Höjdpunkter under det gångna året

”KOM till mig, ... så skall jag vederkvicka er.” Dessa ord av Jesus Kristus, som finns i Matteus 11:28, tjänade som vår årstext för 2002. Under det gångna tjänsteåret var det många som kom – 265 469 tog emot Guds inbjudan, blev döpta och fann vederkvickelse tillsammans med mer än sex miljoner andra, som tjänar under det kristna lärjungaskapets skonsamma ok.

På de sidor som här följer kan du läsa om hur Jehova fortsätter att rikligen välsigna sitt folk jorden utöver. Låt oss nu begrunda några betydande teokratiska framsteg från tjänsteåret 2002.

 Områdessammankomster befrämjar nitälskan

Jehovas vittnen samlades, sin vana trogen, i hundratals lokaler världen runt för att vara med vid sin årliga områdessammankomst. Sammankomsttemat för 2002/2003 var ”Nitiska förkunnare av Guds kungarike”. I talet över sammankomstens tema påpekades det att Guds folk i våra dagar efterliknar Jesu Kristi nit och mod i fullgörandet av sin tjänst. I andra tal förklarades det att man uppodlar nit genom att studera Guds ord och visar det genom att göra gott och särskilt genom att entusiastiskt förkunna Guds kungarike.

Ett drama, ”Stå fasta i svåra tider”, som tog sikte på profeten Jeremia, framfördes med aktörer i tidsenliga dräkter. I likhet med Jesus visade han framträdande nitälskan och uthållighet trots svårigheter. Jeremia förtröstade på Jehova och förkunnade utan fruktan Guds budskap. Vilket gott exempel för kristna i våra dagar!

Två böcker presenterades vid den här sammankomsten. På fredagen fick deltagarna boken Worship the Only True God. Denna 192-sidiga bok kommer att användas som ett andra bibelstudiehjälpmedel för att låta Guds ords sanning ljuda ner i hjärtat hos dem som vi leder bibelstudier med. Vi är övertygade om att denna publikation kommer att hjälpa de nya att växa sig andligen starka och att vandra på den smala väg som leder till evigt liv i Guds nya värld.

Boken Närma dig Jehova presenterades på lördagen. Den är uppdelad i olika avsnitt som behandlar Jehovas fyra förnämsta egenskaper: kraft, rättvisa, vishet och kärlek. Syftet med den anges i förordet: ”Vi hoppas att den här boken skall bidra till att du kommer ännu närmare Jehova Gud och kan knyta ett vänskapsband med honom som aldrig kommer att brista, så att du kan få leva och lovprisa  honom för evigt.” Sammankomstprogrammet, tillsammans med dessa nya publikationer, kommer att hjälpa de uppriktiga överallt att växa i sin kärlek till vår Skapare.

Hur vi klarar av ”kritiska tider”

Aposteln Paulus skrev till Timoteus att ”de sista dagarna” skulle kännetecknas av ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Tim. 3:1) Både naturkatastrofer och andra katastrofer orsakar prövningar och svårigheter. Men de ger också de kristna tillfälle att visa den kärlek de har till varandra. Under det gångna tjänsteåret inträffade det många katastrofer. Vi skall koncentrera oss på två av dem.

Katastrofen vid World Trade Center: Avslutningen för den 111:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead hölls lördagen den 8 september 2001. Tre dagar senare, den 11 september, gjorde eleverna och deras familjer en rundtur i New York i USA. Det började som en varm och vacker dag, med klarblå himmel. Då, klockan 8.46, kraschade ett passagerarplan mot det norra tornet i World Trade Center på nedre Manhattan. Några minuter senare brakade ett annat plan in i det södra tornet.

Klockan 9.59 kollapsade det södra tornet, och ett tjockt moln av damm och bråte spred sig över hela nedre Manhattan. Sedan kollapsade det norra tornet. Nästan tre tusen människor dog. Båda tornen, som färdigställdes 1973, var 110 våningar höga. Tjockt damm från de båda raserade byggnaderna spreds med vinden och nådde Betel i Brooklyn, som ligger mindre än tre kilometer därifrån.

Vid avdelningskontoret i USA började bröderna omedelbart undersöka vilka Jehovas vittnen som hade blivit drabbade av denna fruktansvärda tragedi och vilken hjälp som skulle behöva ges. På tisdagskvällen den 11 september kunde  man konstatera att ingen i Betelfamiljen vid de tre anläggningarna – i Brooklyn, Patterson och Wallkill – saknades. På torsdag eftermiddag hade man fått bekräftat från alla Gileadeleverna att de och deras familjer var i säkerhet. Under tiden kontaktades 37 kretstillsyningsmän i New York-området per telefon. De i sin tur tog sedan kontakt med de äldste i respektive församling, som kontrollerade hur det var med varje enskild förkunnare. På fredag förmiddag den 14 september kunde avdelningskontoret konstatera att 14 av våra bröder och systrar var döda eller saknades. Den siffran ändrades aldrig sedan.

