Rapport för hela världen

ASIEN OCH MELLANÖSTERN

LÄNDER 47

FOLKMÄNGD 3 930 343 401

FÖRKUNNARE 591 750

BIBELSTUDIER 477 609

Japan

När Miho närmade sig slutet på sin graviditet hade hon svårt att ta del i förkunnartjänsten på samma sätt som hon brukade. Men eftersom hon ville fortsätta sin pionjärtjänst, bad hon tillsyningsmannen för tjänsten om adresser till lägenheter i bostadshus med omfattande säkerhetsanordningar och till andra hushåll som det var mycket svårt att nå. Han gav henne ett hundratal adresser. Miho satt hemma och ringde till så många hon kunde. Vid första försöket ville ingen lyssna, och inom 30 minuter hade hon ringt alla. Därefter följde hon upp telefonsamtalen med brev. All information hon hade snappat upp under ett samtal, exempelvis ett barnskrik i bakgrunden, använde hon som grund till ett kort brev. När hon antog att brevet hade kommit fram ringde hon upp mottagaren och resonerade om nyttan av att tillämpa de bibliska råd som nämnts i brevet. En kvinna som Miho ringde ville absolut inte samtala med henne, men Miho skickade ändå ett brev till henne. När Miho senare ringde upp igen var det bara dottern, som var i skolåldern, som var hemma, och hon hade läst Mihos brev. Miho vittnade för henne och lovade att skicka ett brev med några bibliska råd som gällde livet i skolan. Hon talade också om när hon tänkte ringa igen. Nästa gång var  det mamman som svarade, och hon sade att dottern hade haft problem i skolan och att det Miho hade sagt till henne hade varit till hjälp. Efter ytterligare några samtal och brev började både mamman och dottern studera.

Nepal

Prem, som är lärare, hade länge sökt efter sanningen. Han läste Bibeln och besökte en kyrka i närheten av skolan där han arbetade. Men han fick inga svar på sina frågor, och han tog illa vid sig av att pastorn ständigt tiggde om bidrag. Prem bad till Gud om att få vägledning att finna en församling som kunde hjälpa honom att lära känna sanningen. När Prem flyttade och började undervisa i en annan skola frågade han sina nya grannar om de visste var det fanns någon kyrka. I samma bostadshus som Prem hade flyttat till bodde det en skolpojke vars mamma hade varit med vid några möten i Rikets sal, och det var dit pojken visade honom. I det offentliga tal som Prem fick lyssna till förklarades det vad Guds kungarike är, ett ämne som han var särskilt intresserad av. Man ordnade med att ett studium sattes i gång. Han blev glad över att äntligen få svar på sina frågor, och han är nu regelbundet med vid mötena tillsammans med sin familj. De har skickat ett brev till sin kyrka och begärt utträde, eftersom de vill bli Jehovas vittnen.

Taiwan

Eleverna i de lägre klasserna på en skola blev ombedda att skriva en uppsats till en tävling som hålls varje år. Temat var ”Min favoritbok”. Tioåriga Weizhen skrev att Bibeln var hennes favoritbok. Förutom att hon skrev om hur exakta Bibelns profetior är och vilken god vägledning Guds ord ger förklarade hon att Bibeln hade gett henne svar på frågor som varken hennes lärare eller de andra eleverna kunde besvara på ett bra sätt. ”Vår lärare sade att människans förfäder kom från aporna”, skrev Weizhen. ”Jag tänkte för mig själv: ’Om människan kommer från  aporna, borde vi då inte respektfullt älska dem och vara tacksamma mot dem? Så varför låser vi in dem i burar i djurparker? Gör vi oss då inte skyldiga till ett allvarligt brott?’ Men Bibeln svarar klart och tydligt: Vi kommer inte från aporna. Våra förfäder skapades i stället till Guds avbild av stoft från marken.” Hon avslutade sin uppsats med orden: ”Förr i tiden sade man: ’Att läsa en bok är som att öppna en skattkista.’ Jag tycker att Bibeln är värdefullare än guld. Därför är den här boken den jag tycker mest om att läsa av alla böcker.” Hennes uppsats vann första pris, även bland de uppsatser som hade skickats in av elever som var några år äldre. När hon berättade sin erfarenhet citerade hon Hebréerna 4:12 och sade sedan: ”Jag ger all ära åt Jehova Gud.”

