Höjdpunkter under det gångna året

MEDAN världen kastas in i den ena krisen efter den andra, kan Guds folk glädja sig åt en andlig besittning som hela tiden bara blir vackrare och bättre. (Mal. 3:12, 18) Denna utveckling påminner oss om det löfte Jesus gav till sina lärjungar strax före sin himmelsfärd: ”Jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:20)

Verksamheten under det gångna året ger ytterligare bevis för att Jesus uppfyller sitt trösterika löfte. Låt oss först begrunda den andliga festmåltid som Jehovas tjänare fick del av vid områdessammankomsterna ”Vandra med Gud”.

 Sammankomsterna ”Vandra med Gud”

Profeten Mika visade skillnaden mellan den rättfärdige och den orättfärdige när han sade: ”Alla andra folk vandrar vart och ett i sin guds namn, men vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt.” (Mik. 4:5) Som talaren förklarade i talet över sammankomstens tema, så sammanfattar dessa ord inställningen hos sådana trogna forntida Guds tjänare som Enok och Noa, vilka vandrade med Gud i en mycket orolig tid. (1 Mos. 5:22–24; 6:9, 22) Det är verkligen ett privilegium att få vandra i deras fotspår!

Stärkte sammankomsten dig i ditt beslut att fortsätta att ”vandra” i Jehovas namn? Varför inte friska upp ditt minne genom att gå igenom dina anteckningar från sammankomsten? Det kommer att hjälpa dig att få bestående nytta av programmet.

Ny litteratur vid sammankomsten

Finns det människor på ditt distrikt som talar andra språk? Då kanske du redan har använt broschyren Goda nyheter för människor av alla nationer. Den har getts ut i tre olika versioner, på 32, 64 och 96 sidor, för att passa språkbehoven i olika länder. Se därför till att ha med dig detta nya fina redskap i din tjänsteväska. Och om du träffar på någon som talar ett obekant språk, följ då de tre steg som nämns på sidan två i broschyren. Det kan komma att rädda liv!

I överensstämmelse med årstexten för 2004, ”Var ständigt vaksamma. Visa er redo”, presenterades broschyren Var ständigt vaksamma! under det sista talet den andra dagen. (Matt. 24:42, 44) Må den här broschyren hjälpa många fler att inse tidens allvar och tänka allvarligt på framtiden och på de dramatiska händelser som väntar. Och må den också, som talaren sade, hjälpa oss alla att klara av livets alla  påfrestningar och bekymmer och att bevara vår andliga balans när vi möter prövningar.

Skolan för resande tillsyningsmän

Under de senaste sex åren har det hållits 13 klasser av Skolan för resande tillsyningsmän vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York, och över 600 krets- och områdestillsyningsmän från Canada och USA, inbegripet Alaska och Hawaii, har deltagit. Under tjänsteåret 2004 utökades skolan mycket och hölls även vid 87 andra avdelningskontor. Till 23 av dessa avdelningskontor inbjöds elever från andra länder än värdlandet. Tyskland inbjöd till exempel bröder från Israel, Makedonien, Schweiz, Turkiet och Österrike. Portugal hade elever från Luxemburg och från sådana ögrupper och öar som Azorerna, Madeira, Kap Verde och São Tomé och Príncipe. Kenya välkomnade resande tillsyningsmän från Etiopien, Rwanda, Tanzania, Uganda och andra afrikanska länder.

Kursen behandlar alla sidor av krets- och områdestillsyningsmännens arbete. Målet är att hjälpa dessa hårt arbetande bröder att än bättre kunna fullgöra alla sina uppgifter, däribland att undervisa i församlingarna och vid sammankomster och att ta ledningen i arbetet med att evangelisera. (2 Tim. 2:2; 4:5; 1 Petr. 5:2, 3) Kursen uppmuntrar dem också att bevara sin egen andlighet och att med urskillning och insikt tillämpa bibelställen när de hjälper andra.

Genom att de flesta klasser hålls vid avdelningskontor kan de resande tillsyningsmännen och deras hustrur få en inblick i Betellivet. En klass skriver: ”Betelrutinen var till andlig nytta för oss. Vi tyckte mycket om programmet för morgontillbedjan, där det ingår läsning ur Bibeln och ’Årsboken’. Trots alla våra hemuppgifter var vi också med vid  Betelfamiljens Vakttornsstudium på måndagskvällarna och kunde glädja oss åt det goda umgänget.”

Den första timmen efter lunch varje dag får några bröder i tur och ordning arbeta vid avdelningen Tjänst på fältet. Där får de lära sig hur de än bättre skall kunna samarbeta med avdelningskontoret och tillämpa de anvisningar de får och att än bättre och mer korrekt skriva sina rapporter.

Varje fredag är eleverna med på en föreläsning tillsammans med sina hustrur. Föreläsningarna innehåller andlig uppmuntran som är särskilt avsedd för dessa lojala systrar. De får till exempel påminnelser om att fortsätta att som hustrur underordna sig sina män och att stödja dem genom att samarbeta med systrarna i församlingarna. En resande tillsyningsman liknade dessa tal varje vecka vid ”en läcker andlig dessert”.

