Höjdpunkter under det gångna året

UNDER år 2000 var följande bibeltext väl synlig i alla Jehovas vittnens Rikets salar över hela jorden: Vi är inte av det slag som ryggar tillbaka, utan av det slag som har tro. (Hebr. 10:39) Det som den texten håller fram är karakteristiskt för den anda som Jehovas vittnen jorden runt visar i sin tjänst. Det är sant att somliga av dem tycker att det är svårt att tala med främmande människor; ibland kan vissa omständigheter göra att de känner sig ganska nervösa. Ändå kan de, genom att de tror på Jehova, fortsätta att lyda hans befallningar.

I ”Rapport för hela världen”, på sidan 31, får man några glimtar av vad de med hjälp av Jehovas välsignelse har åstadkommit  under tjänsteåret som slutade den 31 augusti 2000. Ytterligare uppgifter finner man i tabellen på sidorna 32–39. Nu skall vi emellertid rikta särskild uppmärksamhet på de sammankomster som hållits.

Sammankomster för ordets görare

I december 1999 gick en inbjudan ut till alla Jehovas vittnen, samt till andra som var intresserade, att komma till områdessammankomsten ”Ordets görare”. Den första sammankomsten hölls i Long Beach i Kalifornien i USA, den 19–21 maj 2000. Innan serien av sammankomster har avslutats i början av 2001, kommer ytterligare hundratals att ha hållits över hela jorden.

Programmet riktade uppmärksamheten på Jehova, Han som gör underbara ting. Vi uppmanades att inte glömma någon av alla hans gärningar, utan i stället prisa honom av allt vårt hjärta. (Ps. 9:1; 103:2) Det gavs praktiska råd angående familjelivet och om hur man klarar av törnen i köttet. Man underströk vikten av att arbeta hårt på att utveckla andlighet; att inte bli glömska hörare, utan i stället följa Guds ord och att fortsätta att tala med andra om Jehovas underbara gärningar. Erfarenheterna och intervjuerna rörde vårt hjärta eftersom de, tillsammans med talen, betonade det praktiska värdet av lärdomarna. Det kraftfulla bibliska dramat, ”Varnande exempel för vår tid”, hjälpte oss i vår strävan att stå emot ett uppförande som kan förstöra vårt förhållande till Jehova. Och vi blev uppbyggda av det ingående dryftandet av profetior i bibelböckerna Jesaja och Sefanja.

En av sammankomsterna hölls på Népstadion, det största stadion i Ungern. Mer än 22.000 var församlade den första dagen. De som hade lyssnat till uppmaningen att vara med redan från början kommer aldrig att ångra det. Vid förmiddagssessionens slut den första dagen hölls ett tal av  Gerrit Lösch, medlem av den styrande kretsen, under vilket Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna på ungerska presenterades. Samma månad kom Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna också ut på rumänska och albanska vid andra sammankomster.

Trots att det i Albanien skulle vara fler sammankomster på olika platser senare den månaden hörsammade vittnen från hela Albanien och Kosovo inbjudan att komma till första dagens program i Tirana. Viken glädje de kände, när man meddelade att Bibeln getts ut på albanska! Så här sade en ung broder: ”Den här översättningen gjorde inte bara att jag tyckte det var lättare att förstå Bibeln, utan den fördjupade också min kärlek till Bibeln!” Och en pionjärsyster i 60-årsåldern, som tidigare var kommunistisk parlamentsledamot, skrev: ”Vad underbart! Först efter att ha studerat den här översättningen har jag kunnat förstå hur fantastisk Bibeln egentligen är, med sin prosa och poesi och sina levande skildringar. Det är så lätt att sätta sig in i berättelsen. När jag läste om hur Jesus utförde underverk, och hur han blev motsagd och förlöjligad, berörde det mig på ett sätt som jag aldrig tidigare erfarit!”

 Sammankomstdeltagarna i Tjeckien gladdes, när de, utöver de fina publikationer som också presenterades vid sammankomster i många andra länder, fick studieutgåvan av Nya Världens översättning med dess många skriftställeshänvisningar och fotnoter. Detta var ännu ett hjälpmedel för deras noggranna studium av Guds ord. När man offentliggjorde detta, reste sig många av sammankomstdeltagarna i Prag och Ostrava och applåderade mycket och länge.

Under början av tjänsteåret hölls naturligtvis fortfarande områdessammankomsten ”Guds profetiska ord” i vissa delar av världen. En uppriktig ansträngning gjordes för att nå människor av så många nationaliteter och språkgrupper som möjligt med denna livsviktiga information. I Mexico, till exempel, hölls 190 områdessammankomster med temat ”Guds profetiska ord”, och sammanlagt 1.073.667 var med vid dessa sammankomster. Programmet framfördes direkt på spanska, engelska, maya och mexikanskt teckenspråk, och det tolkades till mazatec, mixe och tzotzil. Språkbarriärer revs ner när människor av många olika nationaliteter drog nytta av den insikt som Bibeln ger angående de förunderliga ting som Gud har i beredskap åt mänskligheten.

Man klarar av svåra situationer

Återigen kan vi se tillbaka på ett tjänsteår då ett enastående vittnesbörd om Jehova Gud och hans messianska kungarike har avgetts. Ett högsta antal om 6.035.564 förkunnare tog del i denna verksamhet. I medeltal tog 805.205 del i pionjärtjänsten. Under april månad var det allt som allt 1.418.062 pionjärer! Återigen användes mer än en miljard timmar i den offentliga förkunnartjänsten. Många av dem som tog del i arbetet gjorde det trots att de mötte situationer i vilka deras tro utsattes för svåra prov. Men Jehovas vittnen visade tydligt, gång efter annan, att de inte är ”av det slag som ryggar tillbaka”.