Mongoliet

När Bolortsetseg, en nydöpt syster i Mongoliet, fick höra att en släkting hade dött och att änkan sörjde sin man mycket, skickade hon alla våra publikationer som har getts ut på mongoliska till henne. Evsanaa, som änkan heter, läste igenom dem på en enda kväll. Nästa dag ringde hon till Bolortsetseg och bad henne komma med detsamma så att de fick möjlighet att resonera. Bolortsetseg och en annan syster besökte Evsanaa, som hade gjort upp en lång lista med frågor. Hon lyssnade med stort intresse till svaren från Bibeln. Efter ett långt samtal förklarade systrarna för Evsanaa att hon skulle lära sig mer om de grundligt resonerade om ett ämne i taget. De föreslog ett bibelstudium. Evsanaa ville gärna studera tre gånger i veckan. Inom en månad hade hon gjort sig av med sina gudabilder, och hon besökte mötena. Två månader efter det att hon hade börjat som förkunnare ville hon bli hjälppionjär, men man förklarade för henne att hon först måste bli döpt. Hon bestämde sig ändå för att använda minst 50 timmar i månaden i tjänsten på fältet, och nu väntar hon på att få bli döpt vid en sammankomst.

 Kazakstan

I staden Rudnyj träffade en pionjär en ung man vid namn Nikolaj som var intresserad av att få ett bibelstudium. Men det fanns ett problem. Nikolaj och hans familj bodde i en by långt därifrån, och han reste bara någon gång ibland till Rudnyj för att träffa sina släktingar. Brodern frågade om han fick besöka Nikolaj i hans hemby, men Nikolaj förklarade att byn låg 20 mil därifrån och var mycket svår att nå.

Trots det skrev brodern ner adressen och lovade att de skulle träffas igen. Han gjorde upp planer på att besöka byn och bad en broder och två systrar i den församling han tillhörde att följa med honom. Två veckor senare steg de på tåget. När de kom till den närmaste järnvägsstationen kunde de konstatera att det var 1,8 mil kvar till Nikolajs by och att det inte fanns några allmänna kommunikationer. Det enda alternativet var att gå. Men det var inte lätt, för det var vinter, och vinden var isande kall. Efter en liten stund kom en traktor körande med en mjölktank. Föraren stannade och erbjöd dem att åka med – inne i tanken! Förkunnarna trodde först att mannen skämtade, men mjölktanken var tom och torr, så de klättrade in. Det var visserligen kallt inne i tanken, men de var i alla fall skyddade från den bitande vinden. Föraren sade att han skulle släppa av dem drygt 6 kilometer från byn. Därifrån skulle de få fortsätta till fots. Det tog dem sedan två timmar att gå de 6 kilometerna till Nikolajs by.

Nikolaj och hans fru, Valja, var häpna och förtjusta över att se bröderna och systrarna vid sin dörr. De hjälpte sina gäster att bli varma igen och bjöd dem på mat. Därefter resonerade man om Bibeln. Två veckor senare kom bröderna från Rudnyj tillbaka till byn. Pionjärbrodern berättar: ”Nikolaj hämtade oss vid stationen. Många i byn ville tala med ’dem som kom i mjölktanken’, så Nikolaj gjorde upp ett schema så att alla som var  intresserade skulle få möjlighet att träffa oss. Alla som var uppsatta på listan kom som det var avtalat och tackade ja till ett bibelstudium.” Med tiden gjorde i stort sett alla som började studera Bibeln i den byn fina andliga framsteg. Två år senare blev Nikolaj och Valja döpta. Nu är deras två söner odöpta förkunnare, och Nikolaj blev nyligen förordnad som äldste i denna isolerade grupp.

Georgien

Pionjärer har förkunnat i de isolerade bergstrakterna i Georgien. Två pionjärsystrar gick 8 kilometer till en avlägsen by som låg vid slutet av en bergsväg, och där började de förkunna från hus till hus. Snart kom en av byns äldre män fram till Ketevan, en av systrarna, och krävde en förklaring till varför hon predikade när hon inte tillhörde den ortodoxa kyrkan. Hon försökte förklara, men han ville inte lyssna. Han slog sedan ner henne och misshandlade henne med sin käpp. Ett antal bybor såg misshandeln, och händelsen blev allmänt känd i byn. Längre fram återvände Ketevan till byn för att förkunna. En kvinna som tidigare avfärdat henne såg henne och utropade: ”Så du är tillbaka här igen trots att du blev slagen! Jag är förbluffad över ditt mod! Var snäll och kom hem till mig och berätta mer.” Efter att ha lyssnat sade hon till Ketevan att hon gärna fick komma hem till henne och predika för henne när som helst.

