Höjdpunkter under det gångna året

”JAG vill lovprisa Jehova så länge jag lever. Jag vill spela och sjunga till min Guds ära så länge jag är till.” (Ps. 146:2) Tänk så entusiastisk psalmisten skulle vara om han hade levt i dag och fått se hur Jehova blir lovprisad som aldrig förr! Något som bidrar till att Jehova blir lovprisad är boken Vad lär Bibeln?, som når hjärtat hos många som söker sanningen om Gud. (Apg. 17:27)

För att lovprisningen av Jehova skall öka i omfattning har många avdelningskontor anordnat språkkurser så att församlingsförkunnare och pionjärer kan nå ännu fler människor med de goda nyheterna. Du kanske också skulle vilja utöka din tjänst genom att lära dig ett nytt språk.

 Något annat som bidrog till att Jehova blev lovprisad var den tre veckor långa kampanjen med att inbjuda till områdessammankomsten ”Befrielsen är nära!” som hölls i omkring 150 länder. Miljoner förkunnare i mer än 99 000 församlingar tog del i kampanjen, som var den första i sitt slag. ”Kampanjen fick somliga att ta steget att börja som förkunnare, och den fick andra som hade blivit overksamma att komma i gång igen”, skrev de ansvariga bröderna för en av sammankomsterna. En broder som hade varit overksam i 35 år fick en inbjudan i brevlådan och har inte missat ett enda möte sedan dess. Här följer några av alla de erfarenheter som har kommit in från olika avdelningskontor.

Frankrike

När en katolsk kvinna och hennes man var på besök hemma hos några släktingar fick de se en inbjudan ligga där. Frågorna som ställdes i inbjudan gjorde dem nyfikna. De var med vid sammankomsten tillsammans med sina tre barn. När de anlände till sammankomsten välkomnades de av en ordningsman som gav dem biblar och hjälpte dem att hitta sittplatser. De fick sitta bredvid en familj som bodde bara tre kilometer från deras hem. De två familjerna var tillsammans hela dagen och kom överens om att börja studera Bibeln tillsammans. Veckan efter sammankomsten var den intresserade familjen med vid ett församlingsmöte när kretstillsyningsmannen var på besök.

Indien

En känd sångerska, Sunita, hade åkt till Canada för att uppträda. Vittnen som träffade henne där inbjöd henne till ett möte på punjabi. Hon tackade ja, och det som gjorde att hon verkligen tyckte om mötet var att undervisningen byggde på Bibeln. När hon fick en inbjudan till sammankomsten ställde hon snabbt in sina framträdanden den helgen så att hon kunde vara med alla tre dagarna. Sunita ångrade inte sitt beslut. När den första dagens program var  slut sade hon: ”Det här är sanningen.” När hon kom tillbaka till Indien sökte hon upp närmaste Rikets sal tillsammans med sin mor, sin son, en brorson och en vän. När Sunita kontaktades av pastorerna i den kyrka som hon tillhörde, sade hon till dem att hon hade bestämt sig för att bli ett Jehovas vittne. Hon sade dessutom att de också borde komma till Rikets sal.

Serbien

En kinesiska, som vi kan kalla Mei Li, bor i Belgrad. År 2006 började hon läsa Vakttornet på sitt modersmål. När Mei Li fick en inbjudan till en sammankomst på kinesiska i Leipzig bestämde hon sig för att vara med, trots att det är omkring 100 mil till Leipzig från Belgrad. Hon skaffade ett tredagarsvisum, flög till München och tog tåget till Leipzig – en resa som kostade henne motsvarande två månadslöner. Hon blev djupt berörd av det hon fick lära sig under programmet och av samtalen med andra som var närvarande vid sammankomsten. När Mei Li återvände till Belgrad tackade hon och hennes mamma ja till ett bibelstudium och började vara med vid församlingsbokstudierna i en studiegrupp där man talar kinesiska.

USA

De ansvariga bröderna för en av sammankomsterna skriver: ”Vi lade märke till att sådana som inte var vittnen kom och lyssnade alla tre dagarna. En av dem var en kvinna som hade bett till Gud om att få vägledning i sitt liv och som dagen efter fått en inbjudan. Hon körde i två timmar för att komma till sammankomsten både på lördagen och på söndagen, och hon tackade ja till ett bibelstudium.” Rapporten fortsätter: ”En man sprang nerför gatan för att komma i kapp en broder som hade lämnat en inbjudan till hans son. Brodern visste inte riktigt vad han hade att vänta sig, så han blev lättad och glad när mannen vänligt bad honom att följa med hem för att resonera en stund. Mannen hade sin bibel redo och ställde mängder av frågor, och ett bibelstudium kunde sättas i gång.”

 En broder gav en inbjudan till en man på en byggarbetsplats. ”Får jag berätta om den här inbjudan för andra?” undrade mannen.

”Javisst!” sade brodern, helt ovetande om att mannen hade ett eget radioprogram på söndagsförmiddagarna. Mannen berättade mycket riktigt om inbjudan genom att läsa upp den i radion. På det viset fick många människor höra talas om inbjudan till sammankomsten.