 Som exempel kan nämnas Demokratiska republiken Kongo, som har härjats av krig i många månader. I landets östra del bor mer än 30.000 förkunnare, som till stor del är avskurna från direkt kontakt med Kinshasa, den plats där avdelningskontoret ligger. På en del platser är det vanligt att soldater hejdar civila, däribland Jehovas vittnen, och frågar ut dem och ibland slår dem. Men Jehovas vittnen slutar inte att predika för det. Det bor omkring 50 miljoner människor i det här landet. Även dessa måste få möjligheten att höra de goda nyheterna. Förkunnarna där använde i genomsnitt cirka 13 timmar varje månad under året till att predika.

Även bröderna och systrarna i Liberia visar prov på en enastående tro. De dagliga utmaningar de ställs inför innefattar inte bara ekonomiska svårigheter, utan även en kamp mot den försvagning av kroppen som kommer av sådana sjukdomar som malaria och tyfus. Nästan alla, unga som gamla, är smittade. Så vännernas svar på frågan ”Kan vi göra april 2000 till vår bästa månad någonsin?” var ett kraftfullt vittnesbörd om deras tro, deras nitälskan för Jehova och den mäktiga inverkan Jehovas ande har i deras liv. Förra tjänsteåret nådde man ett förkunnarrekord om 3.193 förkunnare. Det sammanlagda antalet hjälppionjärer och reguljära pionjärer utgjorde 32 procent av alla rapporterande förkunnare. All denna aktivitet resulterade i att 16.875 var med vid Åminnelsen — en siffra som överträffade allas förväntningar. Och tjänsterapporten för maj visade att man ledde 10.164 bibelstudier där i landet.

Inbördeskriget på Sri Lanka har hållit på i 19 år och fortsätter med oförminskad kraft. Under april 2000 resulterade svåra strider på Jaffnahalvön i att tiotusentals människor tvångsförflyttades. Fem församlingar — sammanlagt 600 förkunnare och intresserade personer — påverkades av detta. Förkunnarna blev tvungna att bo på området vid Rikets  sal och i övergivna hem i närheten. Hur är det att leva under sådana förhållanden? En äldstebroder skrev: ”Överallt är fattigdom och undernäring mycket påtaglig. . . . Bröderna har mist sina hem och tillhörigheter. Överallt finns landminor utplacerade. Bröderna har inga arbeten; barnen kan inte gå till skolan. Det är en bedrövlig tillvaro. Men bröderna håller ut, med Jehovas ande och hjälp. . . . Vi ser Jehovas ledning, och det tackar vi honom för.” Vännerna fortsatte att komma tillsammans för alla möten. De hittade till och med säkra platser att ha kretssammankomster på, även om man inte kunde vara lika många som vanligt. I stället för att trappa ner verksamheten på distriktet ansträngde de sig ännu mer för att nå sina medmänniskor med de goda nyheterna.

Den ekonomiska situationen i Ukraina gör att det är mycket svårt att resa inom vissa områden. Ändå har en syster i 80-årsåldern, som sätter stort värde på privilegiet att tjäna Jehova, under flera års tid gått i fyra timmar åt vartdera hållet för att komma till sitt predikodistrikt. Hon går även en mil genom ett bergsområde för att komma till mötena.

Jehovas vittnen i Rumänien tjänar Jehova trots svårt motstånd från den ortodoxa kyrkans prästerskap. Bröderna såg med förväntan fram emot besöket av zontillsyningsmannen, Willy Gournon, och hyrde ett fotbollsstadion i Bukarest där han kunde hålla sitt tal. Men på grund av påtryckningar från det ortodoxa patriarkatet bröts kontraktet. Men bara några dagar före zontillsyningsmannens besök tog en inflytelserik person initiativet till att hjälpa bröderna att hyra den fina Sala Palatului, där 2.184 åhörare fick lyssna till det passande talet ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron”. Med prövad tro fortsätter mer än 38.000 förkunnare i Rumänien att utan uppehåll predika de goda nyheterna. I medeltal är 3.569 av dem pionjärer, trots att flertalet av dem även måste arbeta heltid för att kunna försörja sig.

 I Etiopien garanterar grundlagen religionsfrihet, men prästerna hetsar sina kyrkomedlemmar mot Jehovas vittnen. Närhelst en förkunnare tar del i tjänsten på fältet kan denne få många hårda ord slungade mot sig. Men motståndet tar sig även andra uttryck. Fanatiska människor slår förkunnarna med käppar och kastar sten på dem. Ändå fortsätter 6.166 Jehovas vittnen att med stark tro förmedla fridens goda nyheter till de 62 miljoner människor som bor i Afrikas nordöstra del.

När Bejoma vid 61 års ålder lärde känna sanningen, var han analfabet. Som den sanningstörstande person han är, bad han att någon skulle studera Bibeln med honom varje dag. Han ansträngde sig hårt för att lära sig läsa och skriva för att därigenom kunna undervisa människor i sin hemby där på Madagaskar. Medan han fortfarande var en odöpt förkunnare återvände han till sin hemby och började hålla kristna möten. Året därpå blev han döpt. Tre år senare började han tjäna som pionjär. Det var dock inte helt utan svårigheter som han predikade i byn. Intresserade personer har blivit utsatta för starka påtryckningar. Vid ett tillfälle samlades hela byn för att försöka förmå de intresserade att ändra sig. Familjemedlemmar har tillgripit spiritism för att få dem på andra tankar. Släktingar har hotat att skjuta broder Bejoma om han besöker vissa intresserade, och därför studerar man Bibeln i hans eget hem. Trots allt detta motstånd upphör man inte med att gå i tjänsten och på mötena. När detta skrevs, fanns det fyra förkunnare i byn. Omkring 40 var med vid mötena.