 Afrika

LÄNDER 57

FOLKMÄNGD 802 232 357

FÖRKUNNARE 1 043 396

BIBELSTUDIER 1 903 665

Rwanda

För en tid sedan var det några som på gatan hittade ett exemplar av boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. De tog med sig den till en äldste i den protestantiska kyrka som de tillhörde. Han läste intresserat igenom boken och sökte upp Jehovas vittnen, som började studera Bibeln med honom. Han lärde sig mer och mer om sanningarna i Bibeln, och så småningom begärde han utträde ur kyrkan och blev döpt. Under tiden hade han ivrigt talat med andra medlemmar i kyrkan om sanningen, och 25 av medlemmarna lämnade kyrkan för att bli Jehovas vittnen. Den man som ersatte honom som äldste i kyrkan började också studera Bibeln tillsammans med vittnena, och även han lämnade kyrkan. Han är nu med vid våra  kristna möten och har uttryckt en önskan om att bli förkunnare. Hans fru blev döpt vid ett kretsmöte nyligen. Det är fascinerande att allt det här började med en enda bok som låg på gatan!

Elfenbenskusten

Berenger, en ung förkunnare, var på väg ut i tjänsten i huvudstaden, Abidjan, då han mötte en kvinna som sålde bröd. Kvinnan tappade en sedel på 5 000 franc (ca 70 kronor) utan att hon märkte det. Precis när Berenger skulle ta upp den för att ge den till henne kom en annan kvinna från motsatt håll och ropade: ”Ge mig pengarna! De är mina!” Men när Berenger bad henne att tala om vilken valör sedeln hade blev hon sur och gick i väg. Berenger sprang sedan i kapp kvinnan som hade tappat pengarna. Till hans förvåning sade hon att hon inte hade tappat sedeln och tillade: ”Det här är bara ett knep för att råna mig.” Men när hon såg hur uppriktig och envis Berenger var tittade hon efter och upptäckte att hon faktiskt saknade 5 000 franc, som motsvarade värdet på 50 bröd.

Berenger berättar: ”Jag gav pengarna till henne och sade att jag gjorde det därför att min Gud, Jehova, lär sina tjänare att vara ärliga. Hon tackade mig och sade: ’Om alla uppförde sig som Jehovas vittnen skulle alla vara vänner. Det är första gången i mitt liv som jag har sett en ungdom göra så här.’ Jag lämnade ett vikblad till henne, och hon lovade att lyssna på Jehovas vittnen i fortsättningen. Den dagen hade jag själv bara 50 franc som jag skulle klara mig på under dagen. Men jag var glad över att jag gjorde det som var rätt.”

Demokratiska republiken Kongo

Eugene, en äldste, arbetar på en diamantfirma som fastighetsskötare och väktare. Han berättar: ”En kväll kom en man till affären och skulle sälja diamanter till ett värde av 22 000 dollar.  Men paketet med diamanterna hade ramlat ur hans ficka. Han letade desperat överallt utan att hitta det. Dagen efter gick hans chef och en kollega fram och tillbaka längs gatan och letade efter paketet, men förgäves. Sedan började jag sopa utomhus, precis utanför dörren till affären, och där låg paketet med diamanterna! Jag plockade upp det och gick direkt till min chef, som är från Belgien. Han blev mycket överraskad över mitt handlingssätt. Jag berättade för honom att jag är ett Jehovas vittne och att jag har en sund fruktan för min Gud. Ägaren till diamanterna blev mycket rörd av min ärlighet och sade: ’Det här är otroligt!’

En av mina arbetskamrater sade till mig: ’Eugene, du räddade vårt rykte!’

Jag svarade: ’Tack! Men det beror helt och hållet på Jehova, eftersom han är den som har lärt mig att vara ärlig.’”

Angola

João, en missionär som tjänar som kretstillsyningsman, ville visa dvd:n Noa vandrade med Gud – David litade på Gud för bröderna och systrarna och intresserade personer när han besökte ett område på landsbygden. Brodern tog med sig en liten generator, två högtalare och lite bensin samt sin bärbara dator. I den första byn fick han bo i ett litet lerhus, och han planerade att visa filmerna senare på kvällen. Han sade: ”Till min förvåning kom 38 personer, som hade med sig stolar, bänkar, stenar, mjölkbehållare och annat som de kunde sitta på. Inte ens hälften av de närvarande fick plats i huset, så vi fick titta på filmerna utomhus. Under den stjärnklara himlen placerade jag datorn på några tegelstenar, och många av besökarna satt på färgglada afrikanska tygstycken på marken.” Nyheten spred sig snabbt i området, och många kom till de byar som João besökte. ”När visningen  var över ville ingen gå”, berättar han. ”Många sade att det hade varit den bästa kvällen i deras liv och var mycket tacksamma mot Jehova för den här andliga gåvan.” Under de tre veckor som João besökte grupperna på landsbygden var det sammanlagt 1 568 personer som såg de båda filmerna!