Överlevande berättade sina erfarenheter. Cynthia Tucker, som är reguljär pionjär, arbetade i World Financial Center, mitt emot World Trade Center. Hon befann sig på 37:e våningen när hon såg det första planet krascha mot tornet. Hon trodde först att det var en fruktansvärd olycka och gick ut och tittade upp på byggnaden som hade träffats av planet. Överallt omkring henne låg det bråte. Så kom ett plan till, och det flög mycket lågt. Syster Tucker berättar: ”Planet var enormt. Jag förstod att det skulle krascha mot byggnaden. Jag ville springa men stod som fastfrusen – jag visste inte vad jag skulle göra. Det verkade som om planet skulle gå rakt igenom byggnaden. Oljudet var så högt att det var som att vara under vatten; jag kände ljudet. Luften var tung, och det kändes som om den var full av sand. Det var svårt att andas. Folk sprang åt alla håll. Jag rusade in i ett hus och såg när det första tornet rasade. Folk tog av sig sina skjortor och höll dem för ansiktet för att skydda sig mot dammet. Folk kom ut ur husen med barn och husdjur. Alla var skräckslagna. Inte ens djuren betedde sig normalt. Jag kan inte beskriva rädslan.” Syster Tucker är tacksam för den hjälp hon fick av de äldste som lugnade henne med tröstande ord från Bibeln.

 Under de följande månaderna besökte vännerna i New York-området sina medmänniskor för att visa Bibelns trösterika och hoppingivande budskap. Flera bröder fick möjlighet att vittna på katastrofplatsen. En av dessa var Roy Klingsporn, som är pionjär. Han berättar: ”En man som arbetade inom flygvapnet och som deltog i hjälparbetet sade med tacksamhet: ’Alla andra kommer med mat, varmt kaffe och torra kläder, men du är den förste som läser ett bibelställe. Vi behöver Gud vid sådana här tillfällen.’”

Vulkanutbrott i Östafrika: Många av våra vänner i östra Kongo (Kinshasa) har upplevt inbördeskrig, sjukdom, fattigdom och arbetslöshet. En del har varit, eller är fortfarande, flyktingar. Till dessa problem kom det plötsliga utbrottet från Mount Nyiragongo, en vulkan inte långt från staden Goma. På morgonen den 17 januari 2002 började vulkanen spy ut rök och eld. På kvällen hade det börjat komma ut lava som var på väg ner mot Goma. Tusentals skräckslagna människor flydde till den närbelägna staden Gisenyi i Rwanda. Vägarna var packade av människor som bar de få tillhörigheter de kunde ta med sig. Gisenyi var också hotat, men bröderna där ordnade så att Rikets sal kunde användas som flyktingläger för vännerna från Kongo. En del vänner i Gisenyi erbjöd direkt att låta sådana som flytt från vulkanen få bo i deras hem.

En äldstebroder berättar: ”När vi såg vad som hände tog jag och några andra bröder oss omedelbart till huvudvägen mellan Goma och Gisenyi. Vi hade med oss tidskrifterna Vakttornet och Vakna! som vi höll upp. Det var mörkt, men vi ställde oss på sådana ställen där vi kunde synas. När vännerna såg tidskrifterna förstod de att vi var Jehovas vittnen, och vi visade vägen till vår Rikets sal, som tjänade som flyktingläger. Vi stod vid vägen ända fram till morgonen. På så  sätt tog vi efter det som bröderna i Goma hade gjort för oss några år tidigare. Efter kriget i Rwanda flydde hundratusentals mot Goma. Den gången stod Jehovas vittnen från Goma dag och natt utmed vägarna och höll upp tidskrifter för att hjälpa oss att känna igen bröderna. De visade oss  vägen till de flyktingläger som Jehovas vittnen organiserade.”

De flesta som flydde från vulkanen fick tillbringa natten ute i det fria. Bland dem fanns vänner som, på grund av kaoset eller mörkret, inte hade sett dem som höll upp tidskrifterna. En äldste berättar: ”Tidigt nästa morgon gav sig bröderna och systrarna ut igen med tidskrifterna i handen. De gick igenom hela Gisenyi så att alla kunde se dem. På så sätt kunde de hitta alla bröder och systrar från Goma som inte hade sett dem föregående natt. Det dröjde inte länge förrän vår Rikets sal hotades av lavaflödet. Vi ordnade omedelbart så att fem andra Rikets salar kunde användas som flyktingläger.” En del bröder från de 24 församlingarna i Goma tog sin tillflykt till de inre delarna av Kongo, men de flesta – omkring 2 000 – flydde till Rwanda.