Judiska religiösa extremister i Israel fortsatte att med sina högljudda demonstrationer protestera mot Jehovas vittnens verksamhet. De följer efter och uppträder störande mot förkunnare som går i tjänsten från hus till hus eller predikar i parker och avbryter därigenom vittnenas samtal med  intresserade personer. På lite mer framträdande platser sätter motståndare upp stora fotografier på förkunnare och vill därigenom varna allmänheten för att samtala med vittnena. Förra året hotade de också företagare att bojkotta deras produkter och tjänster, om de inte avskedade alla anställda som var Jehovas vittnen. Som ett resultat av detta har Jehovas vittnen och deras trosuppfattningar fått stor uppmärksamhet i TV och tidningar. Med Jehovas välsignelse ökade antalet förkunnare i Israel med ytterligare 7 procent förra året.

På grund av de väpnade konflikterna mellan olika grupper i Colombia blev det nödvändigt att, under den styrande kretsens ledning, framställa en speciell traktat, som var betitlad ”Ni är världens ljus”. Nästan tio miljoner traktater delades ut. Traktaten upplyste människor om den neutrala ståndpunkt Jehovas vittnen intar i väpnade konflikter. Den förklarade vad Jehovas vittnen gör för att undervisa människor om moralvärderingar, undervisa personer som sitter i fängelse, hjälpa döva, hjälpa dem som har drabbats av naturkatastrofer och ge människor ett hopp för framtiden. I Colombia är 107.613 Jehovas vittnen upptagna med att göra ”fridens goda nyheter” kända. (Ef. 6:14, 15) Traktaten spreds både på församlingarnas distrikt och i isolerade områden. Två pionjärer i departementet Cauca i Colombia bad till Jehova om att få möjlighet att predika för en väpnad grupp, som fanns där i området. En dag blev deras böner besvarade, när de kom till en stad och fann att många i gruppen var där. Pionjärerna kunde dela ut många traktater i det området. Efter att ha läst traktaten bad en borgmästare i en av departementet Chocós städer om tillåtelse att visa alla Sällskapets videofilmer på den lokala TV-stationen.

I många länder krävs det stort tålamod för att få tillstånd att bygga en Rikets sal, där människor kan samlas för att studera Guds ord. Men i Kassándra i norra Grekland  var ett tillstånd från byggnadsnämnden att bygga en Rikets sal ändå bara början. Hot mot en byggentreprenör, mot grävmaskinister, mot företag som sålde färdigblandad betong och annat byggnadsmaterial var så intensiva att dessa drog sig ur eller vägrade göra affärer med bröderna. Man förvägrades tillgång till kommunalt vatten och elektricitet. Den 21 oktober 1999 pågick arbetet på byggplatsen, när kyrkklockorna plötsligt började klämta. En mobb med ortens borgmästare och präster i spetsen fyllde byggplatsen, beslutna att förstöra allting. I Athen var ministern för den allmänna ordningen medveten om situationen, och han försäkrade bröderna att de skulle få fullt stöd av polisen. Under byggets gång var sammanlagt över 300 poliser från olika städer i hela norra Grekland inbegripna i det här projektet. Den 30 oktober stod en fin Rikets sal färdig att tas i bruk. Våra bröder visade verkligen att de inte är ”av det slag som ryggar tillbaka”. Förhoppningsvis kommer utgången av detta att främja byggandet av Rikets salar i andra delar av Grekland.

Som alla vet ledde år av spända konflikter mellan albaner och serber i Kosovo till ett internationellt ingripande 1999. Hundratusentals människor flydde till grannländer för  att söka skydd. Efter det att många människor återvänt besökte bröder från Albanien, och senare även Österrike, bröderna i Kosovo. Vad fann de? Hela provinsen var förhärjad. Under vintern var det väldigt ont om elektricitet, vatten och eldningsolja. Ofta var det mycket kallt i de lokaler där man samlades till möten, men man ställde inte in mötena för det. Bröder och systrar gav kommentarer och höll tal i skenet av stearinljus, och det var så kallt att de kunde se sin andedräkt när de sjöng lovsånger till Jehova. Två hem som tillhörde vittnen hade förstörts, men det blev ett fint vittnesbörd när bröder och systrar från Albanien och Italien hjälpte till med att bygga upp dem igen. På grund av det uppeggade etniska hat som finns runt omkring dem måste förkunnarna vara mycket försiktiga när de tar del i tjänsten, men de tar ivrigt vara på de möjligheter till vittnande som ges — på marknaden, på postkontoret, på gatan och i grannskapet.

I mitten av december 1999 drabbades kustprovinsen Vargas i Venezuela av den värsta naturkatastrofen i landets historia. Efter ett häftigt skyfall bokstavligt talat rasade en bergssida ner över det tättbefolkade kustområdet och dödade uppskattningsvis 50.000 människor och gjorde 400.000 människor hemlösa. Bland dem som tvingades fly från sina hem fanns över 1.200 Jehovas vittnen. Det var en stor katastrof — men vad gjorde de 11 församlingarna som fanns kvar i Vargas, när man i april efterlyste hjälppionjärer? Rapporten visar att 112 vänner — i medeltal tio per församling — ansökte om att tjäna som hjälppionjärer tillsammans med de 77 reguljära pionjärerna som redan fanns.

