till denna nya, fina byggnad. Med hjälp av den här anläggningen kommer man att bättre kunna ta till vara de möjligheter som ljudkassetter och videofilmer erbjuder.

Färdigställandet av den här byggnaden representerade naturligtvis inte början av Sällskapets arbete på det här området. Förutom de inspelningar som görs vid världshögkvarteret görs det också inspelningar av ljudkassetter vid omkring 30 avdelningskontor. Det kan vara inspelningar av Bibeln, tidskrifter, broschyrer och sammankomstdramer. Det finns nu ljudkassetter på 61 olika språk, och kassetter på några språk har fått världsvid spridning. CD-skivor med olika  arrangemang av våra Rikets sånger framställs också, och på nio språk finns det CD-skivor som innehåller mycket av Sällskapets litteratur (Watchtower Library).

Sällskapet framställer också videofilmer på 41 språk. Manuskriptet kommer från världshögkvarteret, och man kan hämta källmaterial från ett bibliotek på över 2.100 videoband. Men videoinspelningarna görs inte bara i Patterson, utan också på många andra håll i världen. Redigeringen av de ursprungliga masterbanden och den engelska upplagan görs nu vid Sällskapets nya inspelningsstudio i Patterson. Vid Sällskapets studio i Nederländerna görs icke-engelska program i ordning för duplicering. Ljudinspelningen av berättelsen görs vid ett antal avdelningskontor, och dessa band sänds sedan till Nederländerna för att mixas med programmets musik och ljudeffekter och för att få nödvändig läsbar text tillagd, och på så sätt fullbordas masterbanden för varje språk. Vid avdelningskontoret i Japan utförs det mesta av detta arbete för Orienten.

Bruket av videokassetter för teckenspråk har ökat avsevärt, vilket bland annat har skett sedan man kommit att inse att teckenspråk är distinkta språk och inte bara visuella framställningar av talade språk. När dessa videofilmer med teckenspråk började ges ut, såg några av de döva dem som ett bevis för att Jehova inte har glömt dem, utan att han också sörjer för döva. Sällskapet framställer videofilmer där man lägger teckenspråkstolkningar ovanpå den syn- och hörbara framställningen. Det finns också videofilmer som ger en fullständig översättning på teckenspråk av innehållet i Vakttornets tryckta publikationer. Dessa används mestadels till att leda bibelstudier med människor som är döva, och därför innehåller de också frågorna till studieavsnitten, vilket gör att den person som man studerar med kan medverka genom att svara på frågorna. Också sångerna har spelats in på teckenspråk, och dessa inspelningar används för att leda en publik  så att de som ingår i den upplever känslan i sången. Sällskapet kommer att stödja arbetet med videoinspelningar på teckenspråk vid sina anläggningar i USA, Mexico, Brasilien, Japan, Danmark och Nederländerna. Vid de flesta av dessa anläggningar kommer man också att redigera teckenspråksinspelningarna.

Vittnandet på teckenspråk har ökat mycket på senare år. Det finns nu 17 teckenspråksförsamlingar i Korea, där man under ett antal år har ägnat särskild uppmärksamhet åt de dövas behov. I USA finns det 19 sådana församlingar. I Ryssland finns det en församling för döva och 43 mindre grupper. I andra länder har det också varit en positiv reaktion på den uppmärksamhet som ägnas åt de dövas speciella behov. Det finns nu världen över omkring 80 sådana församlingar och många mindre grupper. Döva Jehovas tjänare längtar, i likhet med sina bröder och systrar som talar hörbara språk, efter den tid då skillnader i språk, hörbara eller synbara, inte längre kommer att utgöra ett hinder för ett fritt kommunicerande. Men redan nu talar vi alla, trots att vi använder många olika språk, det ”rena språket”, och vi har därigenom förmånen att tillsammans göra Jehovas godhet känd. — Sef. 3:9.

Ögonvittnen till förträffliga gärningar

Det nit Jehovas tjänare visar i fråga om att dela med sig av de goda nyheterna om Guds kungarike till andra gläder Jehovas hjärta. Men tyvärr lägger andra inte alltid märke till deras föredömliga uppförande och förträffliga gärningar, utan ibland missförstår de i stället detta. Finns det något effektivt sätt att upplysa och undervisa förnuftiga, men felunderrättade, människor om dessa saker? — 1 Petr. 2:12.

Under ledning av författarkommittén försöker avdelningen för informationstjänst undanröja missuppfattningar om Guds tjänare för att göra människor mer mottagliga för budskapet  om Guds kungarike. Den här avdelningen försöker därför främja allmänhetens förståelse för Jehovas vittnen genom att tillhandahålla positiv information, som kan sändas till medier, lärare osv.