Ghana

Vida, som arbetar med att leverera livsmedel i Accra, ville inte gärna köra ut grönsaker till Jehovas vittnens avdelningskontor. Varför inte det? Hennes pastor hade sagt till henne att Jehovas vittnen var fientliga mot sådana som inte var vittnen. Så när Vida kom med den första leveransen blev hon förvånad när hon möttes av den leende, artiga och tacksamma kökspersonalen. Under de följande veckorna lärde hon känna dem som arbetade på avdelningskontoret. Alla var vänliga mot henne, och hon insåg att pastorn inte hade talat sanning.

Vida var ivrig att få veta mer, så hon bad om ett bibelstudium, trots att hon inte kunde läsa. Efter sex månader hade Vida lärt sig att läsa i sin egen bibel, och vid en områdessammankomst nyligen blev hon döpt. Trots att Vida har blivit hånad av familjemedlemmar och tidigare vänner har hon hjälpt sin kusin att kvalificera sig som odöpt förkunnare.

Sudan

En syster var ute i tjänsten från hus till hus och träffade två flickor som lyssnade på henne. Men konstigt nog ville flickorna inte låta systern hjälpa dem att hitta olika verser i deras bibel. Det visade sig att en präst hade varnat dem och sagt att om ett Jehovas vittne rörde vid deras bibel skulle innehållet automatiskt ändras så att det stämde överens med vittnenas läror. Flickorna ville inte ens ta systern i hand. Men de letade upp bibelställena själva och fann att det de läste stämde med det som systern sade. De förstod att prästen hade ljugit och bestämde  sig för att studera Bibeln. Förskräckt lovade prästen att ge dem pengar till mat – men bara om de slutade med sitt bibelstudium. Vad svarade de? ”Vi vill inte fylla våra magar med mat. Vi vill hellre bli fyllda av Guds ord.” Flickorna är nu med vid församlingens möten.

Etiopien

En man vid namn Awoke hade inte visat mycket intresse för sanningen, trots att hans fru hade varit ett Jehovas vittne i omkring tio år. Men när han skulle resa till en annan del av landet för en två månader lång kurs bestämde han sig för att söka upp vittnena. När han kom fram hänvisades han till ett kontor där en av våra systrar arbetar. Systern hade bett till Gud om att en broder skulle komma för att hjälpa församlingen där. När det berättades för henne att en man frågade efter Jehovas vittnen kom hon att tänka på sina böner. När hon fick syn på Awoke, som var välklädd och hade ett prydligt utseende, drog hon slutsatsen att han var den nye broder som hon hade bett om. Hon rusade fram till Awoke och hälsade på honom hjärtligt. Eftersom hon var så glad, hade Awoke inte hjärta att rätta henne, och han ville inte göra henne besviken när hon presenterade honom för bröderna och systrarna. Under sin vistelse var han med vid alla möten. När kursen tog slut och det var dags för honom att åka hem bjöd en grupp systrar honom på lunch, och de bad honom tacka Gud för maten. Han kom ihåg hur hans fru, med huvudet täckt, hade tackat för maten hemma hos dem och gjort det i Jesu namn. Så bönen och måltiden förlöpte väl. Awoke blev så rörd av den vänlighet som han hade visats under besöket att han bestämde sig för att bli en riktig broder. När han hade återvänt hem började han studera, och vid en kretssammankomst nyligen blev han döpt. Awokes fru är mycket glad, och Awoke väntar på att få berätta sin historia för församlingen han besökte.

 Europa

LÄNDER 46

FOLKMÄNGD 730 776 667

FÖRKUNNARE 1 506 019

BIBELSTUDIER 744 319

Ukraina

En elektriker besökte en Rikets sal för att laga en elmätare. Mannen var känd i byn för att vara alkoholmissbrukare. Medan han lagade elmätaren lade han märke till årstexten: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jak. 4:8) Han avbröt arbetet och frågade en av bröderna: ”Kan man verkligen närma sig Gud? Kan syndare närma sig Gud?” Brodern gav honom svar från Bibeln och inbjöd honom till mötet. På söndagen bestämde sig mannen för att vara med vid mötet, fast i en annan by, eftersom han inte ville att grannarna skulle se att han gick till Rikets sal. Men det visade sig att den som höll det offentliga föredraget var en äldstebroder från mannens by. När mannen fick syn på honom försökte han gömma sig. Men äldstebrodern kände igen honom och hälsade honom välkommen. Då bestämde han sig för att vara med vid mötena i sin hemby. Ett bibelstudium sattes i gång med honom, och ett år senare blev han döpt.