Avdelningskontoret i Kigali i Rwanda köpte snabbt in mat, medicin, filtar och plastbehållare för vatten. Dessa förnödenheter skickades omedelbart till lägren. Våra vänner från Goma blev mycket glada när en lastbil med nödhjälp anlände redan dagen efter katastrofen. Många positiva kommentarer hördes från sådana som inte var Jehovas vittnen. En broder hörde folk säga: ”Det här är en bra religion. De älskar verkligen varandra.”

Omkring en tredjedel av Goma förstördes. Många bröder och systrar förlorade allt. Men de vänner vars hus förblivit intakta gav frivilligt husrum åt de vänner som fått sina hus förstörda. (Rom. 12:12, 13) Längre fram ordnade bröderna i Rwanda så att alla flyktingar kunde återvända säkert till Goma. Jehovas vittnen i Europa hjälpte också till genom att skicka två flygplanslaster med förnödenheter från Belgien.

 Mount Nyiragongos utbrott var en katastrof. Många fick sätta livet till, och de materiella skadorna var stora, men de som var sanna kristna visade detta genom den kärlek de visade varandra. (Joh. 13:35)

Skolan i Rikets tjänst betonar andlighet

Skolan i Rikets tjänst började 1959 som en studiekurs på en månad. Den hölls i South Lansing i staten New York i USA. I andra länder hölls den på platser som avdelningskontoren ordnade med. Först var det församlingsäldste (som då kallades församlingstjänare) och pionjärer med särskilt uppdrag som kallades till skolan. Men 1966 reviderades kursen. Den pågick i bara två veckor, och bara äldste var med. Under 1977 ordnades det med att alla äldste skulle gå en kurs på 15 timmar. Sedan dess har det med några års mellanrum ordnats med liknande kurser av varierande längd. Från och med 1984 har de biträdande tjänarna också fått övning i Skolan i Rikets tjänst.

I år bestod skolan av tre klasser. Den första, som hölls tisdag–torsdag, var för resande tillsyningsmän. Den andra, som hölls fredag och lördag, var för församlingsäldste, och den tredje, som hölls på söndagen, var för biträdande tjänare. I lektionerna lades det eftertryck vid att bevara andligheten. För länge sedan bad Mose till Jehova: ”Gör ... så att jag lär känna dina vägar, det ber jag dig, för att jag må känna dig, i det syftet att jag må finna ynnest för dina ögon.” (2 Mos. 33:13) Den bönen uttalades efter det att Mose hade bevittnat de tio plågorna, upplevt delningen av Röda havet, samtalat med Jehova i 40 dagar på berget Sinai och fått de tio buden. Vid 80 års ålder och efter att ha blivit brukad på ett enastående sätt av Jehova insåg Mose sitt andliga behov. I överensstämmelse med detta exempel uppmuntrades äldste och biträdande tjänare att fortsätta att göra framsteg  som andliga män, oberoende av hur länge de hade tjänat Jehova.

Kursmaterialet översattes och användes av avdelningskontor jorden runt. Uppskattande brev kom från många länder. En äldste från Guinea skrev: ”Jag ångrar inte uppoffringen och resan på inemot 100 mil som jag gjorde för att vara med i skolan.” En annan skrev: ”Jag kan inte finna ord nog för att uttrycka min uppskattning för den här utbildningen. Tack så mycket!”

Från Korea skrev en broder: ”Skolan hjälpte mig att allvarligt tänka över om jag är en andlig människa eller inte.”

Avdelningskontoret i El Salvador skrev: ”Det visades särskilt intresse för den nya anordningen för församlingsbokstudiet. Vi känner att det kommer att hjälpa oss att ägna bättre och närmare personlig uppmärksamhet åt dem som hör till varje grupp.”

Från Tyskland skrev en äldstekrets: ”Förslagen och anvisningarna är realistiska och kan tillämpas till nytta för dem som anförtrotts åt oss.”

Avdelningskontoret i Schweiz hade följande att säga: ”Skolan bidrog till att ge behövlig uppmuntran för att bekämpa andlig likgiltighet.”

