Höjdpunkter under det gångna året

UNDER senare år har antalet naturkatastrofer ökat, och i många länder var tjänsteåret 2005 inget undantag. Naturligtvis drabbas även våra bröder och systrar av sådana tragedier. Men som vi skall se medför prövningar att den kristna kärleken märks tydligt, och det stärker brödraskapet och drar dem som är uppriktiga till sanningen. (Mal. 3:18; Joh. 13:35)

Det ökade antalet katastrofer har också gjort att många tänker mer allvarligt på framtiden och på vad som är verkligt viktigt i livet. Därför var det en glädje att få hjälpa dem att inse vilka speciella tider vi lever i genom att under en särskild kampanj sprida broschyren Var ständigt vaksamma!  I många länder började kampanjen den 18 oktober 2004, och den gav goda resultat.

Kampanjen med broschyren Var ständigt vaksamma!

Argentina: ”Om det inträffade en katastrof, vem skulle då överleva? En ond människa, en god människa eller en som lyssnade till varningen?” Den intresseväckande inledningen använde sig en syster av när hon erbjöd broschyren på ett distrikt där många är likgiltiga.

En broder som heter Juan gav broschyren till en 16-åring som läste den och entusiastiskt berättade för sin pappa vad han hade fått veta. Pappan ville veta mer och läste den och slog även upp bibelställena. Det gjorde ett sådant intryck att han började studera broschyren med sin familj. När Juan kom tillbaka erbjöd han mannen ett kostnadsfritt bibelstudium. ”Ett bibelstudium för familjen – det är precis vad vi behöver”, svarade mannen. Det behöver väl knappast sägas att ett bibelstudium kom i gång.

Frankrike: Jocelyne gav broschyren Var ständigt vaksamma! till Alicia, en ung kvinna som hade studerat förut. Hon ville gärna ha broschyren och gick med på att studera den med Jocelyne. Alicia bestämde sig också för att läsa Bibeln regelbundet. Jocelyne berättar: ”Bara två veckor senare sade hon att Bibelns skildring av Jesu liv gjorde att hon fick tårar i ögonen.”

Alicia sade till sin pojkvän att hon ville behaga Gud och att hon ville bli ett Jehovas vittne. Därför ville hon gifta sig med honom. Till hennes förvåning sade han: ”Javisst. Jag vill inte hindra dig från att göra det Gud vill.” Sedan dess har Alicia varit med vid sin första kretssammankomst.

Madagaskar: Nana är mamma till två unga flickor. När hon var tonåring gick hon på mötena med sina föräldrar  men upphörde med det när föräldrarna slutade tjäna Jehova. Under kampanjen tog Nana emot broschyren av en missionärssyster och tackade ja till ett bibelstudium. Hon går nu på alla möten med sina två flickor och arbetar på att bli odöpt förkunnare. Hennes föräldrar gick också med på att studera broschyren. Nanas 14-årige bror, Josia, studerar dessutom Bibeln med en kamrat, som nu regelbundet är med vid mötena.

Nigeria: ”Min mamma dog när kampanjen pågick, och det gav mig ett särskilt tillfälle att vittna i min by”, säger en pionjärbroder. ”Före begravningen grät släktingarna och kastade sig på marken. ’Varför gör ni så?’ frågade jag. ’Mammas död är smärtsam för oss alla, men hon sover i döden. Hon kommer att vakna i uppståndelsen.’ Trots att jag själv grät slog jag upp sidan 8 i kampanjbroschyren och talade kring bilden som skildrar uppståndelsen. Det ledde till att jag fick lämna 195 broschyrer, däribland 45 exemplar av Var ständigt vaksamma! På begravningen lämnade jag och andra vittnen 100 nummer av Vakttornet för den 1 maj 2005 med framsidesrubriken ’Kommer de döda att få liv igen?’”

Ryssland: Irina, en pionjär med särskilt uppdrag i Zelenogradsk, skriver: ”En syster och jag erbjöd broschyren till en kvinna som heter Alla, som bjöd in oss. Hon tyckte att livet hade förlorat all mening, eftersom människor hade blivit så känslokalla. Vi hade tänkt göra återbesök hos henne. Men när jag och samma syster promenerade tillsammans några dagar senare, ropade en kvinna på oss. Det var Alla. Hon tackade oss för broschyren, tog upp den ur väskan och visade oss tankar i den som hon strukit under. Nu leds ett regelbundet bibelstudium med henne i broschyren Vad kräver Gud av oss?”

 På en annan plats i Ryssland stannade Vera och hennes man, Vitaliy, utmed vägen vid en kiosk där en bekant till Vera, som heter Lyuda, arbetade. Lyuda hade antytt att hon inte ville tala om Bibeln med Jehovas vittnen, så Vera var tveksam till att erbjuda broschyren. Men sedan hon blivit uppmuntrad av Vitaliy erbjöd hon den, och till hennes förvåning tog Lyuda emot den. Två dagar senare ringde Lyuda. Hon sade: ”Om jag har fått reda på så mycket bara genom att läsa en broschyr, hur mycket mer skulle jag då inte få reda på om jag studerade Bibeln regelbundet!” Lyuda började omedelbart studera och gå på möten, trots att hon fick motstånd från släktingar. Hennes son och dotter studerar också. Vera sade: ”Det är tänkvärt att Lyuda fick ’Kunskapsboken’ för några år sedan men inte blev intresserad då. Men broschyren Var ständigt vaksamma! väckte hennes intresse.”