Skolan lägger naturligtvis stor tonvikt vid Bibeln, i synnerhet studieutgåvan av Nya världens översättning av Den heliga skrift. Så här sade en elev i Tyskland: ”Jag tänker från och med nu använda studieutgåvan i mitt personliga studium och vid församlingens möten. Först nu inser jag till fullo dess värde.” En broder i Storbritannien, som varit i resetjänsten länge, tyckte att både hans andlighet och hans förmåga att undervisa hade förbättrats genom den uppmärksamhet som ägnats åt Guds ord. Han skrev: ”Jag har fått lära mig att även om det kan vara bra med en lämplig illustration i ett tal, så är det viktigare att läsa och förklara bibelställena.”

Många elever skrev uppskattande om skolan. Så här skrev en broder i USA: ”Våra hjärtan flödar över av tacksamhet mot Jehova och hans organisation för den uppmuntran vi fått och för att vi blivit bättre rustade för vårt uppdrag. Må vi tjäna Jehova med större ihärdighet och djupare  uppskattning av hans vägar och med större kärlek till hans dyrbara får.” En elev i Frankrike skrev: ”Kursen gjorde mig mer medveten om behovet av att uppträda kärleksfullt mot våra bröder och systrar och att göra vårt bästa för att göra dem lyckliga i Jehovas tjänst.” En resande tillsyningsman i Portugal sammanfattade vad många kände: ”Skolan var det bästa jag varit med om i min teokratiska tjänst.”

En lärare säger så här: ”Det är ett privilegium och ett stort ansvar att få undervisa män som i sin tur skall ge anvisningar som påverkar tusentals bröders och systrars liv. Vi tror att nyttan av den här skolan med Jehovas välsignelse kommer att bli varaktig.” (Jak. 3:1)

Vid slutet av tjänsteåret 2004 hade över 1 700 resande tillsyningsmän gått igenom skolan, som hade hållits på 14 språk. Under tjänsteåret 2005 skall den fortsätta att hållas vid de större avdelningskontoren.

Utvecklingen på den juridiska fronten

Den 19 maj 2004 offentliggjorde Europadomstolen i Strasbourg i Frankrike sin dom i fallet Lotter v. Bulgarien. Paret Lotter, som tidigare var missionärer för Jehovas vittnen i Bulgarien, hade vänt sig till domstolen, eftersom regeringen på grund av deras religion hade försökt utvisa dem ur landet. De bulgariska myndigheterna gick med på att betala skadestånd till paret Lotter och att ändra sitt beslut att upphäva deras uppehållstillstånd. Myndigheterna gick också med på att tydligt tillkännage att Jehovas vittnen är lagligt erkända i Bulgarien, där de blev officiellt inregistrerade som ett trossamfund 1998.

Den 16 december 2003 dömde Europadomstolen till fördel för Séraphine Palau-Martínez. Med sex röster mot en fastslog domstolen att Frankrike hade kränkt syster Palau-Martínez rättigheter med avseende på hennes familj. Hon  hade gått till Europadomstolen efter att ha förlorat vårdnaden om sina två barn. Franska domstolar hade beslutat att det var bäst att inte utsätta barnen för Jehovas vittnens, enligt deras mening, hårda och intoleranta barnuppfostran. I sin dom meddelade Europadomstolen att de franska domstolarna hade fattat sina beslut utan att vägledas av barnens verkliga levnadsförhållanden och av vad som var bäst för dem och att deras beslut återspeglade religiös diskriminering.

I Georgien har Jehovas vittnen i åratal fått utstå pöbelangrepp anstiftade av religiösa fanatiker, av vilka några har satts i fängelse. Men 2004 kunde Jehovas vittnen under fridfulla förhållanden vara med vid områdessammankomsten ”Vandra med Gud”. Utgivningen av Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna på georgiska kom som en glad överraskning för vännerna. Och den 28 november 2003 registrerade justitiedepartementet i Georgien avdelningskontoret av Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania i landet. Georgiens högsta domstol hade 1998 beslutat att upphäva den lagligen inregistrerade sammanslutning som då användes av Jehovas vittnen, men nu är till brödernas glädje en ny sammanslutning officiellt erkänd.

Men det finns fortfarande ett antal fall i Georgien som inte är avgjorda i Europadomstolen. Det är dock glädjande att se att situationen för våra bröder i Georgien förbättras.