Vad som hänt på det juridiska området

ARMENIEN: Rättsfallet som gällde Lyova Margaryan fick internationell uppmärksamhet. Broder Margaryan åtalades för att ha begått kriminella handlingar genom att ta del i Jehovas vittnens verksamhet. En av anklagelserna var att han hade ”predikat ett icke inregistrerat trossamfunds läror”. Den 18 september 2001 frikände rätten broder Margaryan från alla anklagelser. Målet överklagades, men appellationsdomstolen höll fast vid frikännandet och  förklarade att hans religiösa undervisningsarbete som ett Jehovas vittne inte är kriminellt och att det skyddas av Armeniens grundlag. Åklagarna överklagade sedan målet i landets högsta appellationsdomstol, kassationsdomstolen. Den 19 april 2002 höll domstolens sexmannapanel fast vid de båda frikännandena. Vi gläds över den här segern. Men det är fortfarande så att unga armeniska bröder i värnpliktsåldern grips och sätts i fängelse för att de av religiösa skäl vägrar att göra militärtjänst.

GEORGIEN: Man fortsätter att ostraffat begå brutala våldshandlingar mot Jehovas vittnen i Georgien. Sedan oktober 1999 har det förekommit över 80 dokumenterade våldsamma angrepp med mer än 1 000 offer – män, kvinnor, barn, äldre och handikappade. Somliga av vittnenas hem har blivit plundrade, genomsökta och nerbrända. Över 700 anmälningar har gjorts, men inte en enda förövare har fällts för angreppen. Till slut, i september 2001, åtalades så Petre Ivanidze och den avsatte ortodoxe prästen Vasili Mkalavisjvili för sin inblandning i angreppen. Men flera försök att inleda rättegången har misslyckats på grund av förhållandena i rättssalen. Anhängare till svarandena har fått tillåtelse att komma in i rättssalen med stora kors, som tidigare använts som vapen, och banderoller med hatiska texter om Jehovas vittnen. Sedan den 30 maj 2002 har rättegången skjutits upp sju gånger. Jehovas vittnen har gjort två framställningar till Europadomstolen. Den ena är en protest mot att myndigheterna inte gör något åt det otyglade våldet, och den andra är ett bestridande av ett beslut av Georgiens högsta domstol om att annullera inregistreringen av två juridiska organ som Jehovas vittnen använder. I oktober 2001 gav Europadomstolen de båda framställningarna högsta prioritet.

 Den 23 juli 2002 gjorde Jehovas vittnen ytterligare en framställan till Europadomstolen. Framställan redogör i detalj för 30 fall då Jehovas vittnen i Georgien har angripits av religiösa extremister, ortodoxa präster och poliser. Ett viktigt dokument är av betydelse i ett av fallen. Det innehåller en plan att avbryta en fredlig sammankomst för Jehovas vittnen i september 2000, som sattes i verket av närmare 100 poliser. Dokumentet var godkänt och undertecknat av högt uppsatta myndighetspersoner i inrikesdepartementet i den västliga staden Zugdidi.

RYSSLAND: Rättsprocessen för att förbjuda Jehovas vittnen i Moskva återupptogs den 12 februari 2002. Det här är sjunde gången som Jehovas vittnen måste försvara sig mot samma grundlösa anklagelser. Den 4 april 2002, efter en två månader lång omprövning av åklagarens åtal, beslutade rätten att både Jehovas vittnens religiösa litteratur och deras interna korrespondens skall expertgranskas. Rätten fattade det här beslutet trots att åklagaren inte hade kunnat lägga fram några specifika bevis på att Jehovas vittnen splittrar familjer, framkallar religiös oenighet eller inkräktar på medborgerliga fri- och rättigheter. Rättegången ajournerades i avvaktan på resultatet av expertgranskningen.

SYDKOREA: I slutet av december 2001 uppgick antalet Jehovas vittnen i Sydkorea som avtjänar fängelsestraff för vapenvägran till 1 640. Antalet ökar stadigt varje år. Lagarna om militärtjänst föreskriver att de som vägrar att bära vapen kan dömas till fängelsestraff på upp till tre år. I Sydkorea kan man inte av samvetsskäl eller som en Ordets förkunnare bli frikallad från militärtjänst. Sedan 1950-talet har mer än 7 000 vittnen i Sydkorea fängslats för att de har vägrat att bära vapen. Men den 29 januari 2002 skedde något nytt i sitt slag. Chefsdomare Si-hwan Park i Söuls distriktsdomstol  förde upp Kyung-soo Lees fall i konstitutionsdomstolen. Domare Park begärde ett utlåtande om broder Lees påstående att man kränker en människas rätt till religionsfrihet och samvetsfrihet om man underlåter att erkänna dennes rätt att vägra militärtjänst. När domare Park hade överlämnat begäran till domstolen, ajournerade han rättegången och frigav broder Lee mot borgen. Domstolsförhandlingarna kommer inte att återupptas förrän konstitutionsdomstolen har gett sitt utlåtande om det grundlagsenliga i den omstridda frågan.