Det etniska och sekteriska våld som rasar på olika håll utgör ett oerhört problem för världssamfundet. För att hjälpa ungdomar att stå emot fördomar och ta avstånd från våld söker lärare sätt att undervisa sina elever om etiska värderingar. Vad kan Jehovas vittnen bidra med? Ett Jehovas vittne i Sverige skickade videofilmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse till regeringskansliet, vilket ledde till att representanter för regeringen inbjöd Jehovas vittnen att ta del i en landsomfattande informationskampanj om Förintelsen, kallad Levande historia. De ville att våra bröder skulle informera skolungdomar och människor i allmänhet om Jehovas vittnen under nazitiden. Därefter uppmuntrades lärare att inbjuda Jehovas vittnen att hålla föreläsningar om etik och moral för skolklasser, grundat på erfarenheter från Förintelsen.

På andra håll har man fått goda resultat av att visa videofilmen Jehovas vittnen — organisationen bakom namnet. Efter det att filmen hade visats i den nationella televisionen visade många människor i Côte d’Ivoire större förståelse för Jehovas vittnen och deras organisation.

Somliga motståndare har försökt utnyttja missuppfattningar om det medicinska bruket av blod för att söka hindra vår verksamhet i Ryssland. (Apg. 15:​28, 29) Den ryska hälsovården har haft problem med sitt blodförråd och skulle därför ha nytta av information om alternativa medicinska behandlingsmetoder, och många läkare som är villiga att behandla patienter utan att använda blod önskar ytterligare kunskap och utbildning på det här området. Eftersom Jehovas vittnen har rättat sig efter Bibelns normer när det gäller livet och blodet, har de kunnat erbjuda information om forskning  och medicin inom det här området och även om patienträttigheter, något som varit till nytta både för läkare och för allmänheten.

Avdelningen för informationstjänst och avdelningen för sjukhusinformation planerade att hålla en rad korta framställningar vid ett antal sjukhus i Sankt Petersburg och Moskva, och framstående läkare från USA och Europa, vilka samarbetar med Jehovas vittnen i deras beslut att avhålla sig från blod, inbjöds under våren 1998 att tala vid dessa tillfällen. Chefsöverläkaren vid avdelningen för anestesi och intensivvård vid ett sjukhus i USA som har ett blodfritt program förklarade: ”Vår erfarenhet visar att blodfri kirurgi minskar vårdkostnaderna, samtidigt som det förbättrar vården för den enskilde patienten.” Så här sade han inför en grupp på 400 ryska läkare: ”Blodtransfusioner har betraktats som livräddande, men i allt större utsträckning får vi erfara vilka förödande verkningar de kan ha på patienterna.” Dessa symposier och betydelsen av dem fick stor publicitet i pressen. Framstående ryska specialister såväl som representanter för hälsoministeriet och hälsokommittéer var närvarande. Kort därefter citerade man i medierna uttalanden av respekterade medlemmar av läkarkåren om riskerna med användningen av blod, och man erkände att det inte bör betraktas som oresonligt att vägra blodtransfusion.

Under det gångna året gjordes också i vissa utvalda länder en gemensam satsning för att kontakta personer och organisationer som är särskilt bekymrade över familjens sammanbrott. De erbjöds att skaffa sig boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv. Vad blev reaktionen på detta?

Rektorn vid en katolsk elitskola i Madrid i Spanien beställde 90 exemplar av boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv, ett för var och en i skolans personal. Föreståndaren för ett hem för problemungdomar i Rotterdam i Nederländerna  bad att få en bok för varje ledare för hemmets olika enheter, eftersom han trodde att de skulle kunna använda upplysningarna för att hjälpa ungdomarna. I Ukraina rapporterade tidningar, radio och TV om Jehovas vittnens kampanj för att stärka familjen. Cheferna för 256 organisationer och institut har inbjudit vittnena att hålla föredrag för deras anställda om hur man kan stärka familjen. (Ef. 5:​22–6:4) Som ett resultat av kampanjen har en del lärare börjat vara med vid församlingens möten.

Ett annat ämne som har behandlats under året är kvinnans roll. I Vakna! för 8 april 1998 fanns artikelserien ”Kvinnor — Hurdan blir deras framtid?” Den behandlade den diskriminering som kvinnor utsätts för, värdet av deras arbete i samhället och de ljusa framtidsutsikter som Bibeln erbjuder dem. (Ords. 31:​10–31; 1 Tim. 5:​1, 2) Man gjorde en särskild ansträngning att sprida dessa upplysningar till grupper och organisationer som är intresserade av frågor som berör kvinnor. Vilka andra än Jehovas folk kan ge sådan information, och det i över 230 länder?