 Sedan 1990 har bröderna i Tyskland förgäves försökt få vårt trossamfund inregistrerat som en sammanslutning med särskild officiell status. När Förbundsrepublikens förvaltningsdomstol krävde att Jehovas vittnen skulle ha en högre standard av lojalitet mot ”kejsaren” än vad lagen kräver, upphävde Förbundsrepublikens författningsdomstol detta beslut som varande i strid med grundlagen och skickade tillbaka fallet för att tas upp på nytt. (Mark. 12:17) Den 25 mars 2004 tog den första domstolen åter upp fallet. Domstolen ville ha mer upplysningar om vår syn på blodet, barnuppfostran, uteslutning och neutralitet. Den presiderande domaren sade att förvaltningsdomstolen måste grunda sin dom på tillförlitliga fakta, dvs. på statistik och officiella dokument, och inte på tvivelaktiga citat från Internet och brev från personer som vill hämnas på någon.

I ett formulär för rekrytering till det militära i Grekland hade man med ”kiliast eller jehovist” som ett alternativ på listan över religiösa samfund. Eftersom avdelningskontoret i Grekland ansåg att dessa uttryck var nedsättande, lämnade man in ett klagomål hos försvarsdepartementet. Den 24 mars 2004 skrev departementet till Jehovas vittnen och sade att deras avsikt inte hade varit att vara kränkande och att man redan hade ”rättat till det felaktiga uttrycket”. Nu lyder uttrycket: ”Kristna Jehovas vittnen”.

Peru har i årtionden erkänt Jehovas vittnen som ett religiöst samfund. Men i november 1997 började utbildningsdepartementet avslå vår begäran om skattebefrielse för vår litteratur och kräva stora summor pengar innan tullen lämnade ut litteraturen. Fallet gick till domstol. Den 11 december 2003 dömde så domaren till fördel för Jehovas vittnen. Hon förklarade att departementets handlande var ”godtyckligt, absurt och ofattbart”. Hon sade att tjänstemännen hade  handlat ”diskriminerande och kränkande”. Problemet med import av litteratur löstes snabbt.

Puerto Rico, en självstyrande del av USA, har en lag som tillåter att man med hjälp av portar, murar och säkerhetsvakter utestänger allmänheten från offentliga bostadsområden. Detta hindrar vår förkunnartjänst. Polisen har till och med fört bort förkunnare från vissa områden. Försök att lösa problemet utan att gå till domstol har misslyckats. Man har nu gått till domstol med en begäran om att lagen förklaras vara emot konstitutionen och ett brott mot religionsfriheten och yttrandefriheten. Målet är ännu inte avgjort.

Den 28 oktober 2003 bekantgjorde Bukarests appellationsdomstol dom nummer 1756, i vilken den ålade regeringen i Rumänien att ta med Jehovas vittnen på en lista över erkända trossamfund. Den 6 februari 2004 publicerade den officiella tidningen i sitt 112:e nummer en lista över ”lagligen erkända trossamfund i Rumänien”. Där var också Jehovas vittnen med.

Den 21 mars 2004 frikände en domstol i Söul i Sydkorea tre bröder från anklagelser att ha begått brott när de av religiösa skäl vägrade militärtjänst. Det är första gången som en domstol i det landet har erkänt att det är en medborgerlig rättighet att vägra bära vapen. Hundratals av våra bröder i Sydkorea sitter för närvarande fängslade för ”brottet” att ”smida sina svärd till plogbillar”. (Jes. 2:4) Tyvärr har både den högsta domstolen och författningsdomstolen vägrat att tillämpa det grundlagen säger om religionsfrihet för att skydda våra bröder. Men det kom nyligen ett lagförslag om att alla som är i den ålder att de kan bli inkallade till militärtjänst i stället skall kunna få utföra civiltjänst. (Ords. 21:1)

I USA fortsätter högsta domstolens utslag i fallet Watchtower ... v. Village of Stratton att vara till nytta för Jehovas  vittnen i deras tjänst från dörr till dörr. Som exempel kan nämnas att polisen i ett samhälle i staten New York fortsatte att kräva tillstånd av vittnena innan de kunde gå från hus till hus. Men sedan polischefen hade blivit underrättad om situationen och domstolsutslaget skrev han: ”Jag skäms över hur mina poliser har handlat i det här fallet, och jag vill be om ursäkt för eventuella olägenheter det här kan ha skapat.”

I ett samhälle i staten Illinois beordrade man polismyndigheten att meddela alla poliser och annan personal att Jehovas vittnen till följd av ett beslut i högsta domstolen inte behövde något tillstånd för att gå från dörr till dörr. I anvisningarna sades det: ”De behöver inte meddela oss när de är ute och predikar.”

Den 8 oktober 2003 dömde högsta domstolen i staten Iowa till fördel för Lester Campbell i ett fall som rörde hans vägran att ta emot blod. Broder Campbell begärde skadestånd för att han fått en transfusion med sitt eget blod efter en operation, och det trots att han både skriftligen och muntligen hade vägrat detta. Den lägre domstolen hade dömt till fördel för kirurgen och sjukhuset, men Iowas högsta domstol upphävde den domen och förklarade att Lester Campbell inte behövde någon medicinsk expert för att fastställa att en transfusion utan hans medgivande inte motsvarade standardbehandlingen. Den fastställde också att han skulle få skadestånd.