Tolvåriga Morgan tjänar som hjälppionjär. En vecka innan kampanjen träffade hon en man som hade många frågor om Bibeln, och hon bjöd in honom till det offentliga föredraget i Rikets sal. Han kom, trots att han var tvungen att gå direkt efteråt för att hinna till en begravning. När kampanjen började gav Morgan den intresserade mannen en inbjudan. ”Jag kommer definitivt att vara med på lördag och söndag, men jag måste jobba på fredag”, sade mannen. Sedan undrade han  hur vittnena brukade göra under sådana omständigheter. ”De brukar ta ledigt, men ibland måste de säga upp sig”, sade Morgan.

När Morgan besökte honom nästa gång berättade mannen att han hade sagt till sin chef att han ville vara ledig på fredagen och att han skulle säga upp sig om han inte fick ledigt. Hans chef hade svarat att en så uppskattad anställd ville han inte förlora. Chefen ville dessutom ge honom ledigt även på torsdagen så att han skulle få tid att förbereda sig.

Mannen var med vid sammankomsten under alla tre dagarna, men han kom inte ensam. Hans familj på åtta personer och tolv av hans vänner med sina familjer följde också med – allt som allt 35 personer! När han berättade för Morgan att han skulle ta med sig drygt trettio besökare, sade hon: ”Men jag kan inte ta plats åt så många.”

Han svarade: ”Jag förstår, men vi kan sitta var som helst, uppe i taket om det är så.” Det gick förstås att ordna så att alla fick bra sittplatser.

HJÄLP ATT EFTERLIKNA JESU UNDERVISNING

Rapporter visar att boken Vad lär Bibeln? har varit en enorm tillgång i tjänsten på fältet. En kvinna som studerar Bibeln sade om boken: ”Den gör att man får upp ögonen för vad Bibeln lär, och den ger både hjärtat och hjärnan näring.” En områdestillsyningsman berättar: ”Den här boken fångar intresset direkt. Den hjälper oss att undervisa som Jesus gjorde – den är inte onödigt mångordig, den går rakt på sak och är tydlig, men den vädjar samtidigt till hjärtat.” Här följer några erfarenheter.

Australien

Medan en broder höll på att reparera hemma hos en kvinna som var sjuk, berättade han för henne om Guds kungarike och vårt framtidshopp. Några dagar senare besökte han henne tillsammans med en pionjärsyster, och då hade kvinnan frågor om de sista dagarna. Vittnena  tog fram Vad lär Bibeln? och slog upp kapitel nio med titeln ”Lever vi i ’de sista dagarna’?” och resonerade med henne om innehållet. Hon tyckte det var mycket intressant att se vad Bibeln säger. ”Min kyrka har hållit mig i mörker”, sade hon.

Brodern skriver: ”När vi gjorde återbesök gick vi igenom kapitel 1, ’Vad är sanningen om Gud?’, och tillägget längst bak i boken som förklarar varför Guds namn har tagits bort ur vissa bibelöversättningar. När hon läste i förordet till sin bibel att översättarna hade bytt ut ’Jehova’ mot ’Herren’ blev hon upprörd, för hon hade fått höra att hon hade en bra bibelöversättning. Kvinnan sade att hon skulle vilja vara med vid våra möten.”

Belgien

En syster som heter Ingrid träffade en afrikansk kvinna som hade fördomar mot Jehovas vittnen. Men när Ingrid vänligt visade henne boken Vad lär Bibeln? ändrade hon attityd, eftersom hon gärna ville förstå Guds ord. Hon tackade ja till ett bibelstudium, men på det villkoret att de skulle läsa alla bibelställen. Nu kommer kvinnan på mötena, deltar ofta i dem och vill bli en förkunnare.

Brasilien

Paulo studerade Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen när han var i tonåren. När han var 16 år separerade hans föräldrar. För att hjälpa sin mamma ekonomiskt började Paulo spela i ett sambaband, men han började snart dricka och leva ett omoraliskt liv. Men sanningen fanns ändå kvar i hans hjärta. Han blev upprörd när han blev tvungen att spela på ett voodoocenter, eftersom han visste vilket samband voodoo har med demonism. Han började också inse hur meningslöst hans liv var. År 2005, när en ung broder visade Paulo boken Vad lär Bibeln?, vaknade hans intresse genast till liv igen, och  han började studera. Det tog inte lång tid innan han slutade i bandet, och nu har han börjat gå på församlingens möten.

Storbritannien

När Marilyn gick från dörr till dörr träffade hon Melanie, en ung mamma som var intresserad av Bibeln. Marilyn gav henne ett vikblad och lovade att komma tillbaka. Hon fick försöka flera gånger innan hon träffade Melanie igen. ”Jag bestämde mig för att visa boken Vad lär Bibeln? på en gång, och det resulterade i ett produktivt bibelstudium. Strax innan jul sade Melanie lite överraskande att det här var sista gången hon skulle ha en julgran. Hon hade läst vidare i boken och förstått sanningen om julen.”