Venezuela: Hustrun till en kretstillsyningsman talade med en man, hans hustru och deras fyra barn vid familjens dörr. Systern visade paradisbilden på sidorna 16 och 17 i broschyren och sade att det var viktigt att hela familjen fick veta mer om Gud. Sedan bjöd hon in alla sex till mötet på torsdagskvällen och kom överens om att möta dem vid busshållplatsen i närheten. Kretstillsyningsmannen och hans hustru gick till hållplatsen den överenskomna tiden, men ingen kom. Det de inte visste var att familjen hade tagit en tidigare buss och redan var i Rikets sal! Fem familjemedlemmar studerar nu Bibeln regelbundet och går på mötena, trots att de får åka buss länge och biljettpriserna är höga.

En pionjärsyster knackade på dörren till ett hus, men ingen öppnade. Hon gick dit senare och träffade då en äldre man som just kommit ut ur huset. Han berättade att han nästan är döv och att han antingen inte hör när någon  knackar på eller inte hinner öppna tillräckligt snabbt, eftersom han går så sakta. Systern gav honom en broschyr och inbjöd honom till församlingens möte.

Under mötet berättade systern den här erfarenheten utan att veta att den äldre mannen faktiskt var där! Han studerar nu regelbundet Bibeln tillsammans med en broder, går på alla mötena och har sagt att han vill predika de goda nyheterna. När man frågade honom varför han kom till det första mötet, höll han upp sitt exemplar av broschyren Var ständigt vaksamma! och sade: ”På grund av den här broschyren!”

Bibelöversättning

I slutet av 1800-talet började Jehovas organisation köpa in stora partier biblar och lämna dem till intresserade, ibland till bara 35 procent av ordinarie pris. Från och med 1926 började bröderna trycka och binda in några bibelöversättningar i deras eget tryckeri, bland annat The Emphatic Diaglott, King James Version och American Standard Version. Längre fram, 1961, utgavs Nya världens översättning av Den heliga skrift i ett band på engelska.

Hur var det då med andra språk? I början av 1900-talet började avdelningskontor köpa in bibelöversättningar från olika förlag och sprida dem till självkostnadspris. Många av dessa bibelöversättningar hade översatts av uppriktiga människor som till och med använde Guds namn – Jehova – i översättningarna. Men längre fram utelämnade de flesta översättarna Guds namn i sina översättningar. Några har nu gått ännu längre och ersatt Guds namn med namnet på en inhemsk gud! En bibelöversättning på chichewa, Buku Loyera, som används i Malawi, Moçambique och Zambia, återger tetragrammet med ”Chauta”. Det är namnet på en stamgud och betyder ”den store med bågen”.

 Det förekommer också många andra förvanskningar. En afrikansk bibelöversättning kallar till exempel Lukas för medicinman. I en bibelöversättning på tuvalu har man tagit sig friheten att ändra Judas, vers 23, till: ”Visa intensiv kärlek till sodomiter; var bara försiktiga så att ni inte påverkas av deras sodomi.” Men i grundtexten nämns varken sodomiter eller sodomi!

Längre tillbaka tog bibelsällskap ledningen i att framställa och distribuera biblar. Men på senare tid har en del bibelsällskap överlåtit rättigheterna att trycka och distribuera biblar åt samfund inom kristenheten. Förutom att de höjer priserna vill samfund i vissa länder inte att Jehovas vittnen skall köpa deras biblar. I Kirgizistan till exempel har ett protestantiskt trossamfund rättigheterna att ge ut de kristna grekiska skrifterna i en översättning till modern kirgiziska. Men när bröder och systrar försöker köpa ett exemplar frågar man dem ofta: ”Är du ett Jehovas vittne?” eller: ”Vet du vad Guds namn är?” Om de svarar ja får de inte köpa någon bibel.

På grund av detta och andra faktorer har den styrande kretsen bestämt att bibelöversättning skall få högre prioritet. För närvarande finns hela Nya världens översättning på 35 språk, och Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna finns på ytterligare 20 språk. Av de 33 team världen runt som för närvarande översätter Bibeln arbetar 19 med de hebreiska skrifterna, 11 med de kristna grekiska skrifterna och 3 med studieutgåvan. I regel består ett team som arbetar med att översätta Bibeln av tre till sex personer. Med hjälp av datorprogram för översättning och förbättrade metoder har somliga team översatt de kristna grekiska skrifterna på mindre än två år.

Hur känner bröderna och systrarna det när de får Nya världens översättning på sitt eget språk? Många känner som  en pionjär i Albanien, som sade: ”Jag grät. Jag har aldrig förut känt så här när jag läser Guds ord. Jag vill ta till mig varje vers!”