Förbudet i Moskva och dess följder

Den 26 mars 2004 förbjöd en lokal domstol i stadsdelen Golovinskij i Moskva i Ryssland all Jehovas vittnens verksamhet i Moskva och beslöt att deras juridiska organ skulle avskaffas. Den här domen överklagades. Den 16 juni 2004 fastställdes domen i en högre domstol i Moskva, och förbudet och avskaffandet av deras juridiska organ trädde i  kraft. Bröderna har överklagat till Europadomstolen och hoppas att fallet snart skall tas upp på grund av alla de olägenheter som förbudet har skapat.

Men förbudet har inte slagit ner modet på bröderna. Det har faktiskt sporrat många till att göra mer i Jehovas tjänst. Deras nitälskan får oss att tänka på det aposteln Paulus skrev när han var fånge i Rom: ”Mina omständigheter har lett till framgång för de goda nyheterna.” (Fil. 1:12)

I mars 2004 hade man 136 034 förkunnare, det högsta antalet någonsin, och man ledde 136 903 bibelstudier. För första gången på sju år översteg antalet bibelstudier antalet förkunnare. Och mellan mars och juni fick avdelningskontoret in över 1 000 ansökningar om reguljär pionjärtjänst, och i april hade man 15 489 reguljära pionjärer, det högsta antalet någonsin. Avdelningskontoret meddelar att ”domstolsutslaget den 16 juni endast har tjänat till att sporra våra bröder till mer verksamhet”. Det har också fått andra, däribland icke troende äkta män, att börja vara med vid mötena.

Avdelningskontoret skriver att en universitetsstuderande från USA, som råkade vara i Ryssland under rättegången, begav sig till avdelningskontoret, som ligger utanför Sankt Petersburg, för att ta reda på mer om situationen. Han blev imponerad av hur ren anläggningen var och det välkomnande han fick. Häpen över att någon ville förbjuda Jehovas vittnen bad han om litteratur och videofilmer att ta med sig hem till Kalifornien för att visa sina lärare vid fakulteten för religiösa studier.

Sammankomsterna i Moskva förlöpte lugnt

Den 11–13 juni, omedelbart före domstolens ogynnsamma utslag, hölls två sammankomster i Moskva med temat  ”Vandra med Gud”, den ena av dem på ryskt teckenspråk. Sammankomsterna skulle egentligen ha hållits efter rättegången, men avdelningskontorets kommitté hade lyckats få rättegången uppskjuten. Bröderna rapporterar att sammankomsterna förlöpte lugnt och att stadens myndigheter samarbetade. De poliser som tjänstgjorde vid ingångarna till stadion hade faktiskt blivit tillsagda av sina överordnade att inte röka eller använda svordomar när de släppte in människor på stadion.

På Moskvas tunnelbana anklagade en man falskeligen en liten grupp systrar för att ha stulit pengar från honom. Han krävde att de skulle följa med honom till polisstationen. Där anklagade han inte bara systrarna utan, som han sade, alla ”sekteristerna” för att medvetet orsaka trafikstockningar för att de skall kunna råna människor. Polisen vände sig då till systrarna och frågade: ”Vilka är ni?”

Systrarna pekade på sina sammankomstmärken och sade: ”Vi är Jehovas vittnen på väg till vår sammankomst.”

Polisen vände sig då till mannen och sade: ”Jehovas vittnen stjäl inte. Ni måste be dem om ursäkt, eftersom ni har förolämpat dem.” Polisen vände sig sedan till systrarna och sade: ”Skynda er nu till er sammankomst.” Men till mannen sade han: ”Men ni stannar här, jag vill fortsätta vårt samtal.”

Som mest var 21 291 med vid sammankomsten på stadion, och 497 blev döpta. Vid den andra sammankomsten, som hölls på teckenspråk i en Rikets sal, var 929 närvarande, och 19 blev döpta.

Man tar itu med den svåra situationen i Haiti

Under 2004 drabbades önationen Haiti av politiska oroligheter, våld, varubrist och stigande priser. I maj drabbades man dessutom av katastrofala översvämningar, som dödade över 1 500 personer och gjorde tusentals hemlösa. Inget  vittne dog, men många förlorade allt de ägde, däribland sina hus.

Men bröderna styrktes av det tydliga beviset på Jehovas hjälp och vägledning och av den kärleksfulla omtanken från den styrande kretsen och det internationella brödraskapet. Kärleken tog sig sådana praktiska uttryck som att man skickade mat och proviant till offren för katastrofen. De inhemska bröderna hjälpte naturligtvis också varandra att skaffa mat och andra förnödenheter.

Vid avdelningskontoret följde man noga utvecklingen i landet för att kunna ge församlingarna vägledning. När till exempel våldet ökade i huvudstaden Port-au-Prince, rådde avdelningskontorets kommitté de äldste att hålla de möten som normalt skulle ha hållits söndagen den 29 februari en dag tidigare. Den rekommendationen visade sig vara förståndig, eftersom Haitis belägrade president just den söndagen avgick och gick i exil. Enligt en nyhetsrapport ”hördes skottlossning överallt i huvudstaden, och det utbröt kaos”. Avdelningskontoret skriver: ”Ingen hade kunnat förutse att detta skulle hända. Det skulle ha varit omöjligt att hålla möten den söndagen. Vi tackar Jehova för våra bröders säkerhet.”