Colombia

Consuelo fick ledigt från arbetet för att vara med vid en områdessammankomst. När hon kom tillbaka till arbetet frågade hennes chef hur sammankomsten hade varit, och sedan hade de ett livligt samtal. När Consuelo visade boken Vad lär Bibeln? frågade chefen om hon kunde få låna den. Två dagar senare lämnade hon tillbaka den och sade att den var intressant. ”Men det är inte meningen att man bara skall läsa den, man skall studera den”, sade Consuelo  och visade henne hur man kan studera tillsammans. ”Så du menar att jag kan studera med hjälp av den här boken?” frågade chefen. Ett studium sattes förstås i gång, och snart började kvinnan vittna för sin familj och sina släktingar. Hon började också vara med vid mötena, och ibland följer hennes son och hennes mormor med.

Guyana

Joseph, som är reguljär pionjär, började studera med en man i Vad lär Bibeln? Mannen hade träffat vittnen redan för många år sedan i huvudstaden Georgetown. När Joseph och mannen skulle studera första gången satt mannen och hans två vuxna söner och sonhustrur redan och väntade på Joseph. Alla fick var sin bok. Nästa vecka berättade mannen att en lärare hade lånat hans bok och läst den. Läraren hade sagt: ”Den här boken innehåller sanningen.” Nu är även läraren med vid studierna. En granne hörde också talas om studiet och frågade om han kunde få vara med. Åminnelsen närmade sig, och Joseph inbjöd allesammans att närvara. Mannen som Joseph började studera med blev sjuk och kunde inte följa med, men hans familj samt läraren och lärarens familj kom allesammans till Åminnelsen. Alla gör fina framsteg.

 Polen

När Lucjan var ute i gatutjänst träffade han Jan, en 50-årig man. De hade varit skolkamrater, men de hade inte setts på flera år. Under deras samtal, då de också resonerade om något av innehållet i Vad lär Bibeln?, berättade Jan att han hade mist sin fru och att han hade börjat röka och blivit alkoholist. Lucjan berättar: ”När jag och en vän besökte Jan några dagar senare satt han och väntade på oss. Han ville att vi skulle börja studera i Vad lär Bibeln? med en gång, så det gjorde vi.” Sanningen når hans hjärta, och han försöker få bukt med sitt beroende och sitt vulgära språk.

Spanien

Varför skulle en hematolog ge en deprimerad patient rådet att läsa Bibeln? Två medlemmar av sjukhuskommittén besökte den här läkaren och gav honom boken Vad lär Bibeln? Både läkaren och en av hans patienter led av depression på grund av svår sjukdom. Läkaren blev imponerad av boken och gav den till sin patient. Han sade till henne att de båda två kunde få en positiv syn på framtiden om de började studera Bibeln med Jehovas vittnen. Inom ett par dagar hade en pionjärsyster som gick i gatutjänst träffat kvinnan, som tackade ja till ett bibelstudium. Läkaren började också studera och går redan på mötena.

Zambia

Goliath, som var byhövding, hade två hustrur och tio barn. Han är ingen jättelik man, men han och hans familj har gjort jättelika andliga framsteg. Goliath började göra förändringar strax efter det att han hade läst Vad lär Bibeln? I januari 2006 började han och hans familj vara med vid mötena. I februari bröt han förhållandet med sin andra hustru och legaliserade förhållandet med sin första hustru. (Matt. 19:4–6; 1 Tim. 3:2) I mars trädde han tillbaka som hövding, och i april blev han och hans hustru, Esther, odöpta förkunnare. Deras beslut att tjäna Jehova retade alldeles tydligt demonerna, som började trakassera Esther. Men hon stod emot dem, som Jakob 4:7 uppmanar till. Vad  blev resultatet? ”Nu blir varken jag eller min man besvärade av demoner längre”, säger hon.

ARBETET MED ATT VITTNA PÅ ETT FRÄMMANDE SPRÅK

Många länder har haft en stor ökning av antalet invandrare som inte bara talar ett annat språk, utan också kommer från länder där predikoverket inte kan utföras öppet. Som ett resultat har ”en stor dörr som leder till verksamhet ... öppnats”, och många bröder och systrar har gått in genom den dörren när de har lärt sig ett främmande språk. (1 Kor. 16:9) I en del länder finns det dessutom stora befolkningsgrupper som talar inhemska språk som inte talas allmänt i landet. Förkunnare av Guds kungarike lär sig även sådana språk och får många välsignelser.

För att predikoverket skall gå framåt på sådana distrikt har ett antal avdelningskontor anordnat språkkurser. För att förkunnarna skall lära sig använda språket snabbt är lektionerna inriktade på vardagssituationer som ofta uppstår i tjänsten. ”Kursen hjälper en verkligen att komma in i språket”, säger Elisa, som lär sig albanska.

Belgien

Avdelningskontoret rapporterar att sammanlagt mer än 300 förkunnare har varit med på 17 kurser som har letts på 10 språk, och eleverna har varit från 9 till 71 år. ”Jag har lärt mig turkiska, och nu har jag börjat älska människorna som talar det språket”, säger Enora. Annelies håller på att lära sig kinesiska, och hon blev intervjuad av en reporter från ett belgiskt tv-bolag. Han ville göra ett program om någon som gjorde något nytt i livet. Annelies förklarade förstås varför hon höll på att lära sig kinesiska. Ett år senare gjorde reportern en uppföljning, och då berättade Annelies om de fina resultat hon hade fått i tjänsten. Reportern blev uppenbarligen imponerad eftersom programmet sändes på bästa sändningstid på en nationell tv-kanal. I programmet fick man se en intervju med Annelies och hur hon vittnade på kinesiska vid en busshållplats.