USA: Den 17 juni 2002 avkunnade USA:s högsta domstol en historisk dom i fallet Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc., v. Village of Stratton. Det som ledde fram till det här målet var att samhället Stratton insisterat på att Jehovas vittnen måste ha ett särskilt tillstånd av borgmästaren för att få utföra sin dörr-till-dörr-verksamhet. Rätten konstaterade att Jehovas vittnen ”under rättegången förklarat att de inte ansökt om tillstånd, eftersom de menar att de får sitt bemyndigande att predika från Bibeln. ... [Jehovas vittnen sade:] ’Att behöva ett särskilt tillstånd för att predika tycker vi nästan skulle kännas som en förolämpning mot Gud.’” Rätten upphävde förordningen och menade att den ”är kränkande – inte bara mot värderingar som skyddas av Första tillägget, utan också mot själva principen om ett fritt samhälle – eftersom medborgarna, för att få ha vanliga samtal med varandra, först måste informera myndigheterna om sin önskan att tala med sina grannar och sedan skaffa ett särskilt tillstånd för att få göra det.” Rätten förklarade vidare: ”Även om sådana tillstånd av borgmästaren utfärdas omgående och utan kostnad, utgör en lag som kräver ett tillstånd för sådana samtal ett allvarligt avsteg från vårt nationella arv och vår konstitutionella tradition.”

 Rätten kommenterade också i positiva ordalag det oerhörda inflytande Jehovas vittnen har haft när det gäller att befästa USA:s grundlagar. Rätten sade: ”I mer än 50 år har domstolen upphävt inskränkningar av proselytvärvning och skriftspridning från dörr till dörr. Det är inte bara en historisk tillfällighet att de flesta av de fall som har inneburit en utmaning av Första tillägget gällde Jehovas vittnen, eftersom deras dörr-till-dörr-verksamhet är ett krav i deras religion.” Som rätten konstaterade visar de här ”målen att de ansträngningar som Jehovas vittnen har gjort för att bekämpa begränsningar av yttrandefriheten inte bara har varit en kamp för deras egna rättigheter”.

Därtill försvarade Högsta domstolen i South Carolina den 1 juli 2002 rätten för ett Jehovas vittne att vägra blodtransfusioner. (Apg. 15:28, 29) Charles Harvey stämde sin läkare för att få skadestånd för de skador som blev följden av att läkaren uppsåtligt ignorerat hans vägran att ta emot blod. Före operationen hade broder Harvey tydligt och klart informerat sin läkare om sin ståndpunkt, som är grundad på Bibeln. Men efter ingreppet tillstötte komplikationer då broder Harvey fortfarande var medvetslös. För att få ge honom blod skaffade läkaren då tillstånd från hans mor, som inte är ett vittne. Högsta domstolen i South Carolina förkastade moderns samtycke och sade att ”den behandlande läkaren måste följa en patients önskemål om att få avstå från en viss medicinsk behandling, när de har framförts till en läkare före ingreppet”. Domstolen beslutade således att broder Harvey har rätt till en juryrättegång, där det kan bedömas om läkaren bröt överenskommelsen att behandla broder Harvey utan blod och om läkaren begick tjänstefel genom att ge broder Harvey en transfusion utan hans samtycke.

 Till minne av deras fasta ståndpunkt

I mer än 30 år har minnesmärket vid Buchenwald, det tidigare nazistiska koncentrationslägret, inte nämnt Jehovas vittnen. Vittnena passade helt enkelt inte in på den föreställning som de östtyska myndigheterna hade om offer för nazistregimen och motståndare till den. Även i dag är det många i Tyskland som har svårt att erkänna vittnenas unika ståndaktighet. Därför var den 9 maj 2002 en särskilt betydelsefull dag. En minnestavla över de vittnen som var inspärrade i Buchenwald avtäcktes av R. Lüttgenau, vicedirektör för minnesstiftelserna i Buchenwald och Mittelbau-Dora.

Vädret den dagen var varmt och vackert. Det tidigare lägret, som låg på en skogbevuxen kulle med utsikt över ett pittoreskt landskap, smyckades av vårens grönska. Men förut kallades den här platsen ”Buchenwalds gröna helvete”. Nu för tiden har de flesta besökare mycket svårt att föreställa sig den förtvivlan som lägerfångarna kände, då de under namnuppropet tittade bortom sina baracker på samma vackra landskap men utan något hopp om att någonsin få njuta av det i frihet igen.