Under den här oroliga tiden upprättade polis, rebellstyrkor och även plundrare vägspärrar, och regeringen utfärdade nattligt utegångsförbud. Men församlingarna hade redan innan utegångsförbudet infördes anpassat sina mötestider, så att alla skulle kunna komma hem välbehållna före mörkrets inbrott. Många församlingar rapporterade en ökning av antalet närvarande vid mötena!

Bröderna var också ivrigt upptagna i tjänsten på fältet, något som imponerade på deras grannar. Några sade: ”Det känns lugnande att se er vara ute och predika som vanligt.”  Förkunnarna var naturligtvis mycket försiktiga och höll varandra underrättade om var man tryggt kunde gå i tjänsten.

Vår kristna identitet är ett skydd

Avdelningskontoret i Haiti skriver: ”Många av våra bröder har undgått att bli slagna och rånade, eftersom de är kända i sitt grannskap och man vet att de är politiskt neutrala.” Ett missionärspar stoppades vid tre vägspärrar av grupper av beväpnade ligister. Missionärerna gjorde då två saker: De talade om att de var Jehovas vittnen, och de bad både tyst och högt. Vid alla tre vägspärrarna var det någon som tog dem i försvar och sade att Jehovas vittnen var bra människor som inte blandade sig i politik. Paret kom hem välbehållna.

Beväpnade styrkor stoppade också medlemmar av Betelfamiljen. I likhet med missionärerna talade dessa bröder också om att de var Jehovas vittnen, och de bad till Jehova, vilket ledde till liknande resultat. Vid ett tillfälle sade en rånare: ”Gå i frid och be för oss!” En betelit stoppades vid en av polisens vägspärrar för att man ville söka igenom hans bil och se om han hade vapen. Brodern sade: ”De enda vapen jag har är Bibeln och tidskrifterna Vakttornet och Vakna!” Polisen log och vinkade i väg honom. Därefter kände de igen hans bil och lät honom passera utan att ställa några frågor.

Avdelningskontoret rapporterade att förhållandena under de följande månaderna hade blivit lite lugnare. Men det var fortfarande svårt, och förhållandena var spända. Därför fortsatte bröderna att vara försiktiga.

Tryckeriverksamheten i USA effektiviseras

Efter anvisningar från den styrande kretsen började man 2002 omorganisera tryckeriverksamheten till fem stora  geografiska områden: Afrika, Asien, Europa, Nordamerika och Sydamerika. Detta har lett till att avdelningskontorens anläggningar har blivit bättre utnyttjade, även de i USA, som nu har en mindre belastning.

Under 2004 flyttades all tryckning, bindning och distribution till Wallkill i staten New York. Planritningen och konceptet presenterades för myndigheterna den 6 augusti 2002. Ett möte för allmänheten hölls den 3 september, och därefter fick man slutligt godkännande. Vid årsmötet för Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania den 5 oktober 2002 meddelades det att den styrande kretsen hade godkänt att man förlade tryckeriverksamheten till Wallkill. Man beställde två nya tryckpressar av märket MAN Roland Lithoman, och den nya byggnad där pressarna skulle stå planerades vara färdig i februari 2004.

 Hur skulle detta jätteprojekt hinna bli färdigt på bara 14 månader? Bröderna hoppades på att Jehova skulle leda det hela och få bröder att villigt ställa sig till förfogande. Denna förtröstan blev belönad. Arbetet på byggplatsen började i februari 2003, och tillbyggnaden till tryckeriet var färdig i september. Den första av de tre pressar som redan fanns i Wallkill monterades ner och sattes upp i den nya tillbyggnaden i december. De två nya pressarna kom i april och maj 2004 och började användas i juni och juli. I september var alla fem pressarna i gång.

Tidigare hade binderiet upptagit 11 våningar i tre byggnader vid anläggningen på Adams Street i Brooklyn. Nu ligger hela binderiet på en våning i Wallkill och upptar 58 procent mindre utrymme. I juli 2004 började man tillverka häftade böcker. Senare samma månad lämnade de första böckerna med hårda pärmar en ny bokbinderilinje, som är över 400 meter lång och består av 33 maskiner sammankopplade med 70 transportband. Signaturerna till böckerna hanteras endast en gång vid början av linjen. Bokbinderilinjen för böcker med hårda pärmar binder 120 böcker i minuten, och det behövs endast 25 personer till att sköta den, en personalminskning med 66 procent. I oktober 2004 var hela binderiet i full gång.