I Surinam förflyttar sig två bröder, som inte kan gå, med hjälp av trehjulingar som de ”trampar” med händerna. Båda tjänar som pionjärer. Den ene av dem blev skadad i båda benen, den andre har tvingats amputera benen. Under regnperioden kan det hända att de cyklar fast i leran, men de  kommer alltid till respektive Rikets sal med ett leende på läpparna.

Även om alla församlingsmöten är viktiga, så är Åminnelsen det i synnerhet. Den 19 april 2000 kom 11 intresserade personer till byn Awaso i Papua för att fira Åminnelsen. De hade färdats över ett stormpiskat vatten i en liten båt i 17 timmar för att kunna vara med. Efter åminnelsefirandet kunde inte åhörarna hålla tårarna tillbaka när de fick kännedom om dessa intresserade personers nit och den kärlek till det kristna brödraskapet som de hade visat. ”Vi ville högtidlighålla åminnelsen av Kristi död tillsammans med våra medtillbedjare, och därför var resan väl värd mödan”, sade de.

Att nå fler människor med de goda nyheterna

Aposteln Paulus skrev: ”Både till greker och till barbarer, både till visa och till oförståndiga står jag i skuld.” (Rom. 1:14) Genom lösenanordningen har Jehova gjort det möjligt för människor av alla slag att vinna evigt liv. Paulus anförtroddes kunskap om detta, och Kristus gav honom i uppdrag att vara en apostel för folk av nationerna. Paulus insåg att han var skyldig att göra allt som stod i hans makt för att dela med sig av de goda nyheterna till andra. Och det gjorde han också, med stort nit. På liknande sätt är det i våra dagar. ”Den trogne och omdömesgille slaven” tar uppdraget att predika de goda nyheterna på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd på allvar. (Matt. 24:14, 45–47) För att människor över hela jorden klart skall förstå de goda nyheternas vikt och betydelse, måste de naturligtvis höra eller läsa dessa nyheter på sitt eget språk. Detta kräver ett omfattande översättningsarbete.

Under förra året framställde Jehovas vittnen biblisk litteratur på ytterligare 22 språk, förutom de språk man redan översatt till. Dessa ”nya” språk talas av över 31 miljoner människor. De quechua-talande människorna i Bolivia och Peru  som inte har fått lära sig läsa glömdes inte bort; ”Kunskapsboken” kom ut i en kassettutgåva på deras språk. Jehovas vittnen framställer nu bibliskt material på 360 språk.

Vakttornet och Vakna! är två av de främsta redskapen för att sprida Bibelns sanning. Att utarbeta fyra nya tidskrifter på engelska varje månad är i sig ett stort företag. Men att en eller två gånger i månaden eller en gång i kvartalet översätta tidskrifterna till många språk är mycket mer krävande. Förra året gavs det ut 4.078 separata nummer. Enbart på det ryska avdelningskontoret översätter man nu Vakttornet, förutom till ryska, också till sju andra språk, som talas av 36 miljoner människor i 13 länder.

”Årsboken” översätts regelbundet till 31 språk, Att dagligen rannsaka Skrifterna till 114. Dessutom översattes förra året 119 andra böcker, 265 broschyrer i tidskriftsformat, 34 broschyrer i litet format och 273 traktater för att Bibelns sanning skall spridas. Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna gjordes tillgänglig på ytterligare fyra språk (albanska, rumänska, shona och ungerska) under året, och hela Nya Världens översättning gavs ut på xhosa. Dessutom framställdes 24 videofilmer. Förutom allt detta framställer Sällskapet för närvarande publikationer på braille på 11 språk. Och under föregående år gav man även ut sammankomstdramat som videofilm på det amerikanska, brasilianska, japanska och koreanska teckenspråket. Allt detta görs för att det livgivande budskapet i Guds ord skall nå så många människor som möjligt.

Att dela med sig av Bibelns sanning till människor som talar kreol är en annan utmaning. Kreol är ett språk som har vuxit fram ur två eller flera språk och som sedan har förenklats. Det har blivit ett folkslags huvudspråk, och det återspeglar dess kultur. Men människor som talar kreol kan vanligtvis inte läsa det. Jehovas vittnen är emellertid undervisare,  och på Mauritius och Réunion lär sig kreoltalande vittnen läsa och skriva den kreol som talas på dessa öar för att kunna läsa för människor på deras modersmål och lära dem att i sin tur göra detsamma. Eftersom det inte finns några fastställda regler för hur man skriver den kreol som talas på Mauritius och Réunion, utvecklade Sällskapet ett passande skriftsystem. Därefter trycktes broschyrerna Apply Yourself to Reading and Writing (en broschyr som är utarbetad för att hjälpa analfabeter att lära sig läsa och skriva) och Vad kräver Gud av oss? på kreol och användes som verktyg i tjänsten. En syster meddelade att hon, efter att ha börjat använda dessa broschyrer, hade satt i gång fem nya bibelstudier. En broder sade: ”Sedan vi börjat använda dessa nya verktyg har vi upptäckt att människor som vi studerar med har lättare att förstå tankarna i Guds ord. Det är inte lätt för dem att läsa kreol, men när vi läser för dem, urskiljer de ändå klart och tydligt själva huvudtankarna.”