 Nederländerna

”Förutom att språkkurserna har gjort att fler förkunnare vittnar på distrikt där människor talar ett främmande språk har kurserna också hjälpt bröder att ta ledningen i församlingarna”, skriver avdelningskontoret. I Nederländerna fanns ett mycket stort behov på det relativt nya, rumänska fältet. Avdelningskontoret hade anordnat möten emellanåt, men det fanns bara en enda broder som kunde ta hand om verksamheten, och han hade dålig hälsa. Tack vare språkkursen kan nu fler bröder ta ledningen. En broder tar hand om bokstudiet varje vecka, en annan leder Vakttornsstudiet, och en tredje kan redan tolka föredrag till rumänska.

Spanien

Sedan 2003 har avdelningskontoret anordnat 48 kurser på tio språk. Det har fått antalet bibelstudier att öka kraftigt, och antalet närmar sig nu 50 000. Juan och Mari Paz är ett gift par som tjänar som pionjärer med särskilt uppdrag, och de blev inbjudna till en rumänsk familj. Snart hade 16 personer samlats där för att lyssna, däribland 19-årige Mario, som var mycket uppmärksam. Även om Mario inte kunde tala spanska och pionjärerna inte kunde rumänska, tog han emot broschyren Vad kräver Gud av oss? på sitt språk. Veckan därpå bad Mario om ett bibelstudium och var med vid ett kretsmöte, trots att han inte förstod särskilt mycket. Inom några veckor var han med vid alla församlingsmöten och kunde delta med enkla kommentarer på spanska. Han snyggade till sig och började tala med andra om sitt hopp. Nu leder han ett bibelstudium med ett rumänskt par som gör fina framsteg.

Under tiden började Juan och Mari lära sig rumänska, och snart ledde de 30 bibelstudier med rumänsktalande personer! Juan leder också ett församlingsbokstudium på rumänska. Efter bokstudiet är tio förkunnare med på en rumänsk språkkurs som faktiskt leds av Mario, han som var den förste rumänsktalande som Juan och Mari började studera Bibeln med.

 USA

I USA talar mer än 50 miljoner människor ett annat språk än engelska hemma. Omkring 254 000 Jehovas vittnen tjänar i 3 052 församlingar och 53 grupper med verksamhet på spanska. Ytterligare 26 000 förkunnare tjänar i 690 församlingar och grupper med verksamhet på andra språk än spanska och engelska. För att tillgodose behoven på detta enorma fält har avdelningskontoret anordnat 450 kurser på 29 språk. En kretstillsyningsman berättar: ”De senaste två åren har det bildats fyra nya församlingar i vår krets. Tre av dem är ett direkt resultat av kurserna i franska.”

En broder som har lärt sig spanska säger: ”Vi har kunnat förverkliga en dröm. Min hustru och jag ville gärna bli missionärer, men vi hade två barn att ta hand om. Nu har barnen vuxit upp, och jag har blivit pensionär. För tre månader sedan kunde jag och min hustru börja tjäna i en spansk församling, och vi har redan börjat få uppgifter i teokratiska skolan. Vi har också fått många återbesök och fem möjliga bibelstudier. Vid 67 och 64 års ålder har vi insett att det aldrig är för sent att lära sig ett nytt språk.”

Om det inte kommer med så många i sanningen på ditt distrikt, och om dina omständigheter tillåter det, varför inte under bön fundera på om du kan lära dig ett nytt språk, så att du kan tjäna på ett distrikt med större behov? Det kan vara mycket givande och ge dig lite ny energi i tjänsten.

Tyskland

I Tyskland började man med språkkurser redan för 30 år sedan, och mer än 1 000 elever har fått undervisning i nio språk, från albanska till vietnamesiska. En syster sade: ”Det här är mycket bättre än universitetskursen jag tog.” Eftersom eleverna också får lära  sig en del om tänkesättet i andra kulturer, har de lättare att nå människors hjärtan när de vittnar.

Paula, som är 82 år, började lära sig vietnamesiska, och hon åker omkring 15 mil för att vara med vid mötena. Hon säger: ”Jag har inte så lätt för språk, men jag är väldigt tacksam mot Jehova för att han ger mig så mycket glädje.” Paula studerade med en familj från Vietnam. Mannen var den förste som visade intresse för sanningen, och sedan vaknade intresset även hos hans hustru. Nu är båda döpta.

Efter dopet gjorde det här paret och deras dotter något som de hade drömt om – de började tjäna Jehova i sitt hemland. De byggde ett hus som är tillräckligt stort för att församlingsmötena skall kunna hållas där, och mannen tjänar som äldste och hjälppionjär. Hans hustru är reguljär pionjär. Paula blev alldeles överlycklig när hon fick ett brev från familjen där det stod att fadern nu hade fått döpa sin egen dotter. I brevet till Paula skrev dottern: ”Kära ’farmor’! Jag saknar dig. Jag tänker ofta på dig. Du kommer alltid att vara min farmor Paula. Jag älskar dig.” Vilken underbar erfarenhet det här var för vår kära syster, som gav sig i kast med att lära sig ett svårt språk på äldre dar!