 Men Jehovas vittnen hade fullständig förtröstan på Jehova och ett hopp som grundade sig på Bibeln. Det här gjorde att de kunde bevara sin ostrafflighet och modigt efterlikna apostlarna, som sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29) På grund av sin övertygelse dog minst 38 vittnen i eller utanför lägret, när de arbetade i något av arbetslagen. Bibelstället i Apostlagärningarna citeras på minnestavlan och följs av texten: ”Till minne av de Jehovas vittnen som led och dog här, förföljda på grund av sin religiösa övertygelse.”

Omkring 800 fångar identifierades som Bibelforscher (bibelforskare) genom en lila triangel som syddes fast på deras kläder. De utgjorde en del av de mer än 250 000 som under  åren spärrades in i lägret av nazisterna. Somliga av vittnena var här 1937 och tvingades hjälpa till att bygga lägret. När de överlevande fångarna befriades 1945, lovprisade de vittnen som blev befriade Jehova för sin frigivning. Under nästan hela den tid då Buchenwald var ett nazistiskt koncentrationsläger var det mellan 300 och 450 vittnen där.

Minnestavlan ger fångar som bar den lila triangeln deras rätta plats bland offren för nazistregimen. Den påminner besökare om Jehovas vittnens fasta ståndpunkt. Lüttgenau sade: ”Minnestavlan visar att Jehovas vittnens öde har uppmärksammats och erkänts i dagens värld.”

Torsdagen den 7 mars 2002 avtäckte myndighetspersoner i staden Körmend i västra Ungern en minnestavla över tre Jehovas vittnen som hade dött som martyrer. Dessa var Bertalan Szabó, Antal Hőnisch och Ján Žondor. Alla tre vägrade att göra militärtjänst under andra världskriget och blev offentligt avrättade. På minnestavlan står det: ”Till minne av de kristna som blev avrättade som vapenvägrare i mars 1945.” Avdelningskontoret rapporterar att för att delta i minnesstunden, då tavlan skulle avtäckas, gick över 500 personer genom staden till den byggnad där bröderna hade blivit avrättade.

Avdelningskontorets kommitté bildad i USA

Fredagen den 9 februari 2001 gjorde den styrande kretsen en pålysning för Betelfamiljen i USA att en kommitté för avdelningskontoret skulle börja fungera den 1 april 2001 i USA. Under tjänsteåret 2002 fortsatte avdelningskontorets kommitté att steg för steg axla sitt ansvar. Avdelningskontoret i USA har tillsynen över verket med att predika om Riket i hela USA, samt på Bermuda och Turks- och  Caicosöarna. Det finns mer än en miljon förkunnare i USA, av vilka 215 000 hör till spansktalande församlingar. Av de mer än 11 700 församlingarna är omkring 2 600 spansktalande. Under det senaste tjänsteåret bildades 210 nya församlingar. Av dessa är 123 spansktalande, 63 engelsktalande, och 24 talar andra språk.

I USA finns det nu församlingar och grupper på 37 språk förutom på engelska och spanska. I många församlingar på spanska och andra utländska språk överstiger närvaroantalet vid det offentliga föredraget ofta 200 procent jämfört med förkunnarantalet. Somliga församlingar rapporterar fler bibelstudier än förkunnare. Engelsktalande bröder och systrar lär sig andra språk för att kunna hjälpa till på detta snabbt växande fält.

Avdelningskontoret i USA är ovanligt i det avseendet att Betellokalerna ligger på tre olika ställen, i Brooklyn, Patterson och Wallkill. För att odla frukt åt Betelfamiljen finns det lantgårdar nära South Lansing i staten New York och i Immokalee i Florida. Sammanlagt uppgår Betelfamiljens medlemmar i USA till 5 465.

För närvarande finns det 109 avdelningskontor världen runt. Anordningen att ha en kommitté för varje avdelningskontor, som sörjer för vännernas andliga behov i olika länder, har fungerat sedan 1976. Dessa kommittéer följer den skriftenliga inriktning och ledning som ges av den styrande kretsen. Avdelningskontorets kommitté har ansvaret att ha uppsikt över predikandet av de goda nyheterna på det distrikt som tilldelats avdelningskontoret. Kommittén ägnar nödvändig tillsyn över de kristna församlingarna, missionärerna och pionjärerna. Den organiserar också församlingarna i kretsar och områden och ger rekommendationer till den  styrande kretsen om förordnanden av krets- och områdestillsyningsmän, medlemmar av Betelfamiljen och elever till Gileadskolan. Förutom att ha allmän översikt över tjänsten på fältet sörjer avdelningskontorets kommitté för att organisera arbetet vid Betel. Det råder inget tvivel om att Jehovas rika välsignelse har vilat över denna anordning.

Översättning för att fylla stora behov

Under de senaste åren har en strid ström av publikationer blivit tillgängliga på ett ständigt växande antal språk. Bakom kulisserna anstränger sig hundratals hårt arbetande översättare för att framställa publikationer som är korrekta, förståeliga och njutbara att läsa.