Något annat som har bidragit till att man når fler människor med de goda nyheterna är anordningen med förenklad litteraturspridning. Jehova har välsignat den tro som hans tjänare har visat i den här frågan. Anordningen med frivilliga bidrag förklaras för den besökte, men man tar inte betalt för litteraturen. Från och med januari 2000 infördes den anordningen i alla länder där den inte fanns tidigare. Avdelningskontoret i Centralafrikanska republiken skrev: ”Detta gör att vem som helst, vilken ekonomisk situation denne än befinner sig i, kan skaffa sig det tryckta material han eller hon behöver för att bli en Kristi lärjunge. Den här anordningen har uppskattats mycket av både förkunnare och människor i allmänhet.” Bröderna i Indonesien sade: ”Bröderna sökte efter dem som var intresserade av att läsa våra publikationer hellre än dem som hade råd att betala tryckkostnaden.” Från avdelningskontoret i Sydafrika kom följande meddelande: ”Framställningen  av tidskrifter har mer än fördubblats, och när det gäller vissa språk mer än fyrdubblats! . . . Allt detta tyder på att det nu sås fler korn av sanningens säd än någonsin tidigare. — Matt. 13:3–8.”

En annan sida av förra årets verksamhet hade att göra med att man under en begränsad tid skickade tillfälliga pionjärer med särskilt uppdrag till vissa utvalda områden. Härigenom kunde man hjälpa människor som aldrig nåtts av de goda nyheterna. Côte d’Ivoire rapporterade goda resultat. En del tjänstemän på vissa orter välkomnade pionjärerna och ville att de skulle stanna, när de var på väg att ge sig av. I Sipilou ordnade en vänlig vice borgmästare med gratis logi åt pionjärerna och lät dem till och med använda hans tomt för möten. När två pionjärsystrar, som sänts till Tiemelekro, skulle säga adjö till stadens borgmästare, svarade han: ”Nej! Ni kan inte bara ge er i väg så där utan vidare. . . . Jag antar att ni har lyckats omvända några under dessa tre månader. Det var väl därför ni sökte upp mig för att få köpa en tomt där ni kunde bygga er kyrka. Ni kan få den tomten nu, om ni vill. Men ni kan väl vara snälla och tala om vem som kommer i ert ställe!”

Många enskilda vittnen har också utnyttjat möjligheten att dela med sig av Bibelns sanning till människor som i vanliga fall inte skulle ha fått besök. När en syster på Marshallöarna tog ett arbete som lärare på atollen Jaluit, upptäckte hon att hon var det enda vittnet på ön. Hon började nitiskt predika för alla sina grannar, leda nio bibelstudier och anordna ett möte varje vecka. När en biträdande tjänare från Majuro kom till Jaluit den 19 april för att hålla åminnelsetalet, var 175 personer med på mötet. Vår isolerade syster hade inbjudit så många hon kunde till denna viktiga händelse. Brodern som höll talet planerar nu att tillsammans med sin hustru flytta till Jaluit och bistå systern som redan finns där med att hjälpa dessa människor att växa till andligen.

 Man talar ”dristigt” för att motverka felaktig information

De kristna under det första århundradet var inte främmande för kontroverser. I Ikonion, till exempel, hade en stor hop människor omfattat kristendomens läror, när motståndare ”eggade upp folk av nationerna och påverkade deras själar i orätt riktning emot bröderna”. Vad gjorde Paulus och Barnabas? I stället för att dra sig tillbaka ”använde de avsevärd tid till att tala dristigt med bemyndigande från Jehova”. — Apg. 14:1–7.

Även i dag eggar motståndare upp den allmänna opinionen mot Jehovas vittnen. Ibland tar man hjälp av medier eller andra offentliga informationskanaler för att nå sitt syfte. Som svar på det ägnar informationsavdelningen i Brooklyn och informationsavdelningen vid flera av Sällskapets avdelningskontor avsevärd tid åt att tillhandahålla information som oförskräckt används för att ge redaktörer, journalister och andra fakta om sanningen.

I maj 2000 ordnade Sällskapet med att en ny videofilm, Transfusion-Alternative Strategies—Simple, Safe, Effective, visades vid en läkarkonferens i Genève i Schweiz. I videofilmen intervjuas några av världens ledande kirurger, och man demonstrerar även olika metoder som används inom blodfri kirurgi. Filmen gav läkare i Europa uppslag till hur man behandlar Jehovas vittnen och andra utan att använda givarblod. Läkare i åhörarskaran bad omgående att få sammanlagt omkring 300 exemplar av videofilmen.

I Belgien anordnades en utställning som behandlade användningen av Jehovas namn i bibelöversättningar under historiens gång. I utställningen framhölls det arbete som utförts av tidiga översättare och tryckare, till exempel William Tyndale, och de hinder som dessa fick möta när de gjorde Bibeln tillgänglig för allmänheten. Bland besökarna fanns elever från 13 skolor.

 I Brasilien besökte mer än 70.000 människor utställningen ”Lila trianglar” förra året. Jehovas vittnen hoppas att många människor, precis som fallet var i det forntida Ikonion, kommer att lyssna med uppskattning när de får höra bibliska sanningar i stället för att låta sina sinnen tillslutas av dem som förvränger fakta.

Att ”lagligt stadfästa de goda nyheterna”

Enligt det exempel aposteln Paulus gav i att ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna” uppmärksammade Jehovas vittnen i olika länder under föregående år olika juridiska frågor. (Fil. 1:7) I sådana länder som Azerbajdzjan, Benin, Rumänien och Sverige lyckades man få Jehovas vittnen formellt och officiellt erkända, inte bara som samfund, utan även som religion, varför man nu åtnjuter ett större skydd genom religionsfrihetslagen.