Canada

Sedan 2002 har sammanlagt 554 elever gått 31 språkkurser i tio städer. Paul, som är äldste, är förlamad i båda benen. Han började lära sig mandarin, en kinesisk dialekt. Linda, som är sköterska och hjälper honom på deltid, är kinesiska. Eftersom man hade talat illa om Jehovas vittnen i hennes kyrka, ville hon inte lyssna på budskapet om Riket. En dag bad Paul henne om hjälp att ta sig till Rikets sal så att han kunde lyssna på ett offentligt föredrag på mandarin. Hon gick med på det men höll sig för sig själv och visade inget intresse. Inte så långt därefter hjälpte hon Paul att ta sig till bokstudiet. Den här gången lyssnade Linda uppmärksamt, eftersom hon är ensamstående mamma och studiet handlade om familjeliv. Efter studiet frågade  en pionjärsyster Linda om hon ville ha ett bibelstudium, och hon tackade ja. Hon gjorde snabba andliga framsteg och är nu en av våra systrar.

I Canada finns det många inhemska folkgrupper som talar minoritetsspråk. För några år sedan vittnade en pionjärsyster som heter Carma för en man som är blackfootindian. Carma bor i blackfootreservatet med sina föräldrar. Hon säger: ”När jag försökte vittna för honom på engelska så vägrade han att lyssna. Han sade att jag tillhör den vite mannens religion och att Bibeln är den vite mannens bok. Jag tänkte att om jag bara visste lite mer om hans språk och kultur, så skulle han kanske lyssna på mig.” Carma bestämde sig för att lära sig språket. Hon kunde sedan vara med och hjälpa till när 23 förkunnare skulle lära sig blackfootindianernas språk genom en kurs som hölls en gång i veckan.

En av systrarna som gick kursen vittnade för en man och en kvinna som var blackfootindianer och som besökte sin son på sjukhuset. De blev imponerade av att systern intresserade sig för deras språk, och hon fick deras adress. Carma förstod att det var samme man som hon hade träffat ett år tidigare. Därför följde hon med systern när hon gjorde återbesök. Carma berättar:  ”De inte bara lyssnade, utan höll också med om vad Bibeln säger. Systern erbjöd dem en bibel och litteratur som kunde användas för att studera Bibeln. Med tårar i ögonen tog kvinnan emot litteraturen medan mannen nickade gillande. Nu har hon börjat studera, och mannen sitter med och lyssnar.”

Avdelningskontoret rapporterar att språkkursen har gett goda resultat. Trettiofyra blackfootindianer var med vid Åminnelsen som hölls på deras eget språk.

Italien

Språkkurser har hållits på 18 språk, och omkring 7 200 förkunnare har deltagit. En av de här förkunnarna träffade Samson, som kommer från ett land där vår verksamhet är förbjuden. När han var 24 år påbörjade han en hoppets resa, som han kallar det, och tog sig först genom en öken och seglade sedan till Italien. Där träffade han en broder som hade lärt sig hans språk. Samson lyssnade intresserat och var även med vid ett möte. Sedan gick tio månader utan att de hade någon kontakt, men så träffades de igen, och brodern började studera Bibeln med Samson. Studiet hölls på snabbmatsrestauranger, tunnelbanestationer och parkeringsplatser. Efter att ha varit med vid Åminnelsen började Samson reda upp sitt liv och bröt förhållandet  med en kvinna som han bott ihop med i ett år. Nu är han en av våra bröder.

Nicaragua

Under 2006 fick bröderna för första gången möjlighet att vittna grundligt för den inhemska folkgruppen mayangna. De flesta i den här folkgruppen tillhör en protestantisk, mährisk kyrka, och borgmästaren i varje stad brukar också vara pastor. En av dessa pastorer bröt den gängse traditionen och lät Hamilton och Abner, som är pionjärer med särskilt uppdrag, stanna kvar i staden. Han ordnade till och med logi åt dem och gav dem en komplett bibel på mayangna. Bröderna lärde sig språket och ledde snart flera bibelstudier. De tolkade till mayangna för de 13 personer som kom till mötet när kretstillsyningsmannen var på besök första gången. Vid Åminnelsen var 90 närvarande, och bröderna hade översatt de två sångerna som skulle sjungas vid mötet. Alla sjöng med stor entusiasm!

Det stora intresset gjorde att avdelningskontoret godkände att pionjärerna fortsatte sin tjänst där på obestämd tid. Men skulle myndigheterna på orten gå med på det? Vid ett möte för allmänheten anklagades Jehovas vittnen för att vara antikrist. Men en man som satt i stadsfullmäktige hade studerat med vittnena. Han sade: ”Inte någon gång sedan de här två unga männen kom till vår stad har jag sett någon laga mat eller tvätta åt dem. De ordnar allt själva. De har till och med lärt sig vårt språk! Dessutom har de lärt oss sådant i Bibeln som vi inte har  haft en aning om. Om de här männen inte var sända av Gud hade de säkert gett upp vid det här laget.” Bröderna fick tillåtelse att stanna kvar.