Utvecklingen på den juridiska fronten

Armenien: Den 8 oktober 2004 blev Jehovas vittnen till slut lagligt inregistrerade efter att ha ansökt om det 15 gånger. Trots det sitter unga bröder fortfarande i fängelse på grund av vapenvägran. (Jes. 2:4) Vi fortsätter att hoppas att det lagliga erkännandet kommer att ge våra bröder religionsfrihet och göra det möjligt att importera litteratur och hålla sammankomster. I juni 2005 släpptes faktiskt den första officiellt importerade litteraturen igenom den armeniska tullen till bröderna.

Österrike: I över 30 år har Jehovas vittnen i Österrike utkämpat en rättslig strid för att få fullt erkännande som religiöst samfund. Fem fall har anmälts till Europadomstolen. Den 1 februari 2005 fattade domstolen beslut om att granska två fall som berörde bröder som nekades frikallelse från militärtjänst i egenskap av Ordets förkunnare, på grund av att Jehovas vittnen inte betraktas som ett erkänt trossamfund. Den 5 juli beslöt Europadomstolen att ta upp saken, men den har ännu inte fällt något utslag.

Eritrea: Den 24 januari 2004 lät myndigheterna gripa 38 män, kvinnor och barn från Sabaförsamlingen i Asmara. De gripna var i åldrarna 6 till 94 år. Några var inte döpta. Efter tre dygn i häkte släpptes de yngsta i gruppen. De 28 som var kvar flyttades till ett fängelse utanför Asmara och spärrades in i metallcontainrar, där de fick utstå hetta om dagen och kyla om natten. Den 2 september 2004 – mer än sju månader senare – släpptes de två äldsta bröderna, som var 94 och 87 år. Andra blev frisläppta senare, men sex sitter fortfarande  i fängelse. Det gör också 16 andra bröder, och av dem har tre suttit fängslade i elva år. Kom ihåg dessa kära bröder i era böner. (Apg. 12:5)

Frankrike: Som det rapporterades om i ”Årsboken” för 2001 tillämpade myndigheterna en ny beskattning av våra bröders frivilliga bidrag. Man krävde också att de skulle betala skatt retroaktivt för fyra tidigare år (1993–1996). Skatten som pålades var på orimliga 60 procent, plus straffavgifter! Bröderna överklagade myndigheternas beslut, men förlorade i en lägre domstol, i appellationsdomstolen och i Högsta domstolen. På grund av denna uppenbara religiösa diskriminering anmälde man den 25 februari 2005 ärendet till Europadomstolen.

Georgien: Den våldsamma förföljelsen har till stor del upphört. Vår litteratur kan nu föras in i landet, och våra möten avbryts inte längre. Men många tidigare övergrepp har fortfarande inte behandlats i domstol. Bröderna har i fyra fall anmält Georgien till Europadomstolen, men dessa fall är ännu inte avgjorda. Anmälningarna gäller den våldsamma förföljelse våra vänner utsattes för och detta att man upplöste våra lagliga sammanslutningar och att bröderna sedan inte fick någon hjälp från rättsväsendet. Den 6 juli 2004 beslöt Europadomstolen att ta upp fallet Gldaniförsamlingen av Jehovas vittnen mot Georgien.

Tyskland: I samband med att Väst- och Östtyskland återförenades ville bröderna få en bekräftelse på att Jehovas vittnen erkändes som en religiös sammanslutning med särskild officiell status. En tolv år lång juridisk process följde. I ett gynnsamt utslag i Förbundsrepublikens författningsdomstol år 2000 tillbakavisades uppfattningen att staten har rätt att begära en sådan lojalitet från Jehovas vittnen som skulle inkräkta på deras kristna samvete. Rättsprocessen som följde  redde ut saken. Den 24 mars 2005 ålade Högsta förvaltningsdomstolen i Berlin myndigheterna där att erkänna Jehovas vittnen som en religiös sammanslutning med särskild officiell status. Myndigheterna i delstaten Berlin har överklagat beslutet.

Ryssland: Som det rapporterades om i ”Årsboken” för 2005 beslöt en distriktsdomstol i Golovinskij i Moskva den 26 mars 2004 att all vår verksamhet i staden skulle förbjudas. Efter detta beslut har det varit problem med hyreskontrakt till de lokaler som behövs för församlingsmöten och större möten. Men Jehovas vittnen äger ett Riketssalskomplex med fem hörsalar som nu används av 44 församlingar och två grupper. Till stor kostnad och med mycket besvär församlas 17 Moskvaförsamlingar utanför staden, och 31 församlingar har vissa eller alla möten i små grupper i privata hem. Det har förekommit en del trakasserier från polisens sida, men ingen har gripits. Utslaget från den 26 mars har överklagats.

Den 9 september 2004 hölls i Europadomstolen ett inledande förhör i fallet Kuznetsov med flera mot Ryssland. Den 4 oktober meddelade domstolen att man enhälligt beslutat ta upp fallet. Ärendet gäller en befattningshavare som beordrade polis att upplösa ett möte som hölls av en teckenspråksförsamling i Tjeljabinsk i april 2000. Fallet är invecklat på grund av de uppenbara rättsliga överträdelser som begåtts vid en tidigare rättegång. Vi avvaktar Europadomstolens utslag.