Från november 2004 har den nya litteraturavdelningen i Wallkill behandlat församlingarnas litteraturbeställningar genom ett nytt datoriserat system som upptar 45 procent mindre utrymme än dess föregångare i Brooklyn. Datorer räknar ut hur stora beställningarna är och väljer rätt storlek på kartongerna. På ett 800 meter långt transportband förs varje beställning till en plattform där man gör i ordning försändelserna för att skickas ut. Det finns också ett utrymme där närliggande församlingar lätt kan köra in och hämta sina beställningar.

 Vårt innerliga tack går till alla de bröder och systrar som har hjälpt till med det här projektet, dvs. beteliter, tillfälliga frivilliga arbetare, grupper av bröder som arbetar under ledning av regionala byggnadskommittéer från fem stater och bröder som frikostigt har bidragit med utrustning och material från sina egna firmor. Vi vill naturligtvis också tacka alla de ”glada givare” som har gett ekonomiskt stöd. (2 Kor. 9:7, 11)

Förändringar i Brooklyn

På grund av att tryckeriet, binderiet och distributionen har flyttat till Wallkill har det skett förändringar vid Betel i Brooklyn. Det var ett känsloladdat och historiskt ögonblick när Max Larson, tryckeritillsyningsman i över 60 år, på kvällen den 29 april 2004 stängde den sista tryckpressen i Brooklyn, vilket avslutade 84 år av tryckning där. Binderiet stängdes några veckor senare.

Eftersom den styrande kretsen visste att dessa förändringar skulle medföra att man behövde avsevärt mycket mindre golvyta i Brooklyn, meddelade man i juni 2003 att man kanske skulle sälja fastigheten på Furman Street 360. Kontraktet blev klart den 18 juni 2004. Tvätten, kontoren och verkstäderna som legat i denna byggnad på närmare 100 000 kvadratmeter flyttas till de tomma lokalerna på Adams Street 117.

Och byggnaden vid Columbia Heights 107 genomgår nu en stor renovering. Bostadsdelen planeras vara färdig under senare delen av 2005 och hela projektet i september 2006. I den renoverade byggnaden skall över 300 medlemmar av Betelfamiljen bo, och där skall också finnas kontor, en butik, en Rikets sal, ett bibliotek, en foajé, en tvättstuga och en ny trädgård.

 Redo för världsomfattande tillväxt

Brasilien, Japan, Mexico, Storbritannien och Sydafrika har också fått nya tryckpressar av märket MAN Roland Lithoman. Avdelningskontoret i Storbritannien var först med att installera den nya pressen, som kom i juli 2003 och började trycka i oktober. Den trycker 750 000 tidskrifter om dagen, 1,5 miljoner om man arbetar tvåskift, vilket är nästan tre gånger så mycket som den gamla pressen.

De nya pressarna kan också trycka signaturer till biblar och andra publikationer. Vid avdelningskontoret i Sydafrika har man till exempel redan tryckt signaturer till Nya världens översättning på sesotho, ett språk som talas i södra Afrika. Avdelningskontoret i Japan rapporterar att det tidigare tog en hel dag att ställa om en press från att trycka små böcker till stora. Nu går det på bara en timme. Och nu går det att trycka en miljon traktater på fem timmar, i stället för som tidigare på tio dagar. Under sina tre första månader tryckte pressen i Japan 12 miljoner traktater, 12 miljoner tidskrifter och broschyrer, 240 000 böcker och 48 000 biblar.

Andra nya och automatiserade maskiner skär, räknar, buntar, sätter på etiketter och slår in litteraturen. Man gör tryckplåtar snabbare och bättre genom en metod där man går direkt från dator till tryckplåt. Metoden gör att man inte behöver någon film, vilket förkortar processen. Avdelningskontoret i Storbritannien rapporterar att alla dessa förbättringar inte bara har ökat produktionen, utan också har gjort att man har kunnat minska personalstyrkan.

Till Tyskland för utbildning

Grupper från sex avdelningskontor fick åka till firman MAN Roland i Tyskland för att få utbildning. På grund av sin erfarenhet av att utbilda tryckare som inte var vittnen trodde instruktörerna att bröderna skulle betrakta sin tid  där mer eller mindre som semester. Därför blev de både förvånade och imponerade av hur samvetsgranna bröderna var. För att få ut mesta möjliga av kursen bad bröderna faktiskt att få börja tidigt och arbeta till sent.

Språket var en utmaning för några av lärlingarna, eftersom både den muntliga undervisningen och instruktionsböckerna var på engelska. Delegationen från Japan var framsynta nog att förbättra sin engelska innan de for till Tyskland. Många övergick till och med under en tid till en engelsktalande församling.

Beteliter avger ett gott vittnesbörd

När pressarna senare kom till avdelningskontoren satte mekaniker från företaget MAN upp dem med hjälp av Betelpersonal. Vid alla sex avdelningskontoren hade den glada och sunda miljön vid Betel en god inverkan på dessa arbetare, som inte var vittnen. En man som arbetade med att sätta upp pressen i London sade till bröderna: ”I går kväll när jag kom hem fick jag se min granne arbeta i sin trädgård. Jag har egentligen aldrig gillat honom, men den här gången pratade jag med honom i 20 minuter och upptäckte att han faktiskt är en riktigt trevlig kille.” Samme mekaniker tillade att hans fru hade lagt märke till hans förändrade inställning och uppförande. Hon hade sagt: ”Du är vänlig, och du ler och hälsar på folk.”