ÖVERSÄTTNING TILL TECKENSPRÅK

USA

Under 2006 utgavs en dvd-box med The Good News According to Matthew (De goda nyheterna enligt Matteus) på amerikanskt teckenspråk. För första gången har döva förkunnare hela kapitel i Nya världens översättning tillgängliga på sitt eget språk. En döv äldstebroder sade: ”Det här är det bästa personliga brev som jag någonsin har fått av Jehova.” En annan broder sade: ”Nu kan jag se varje vers i sitt sammanhang.” En syster som har som mål att gå igenom ett kapitel om dagen skriver: ”Tiden bara flyger i väg, och jag glömmer allt annat. Jag blir så ivrig och kan inte sluta förrän efter fyra eller fem kapitel!”

Brasilien

Verksamheten på teckenspråk går framåt mycket snabbt. För närvarande finns det 232 teckenspråksförsamlingar som bildar tio kretsar och ett  område. Mer än 1 000 äldstebröder och biträdande tjänare samt 146 pionjärer med särskilt uppdrag, varav 8 är döva, tillhör teckenspråksförsamlingar och bearbetar distriktet. Mer än hundra av dessa äldste och biträdande tjänare menar att deras andliga framsteg till stor del beror på det fina material för döva som Jehovas organisation ger ut på brasilianskt teckenspråk, som Kunskapen som leder till evigt liv, Vad lär Bibeln?, Var ständigt vaksamma!, Vad kräver Gud av oss? och Vakttornet. Från och med 2006 kan även skolan i teokratisk tjänst hållas på teckenspråk med hjälp av litteratur som är översatt till teckenspråk.

En lärare i 30-årsåldern sade: ”Jag har varit med vid gudstjänster i många olika kyrkor, men jag har förstått att det bara är Jehovas vittnen som verkligen kan undervisa döva i Bibeln.” Hon menade att det som hennes kyrka hade lärt ut var ologiskt och ofullständigt. Trots påtryckningar från sina vänner är hon helt inställd på att fortsätta att gå på mötena. Må Jehova fortsätta att dra sådana ärliga människor till sin Son! (Joh. 6:44; Upp. 14:6)

UTVECKLINGEN PÅ DEN JURIDISKA FRONTEN

Eritrea

Eftersom våra bröder inte röstade i de allmänna valen, förlorade de sitt medborgarskap genom ett dekret som utfärdades 1994. Beslutet gjorde att våra bröder fick stora ekonomiska svårigheter. Hundratals bröder och systrar flydde till andra länder och sökte asyl. Andra stannade kvar i landet, bland dem en del föräldrar med barn i skolåldern. I nionde klass blir alla barn, både pojkar och flickor, inregistrerade för att genomgå militärutbildning. Det har gjort att många ungdomar bland Jehovas vittnen avstår från utbildning efter åttonde klass.

Det har visat sig vara riskabelt att gå på möten och ta del i predikoarbetet. Hela församlingar har blivit gripna. Men ändå har modiga bröder och systrar fortsatt att ”lyda Gud som ... härskare mer än människor”. (Apg. 5:29) För  närvarande sitter 31 bröder och systrar i fängelse, däribland en 73-årig broder med nederländskt medborgarskap. Andra sitter i fängelse för att de har vägrat göra militärtjänst. Tre bröder, Paulos Eyassu, Isaac Mogos och Negede Teklemariam, har suttit fängslade sedan 1994.

Frankrike

Den 25 februari 2005 anmäldes ett ärende till Europadomstolen angående den orättvisa beskattningen av sammanslutningen Jehovas vittnen. Mer än 874 000 personer i hela landet hade undertecknat en petition som överlämnades till domstolen. Men trots detta begärde skattemyndigheterna i januari 2006 att bröderna skulle betala det begärda beloppet.

Jehovas vittnen kontaktade omedelbart Europadomstolen för att informera dem om händelseutvecklingen. Domstolen satte genast i gång med en preliminär undersökning av ärendet. Den 4 maj 2006 ombads Frankrikes regering att skriftligen hänskjuta fallet till domstolen. Syftet är att avgöra om den religiösa friheten har blivit kränkt och om Jehovas vittnen har blivit diskriminerade.

Tyskland

Den 10 februari 2006 slog Förbundsrepublikens förvaltningsdomstol i Leipzig fast att delstaten Berlin måste erkänna Jehovas vittnen som en religiös sammanslutning med särskild officiell status. Detta avslutade en 15 år lång juridisk process. I Tyskland är nu Jehovas vittnens religionssamfund berättigat till skattebefrielse och har samma rättigheter som landets större religiösa samfund. Den 5 juli 2006 kom delstaten Berlin med ett offentligt erkännande, och två medlemmar av avdelningskontorets kommitté fick ta emot ett certifikat som bevis på detta.

Grekland

I många år har Jehovas vittnen nekats tillstånd att bygga och nyttja Rikets salar, eller så har tillstånden blivit fördröjda. Lagen har krävt att ansökningar om tillstånd skulle godkännas av en grekisk-ortodox biskop. Men den 30 maj 2006 bestämde parlamentet att alla sådana ärenden  i fortsättningen skall handläggas enbart av en statlig myndighet.

Den 15 juli 2005 återkallade de ansvariga för ett stadion i Loutraki sitt beslut att låta bröderna hyra anläggningen för att hålla en områdessammankomst. De ifrågasatte om Jehovas vittnen verkligen är en ”erkänd religion”. Justitieombudsmannen ingrep, och med tanke på att Jehovas vittnen är en erkänd religion lovade de ansvariga i februari 2006 att behandla en ny ansökan om att få hyra stadion.