Medan det här hände arbetade mannens fru utomlands, och hon kunde inte tro att hennes man hade slutat dricka och blivit ett Jehovas vittne. Hon ville se det med egna ögon, så hon återvände hem. Hon blev mycket glad över att hennes man hade slutat dricka och nu tog hand om barnen, men hon gillade inte att han hade blivit ett Jehovas vittne. En dag frågade han henne: ”Kan  vi inte gå till Rikets sal tillsammans som familj?” Hon gick med på det. Ett bibelstudium sattes i gång med henne, och inom kort blev hon och deras tre döttrar döpta. En enda bibelvers hjälpte alltså fem personer att närma sig Gud.

Grekland

En broder som åker samma väg till arbetet varje dag lade märke till hur en kvinna regelbundet besökte ett minikapell. Sådana kapell, som finns längs vägarna i Grekland, markerar ofta platsen för en dödsolycka. För att hjälpa den här kvinnan skrev brodern ett kort brev med tröstande tankar från Bibeln om de dödas tillstånd och om uppståndelsehoppet. Brodern skrev ner sitt namn och telefonnummer och lade brevet inne i kapellet. Nästa dag ringde kvinnan honom och visade stort intresse för de goda nyheterna. Nu får hon regelbundet besök av Jehovas vittnen.

Norge

Sex systrar som hade varit ute i tjänsten samlades på ett kafé. De resonerade om det fina offentliga föredrag som de hade hört på Rikets sal två dagar tidigare och som handlade om uppståndelsehoppet. En kvinna lyssnade på deras samtal, och efter en stund gick hon fram till deras bord. Hon frågade om hon fick sätta sig ner och lyssna vidare. Hon berättade att hennes föräldrar nyligen hade dött. Ett uppmuntrande samtal följde. Systrarna frågade efter kvinnans telefonnummer, och en av dem kontaktade henne senare och satte i gång ett bibelstudium.

Litauen

Olga, en ung heltidsförkunnare, satte i gång ett bibelstudium vid dörren med en rysk kvinna. Vid ett av de första besöken frågade kvinnan vad uttrycket ”de sista dagarna” betyder. (2 Tim. 3:1) Olga lovade att förklara det nästa gång hon kom. I en hel månad försökte Olga få tag på kvinnan utan att lyckas. Och även om ingen öppnade dörren lade Olga märke till att någon tittade genom  tittögat. Olga säger: ”Jag vägrade att tro att den här kvinnan inte ville fortsätta våra bibliska samtal. Det kunde ju faktiskt ha varit någon annan bakom den stängda dörren. Därför bestämde jag mig för att skriva ett brev till henne för att besvara hennes fråga. Tre dagar senare besökte jag henne igen. Nu öppnade hon dörren, och jag blev så glad! Hon hade blivit djupt rörd av brevet och det personliga intresse som jag hade visat henne.”

Kvinnan tackade Olga och sade: ”Jag läste ditt brev flera gånger och förstod allt.” Det studium som först hölls vid dörren blev ett regelbundet bibelstudium i boken Vad lär Bibeln? Och varje gång Olga nu kommer till kvinnan hälsas hon varmt välkommen.

Schweiz

I Genève, en mångkulturell stad, talade en syster vid namn Marie med en kvinna från Mellanöstern. Eftersom Marie lär sig arabiska, använde hon det språket när hon talade med kvinnan. Marie sade att hon trodde på en enda sann Gud. När kvinnan fick höra det kramade och pussade hon systern och sade att hon var ledsen och att hon hade bett till Gud när Marie kom fram till henne. Kvinnan sade att hon skulle återvända till sitt hemland nästa dag. Marie läste 1 Petrus 3:7 ur sin bibel och förklarade att Gud högaktar kvinnor. Sedan sade hon att Jehova vill att alla män skall ära och respektera sin hustru. Kvinnan frågade förbluffat: ”Är du en ängel eller en människa? Orsaken till att jag är ledsen är att min man inte tillämpar  det som Gud säger i den här bibelversen. Jag ber regelbundet till Gud om hjälp. Och du bara slår upp den här boken och läser den här versen för mig.” Kvinnan bad sedan Marie att skriva ner bibelstället på en papperslapp. Hon sade att hon skulle ta med sig papperslappen, visa den för sin familj och berätta om det underbara som hon hade varit med om. Marie var ledsen över att kvinnan skulle åka i väg, men de kom överens om att hålla kontakten.

Nederländerna

I Rotterdam finns en av de största hamnarna i världen. Lasten som kommer med båtar transporteras vidare med lastbil till länder i och utanför EU, och därför är det väldigt många lastbilar som passerar genom landet. Längs en av de stora motorvägar som leder in i Tyskland finns ett stort lastbilsstopp där upp till 1 500 lastbilar stannar varje timme. Eftersom många förare vilar där, brukar våra medbröder passa på att förkunna från lastbil till lastbil, och de träffar chaufförer från Europa, Mellanöstern och nästan alla före detta sovjetrepubliker. Chaufförerna tycker särskilt mycket om våra tidskrifter. Förra året vittnade bröderna på det här stället vid 82 tillfällen och fick lämna mer än 10 000 tidskrifter på 35 språk.