Han hade svarat: ”Jag har arbetat med vittnena i sex veckor, och under de två senaste veckorna har jag inte svurit en enda gång. Och jag hoppas att jag aldrig mer kommer att göra det.”

När monteringen vid avdelningskontoret i London var klar, ringde en chef från MAN till avdelningskontoret och tackade för det sätt varpå bröderna hade tagit hand om firmans personal. Han sade att arbetet hade gått perfekt.

 Vid några avdelningskontor ordnade man med en matsal i tryckeriet för dem som satte upp den nya pressen. Att bli serverad lunch av snyggt klädda servitörer var en ny upplevelse för många, i synnerhet för dem som inte var vittnen. En mekaniker i Japan hade aldrig sett ett så rent och välordnat tryckeri som det vid avdelningskontoret. Han sade: ”Det finns ingen bättre plats i världen att arbeta på.” Han uppskattade också brödernas ärlighet. Inte på något annat ställe skulle han ha vågat lägga ifrån sig sina verktyg, övertygad om att de inte skulle bli stulna. Eftersom han ville veta mer om Jehovas vittnen, tog han emot en del litteratur och fick en guidetur på avdelningskontoret.

Bröderna i Mexico inbjöd MAN-mekanikerna till Åminnelsen. Fyra av dem ville komma. Men eftersom de inte hade lämpliga kläder för tillfället, ville de köpa kostymer. Så en  betelit följde med dem för att handla. Bröderna gav männen var sin bibel och hjälpte dem sedan under talets gång att slå upp bibelställena. Efter mötet fotograferade mekanikerna och log så mycket att många i församlingen trodde att de var beteliter från Tyskland.

Vid alla avdelningskontoren fick också lokala entreprenörer och leverantörer ett fint vittnesbörd. En entreprenör i USA skrev: ”Jag är djupt imponerad av er organisation och i synnerhet av människorna. Jag tror aldrig att jag har haft så trevligt vid något byggnadsprojekt som vid det hos er. Er organisation ger mig hopp om en framtid för mänskligheten. Om entusiasm och omtanke kunde buteljeras och säljas, så skulle er grupp förvisso ha en produkt som alla skulle vilja köpa.”

En man som levererade rör till den nya pressen i Mexico var häpen över den rofyllda atmosfären vid avdelningskontoret. Han ställde många frågor, och nu studerar han och hans familj Bibeln och gör fina framsteg. Förmannen för en grupp byggnadsarbetare från orten kom med en ovanlig begäran, när han sade: ”Vanligtvis ger man oss dricks för att visa sin uppskattning av vårt arbete, men har ni något emot att i stället ge oss var sin bibel? Av det jag har sett här, så tror jag att kunskap i Bibeln är av större värde än pengar.”

Överlämnandet av avdelningskontoret i Indien

”Den 7 december 2003 var den länge efterlängtade dagen inne”, skriver avdelningskontoret i Indien. ”Då överlämnades vårt nybyggda avdelningskontor i Bangalore i södra Indien.”

Anläggningen, som är på 30 000 kvadratmeter och ligger på en tomt på 17 hektar, är som en liten stad. Det är det första stora avdelningskontor i världen som har byggts av ett kommersiellt företag. Det har ett reningsverk för dricksvatten,  ett reningsverk för avloppsvatten och en generator för elektrisk ström. Anläggningen har 122 kontor, däribland 80 för översättare, en fin Rikets sal och ett stort tryckeri. De tre bostadsbyggnaderna har bekväma rum, en tvättstuga, en matsal och ett välutrustat kök. Hela projektet fullbordades på två år, och man använde i huvudsak lokala byggnadsmaterial.

Rikets verk började 1905 i Indien. Nu översätter och trycker man på 26 indiska språk. Vid överlämnandet berättade missionärer som har tjänat i Indien i årtionden uppmuntrande erfarenheter, och Stephen Lett från den styrande kretsen höll överlämnandetalet. Bland de 2 933 som var närvarande var 150 gäster från 25 andra länder.

Överlämnandet av avdelningskontoret i Filippinerna

”Vi vill att vårt arbete skall vara lika bra som Vakttornets!” Så sade några byggmästare som inte är vittnen i Manila, när de såg det fina arbetet i samband med avdelningskontoret i Filippinerna. När ett TV-team, som gjorde  en dokumentär om byggnormer, besökte stadsingenjören sade han: ”Om ni vill se en plats där man noggrant följer byggnormerna, så åk till Vakttornet.”