Turkmenistan: Tre bröder – Mansur Masjaripov, Atamurat Suvchanov och Vepa Tuvakov – dömdes till fängelse i 18 månader, eftersom de på grund av sitt samvete vägrat göra militärtjänst. En fjärde – Begentj Sjachmuradov – dömdes till ett års fängelse. Den 16 februari 2005 skickade Jehovas vittnens  juridiska avdelning ett brev till Turkmenistans ambassad i Washington D.C. där man krävde att dessa fyra bröder ovillkorligen skulle friges. Den 16 april beviljades alla en särskild amnesti av Turkmenistans president och släpptes fria. Under året har polisen förhört och hållit många bröder och systrar i häkte och försökt få dem att avsvära sig sin tro, men utan framgång.

Ett år med många naturkatastrofer

I vissa områden var 2004 ett rekordår när det gäller naturkatastrofer. Hur påverkade dessa tragedier våra bröder?

Carriacou, Grenada och Petite Martinique: Den 7 september 2004 svepte orkanen Ivan in över de här öarna och skadade eller raserade mer än 90 procent av bostadshusen. Upprörande nog har omfattande plundring kanske orsakat lika stora förluster som själva orkanen! Bröderna förlorade de flesta av sina ägodelar i katastrofen, och två av de sex Rikets salarna på Grenada fick stora skador. Inga Jehovas vittnen skadades allvarligt.

Avdelningskontoret på Barbados, som har tillsyn över de här öarna, hade innan detta hände uppmanat församlingarna att ha en punkt på tjänstemötet om hur man förbereder sig för en orkan, även om det inte hade varit någon orkan i det området sedan 1955. ”Varför skall vi slösa tid på att diskutera orkaner när det finns viktigare saker att göra?” undrade en syster på Grenada. Det behöver väl knappast sägas att hon sedan Ivan drog fram över området bestämt sig för att aldrig mer ifrågasätta vägledning från organisationen! Avdelningskontoret upprättade genast en hjälpkommitté, och avdelningskontoren i Guyana och på Trinidad hjälpte också till. Hundratals bröder och systrar från det karibiska området och från USA hjälpte till med återuppbyggnadsarbetet.

 Jamaica och Caymanöarna: Inga vänner dog eller skadades på grund av orkanen Ivan, men många drabbades av materiella förluster. Så fort vädret blev bättre kontaktade de äldste i de 199 församlingarna på öarna alla förkunnare. ”Ni tar verkligen hand om varandra”, sade andra som såg det.

Haiti: I mitten av september orsakade orkanen Jeanne skyfall i norra Haiti, och det ledde till en förödande översvämning som begravde kuststaden Gonaïves och omgivande trakter. Även människor som flydde upp på hustak stod till slut i vatten upp till knäna! ”Hela natten hörde vi hus rasa ihop och människor skrika”, berättar en broder. Störtfloden krävde 2 900 människors liv. En 83-årig syster var ett av dödsoffren.

En broder berättar: ”Jag tackar Jehova för att vår familj lät ägodelarna vara och överlevde.” Några dagar senare kom Jehovas vittnen från städer i närheten med mat och vatten, och avdelningskontoret delade ut en hel lastbilslast med förnödenheter. Man arbetade hårt för att städa upp, och under veckoslutet var alla återigen med vid mötena och tog del i predikoarbetet. ”Fyrtio frivilliga arbetade i fyra dagar med att reparera mitt hus”, säger en syster. ”De målade det till och med! Allt detta gjorde stort intryck på mina släktingar som inte är Jehovas vittnen. En av dem har börjat studera sedan det här hände.”

USA: Under augusti och september 2004 drabbades delstaten Florida av fyra orkaner: Charley, Frances, Ivan och Jeanne. * Mer än 4 300 av vännernas hem och åtminstone tio Rikets salar skadades. När orkanerna dragit förbi kontrollerade ordföranden för Floridas katastrofhjälpkommitté att hjälpen därifrån användes på rätt sätt. Han sade att ingen annan grupp var lika välorganiserad som Jehovas vittnen och att vår hjälpkommitté kunde få vadhelst som behövdes.

 En församling hade tillfälligtvis använt sig av en byggnad som de hyrde för 400 kronor per möte. Men den här byggnaden fick också skador när den första orkanen slog till. Arbetare anlitades för att reparera den, men de slutförde inte arbetet. Bröderna erbjöd sig att göra det. De fick tillåtelse av ägarna och slutförde det snabbt. Som kompensation behövde de inte betala hyra på tre månader.

Japan: ”Antalet tyfoner som träffat Japan [2004] är det högsta sedan man började föra statistik över dem 1551”, stod det i en rapport. I prefekturerna Niigata och Fukui skadades i juli på grund av extrema väderförhållanden mer än 34 000 bostäder och andra byggnader, bland annat en Rikets sal och 60 hem som tillhör vänner. Hundratals Jehovas vittnen från grannförsamlingar var snabba att hjälpa till. Inom två veckor hade man reparerat Rikets sal.

Bröderna hjälpte också till med att städa och desinficera bostäder till andra som bodde nära Rikets sal men som inte var vittnen. En man som hade varit motståndare till budskapet om Guds kungarike var så tacksam att han grät. De lokala myndigheterna skickade till och med ett uppskattande brev till hjälpkommittén som tack för brödernas insatser.