 Nord-, Central- och Sydamerika

LÄNDER 56

FOLKMÄNGD 883 782 291

FÖRKUNNARE 3 256 287

BIBELSTUDIER 3 111 358

Peru

Jorge tjänar som reguljär pionjär och försörjer sig på att måla tavlor. Han vittnade för Hubert, en annan konstnär, som tackade ja till ett bibelstudium. Trots starkt motstånd från släkt, vänner och grannar studerade Hubert igenom boken Kunskapen som leder till evigt liv på bara sex månader. I sina böner bad han att Jehova skulle hjälpa hans släktingar att lära känna sanningen. Han blev glatt överraskad när hans bror Jhon ville vara med vid studiet och besöka mötena. Följande vecka ville också Jhons svåger, Cesar, vara med vid studiet. Cesars hustru började också studera, även om hon till en början var avogt inställd. Senare ville också Huberts skolkamrat Reynaldo börja studera. Starkt motstånd gjorde att han var tvungen att studera hemma hos Hubert. Kort därefter började också Huberts bror Milton studera. Efter det första studietillfället vittnade Milton för två studentkamrater, Darwin och Christian, som båda började studera och besöka mötena. Hubert har dessutom två äldre bröder, Ronald och Martin. Ronald var  med vid Huberts studium och hade då med sig en lång lista med frågor, så Jorge förklarade för honom att ett bibelstudium skulle ge svar på alla hans frågor. Han tackade ja till ett bibelstudium. Sedan började Martin studera, och hans två döttrar ville också vara med vid studiet. Hubert och Jhon blev döpta vid områdessammankomsten ”Befrielsen är nära!” Tack vare att Jorge vittnade för Hubert har hittills sammanlagt 18 personer lärt känna Jehova.

Brasilien

Paulo bor i norra delen av landet, på en boskapsfarm. Kvinnan som han bodde tillsammans med och senare gifte sig med studerade Bibeln, och bara för att göra henne till lags började han själv studera. Vid den här tiden lyckades boskapsskötarna på farmen fånga och döda en jaguar som hade tagit boskap. De ville utnyttja situationen och tjäna pengar, så de ringde till ägaren av farmen och bad om pengar för att anlita en professionell jägare. Paulo var också inblandad och ljög precis som de andra för chefen. Men på grund av det Paulo hade lärt sig från Bibeln oroades hans samvete. Trots att han visste att han kunde förlora arbetet och att arbetskamraterna skulle bli arga ringde han till chefen och berättade sanningen. Tack vare sin ärlighet blev Paulo längre fram befordrad till föreståndare. Paulo och hans hustru är nu döpta förkunnare av de goda nyheterna. Vilken glädje det är att se denne ärlige man komma i  sin traktor till Rikets sal tillsammans med sin hustru och deras två barn!

Mexico

När María, en nitisk reguljär pionjär, besökte ett föräldramöte på den skola där hennes två döttrar går, berättade lärarna att de var bekymrade över vissa elevers upproriska attityd och omoraliska uppförande. En lärare sade: ”Föräldrar, om ni inte vill se fler brottslingar på gatorna så ber vi er hjälpa oss. Tala med era barn. Köp en bok åt dem. Hjälp dem, för de har många frågor. Låt dem inte få svaren från sina kompisar.” Senare gick María till rektorns kontor och frågade om sina döttrars uppförande, och hon fick veta att de inte orsakade några problem. Sedan rekommenderade María boken Ungdomar frågar – svar som fungerar som en praktisk handbok för unga. Rektorn lyssnade uppmärksamt och bad María skaffa henne ett exemplar. María tog med sig boken dagen därpå, rektorn tittade igenom den, sade att hon tyckte om den och bad att även få ett exemplar till skolpsykologen. När skolpsykologen hade läst boken föreslog hon att den skulle ingå i undervisningen. Rektorn beställde en bok var åt 12 lärare samt 50 böcker till skolbiblioteket.