Bröderna i Japan skickade ett exemplar av detta specialnummer av Vakna!, plus ett följebrev och ett pressmeddelande, till över 3.000 kvinnoorganisationer i landet. I Puerto Rico ringde en del intresserade personer, däribland socialarbetare och en professor, till avdelningskontoret och bad om exemplar av detta nummer av Vakna! En medlem av den lagstiftande församlingen läste tidskriften och blev så imponerad av Jehovas vittnens världsomfattande undervisningsprogram och deras uppriktiga intresse för samhället att hon inbjöd vittnena till sitt kontor. I en stad var borgmästarens närmaste man så intresserad av materialet att han bad om 100 exemplar till fem avdelningar under kommunstyrelsen.

Vi kan inte förändra den negativa uppfattning som många människor i världen har om oss. Men vi tror att Jehova  kommer att fortsätta att välsigna den verksamhet som leder till att hans stora namn helgas. De som blir ögonvittnen till våra förträffliga gärningar och som är ”inordnade rätt för evigt liv” kommer att förstå varför de bör vara bland dem som förhärligar Gud. — Apg. 13:48.

Förläng tältlinorna

För länge sedan sade Jehova profetiskt till sin organisation: ”Gör platsen för ditt tält rymligare. ... Håll inte tillbaka. Förläng dina tältlinor, och gör dessa dina tältpluggar starka.” (Jes. 54:2) I uppfyllelse av Uppenbarelseboken 7:9 ansluter sig nu miljontals människor till den teokratiska organisationen, och de ser ivrigt fram emot livet på jorden under det messianska kungariket. Det behövs utrymme också för dessa.

För att sörja för lämpliga platser för biblisk undervisning har byggandet av Rikets salar hög prioritet i många länder. I Ghana visade en undersökning att man hade 237 Rikets salar och att ytterligare 275 var under uppförande. I Ukraina har man byggt 84 Rikets salar, och ytterligare 61 är under uppförande. I Sydafrika hjälper bröder, som arbetar under ledning av en regional byggnadskommitté, de lokala bröderna att lägga grunden till deras Rikets sal, och sedan lämnar de kvar en maskin med vilken man kan tillverka byggnadsblock. Jehovas vittnen på platsen, mestadels systrar, tillverkar sedan blocken och staplar upp dem till tork. När byggnadsblocken är färdiga, kommer återigen bröder, som arbetar under ledning av den regionala byggnadskommittén, och bygger snabbt upp en Rikets sal. Detta system gör det möjligt att bygga bra Rikets salar till minsta möjliga kostnad.

Att man har lämpliga Rikets salar bidrar till att påskynda det insamlande arbetet. På Madagaskar byggdes en Rikets sal för två församlingar, och inom några månader bildades ytterligare två församlingar i det området, och det finns möjligheter att bilda en tredje. Men i ett land i Afrika, där  man har över 28.000 förkunnare, har man bara en Rikets sal på tio församlingar, och i ett annat land med över 38.000 förkunnare har man bara en Rikets sal på 26 församlingar. I ett land i Östeuropa, som har över 100.000 förkunnare, finns det endast en Rikets sal på 13 församlingar. I vissa länder saknas det över 1.000, ja, i något land ända upp till 2.500 Rikets salar. Mot slutet av tjänsteåret gjordes därför anordningar för att internationella frivilliga byggnadsarbetare skulle hjälpa till med att uppföra ytterligare 8.000 eller fler Rikets salar i länder där det råder ett trängande behov av mötesplatser för alla som nu strömmar in i Jehovas organisation, men där bröderna på platsen inte har tillräckliga kunskaper eller ekonomiska möjligheter att själva utföra detta arbete.

Allteftersom antalet förkunnare ökar — 316.092 blev döpta under det gångna året — behöver också fler avdelningskontor byggas eller byggas till. För närvarande är det 17.781 medlemmar i Betelfamiljerna i världen som tjänar som förkunnare i särskild heltidstjänst.

KENYA: I Kenya överlämnades ett nytt avdelningskontor den 25 oktober 1997. Milton Henschel i den styrande kretsen och många som tidigare hade tjänat i Kenya var närvarande. Från hela Östafrika kom det entusiastiska vittnen, några till fots, för att vara med vid det speciella program som hade anordnats för det här veckoslutet.