Ett grundläggande behov för Guds folk är att ha en tillförlitlig bibelöversättning. Därför har Nya Världens översättning nu getts ut på 44 språk. På 29 av dessa är hela Bibeln översatt. Under det gångna tjänsteåret har översättningen av de kristna grekiska skrifterna fullbordats på tre afrikanska språk – cibemba, igbo och lingala – och hela Bibeln gavs ut på afrikaans.

De utgåvor av Bibeln som kommit på senare tid har varit mycket uppskattade. Från Europa rapporteras det: ”Förkunnare som bearbetar det kinesiska fältet är framför allt glada över att ha Bibeln på sitt eget språk, och de säger att den betraktas som en ’superöversättning’.” I Canada utbrast några studerande kineser: ”Den här Bibeln måste vara översatt av kineser! Vi kan förstå den utan några problem!” En kvinna i Sydafrika som talade xhosa frågade: ”Var fick du tag på den här Bibeln som är så lätt att förstå?” En broder i Albanien konstaterade: ”Uttryckssättet i Nya Världens översättning gör att Jehovas tankar når hjärtat.” En förkunnare i Kroatien skrev: ”Jag kan lättare skapa mig en bild av det jag läser,  och det känns som om det är mina egna ord. Den nya översättningen låter så enkel och naturlig, och ändå så vis. Nu kan jag mera helt och fullt förstå hur vackert Jehovas budskap och hans undervisning är.”

Det behövs fortfarande litteratur som behandlar de grundläggande sanningarna för att kunna sprida de goda nyheterna om Guds kungarike till ”alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Upp. 7:9) Under de senaste åren har broschyrer på lahu, ett språk som talas av stamfolk i norra Thailand och närliggande länder, haft god verkan. En missionär skrev: ”Broschyren Vad kräver Gud av oss? är helt klart det bästa redskapet på lahu. Den har fått stor spridning.” Vad har resultatet blivit? ”Vi är inbjudna till många byar, men på grund av de stora avstånden och vägförhållandena har vi inte haft möjlighet att besöka alla. Matteus 9:37 stämmer verkligen i vårt fall. Vi fick till exempel höra att i en avlägset belägen by, omkring 16 mil norr om Chiang Mai, har en intresserad kvinna själv regelbundet undervisat en grupp föräldralösa barn i broschyren Vad kräver Gud av oss?”

I USA får många indianer höra sanningen på sitt modersmål. Flera publikationer finns nu på navajoindianernas språk, däribland en kassettutgåva av broschyren Vad kräver Gud av oss? En förkunnare skrev: ”Vid Navajo Mountain, längst bort på vårt distrikt, bor en man som har varit fårherde. Han är i åttioårsåldern, och hans syn är inte längre så bra. Hans sondotter frågade om han ville lyssna på en kassett  om Bibeln på navajo. Det ville han gärna, så han steg upp ur sin sjuksäng och satte sig i soffan för att lyssna. Ni skulle ha sett hans ansiktsuttryck när han fick höra bibelställen läsas på sitt eget språk. Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Sedan sade han ’Nizhoni’, som betyder ’vackert’.”

I Moçambique har man gett ut publikationer på fem av landets språk. För att hjälpa läsarna att få nytta av publikationerna har man också gett ut broschyren Apply Yourself to Reading and Writing på dessa språk, och just nu pågår en omfattande kampanj för att lära människor att läsa och skriva. Detta gjorde så stort intryck på Moçambiques president, Chissano, att han uttryckte sitt helhjärtade stöd för vår bibliska undervisning och vårt arbete med att undervisa i läsning och skrivning.

Tidskrifterna Vakttornet och Vakna! ges nu ut på 146 respektive 87 språk – de är verkligen internationella. Över hela världen är de mycket uppskattade för sitt andliga och upplysande innehåll. Som exempel kan nämnas ögruppen Kiribati i Stilla havet som har omkring 80 000 invånare. Det finns mindre än 100 Jehovas vittnen där, men under de senaste åren har de varje månad nitiskt spridit i genomsnitt 20 tidskrifter var. De 1 200 förkunnarna i Bulgarien lämnade över 100 000 tidskrifter i april 2002.