Två tyfoner drog in över Japan i september och oktober och orsakade översvämningar och jordskred. En broder och en syster dog, och ungefär 100 andra vittnen drabbades på olika sätt. Staden Toyooka i prefekturen Hyogo översvämmades. Trots att kretstillsyningsmannen fick sitt eget logi översvämmat, hjälpte han ändå till med att organisera hjälparbetet.

När över en meter lerigt vatten hade sjunkit undan från en pionjärsysters lägenhet hjälpte förkunnare på platsen till med att skura den ren. Fastighetsägaren, som inte är ett vittne, blev djupt rörd. Systern sade: ”Jag har hört om hjälpverksamheten  inom Jehovas organisation, men den här gången har jag själv fått del av den. Jag är mycket stolt över vår Gud, Jehova, och hans organisation.”

I oktober skakades norra Japan även av en stor jordbävning som tog 40 liv och tvingade 100 000 människor att lämna sina hem. Inga bröder blev skadade eller dödade, även om 200 familjer berördes och en Rikets sal blev oanvändbar. Skalven började när äldste i kretsen var samlade för att förbereda en kretssammankomst. Vad gjorde de? När de fått vägledning från avdelningskontoret och den regionala byggnadskommittén började de omedelbart organisera hjälparbetet. ”Vi påmindes om att ha en andlig syn på det som hänt”, säger en äldste. Kretssammankomsten hölls, och även de som drabbats av jordskalvet var närvarande.

”Jordbävningen ’ruskade om’ min man”, berättar en syster vars man inte är ett Jehovas vittne. Deras hus blev skadat, och sedan mannen sett kristen kärlek i verksamhet under hjälparbetet besökte han för första gången ett församlingsmöte.  Han sade: ”Jag litar fullständigt på den organisation du tillhör. Den kommer aldrig att göra oss besvikna.”

Filippinerna: När tyfoner svepte fram över provinserna Quezon och Aurora i slutet av 2004 dog en fyrabarnsfamilj, som var Jehovas vittnen, när deras hus översvämmades av vatten och lera. Kretstillsyningsmannen Felimon Maristela var i Quezon när en störtflod kom. Han skriver: ”Rikets sal översvämmades snabbt, och vattnet drog med sig min jeep. Min hustru, jag och två andra bröder fick tillbringa natten på taket till Rikets sal. Vattnet nådde ända upp till taket. Klockan tre nästa eftermiddag klättrade jag ner. Vattnet nådde då fortfarande till bröstet.”

Trots riskerna sökte broder Maristela upp förkunnarna för att se om de hade klarat sig. I staden Dingalan i Aurora kunde en äldste ha blivit evakuerad med helikopter, men han ville stanna kvar för att hjälpa sina kristna bröder och systrar.

Dödsbringande tsunamivågor

Den 26 december 2004 inträffade strax utanför norra Sumatras västkust en jordbävning som mätte 9,0 på Richterskalan, och den utlöste de mest förödande tsunamivågor man känner till. Enligt vissa uppskattningar översteg antalet döda och saknade 280 000! Till och med i Somalia i Afrika, på andra sidan Indiska oceanen, krävde vågorna ungefär 290 liv.

Indonesien: Även om det här landet hade flest dödsoffer var det inga vänner eller intresserade som dog. På grund av tidigare oroligheter hade många Jehovas vittnen flytt från Acehprovinsen, det värst drabbade området, och flyttat längre in i landet. Ön Nias drabbades också hårt, men vännerna lyckades sätta sig i säkerhet.

Indien: Inga vänner dog, även om många förlorade sina hem och ägodelar. I staden Pondicherry var Lakshmi ute i  förkunnartjänsten när hon hörde talas om tsunamin. Hon gick till sitt hem, ett hus byggt av lera som låg ungefär tre kilometer från kusten, och såg att det hade skadats svårt. Vännerna hjälpte till med att rengöra och reparera det.

I Madras spelade 13-årige Naveen cricket när han såg enorma vågor. Han ropade på sin mamma och sin syster och flydde med dem mot en säkrare plats. De fick vada i inströmmande vatten som förde med sig många lik och mängder av annat.

Sjuåriga Lini var tillsammans med sin farbror och sin kusin på en strand i närheten av Kanniyākumāri när vågorna kom och spolade henne uppåt land tills hon klämdes fast mot ett träplank. Vattnet fortsatte att forsa över henne. Hennes farbror och kusin överlevde, men farbrodern tappade sina glasögon och kunde inte se så bra. Trots det fortsatte han att leta efter Lini. Snart hörde han henne ropa på Jehova ur vågorna och kunde rädda henne. Lini berättar nu för alla att Jehova hörde hennes böner.

Andamanerna och Nikobarerna: Mary och hennes åttaårige son, Alwyn, var och hälsade på släktingar när huset började skaka. Alla sprang ut. Mary såg en vattenvägg snabbt komma mot stranden. Just då kom en buss. Hon och hennes son hoppade på bussen och lyckades ta sig därifrån. Andra sprang hem för att hämta vad de kunde och spolades bort. När man hade åkt en kort sträcka kände alla på bussen ännu ett jordskalv. De sprang ut ur bussen till en högt belägen plats där ungefär 500 människor hade samlats. De såg med egna ögon hur det framforsande vattnet drog med sig bussen och nådde nästan ända upp till dem, så när som på en halvmeter.