Uruguay

Före gryningen en dag skulle en man ta färjan över Río de la Plata från Argentina hem till Uruguay. När han väntade på att få gå ombord kom en flicka fram till honom och erbjöd Vakna! för januari 2006 med framsidesrubriken ”Hur ser framtiden ut?” Flickan var vänlig, och mannen tog villigt emot tidskriften. När färjan kom fram till Montevideo kördes passagerarna till en stor bussterminal. Till sin förvåning blev mannen ännu en gång erbjuden litteratur av ett Jehovas vittne – den här gången var det en äldre syster med käpp. Hon erbjöd samma nummer av tidskriften, och han tog emot den. Strax efter det att han hade kommit hem samma kväll knackade det på dörren. Återigen var det Jehovas vittnen! Han lyssnade  till förkunnarens korta inledning och tog emot tidskriften – för tredje gången den dagen! När förkunnaren förklarade att det fanns möjlighet att ge bidrag till det världsvida verket, sade han att han redan kände till det och gick in för att hämta pengar. När han kom tillbaka hade han med sig de två exemplar som han hade skaffat tidigare under dagen. Med hänsyftning på frågan ”Hur ser framtiden ut?” sade han med ett småleende: ”En sak vet jag i alla fall om framtiden – jag kommer att träffa Jehovas vittnen!”

Puerto Rico

En syster var på besök hos sin dotter när två rånare trängde sig in i huset, den ene beväpnad med ett skjutvapen. De ville ha pengar, men när kvinnorna sade att de inte hade några började en av rånarna söka igenom huset medan den andre höll vapnet riktat mot dem. Genast började kvinnorna be till Jehova. Rånaren frågade: ”Vad håller ni på med?” De svarade att de var Jehovas vittnen och att de bad till sin Gud, Jehova. Medan systrarna predikade för rånaren med vapnet, kom den andre mannen tillbaka och sade att han hade funnit ett bankomatkort. Alla fyra gick nu ut till mammans bil för att åka till banken. Systrarna fortsatte att predika och tala respektfullt med rånarna. Mamman bad nu rånaren med vapnet att stoppa undan det. Till hennes förvåning gjorde han det, och han sade att han beundrade henne för hennes lugn. Hon berättade att hon hade en son som var i deras ålder men att han hade en ljus framtid framför sig. Hon uppmanade rånarna att börja rätta sig efter Jehovas vilja, så att de också kunde få en underbar framtid. De fortsatte ändå till banken, där dottern tog ut lite pengar. Rånarna tog sedan våra systrar till en bakgata, där de släppte dem. Den ene rånaren ville binda dem, men rånaren med vapnet gick inte med på det. Han sade till systrarna att någon som var mycket mäktig skyddade dem. Tidigare hade männen rånat, bundit och slagit andra i området.

 Oceanien

LÄNDER 30

FOLKMÄNGD 35 914 649

FÖRKUNNARE 94 323

BIBELSTUDIER 49 667

Papua Nya Guinea

Tom, en före detta soldat, hade upplevt krigets fasor. När han fick kontakt med Jehovas vittnen i byn där han bodde blev han rörd över Bibelns löfte om en värld utan krig. Tom studerade Bibeln och gjorde andliga framsteg, men så ställdes han inför ett trosprov när han ville vara med vid Åminnelsen. Toms far hade tidigare varit präst i en kyrka, och Tom var ordförande i kyrkostyrelsen i denna kyrka, som låg bredvid Rikets sal. När Tom närmade sig Rikets sal kunde han se kyrkomedlemmarna – hans nära vänner, tidigare medarbetare och dessutom prästen – och de bara stirrade på honom. Först ville Tom gömma sig, men sedan tänkte han: Varför skall jag gömma mig? Nu är det dags att jag berättar att jag skall bli ett Jehovas vittne! Efter påskhelgen sökte han upp prästen och frågade: ”Såg du mig vid Rikets sal?”

Prästen svarade: ”Ja, jag såg dig”, och sedan skrattade de båda.

Sedan sade Tom: ”Min vän, tidigare trodde jag att en viss restaurang där jag brukade äta var den bästa restaurangen, men så fick jag veta att maten där var förgiftad. Sedan hittade jag en ny restaurang där det serverades nyttig och näringsrik mat. Hur skulle jag kunna gå tillbaka  till den gamla restaurangen efter att ha smakat sådan god mat?”

Prästen förstod vad Tom menade och sade: ”Tom, det här får du inte berätta för någon, men jag läser faktiskt Vakna! regelbundet.” Tom begärde sitt utträde ur kyrkan, och trots många prövningar har han blivit en överlämnad tjänare åt Jehova.