Detta avdelningskontor har tillsyn över arbetet med att predika och göra lärjungar i ett område i Östafrika, där sammanlagt över 29.000 förkunnare är verksamma. De första som vittnade i Kenya var orädda pionjärer från Sydafrika. De kom dit i början av 1930-talet. Men det var först 1949, då den nyligen döpta Mary Whittington kom dit från England, som budskapet började förkunnas kontinuerligt i Kenya. De första Gileadmissionärerna, William och Muriel Nisbet, kom 1956. Broder Nisbets bröder, Robert och George, var bland  de tidiga pionjärer som vittnade i Kenya på 1930-talet. Många fler missionärer, pionjärer med särskilt uppdrag från Zambia och Tanzania och bröder som har tjänat där behovet är större har också spelat en stor roll i utvecklingen av arbetet i Kenya. Det dröjde 41 år innan man nådde 1.000 förkunnare i Kenya. Men nu döps långt över 1.000 varje år!

FRANKRIKE: Veckoslutet 15 och 16 november 1997 överlämnade Jehovas vittnen i Frankrike sitt nya avdelningskontor i Louviers, 10 mil väster om Paris. Bröder och systrar från 42 avdelningskontor var närvarande vid överlämnandeprogrammet, vid vilket bröderna Lloyd Barry och Daniel Sydlik i den styrande kretsen höll huvudtalen. Och det var verkligen hänförande att följande dag få se en skara på 95.888 närvarande vid det speciella program som hölls i mässcentret i Villepinte norr om Paris! Så många Jehovas vittnen hade aldrig tidigare varit församlade i Frankrike.

Den 50-procentiga ökningen av antalet förkunnare under 1980-talet gjorde att man behövde större utrymme vid Betel. Men det tog tio år för det här projektet att fullbordas. När bröderna först försökte få lov att bygga i närheten av de byggnader de redan hade, mötte de ett våldsamt motstånd. Motståndare fortsätter med att försöka hindra Jehovas vittnens verksamhet i Frankrike. Men de 121.000 vittnena i Frankrike slutar inte upp med att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, övertygade om att många fler av de över 100 miljoner fransktalande som finns i världen tacksamt kommer att ta emot inbjudan att ”fritt ta av livets vatten”. — Upp. 22:17.

SPANIEN: I det här landet är det också många uppriktiga människor som reagerar positivt på de goda nyheterna om Guds kungarike. Sedan det nya avdelningskontoret utanför Madrid överlämnades 1983, har antalet förkunnare i  landet ökat från 53.000 till över 103.000. Då tryckte man 6.500.000 exemplar om året av Vakttornet och Vakna! för Spanien och Portugal, men nu trycker man närmare 23.000.000. ”Ett hundra femtio beteliter bodde flera kilometer bort, så vi behövde verkligen fler bostäder”, säger John Heidelberg, tillsyningsman för Betelhemmet, ”och vi var också i trängande behov av större utrymmen för boklagret och för utskickningen av litteraturen.”

Överlämnandet den 28 mars 1998 av tillbyggnaderna vid avdelningskontoret var höjdpunkten på fem års hårt arbete, i vilket över 25.000 frivilliga arbetare, de flesta från Spanien, hade deltagit. William Malenfant och Gerrit Lösch, båda från högkvarteret i Brooklyn, medverkade i programmet vid överlämnandet. Endast ett begränsat antal kunde vara närvarande vid själva överlämnandet, men följande dag församlades 65.775 i Madrid och Barcelona för ännu ett fint program.

RUMÄNIEN: I mer än 80 år har Jehovas vittnen utfört sin offentliga tjänst i Rumänien. År 1990, när ett 43 år gammalt förbud mot deras verksamhet där upphävdes, fanns det omkring 19.000 förkunnare. Nu finns det över 37.000, och mer än 82.000 var med vid Åminnelsen det gångna året. En av höjdpunkterna under året var överlämnandet den 2 maj 1998 av det välbehövliga nya avdelningskontoret. Bröder från 19 länder, däribland broder Gerrit Lösch i den styrande kretsen, var närvarande vid detta glädjerika tillfälle.

Vid slutet av tjänsteåret 1998 fanns det 397 erfarna internationella tjänare och 150 internationella frivilliga arbetare, som arbetade tillsammans med inhemska vittnen med olika byggnadsprojekt. I 38 länder var det stora byggnadsprojekt, och i 23 länder var det mindre sådana. Tusentals Rikets salar väntar nu på att bli byggda av dessa bröder. Ja, det görs verkligen mycket för att göra det bildliga tältet ”rymligare” och förlänga dess ”tältlinor”.

[Bilder på sidan 6]

Medlemmar av den styrande kretsen talade vid varje internationell sammankomst

[Bilder på sidan 11]

En höjdpunkt under sammankomstprogrammet var missionärernas rapporter

[Bilder på sidorna 12–14]

Sammankomstdeltagarna visade en enastående kärlek och glädje

 [Bilder på sidan 21]

Inspelningsstudion i Patterson

 [Bilder på sidan 29]

Avdelningskontor som överlämnats i: 1) Spanien, 2) Kenya och 3) Frankrike