Nepal

I oktober 2005 blev Jehovas vittnen registrerade som en religiös sammanslutning. Organisationens syften angavs bland annat vara att ”främja andlig undervisning”. Att Jehovas vittnen nu är registrerade kommer att bidra till att de goda nyheterna kan nå ut till fler i det här landet där de flesta är hinduer.

Rumänien

Jehovas vittnen blev inregistrerade som ett trossamfund 1990, men när staten 1997 tog fram en lista över officiellt erkända trossamfund hade Jehovas vittnen utelämnats. De fick därför inte bygga Rikets salar och blev inte frikallade från militärtjänst – rättigheter som tillkommer erkända trossamfund. Den rumänska högsta domstolen uppmanade regeringen att erkänna Jehovas vittnen som en religion, men regeringen vägrade gång på gång att följa domstolens uppmaning. I mars 2006 kunde en nio år lång juridisk process avslutas när regeringen med assistans av Europadomstolen ingick förlikning med Jehovas vittnen. Regeringen medgav att vår organisation bör åtnjuta ”alla de rättigheter och skyldigheter som lagen har fastställt” för erkända trossamfund.

Turkiet

När avdelningskontoret ansökte om att Jehovas vittnen skulle bli erkända som trossamfund hävdade regeringen att detta var omöjligt, trots att den turkiska lagstiftningen har förändrats för att uppfylla EU:s normer. Fallet  behandlas nu av turkiska domstolar, men kan så småningom hamna i Europadomstolen.

Något annat som skapar svårigheter är militärtjänstgöring. Bröder blir inkallade tre eller fyra gånger om året till dess de har nått en viss ålder. Varje gång blir de dömda. En del bröder har gång på gång blivit dömda till böter medan andra har satts i fängelse. År 2004 vände sig Yunus Erçep till Europadomstolen. Trots att han hade blivit dömd till böter flera gånger, sattes han i fängelse i oktober 2005. Han släpptes efter att ha avtjänat fem månader av sitt 12 månader långa fängelsestraff. Samma dag han blev frisläppt kallades han tillbaka till domstolen och dömdes till böter för att ha vägrat militärtjänstgöring vid tidigare tillfällen.

Uzbekistan

Under de senaste fyra åren har bröder i mer än 1 100 dokumenterade fall blivit gripna, bötfällda eller slagna. Drygt 800 av de här fallen inträffade under Åminnelsen 2005 och 2006. På flera platser anlände poliser i bussar, och utrustade med batonger grep de alla som var närvarande. Många dömdes till böter, och andra blev svårt slagna.

Men bröderna har trots detta kunnat avge ett fint vittnesbörd. På grund av att en broder och en syster hade varit med vid församlingsmöten och hade förkunnat blev de anklagade för att ha begått brottsliga handlingar. Deras advokat bad rätten undersöka den litteratur som hade beslagtagits vid gripandet. Man läste högt ur ”Kunskapsboken” och broschyren Vad kräver Gud av oss?, och det gjorde även domaren. Eftersom domaren var särskilt intresserad av kapitel fem, ”Vilket slag av tillbedjan godkänner Gud?”, i ”Kunskapsboken” bestämde han att högläsningen skulle fortsätta under lunchrasten.

När Matteus 28:19, 20 citerades utbrast domaren: ”Så det är därför ni predikar!” Han undrade varför nazisterna hade förföljt Jehovas vittnen under Hitlertiden och fick  då videofilmerna Lila trianglar, Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse och Bibeln – exakt historia, tillförlitliga profetior. Brodern och systern blev dömda att betala böter, men de fick tillfälle att vittna för domstolsledamöter och poliser på ett sätt som de aldrig hade förväntat sig. (Luk. 21:12, 13)

Sudan

I juni 2006 hade Jehovas vittnen blivit inregistrerade som trossamfund i åtta områden. Bröderna har byggt Rikets salar i de här områdena och har helt öppet haft stora sammankomster. Vår litteratur kan tas in i landet utan hinder, och bröderna har ett kontor i Khartoum.

Ryssland

Den 12 april 2006 hade 200 personer samlats i en hyrd lokal i Moskva för att högtidlighålla Åminnelsen när mer än 50 poliser kom in. Chefen för Ljublino-polisen avbröt mötet med argumentet att sådana möten inte var tillåtna på grund av förbudet mot Jehovas vittnens verksamhet i Moskva. Poliserna kontrollerade de närvarandes identitetshandlingar, beslagtog litteratur och tog med 14 bröder till polisstationen i Ljublino, där de hölls kvar i mer än fyra timmar. När en broder gick till polisen för att  begära juridisk hjälp, blev han kastad till marken och hotad med kniv. Han blev tillsagd att inte göra en anmälan. Men fyra av de fjorton bröderna gjorde ändå en anmälan mot Ljublino-polisen den 17 april.