Salomonöarna

Den 18 februari 2006 avslutade de 58 eleverna den första kursen i australiskt teckenspråk som anordnats av Jehovas vittnens avdelningskontor. Sedan dess har tio döva tackat ja till ett bibelstudium, och de besöker också församlingsmötena. En av dem heter Moses. Hans granne beskrev honom som ”en lättretad man som brukar få vredesutbrott – en mycket svår person att ha att göra med”. Men när en släkting som hade gått kursen erbjöd honom ett bibelstudium tackade han ja. En månad senare, när han besökte sitt första möte i Rikets sal, kom han i ovårdade kläder, hade långt hår och ett yvigt skägg. Det varma mottagande han fick och de sanningar han fick ”höra” rörde hans hjärta. Han blev förvånad när han från Bibeln fick veta att man kan ära Gud genom sin klädsel och sitt yttre. När han besökte Rikets sal följande vecka kände vännerna i församlingen inte igen honom. Han hade klippt sig, rakat av sig skägget och var prydligt klädd. Han hade också gjort förändringar i sin personlighet. Hans granne sade: ”Nu är han ren och har alltid ett leende på läpparna.” Moses gör andliga framsteg och hjälper andra döva att lära känna de goda nyheterna.

Tahiti

Den lilla isolerade atollen Makemo, som ligger omkring 60 mil från Tahiti, har bara 720 invånare. En kvinna vid namn Ravahere lärde känna sanningen under ett besök hos släktingar på Tahiti. När hon hade återvänt till Makemo började hon studera Bibeln, först per brev, sedan med hjälp av fax och längre fram per telefon. Ravahere legaliserade  sitt äktenskap och gjorde andra förändringar för att följa Jehovas normer, trots påtryckningar från några i hennes släkt som ville att hon skulle fortsätta att vara mormon. När Ravahere senare besökte en församling på Tahiti blev hon godkänd som odöpt förkunnare. Varannan vecka får hon uppmuntrande brev från förkunnare i den församlingen.

I juni 2006 fick Ravahere besök av kretstillsyningsmannen och hans hustru. Han berättade att hon predikar från dörr till dörr varje helg. Hon har gjort en karta över sitt distrikt och satt i gång flera bibelstudier. Hon har satt upp ett stånd med tidskrifter vid sin lilla snackbar, och dessutom leder hon ett bokstudium, som hennes make är närvarande vid.

Fiji

Varje vecka leder Matthew, en Gileadutbildad missionär och äldste, ett bibelstudium med fyra studenter vid en lärarhögskola. I skolan håller präster från olika kyrkor regelbundet predikningar på kvällarna för sina församlingsmedlemmar. Syftet med programmet är att hjälpa skolmyndigheterna, som försöker få bukt med studenternas dåliga uppförande.

 En kväll lade Matthew märke till en stor grupp studenter i cafeterian – omkring 250 personer – som satt tysta och väntade med biblar, anteckningsblock och pennor i handen. De väntade på en präst från ett stort kyrkosamfund som skulle leda en gudstjänst. Men eftersom prästen inte dök upp, fick Matthew hoppa in och tala till gruppen. Matthews framställning skiljde sig mycket från det som studenterna ibland fick höra – en sång följd av en svavelpredikan. I sitt improviserade tal använde Matthew Bibeln och uppmanade studenterna att komma ihåg Skaparen medan de var unga. Efteråt kom studenterna fram för att ta Matthew i hand och tacka honom. Han ser nu fram emot att följa upp det intresse som väcktes när han fick den här oväntade möjligheten.

Australien

När två systrar förkunnade från dörr till dörr träffade de en kvinna som var sjuk. Hon sade att hon hade obotlig cancer och att hon höll på att packa ihop sina saker, så att andra inte skulle behöva tänka på det när hon var död. Kvinnan berättade att hon inte hade någon familj eller några vänner och att hon kände sig mycket ensam. Hon berättade också att hon hade dålig erfarenhet av andra samfund och att hon kände det som om Gud hade övergett henne. Senare gick en av systrarna tillbaka till kvinnan för att ge henne en bukett blommor, men eftersom hon inte var hemma, lämnade systern dem vid dörren med ett litet meddelande. Senare samma dag ringde kvinnan för att tacka för omtanken. Hon sade att det aldrig hade varit någon som visat henne sådan omtanke eller gett henne blommor, och hon bad om ursäkt för att hon inte var hemma. När systrarna besökte henne igen väntade hon på dem. De visade henne boken Vad lär Bibeln?, och ett bibelstudium sattes i gång.

[Bild på sidan 43]

Miho

[Bild på sidan 47]

Vi kom i en mjölktank

[Bild på sidan 47]

Ketevan

[Bild på sidan 48]

Några av de tidigare medlemmarna i kyrkan

[Bild på sidan 55]

Olga

[Bild på sidan 55]

Marie

[Bild på sidan 57]

Hubert, Jorge och Jhon

[Bild på sidan 58]

Paulo och hans familj

[Bilder på sidan 63]

Ravahere vid sin snackbar på Makemo

[Bild på sidan 63]

Matthew