Men i republiken Georgien, som gränsar till Svarta havet, försökte motståndare få den lagliga inregistreringen av Jehovas vittnen upphävd. Vid en rättegång där ett Jehovas vittne var inbegripet samlades extremister tillhörande ortodoxa kyrkan vid ingången till domstolen och använde fysiskt våld för att hindra alla som vägrade att kyssa ett träkors från att komma in. Under rättegången sträckte man upp religiösa ikoner samt träkors i luften, och under pauserna tände man votivljus i rättssalen. Våldsamheter bröt ut under rättegången, när extremister gav sig på advokater, journalister och Jehovas vittnen. Bröderna i Georgien har överklagat det ogynnsamma och fientligt betonade domslutet till Högsta domstolen, där de hoppas att förnuftet och sanningen kommer att segra. Under tiden ägnade de 14.855 förkunnarna i Georgien förra året 2.887.835 timmar åt att undervisa människor om de befriande sanningarna i Guds ord.

Rättegången i Moskva i Ryssland, i vilken man har som mål att häva det lagliga erkännande som Jehovas  vittnen i den staden har, är ännu inte avslutad. Under tiden rättegången har pågått har bröderna i Moskva förvägrats tillstånd att bygga Rikets salar, som det råder ett stort behov av. Den 23 november 1999 fälldes ett gynnsamt utslag av Rysslands konstitutionella domstol. Beslutet grundade sig på ett fall som inbegrep församlingen i Jaroslavl. Eftersom församlingen inte kunde bevisa att den existerat i de 15 år som 1997 års religionslag krävde, yrkade de lokala myndigheterna på att församlingen skulle upphöra med att importera och dela ut religiös litteratur samt att en broder från Tyskland skulle upphöra med sin verksamhet i staden. Rätten fastställde att ”15-årskravet” inte kunde tillämpas på församlingar som är en del av en ”centraliserad religiös organisation”, vilken redan är officiellt inregistrerad i hela landet, som fallet är med Jehovas vittnen. Jehovas vittnen inregistrerades som en religiös organisation den 29 april 1999 av Rysslands justitiedepartement. Samtidigt som dessa frågor behandlades av den juridiska avdelningen använde förkunnarna i Ryssland förra året 24.782.467 timmar i förkunnartjänsten. De rapporterade återigen en ökning, denna gång på 7 procent, och de nådde ett högsta antal om 114.284 förkunnare.

Även bröderna i Frankrike fortsätter att kämpa med en komplicerad situation. Under de senaste fyra åren har de fått 921 gynnsamma utslag i lägre domstolsinstanser och 65 sådana i appellationsdomstolar i frågan om Jehovas vittnens Rikets salar skall befrias från fastighetsskatt. På grund av skatteverkets linje att ihärdigt överklaga sådana domslut togs fallet upp i Conseil d’État, Frankrikes högsta förvaltningsdomstol. Den 23 juni 2000 meddelade den i sin dom att Jehovas vittnen uppfyller kraven i fransk lag för att få kallas religion och att de därför har rätt till befrielse från fastighetsskatt på sina Rikets salar. Vad som är ännu viktigare är att rätten framhöll att den verksamhet som bedrivs i dessa Rikets salar ”inte utgör  något hot mot den allmänna ordningen”. Men bara 11 dagar senare offentliggjordes ett skriftligt domslut i ett annat fall i en lägre domstol i Nanterre. Syftet med det här målet var att driva igenom skatteverkets beslut att lägga på en 60-procentig skattesats på frivilliga bidrag som ges för att understödja Jehovas vittnens religiösa verksamhet i Frankrike. Beslutet gick ut på att Jehovas vittnen inte kan göra anspråk på att undantas från skatt, eftersom de inte är erkända som religion i Frankrike. Bröderna förbereder ett överklagande till appellationsdomstolen i Versailles. Under tiden som detta pågår behandlar Frankrikes nationalförsamling ett lagförslag, som är ämnat att göra det lättare att upplösa vilken som helst så kallad sekterisk rörelse, om en sådan rörelse eller dess ansvariga ledare har fällts i domstol vid två tillfällen. Medan motståndare ”gör orätt i lagens namn”, sätter Jehovas vittnen sin förtröstan till den store Domaren, som alla människor måste avlägga räkenskap inför. — Ps. 94:20, Bibel 2000; Rom. 14:10.

Att fylla ett omedelbart behov av Rikets salar

I och med att det blir allt fler människor som älskar och tjänar Jehova, uppstår ett stort behov av Rikets salar, i vilka de kan församlas för tillbedjan. För att tillgodose det behovet finns det nu regionala projekterings- och ritkontor för Rikets salar på Sällskapets avdelningskontor i Australien, Brasilien, Mexico, Sydafrika och Tyskland. Från dessa avdelningskontor reser kunniga bröder till andra avdelningskontor för att hjälpa dem att utveckla organisatoriska anordningar som motsvarar deras behov. För närvarande ges hjälp åt 72 länder i Asien/Oceanien, Östeuropa, Öst- och Västafrika, Central- och Sydamerika och på de karibiska öarna.

Mer än 100 internationella tjänare är upptagna med att öva upp inhemska bröder till att tillsammans med andra utgöra byggrupper för Rikets salar i sina respektive länder. Med  hjälp av denna anordning har hittills 453 Rikets salar i 30 länder färdigställts, och ytterligare 727 byggnader är under uppförande. Tonvikten har lagts på utvecklingen av en standardiserad Rikets sal för varje land. Tanken är att man skall använda de byggmaterial som finns i landet och de byggmetoder som är gängse där. I Kenya används sten från stenbrotten; i Togo är det vanligt med tegelstenar; i Kamerun är det populärt att använda betongblock som man sedan putsar. På det här sättet skaffar sig inhemska bröder fort de färdigheter de behöver för att axla ansvar inom ett nationellt byggprogram.