Rättegången som leddes av domare Z. V. Zubkova började den 16 maj i distriktsdomstolen i Ljublino i Moskva. Ingen av polismännen som var med och avbröt Åminnelsen var närvarande, endast deras advokat. Utan någon förklaring avslog domaren 50 protester som framfördes av brödernas advokater och ogillade de flesta av deras yrkanden. Men domaren godkände däremot den begäran som polismännens advokat framförde att låta rätten ta del av det beslut som fattats av distriktsdomstolen i Golovinskij att förbjuda Jehovas vittnens verksamhet i Moskva samt utlåtandet av psykologen L. V. Kulikov, som hade vittnat mot Jehovas vittnen under denna tidigare rättegång.

När domen avkunnades den 15 juni 2006 meddelade domaren att det hade varit olagligt att hålla kvar bröderna på polisstationen, men lämnade utan avseende att åminnelsefirandet hade avbrutits. Av domen framgick också att den hyrda lokalen inte ansågs uppfylla kraven för en religiös gudstjänst. Jehovas vittnen överklagade domen till en högre domstol i Moskva den 30 juni 2006 och åberopade bland annat de många kränkningar som hade begåtts av distriktsdomstolen i Ljublino. Åminnelsen hölls på 22 andra platser i Moskva utan några incidenter.

I inledningen till det här avsnittet om höjdpunkter under året nämndes psalmistens önskan: ”Jag vill spela och sjunga till min Guds ära så länge jag är till.” (Ps. 146:2) Miljoner av Jehovas tjänare över hela världen har i vår tid gett överflödande bevis på att de har samma innerliga önskan. Så länge som den nuvarande världsordningen består kommer inga fängelsemurar, officiella dekret eller språkbarriärer att hindra oss från att sjunga till vår himmelske Faders ära!

[Ruta/Bild på sidan 9]

Mer än en inbjudan

På inbjudan till sammankomsten fanns en kupong som man kunde fylla i för att få ett bibelstudium, boken Vad lär Bibeln? eller bådadera. Snart började ifyllda kuponger strömma in till avdelningskontoren över hela världen. Avdelningskontoret i USA rapporterar att närmare 2 000 kuponger har kommit in under kampanjen, och 300 av dem var förfrågningar om att få ett bibelstudium. Våra bröders och systrars hårda arbete med att dela ut den här inbjudan fortsätter alldeles tydligt att ge resultat.

[Ruta/Bilder på sidorna 12, 13]

En efterfrågad bok

I slutet av juli 2006 hade mer än 47 miljoner exemplar av boken Vad lär Bibeln? tryckts på 155 språk, förutom 10 utgåvor på braille. Under en enda månad beställde församlingarna i USA i genomsnitt 42 000 böcker om dagen. På grund av efterfrågan fick en tredjedel av dem sändas före ordinarie leverans. Betelfamiljen världen över ser det som ett privilegium att arbeta hårt för att bröderna och systrarna skall få litteratur att sprida på fältet.

 [Ruta/Bilder på sidorna 28, 29]

 Avdelningskontor som har överlämnats

Albanien

Det 50 år långa förbudet mot vår verksamhet upphörde 1992. Vid överlämnandet av det nya avdelningskontoret som ligger i utkanten av Tirana var 325 bröder och systrar närvarande, däribland fyra äldre vittnen som hade tjänat Jehova under förbudstiden. Det kom också delegater från 32 länder. När missionärer kom till Albanien 1992 fanns det endast nio döpta förkunnare i landet, men nu finns det 3 617 förkunnare. Theodore Jaracz och Gerrit Lösch från den styrande kretsen medverkade i programmet som hölls den 3 juni 2006. Följande dag talade de till 5 153 åhörare som var samlade på en utomhusarena och som lyssnade uppmärksamt trots kraftiga skyfall.

Kroatien

Förra året blev Kroatien välsignat på två sätt: Nya världens översättning av Den heliga skrift på kroatiska presenterades vid områdessammankomsten, och den nybyggda delen av avdelningskontoret i Zagreb överlämnades. Fredagen den 11 augusti lyssnade 142 åhörare på broder Jaracz när han höll överlämnandetalet. Den ursprungliga byggnaden överlämnades sju år tidigare, år 1999.

Slovenien

Lördagen den 12 augusti höll broder Jaracz överlämnandetalet i det nya avdelningskontoret i Kamnik, som ligger omkring två mil norr om huvudstaden, Ljubljana, och omkring 13 mil väster om Zagreb i Kroatien. Betelfamiljen bodde tidigare i lägenheter som låg på olika håll i Ljubljana, och nu var de mycket glada över att till sist få bo tillsammans som en familj. De 144 åhörarna kom från 20 länder.

[Bilder]

Avdelningskontoret i Albanien

Ett särskilt möte med 5 153 närvarande

Det utbyggda avdelningskontoret i Kroatien

Avdelningskontoret i Slovenien

[Bild på sidan 6]

En döv kvinna i Brasilien nås av sanningens budskap

[Bild på sidan 17]

Den första språkkursen på hindi i Tyskland

[Bild på sidan 19]

Linda och Paul

[Bild på sidan 19]

Carma vittnar för blackfootindianer på deras språk

[Bild på sidan 20]

En spansk språkkurs som hålls i Rom

[Bild på sidan 20]

Förkunnare vittnar för Samson

[Bild på sidan 21]

Hamilton och Abner undervisar i Bibeln på mayangna

[Bilder på sidan 27]

En Rikets sal i södra Sudan