Det råder inget tvivel om att Jehova rustar sitt folk så att de kan utföra det arbete han har gett dem. Över hela jorden utförs nu detta arbete på en mängd olika språk. (Fil. 4:20)

 Överlämnande av avdelningskontor

Under tjänsteåret 2002 ägde ett överlämnande av ett avdelningskontor rum på den vackra karibiska ön Trinidad. Ett avdelningskontor överlämnades åt Jehova på Trinidad 1985, men sedan dess har landet haft en ökning av förkunnare med 94 procent. Följaktligen behövde avdelningskontoret i stor omfattning rustas upp, och en tillbyggnad uppfördes som fördubblade golvytan. Nu har avdelningskontoret nya bostadsrum, kontor, ett bibliotek, en reception,  en matsal och ett kök. Rikets sal som ligger intill har också renoverats och utvidgats. Detta projekt verkställdes helt av inhemska frivilliga.

Den 29 september 2001 samlades omkring 220 delegater från 14 länder och 695 inhemska bröder och systrar till överlämnandet. De lyssnade på de stimulerande rapporterna om verkets teokratiska historia, däribland den andel som Evander J. Coward och William R. Brown haft. Flera utländska missionärer, bland dem en 88 år gammal syster  som fortfarande är reguljär pionjär, berättade några rörande erfarenheter om sina distrikt på Trinidad för mer än 50 år sedan.

Stephen Lett från den styrande kretsen höll överlämnandetalet. I det han utvecklade temat ”Vi uppskattar Jehovas forna och nuvarande hus av tillbedjan”, betonade han att det är människor, inte byggnader, som tillber Jehova. Därför uppmanade broder Lett kärleksfullt bröderna att vara uppskattande tillbedjare genom sin lydnad och sitt uppförande.

Dagen därpå hölls ett möte i staden Port of Spain för dem som inte fick plats vid själva överlämnandeprogrammet. Mer än 13 000 var närvarande. På den närbelägna ön Tobago lyssnade mer än 300 vänner på programmet genom en telefonsammankoppling. Broder Lett höll talet ”Skydda ditt förhållande till Jehova genom att uppodla ödmjukhet”. Alla de närvarande kunde inte annat än ”uppfyllas av glädje” över överlämnandet av avdelningskontorets utvidgade byggnad. (5 Mos. 16:15)

Nyligen har man också utvidgat avdelningskontoret i Tjeckien. Samuel F. Herd från den styrande kretsen reste dit för att överlämna en Betelbyggnad, ett annex och två sammankomsthallar. Överlämnandeprogrammet ägde rum lördagen den 4 maj 2002, och 2 125 var närvarande för att lyssna till broder Herds tal. Följande dag hölls ett särskilt möte, och 5 286 kunde glädja sig åt broder Herds uppbyggande tal ”Vi får ny kraft och blir inte trötta”. Vännerna i Tjeckien blev mycket uppmuntrade av programmen.

Världen runt bemannas dessa avdelningskontor av sammanlagt 19 823 förordnade Ordets förkunnare. Alla är medlemmar av Den världsvida Orden av Jehovas vittnen i särskild heltidstjänst.

 [Tabell/Bilder på sidorna 12, 13]

NÅGRA HÄNDELSER UNDER TJÄNSTEÅRET 2002

1 september 2001

11 september: World Trade Center läggs i ruiner.

29 september: Överlämnande av avdelningskontoret på Trinidad.

20 november: Ny omgång av Skolan i Rikets tjänst börjar.

1 januari 2002

17 januari: Vulkanutbrott i Kongo.

 4 april: Rättegång i Moskva för att förbjuda Jehovas vittnen skjuts upp.

1 maj 2002

4 maj: Överlämnande av avdelningskontoret i Tjeckien.

9 maj: Minnestavla avtäcks till minne av Jehovas vittnen som led i de nazistiska koncentrationslägren.

17 juni: USA:s högsta domstol försvarar rätten att få predika från dörr till dörr utan att först skaffa tillstånd för det.

31 augusti 2002

31 augusti: 6 304 645 förkunnare i 234 länder och områden.

[Bilder på sidan 11]

Ovan: Vid sådana här katastrofer visar våra bröder och systrar Kristuslik kärlek

[Bild på sidan 11]

Nedan: Denna Rikets sal i Rwanda tjänade som flyktingläger

[Bild på sidan 22]

Avdelningskontorets kommitté i USA (från vänster till höger): (sittande) John Kikot, Max Larson, George Couch, Maxwell Lloyd; (stående) Baltasar Perla, Harold Corkern, Leon Weaver, William Van De Wall, John Larson och Ralph Walls

[Bild på sidan 26]

”Nya Världens översättning” på afrikaans

[Bild på sidan 27]

”Vad kräver Gud av oss?” på navajo

[Bilder på sidorna 28, 29]

Deltagare från 14 länder förenade med lokala bröder och systrar vid överlämnandet av avdelningskontoret på Trinidad

[Bilder på sidan 29]

Bröder i Tjeckien gladde sig vid överlämnandet av en ny Betelbyggnad, ett annex och två sammankomsthallar