När vattnet hade sjunkit undan återvände Mary hem en kort stund. Hon lyckades hitta sin bibel och ”dagens text-häftet”, och dessa styrkte henne under de kommande dagarna.  När det sades att båtar skulle föra bort människorna från ön sprang hundratals till stranden och vadade ut i havet i hopp om att kunna ta sig ombord på en båt. Mary och hennes son väntade i flera timmar varje dag med vatten upp till midjan bland döda kroppar som flöt omkring. Sex dagar efter tsunamin förde en båt till slut bort dem därifrån. Eftersom många anklagade Gud för tragedin, fick Mary flera möjligheter att vittna. Hennes svägerska studerar nu Bibeln och går på mötena.

Prasanthi och hennes femårige son, Jehoash, hade åkt till Hut Bay för att besöka hennes gamle far, broder Prasad Rao. När de var där kände de jordskalvet, såg vågorna och flydde till en högre belägen plats. Där Prasads hem låg var vattennivån fem meter. Hans sängar, kylskåp och tv och hela församlingens lager av boken Den största människan flöt i väg. Senare hittade några överlevande böckerna och började läsa dem. I fem dagar åt Prasad, Prasanthi och Jehoash mat som de hittade och fick uthärda mygg- och flugsvärmar. När det kom båtar vadade Prasanthi, Jehoash och många andra i vatten upp till bröstet för att nå dem som kom för att rädda dem, även om det simmade krokodiler i närheten! Prasanthi var dessutom gravid i sjätte månaden. Hennes far förenades med dem senare.

Alla hus på ön Teressa spolades bort. De 13 bröderna och systrarna där var i djungeln i sex dagar och fick utstå hunger och insektsbett innan de evakuerades till ön Camorta. Där fick de bo hos Mark Paul, en broder vars hus är högt beläget och används som Rikets sal. Den dag då tsunamin hade slagit till var 300 närvarande vid mötet i stället för 10–12 stycken som det brukade vara! Nu kommer 18 nya som studerar Bibeln regelbundet på mötena sedan de med egna ögon har sett hur kärleksfullt Jehovas folk hjälper varandra.

 Sri Lanka: Jättevågor träffade två tredjedelar av öns kustlinje och orsakade stor förödelse. Tsunamin inträffade på söndagsförmiddagen, när de flesta vännerna var på möte utanför riskzonen. Tio församlingar berördes, och en syster miste livet när hennes hus drogs ut i havet. Vännerna sörjer djupt att de har förlorat denna fina syster. Flera som var intresserade av sanningen dog också, och många bröder och systrar förlorade släktingar. En äldste förlorade 27 släktingar! Trots det ”har vännerna tagit sig igenom den här tragedin utan att bli svaga i tron”, skriver avdelningskontoret.

Betel var fullt med förnödenheter, och de flesta i Betelfamiljen arbetade med hjälpverksamheten. Bröder som hade fordon transporterade hjälpen till katastrofområdena. Inom fyra dagar hade alla vänner blivit kontaktade och fått mat och kläder. När de fick frågan vad de mer behövde svarade de: ”Biblar och böcker! Våra spolades bort.” De behoven fylldes snabbt.

Kretstillsyningsmannen Gerrad Cooke var i Colombo när katastrofen inträffade. Han körde i sju timmar på en väg som på grund av vilda elefanter är farlig när det är mörkt. När han kom fram halv elva på kvällen satte han och en broder på platsen omedelbart i gång med att besöka familjer och ge dem  materiell hjälp, trots att broderns eget hus hade översvämmats. De arbetade ända till morgonen.

Thailand: Inga thailändska bröder skadades eller dog, och ingen förlorade sitt arbete. Men några turistande vänner från andra länder är bland de saknade eller har bekräftats vara döda, däribland en finsk broder, en österrikisk broder, ett svenskt par och en svensk syster och hennes familj. Två svenska par hade följt med lokala vänner i förkunnartjänsten en bit in från kusten. När de kom tillbaka till sitt hotell såg de bara död och förödelse.

På måndagsmorgonen efter jordskalvet fick den presiderande tillsyningsmannen i Phuketförsamlingen via ett telefonsamtal från avdelningskontoret i Thailand reda på att en finsk syster, Kristina, låg på sjukhus en och en halv timme bort. Han och en annan broder åkte omedelbart dit. Den presiderande tillsyningsmannen skriver: ”Jag har aldrig sett så mycket elände i hela mitt liv – människor utan sina makar, föräldrar utan sina barn och barn utan sina föräldrar. Somliga ropade på hjälp, andra var tysta och stirrade i taket eller i golvet. Situationen var så känslomässigt påfrestande att vi emellanåt var tvungna att gå därifrån för att återfå fattningen och be om styrka.”

När bröderna hittade Kristina höll man på att förbereda för operation av hennes brutna ben. Hon hade blivit av med alla sina handlingar. Bröderna bad tillsammans med henne efter operationen och stannade tills midnatt. Några dagar senare flögs hon tillbaka till Finland. Trots sin svåra situation ”var Kristina tapper och stark”, rapporterar bröderna. Sorgligt nog dog hennes man i tsunamin.