När bröder i de olika länderna har lärt sig vad som skall göras, har många visat att de gärna vill hjälpa till. Hundratals kunniga inhemska bröder och systrar har erbjudit sin hjälp. I vissa länder, där omständigheterna i vanliga fall skulle göra det omöjligt för de inhemska vännerna att vara med, får de som har blivit antagna hjälp med sådana grundläggande behov  som mat och husrum. Därigenom kan de ägna full uppmärksamhet åt det brådskande arbetet med att bygga och renovera Rikets salar i sitt eget land.

Vilken verkan får uppförandet av dessa Rikets salar på Jehovas vittnens verksamhet i samhället? Från Benin i Västafrika kommer följande rapport: ”Ni blir säkert glada över att få veta att Rikets sal i Krake överlämnades i går. Den här församlingen består av 34 förkunnare, men på söndagsmötet brukar det vara i genomsnitt 73 närvarande. När det var dags för överlämnandet kom emellertid hela 651 personer. Bröderna i den här staden har under årens lopp fått möta många fördomar och har ofta blivit förlöjligade, eftersom deras förra Rikets sal var mycket enkel i jämförelse med vissa kyrkor. Nu är deras nya Rikets sal en av de allra finaste byggnaderna i staden. Flertalet närvarande vid överlämnandet var invånare från staden som nu hade ändrat uppfattning efter det att de bevittnat vad bröderna kunde göra på bara några få veckor.” Församlingen i Nafisi i Malawi säger: ”Nu har vi en vacker Rikets sal, som utgör ett gott vittnesbörd. Därför är det lätt att sätta i gång bibelstudier när vi predikar. Överallt är människor häpna.”

De senaste årens tillväxt i Liberia har skapat ett desperat behov av Rikets salar i det landet. Men bröderna hade inga möjligheter att bekosta ett sådant byggande. De har knappt råd att betala hyran för sina egna skraltiga bostäder. På många platser kom de helt enkelt tillsammans i olika bröders hem, där många av åhörarna inte fick plats, utan fick sitta på gatan utanför huset och lyssna. Eller också samlades man i en provisorisk byggnad. Det verkade inte finnas någon lösning på det här problemet förrän man nåddes av nyheten om den fantastiska anordningen med att bygga Rikets salar i länder med begränsade resurser. Man skulle använda bidrag från bröder i andra länder för att bygga Rikets salar på platser där det  rådde stort behov. På bara de sex senaste månaderna har fem nya lokaler byggts. Bröderna har visat prov på villighet trots sina begränsningar (när det gäller ekonomiska medel) genom att visa en enastående beredvillighet att bidra med sina fysiska krafter till detta arbete. (2 Kor. 8:12) Församlingen i New Georgia, till exempel, tillverkade under en dag över 1.000 cementblock för hand!

Nya och utvidgade avdelningskontor

För att ta hand om det växande antalet Jehovas vittnen och se till att de får det de behöver i predikotjänsten har det även blivit nödvändigt att bygga lämpliga avdelningskontor. Ett antal sådana överlämnades under det gångna året. På dessa avdelningskontor, som finns över hela världen, tjänar sammanlagt 19.587 förordnade tjänare, alla förkunnare i särskild heltidstjänst.

SYDAFRIKA: Avdelningskontoret i Krugersdorp såg ut att mer än väl räcka till, när det var färdigställt 1987. Men varför överlämnade man då, bara 12 år senare, en tillbyggnad av kontoret, tre nya bostadskomplex, ett lastbilsgarage och en ny stor byggnad för lager och utsändning?

En orsak är att Jehovas folk åtnjuter ökad frihet till följd av det kalla krigets slut. Förbud mot Jehovas vittnen har upphävts i sådana länder som Rwanda, Malawi, Moçambique och Angola. Sedan avdelningskontoret i Krugersdorp stod färdigt 1987 har tio av de länder till vilka Sydafrika sänder litteratur varit med om en total ökning av antalet förkunnare med 148 procent! (Moçambique hade ensamt en ökning på 523 procent på de här 12 åren.)

Dessutom bidrog en ny regering i Sydafrika och avvecklandet av apartheid till att det blev lättare att resa till och från andra länder i Afrika. Det sydafrikanska avdelningskontoret har därför kunnat göra mer för att skicka litteratur till avdelningskontor i grannländer. Förutom att det  framställs tidskrifter, broschyrer och annat material vid det här avdelningskontoret, lagerför man även litteratur och tar emot beställningar från församlingar i ett antal närliggande länder. När byggandet av sammankomsthallar och Rikets salar nu kommit i gång i Afrika, får fler avdelningskontor byggmaterial från Sydafrika.

Andra faktorer: I Sydafrika har man fått se antalet förkunnare öka med 62 procent sedan 1987. Under de senaste åren har översättningsavdelningen måst utökas för att man skall kunna ta hand om arbetet med att översätta Bibeln till sju av landets språk — afrikaans, sepedi, sesotho, tsonga, tswana, xhosa och zulu. Inte att undra på att avdelningskontoret i Sydafrika behövde utvidgas.