Bröderna byggde en ny tio våningar hög bostadsbyggnad och några andra byggnader och renoverade den bostadsbyggnad som byggts 1991. Varför behövdes denna utbyggnad? Från 1991 till 2003 steg antalet förkunnare med 34 000 och var nu lite över 144 000!

Överlämnandet ägde rum den 1 november 2003. Bland de 2 540 som var närvarande denna soliga lördagsförmiddag var Betelfamiljen, tidigare missionärer och andra gäster från 13 länder och över 2 000 inhemska bröder och systrar. Stephen Lett talade över temat ”Vi uppskattar Jehovas forna och nuvarande hus för tillbedjan”. Följande dag var sammanlagt 8 151 närvarande i Metro Manila sammankomsthall vid ett speciellt program för lokala pionjärer och äldste med fruar.

I hela världen arbetar sammanlagt 20 092 förordnade Ordets förkunnare vid sådana avdelningskontor. Alla är medlemmar av Den världsvida Orden av Jehovas vittnen i särskild heltidstjänst.

 [Ruta på sidorna 21, 22]

Kidnappad mitt på ljusa dagen

Vid middagstid fredagen den 19 mars 2004 gick Carl, ett 20-årigt vittne, längs en livligt trafikerad gata i Pétionville i Haiti, då plötsligt beväpnade svartklädda män tvingade in honom i en pickup, drog en huva över hans huvud och körde i väg i rasande fart. Carl berättar:

När vi stigit ur pickupen fördes jag till ett rum, där det fanns andra offer, av allt att döma universitetsstuderande som anklagades för att ha deltagit i politiska demonstrationer. Våra kidnappare blev allt aggressivare och avlossade flera gevärssalvor, vilket ledde till att en av fångarna dog. Jag kände hans huvud mot mina fötter. Därefter började de förhöra och hota mig. Frustrerade slog de till mig och kastade mig på den döde mannen.

”Svara på våra frågor!” röt deras ledare.

”Men jag vet ingenting om politik”, svarade jag.

”Då skall jag döda dig med detsamma!” skrek han.

”Låt mig innan du gör det”, sade jag, ”få be till min Gud, Jehova, och be honom hjälpa mina föräldrar och syskon, då de inte kommer att få träffa mig igen.”

”Men gör det snabbt! Jag har bråttom”, fräste han.

Medan jag bad högt gick han ut ur rummet. När han kom tillbaka sade jag till mig själv: ”Carl, nu är det slut. Var beredd att dö.” Men en överraskning väntade mig.

”Är du Carl den och den?” frågade mannen.

”Ja”, svarade jag och undrade hur han visste vad jag hette.

Han berättade då att jag vid ett flertal tillfällen hade gett honom skjuts i min bil, och nu när han visste vem jag var, så kunde han inte göra mig illa. Han hade tydligen, trots att mitt huvud var täckt, känt igen mig genom det jag sagt i min bön. Han gick ut igen och hade en livlig diskussion med sina kamrater. Till slut drog någon in mig i en pickup, körde i väg med mig och knuffade sedan ut mig på vägen. Det var en skrämmande upplevelse som verkligen stärkte min tro på Jehova och bönens kraft.

 [Tabell/Bilder på sidorna 12, 13]

NÅGRA HÄNDELSER UNDER TJÄNSTEÅRET 2004

1 september 2003

September: Under tjänsteåret 2004 hålls Skolan för resande tillsyningsmän vid 88 avdelningskontor.

Oktober: Avdelningskontoret i Storbritannien börjar trycka med en press av märket MAN Roland Lithoman.

28 oktober: En domstol i Rumänien slår fast att Jehovas vittnen skall vara med på en lista över erkända trossamfund.

1 november: Avdelningskontoret i Filippinerna överlämnas.

28 november: Justitiedepartementet i Georgien registrerar avdelningskontoret av Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania i landet.

7 december: Avdelningskontoret i Indien överlämnas.

1 januari 2004

 26 mars: En lokal domstol i stadsdelen Golovinskij i Moskva beslutar att förbjuda Jehovas vittnen i Moskva. Domen överklagas.

April: Ryssland har 15 489 reguljära pionjärer, det högsta antalet någonsin.

29 april: Efter att ha tryckt litteratur i 84 år stängs tryckeriet i Brooklyn. Det nya tryckeriet ligger i Wallkill.

1 maj 2004

Maj: Mitt under politiska oroligheter drabbas Haiti av katastrofala översvämningar. Inga vittnen dödas.

16 juni: En högre domstol i Moskva fastställer domen från den 26 mars, och förbudet mot Jehovas vittnen och avskaffandet av deras juridiska organ träder i kraft. Fallet har överklagats till Europadomstolen.

31 augusti 2004

[Bild på sidan 11]

”Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna” ges ut på georgiska

[Bilder på sidan 27]

Bröder sköter en av de båda nya MAN-pressarna i Wallkill i USA

[Bild på sidan 29]

Det nyligen överlämnade avdelningskontoret i Bangalore i Indien

[Bild på sidan 30]

Det utbyggda avdelningskontoret i Filippinerna