Avdelningskontor överlämnas

Angola, 8 januari 2005: Denna speciella dag var en milstolpe när det gäller predikoarbetet i Angola, ett land  där det varit inbördeskrig i nästan 40 år. Stephen Lett hade privilegiet att både hålla överlämnandetalet för avdelningskontoret i Angola och vara den förste från den styrande kretsen att besöka landet. Ungefär 730 delegater från elva länder var närvarande vid överlämnandet. Varför behövdes ett nytt avdelningskontor? År 1975 rapporterades det från avdelningskontoret att högsta antalet förkunnare var 3 055. I slutet av 2004 var antalet 18 gånger så stort – över 54 000!

Bulgarien, 9 oktober 2004: Under en treårsperiod har 150 internationella frivilliga arbetare och ungefär 300 bröder från trakten hjälpt till med att bygga det nya avdelningskontoret i Sofia. Gerrit Lösch från den styrande kretsen höll överlämnandetalet för 364 åhörare från 24 länder.

Etiopien, 20 november 2004: I början av 2004 var de 60 medlemmarna av Betelfamiljen utspridda på nio olika platser, vilket var mycket opraktiskt! Deras fina nya Betel ligger på en sluttning i den östra utkanten av huvudstaden, Addis Abeba, omkring 2 400 meter över havet. Tystnaden på nätterna bryts ibland av skrattande hyenor. Gerrit Lösch talade inför 2 230 åhörare, och av dem var 200 utländska delegater från 29 länder. Man intervjuade bland annat flera vänner som suttit i fängelse och även torterats på grund av sin tro. Dottern till en broder som blivit avrättad sade: ”Min far kommer att bli glad när han uppstår och får veta att jag följde hans exempel i att visa gudhängivenhet och tjänade vid Betel.”

Ghana, 5 mars 2005: Inför en åhörarskara på 3 243 personer höll Malcolm J. Vigo från avdelningskontoret i Nigeria överlämnandetalet. Avdelningskontoret har utökats med tre bostadsbyggnader, 50 kontor, en servicebyggnad,  en Rikets sal och en fastighet med matsal, kök och tvättavdelning.

Guam, 25 juni 2005: Detta var det tredje överlämnandeprogram man haft i Guam sedan 1980, då det bara fanns en församling där. Nu finns det tio församlingar. Under detta projekt har man förutom att renovera också byggt en ny Rikets sal och en bostadsbyggnad med två våningar. De 100 internationella frivilliga arbetarna kom från Australien och USA – alla på egen bekostnad. När en byggnadsinspektör på platsen hörde talas om detta och såg kvaliteten på arbetet, ”skakade han misstroget på huvudet”, skriver man från avdelningskontoret. Lorence Shepp från avdelningskontoret i Peru höll överlämnandetalet.

Mauritius, 6 november 2004: Gerrit Lösch hade förmånen att hålla talet vid överlämnandet av avdelningskontorets nybyggda delar. De består av tolv nya kontor för översättningsavdelningen och en ny servicebyggnad. Det kom besökare från Europa, Madagaskar, Mayotte, Réunion, Seychellerna och Sydafrika.

Nicaragua, 4 december 2004: Över 330 internationella frivilliga arbetare och hundratals inhemska bröder hade byggt nya kontor och bostadsbyggnader vid avdelningskontoret och en sammankomsthall med öppna sidor som har 2 400 sittplatser. Samuel Herd från den styrande kretsen höll överlämnandetalet. Några av delegaterna var missionärer som hade tjänat i Nicaragua. Föreställ dig hur spännande de tyckte det var att träffa några som de tidigare hade studerat Bibeln med och deras barn och även barnbarn i vissa fall!

Panama, 19 mars 2005: Samuel Herd talade inför en åhörarskara på 2 967 personer. De flesta av dem hade tjänat  Jehova i mer än 20 år. När byggnadsprojektet inleddes hyrde bröderna en lyftkran och en kranförare för att flytta några förråd. När kranföraren kom till byggplatsen vägrade han att utföra arbetet, eftersom han menade att man inte hade gjort förberedelser för hans arbete. Bröderna talade med honom, men det hjälpte inte. När han skulle gå därifrån frågade han: ”Förresten, vilket samfund tillhör ni?”

”Jehovas vittnen”, svarade bröderna.

Han funderade en stund och sade sedan: ”Okej, jag gör jobbet.” Varför ändrade han sig helt plötsligt? Två systrar studerade Bibeln med hans barn, och han uppskattade det systrarna gjorde.

Slovakien, 16 april 2005: Theodore Jaracz från den styrande kretsen höll överlämnandetalet för 448 gäster från 21 länder. Ett särskilt möte hölls på en idrottsarena nästa dag, och många som skulle lyssna kom dit med buss. En chaufför sade: ”Ni är så trevliga och glada, och alla hälsar på mig! Jag vet varför. Det är på grund av er tro. I vanliga fall kör jag skolbarn och lärare. Jag måste hälsa på barnen först, och lärarna bryr sig inte ens om att säga hej!”