De nya lokalerna vid avdelningskontoret i Sydafrika överlämnades den 23 oktober 1999. Daniel Sydlik, medlem av den styrande kretsen, var där och höll ett medryckande tal med temat ”Överlämnanden som återspeglar Guds härlighet”.

JAPAN: Några veckor därefter, den 13 november, överlämnades det utbyggda avdelningskontoret i Ebina i Japan. Man hade byggt två 12-våningshus med bostäder och ett 4-våningshus med serviceutrymmen. Över 70 yrkeskunniga internationella tjänare och frivilliga, tillsammans med omkring 2.000 inhemska arbetare som har arbetat vid bygget under kortare och längre perioder, fullbordade detta projekt på tre och ett halvt år.

Överlämnandeprogrammet ägde rum 50 år efter det att Sällskapet Vakttornets första missionärer anlände till Japan efter andra världskriget. Några av dessa första missionärer, som fortfarande tjänar i Japan, var med vid överlämnandet, tillsammans med landets alla resande tillsyningsmän, andra vittnen som har tjänat Jehova i många år och 344 delegater från 37 andra länder.

 När de första missionärerna kom till Tokyo efter andra världskriget och återupptog predikoarbetet, fanns det bara en handfull trogna tillbedjare av Jehova i Japan. Nu finns det över 221.000 verksamma Rikets förkunnare, som delar med sig av de goda nyheterna över hela landet. Dessutom skeppas biblisk litteratur, som trycks på 27 språk i Japan, till andra länder. Och enligt den styrande kretsens anvisningar understöder det japanska avdelningskontoret andra asiatiska länder i deras arbete med att förkunna de goda nyheterna.

Vid ett speciellt möte dagen efter överlämnandet talade Theodore Jaracz, medlem av den styrande kretsen, till en åhörarskara på 61.323 i ett stadion i Yokohama. Med de 41 platser i landet där man lyssnade på programmet via telefon inräknade var det allt som allt 269.376 åhörare. Programmet, som inbegrep rapporter från utländska delegater och ett tal av broder Jaracz, som behandlade temat ”Lärda av Jehova — till nytta både nu och för evigt”, uppmuntrade på ett kraftfullt sätt alla närvarande att fortsätta att göra andliga framsteg.

BENIN: Det här landet i Västafrika är ett produktivt sädesfält i den andliga skörden. Här finns det 6.343 förkunnare av de goda nyheterna, och gott och väl hälften av dessa har döpts under 1990-talet.

För att kunna betjäna denna växande skara av sanna tillbedjare, både där i landet och i Niger, överlämnades ett nytt avdelningskontor, en ny sammankomsthall och ett missionärshem den 1 januari 2000 i Abomey-Calavi i Benin. Gerrit Lösch, medlem av den styrande kretsen, utnyttjade tillfället till att betona två mycket viktiga saker: 1) Den främsta orsaken till att vi tjänar Jehova är inte att vi hoppas vinna evigt liv, utan att vi älskar honom. 2) Läs Guds ord, Bibeln, varje dag. Vilka praktiska påminnelser!

 MYANMAR: Några veckor efter överlämnandet i Benin överlämnades ett nytt avdelningskontor i Myanmar. Ett avdelningskontor har funnits där sedan 1947. År 1977 fick Sällskapet tag i mark, där man kunde bygga ett nytt passande avdelningskontor. Men ack vilka kolossala hinder som måste övervinnas! Jehovas vittnen hade inte lyckats bli inregistrerade, så hur skulle de kunna få byggnadstillstånd? Det skulle bli nödvändigt att importera byggnadsmaterial, men hur? Sådana ansökningar beviljades aldrig någon organisation. Att få hjälp med bygget av bröder från andra länder verkade också vara omöjligt, eftersom personer som skulle arbeta med något sådant skulle beviljas visum bara om projektet i fråga understöddes av själva regeringen. Som om detta inte var nog drog en kvinna i gång en rättsprocess, där hon hävdade att den mark som Sällskapet haft i över 20 år egentligen var hennes. Plötsligt skingrades emellertid problemen. Myndigheterna ändrade inställning på varje punkt som hade utgjort ett hinder. Och när byggnadsarbetet tog sin början, avslog domstolen det anspråk som kvinnan gjort på Sällskapets mark.

Det mesta byggnadsmaterialet skänktes av bröderna i Australien; ytterligare material kom från Malaysia, Singapore och Thailand. Bröder från Australien, Fiji, Grekland, Nya Zeeland, Storbritannien, Tyskland och USA kom för att hjälpa de inhemska vännerna med arbetet. När de färdiga anläggningarna överlämnades den 22 januari 2000 i samband med ett besök av John E. Barr, medlem av den styrande kretsen, kände de närvarande sig manade att säga: ”Jehova har gjort ett storverk genom vad han har gjort med oss. Vi har blivit glada.” — Ps. 126:3.

Dessa ord belyser väl hur Jehovas vittnen över hela världen känner det, när de blickar tillbaka på det gångna årets händelser.

[Bild på sidan 6]

Boken ”Jesajas profetia — ett ljus för alla människor” presenteras av Samuel Herd

[Bilder på sidan 6]

Det bibliska dramat ”Varnande exempel för vår tid”

[Bild på sidan 8]

Sammankomstdeltagare i Ungern gläds åt sin nya bibel

[Bild på sidan 14]

Glada bröder och systrar i Kosovo har samlats till ett möte i ett garage

[Bilder på sidan 24]

Rikets sal i Krake i Benin — före och efter

 [Bilder på sidan 27]

1) Myanmar, 2) Benin, 3) Sydafrika, 4) Japan