Wallkill, USA, 16 maj 2005: ”Vi vill alla överlämna detta fantastiska nya tryckeri och bostadshusen A, C och D till den ende sanne Guden, Jehova”, sade John Barr från den styrande kretsen i sitt överlämnandetal. Arbetet med grunden till det nya tryckeriet började den 1 maj 2003, och drygt åtta månader senare flyttades den första av de tryckpressar som fanns sedan tidigare till den nya tryckeribyggnaden.

Regionala byggnadskommittéer från många delar av USA, men främst från närliggande delstater, ordnade med yrkeskunniga arbetare. En viss del av arbetet utfördes av utomstående entreprenörer. ”Jag kan inte betala mina  anställda så att de arbetar som ni”, sade en man. ”Ni gör det från hjärtat.” En projektledare sade: ”Jag har förstått och lärt mig mer om mitt yrke under de få månader jag arbetat för Vakttornet än jag gjorde under fem år i skolan!” En representant för det företag som levererade transportbanden sade: ”Tack vare er är det här den snabbaste installation vi någonsin gjort. Alla är så glada att det smittar av sig! Det är underbart här.”

Några år tidigare hade avdelningskontoret i USA 15 rulloffsetpressar – elva i Brooklyn och fyra i Wallkill. Nu har man bara fem, tack vare effektivare teknik och att arbete flyttats över till andra avdelningskontor i och med att tryckningen delats upp i regioner. I det nya tryckeriet finns även ett system som samlar upp pappersspill från skärmaskinerna i tryckeriet och bokbinderiet och transporterar det med en luftström via grova rör till automatiska balpressar. Balarna återvinns sedan av ett utomstående företag, och detta sparar ungefär 1 600 000 kronor om året!

Zambia, 25 december 2004: Av de nästan 700 som var närvarande vid överlämnandet av de nybyggda lokalerna hade 374 tjänat Jehova i mer än 40 år! Under sitt överlämnandetal sade Stephen Lett till dem som deltagit i projektet att de likt tjänarna i en av Jesu liknelser förtjänade ett uppriktigt ”Bra gjort!” (Matt. 25:23)

Bröderna gav också ett fint vittnesbörd under byggtiden. ”Ni lever i paradiset”, sade en entreprenör.

”Menar du bokstavligt eller andligt?” frågade bröderna.

”Både och!” svarade han.

[Fotnot]

 [Ruta/Bilder på sidan 29]

Områdessammankomsterna ”Lydnad för Gud”

Som det förklarades vid områdessammankomsterna med temat ”Lydnad för Gud” är det bara de som ”känner Gud” och som ”lyder de goda nyheterna” som kommer att få överleva Jehovas dag av hämnd. (2 Thess. 1:6–9) Därför vill vi göra allt vi kan för att hjälpa dem som på grund av lidandet i världen inte vet vad de skall tro om Gud eller till och med är förbittrade på honom. Vi kommer att ha nytta av den nya litteratur vi fick – traktaten Allt lidande är snart slut! och boken Vad lär Bibeln?

Den nya traktaten kommer säkert att trösta många som får uppleva krig, fattigdom, katastrofer, orättvisa eller sjukdom genom att den hjälper dem att förstå att det inte är Gud som är orsaken till allt detta. Den nya boken kommer också att tilltala dem som längtar efter att få veta vad Bibeln lär. Den är skriven på ett varmt, enkelt, klart och tydligt sätt, och huvudpunkterna blir tydligt belysta både i själva texten och genom illustrationer. Innan du leder studier i den bör du läsa de 14 olika ämnen som behandlas i tillägget.

 [Tabell/Bilder på sidorna 12, 13]

NÅGRA HÄNDELSER UNDER TJÄNSTEÅRET 2005

1 september 2004

8 oktober: Jehovas vittnen blir lagligt erkända i Armenien.

9 oktober: Avdelningskontoret i Bulgarien överlämnas.

18 oktober: Kampanj med broschyren Var ständigt vaksamma! börjar.

6 november: Avdelningskontoret på Mauritius överlämnas.

20 november: Avdelningskontoret i Etiopien överlämnas.

4 december: Avdelningskontoret i Nicaragua överlämnas.

25 december: Avdelningskontoret i Zambia överlämnas.

26 december: En jordbävning i närheten av Sumatra i Indonesien som mäter 9,0 på Richterskalan utlöser de mest förödande tsunamivågor man känner till.

1 januari 2005

8 januari: Avdelningskontoret i Angola överlämnas.

 5 mars: Avdelningskontoret i Ghana överlämnas.

19 mars: Avdelningskontoret i Panama överlämnas.

24 mars: Högsta förvaltningsdomstolen i Berlin ger anvisningar om att Jehovas vittnen i Berlin skall beviljas de rättigheter som en sammanslutning med särskild officiell status har.

16 april: Avdelningskontoret i Slovakien överlämnas.

1 maj 2005

16 maj: Tryckeri och bostadsbyggnader i Wallkill överlämnas.

25 juni: Avdelningskontoret på Guam överlämnas.

31 augusti 2005

[Bild på sidan 20]

Rengöring av en Rikets sal som översvämmats i prefekturen Niigata i Japan

[Bild på sidan 24]

Hjälpsändningar tas emot på Sri Lanka