Det världsvida prediko- och undervisningsarbetet

AFRIKA

LÄNDER 57

FOLKMÄNGD 848 582 269

FÖRKUNNARE 1 122 493

BIBELSTUDIER 2 202 217

Rwanda

En nioårig flicka som var på väg hem från skolan hittade en stor summa pengar i en liten väska på vägen. Hennes familj, som studerade Bibeln med Jehovas vittnen, beslöt att tillämpa det de hade lärt sig. De letade därför reda på ägaren och lämnade tillbaka pengarna. Han frågade flickan: ”Om jag skulle ge dig lite pengar som belöning för att du var ärlig, vad skulle du då göra med dem?”

”Jag skulle köpa en bibel”, svarade flickan.

Mannen sade förvånat: ”Jaså, jag trodde att du skulle köpa kläder eller skor, för jag ser att det du har på dig är väldigt gammalt.” Men flickan höll fast vid att hon hellre ville ha en bibel. Mannen ville veta varför familjen inte hade behållit pengarna. Sedan han fått reda på att de studerade Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen skaffade han två biblar, en till flickan och en till sin egen familj. Han bad också vittnena att de skulle besöka hans familj för att studera Bibeln med dem. Båda familjerna gör fina andliga framsteg.

Centralafrikanska republiken

Theodora var ovanligt blyg och osäker, men med Jehovas hjälp kunde hon komma över sitt problem. Fastän hon vuxit upp i ett kristet hem var hon sällan med vid mötena i Rikets sal på grund av sin blyghet. När hon så började gå på mötena satt hon för sig  själv, pratade inte med någon och gick direkt efter den avslutande sången och bönen. Snart var hon med på alla möten men räckte sällan fram handen när någon försökte hälsa på henne. Med tiden började hon svara på mötena och gå fram till andra för att hälsa. Att ta del i tjänsten på fältet var ett stort steg för henne. När några grannflickor hånade henne ville hon sluta gå i tjänsten, men hon tog upp saken i bön till Jehova och bad om styrka. Nu är Theodora en döpt syster, hon är hjälppionjär och har fina svar på mötena. Hon leder fyra bibelstudier, däribland ett med en granne som brukade driva med henne.

Madagaskar

En kretstillsyningsman och hans hustru var på väg till en församling ute på landsbygden då de stötte ihop med en grupp boskapstjuvar som var beväpnade med yxor och spjut. Hustrun bad tyst till Jehova om mod och erbjöd dem sedan vikbladet Liv i en fridfull ny värld. Hon sade: ”I dag lever vi i fruktan. Men Gud ska snart tillintetgöra de onda och införa en ny värld där det ska vara fred.” En av männen lyssnade uppmärksamt och tog emot vikbladet.

Vid en sammankomst ett år senare kom en man fram till henne och frågade om hon kom ihåg honom. Han sade att han hade varit med bland tjuvarna som hon mött på den leriga vägen och att han var den som hade tagit emot vikbladet. Han förklarade sedan: ”Vi var på väg hem när vi träffade er. Det du sade fick mig att börja tänka. Jag sade till mig själv: ’Vi är inte rädda för poliser eller soldater, för dem kan vi fly från. Men hur ska jag kunna fly från Gud om han ska tillintetgöra de onda?’ Så jag bestämde mig för att undersöka detta lite närmare. När jag kom hem gick jag därför till en granne som studerade Bibeln tillsammans med en pionjär med särskilt uppdrag. Vi kom överens om att jag också skulle börja studera Bibeln, och nu ska jag bli döpt vid den här sammankomsten.”

 Moçambique

År 1992 råkade Madalena ut för en bilolycka som gjorde henne förlamad vid bara drygt 30 års ålder. Efter det lämnade hon nästan aldrig hemmet. Tre år senare talade Jehovas vittnen med hennes far utanför huset. Han var ledare för en traditionell religiös grupp som hade sina möten på baksidan av huset. Madalena hörde samtalet och att bröderna frågade efter henne, så hon bjöd in dem. Hon blev verkligen rörd över att de var uppriktigt intresserade av henne. Hon tackade ja till ett bibelstudium och visade stort intresse för det hon fick lära sig. När vittnena såg hennes entusiasm hjälpte de henne praktiskt på många sätt, bland annat med att komma till mötena. Tack vare den här hjälpen kunde hon som ett tecken på sitt överlämnande åt Jehova bli döpt år 2002.

Madalenas föräldrar blev djupt imponerade när de såg hur vittnena tog hand om deras dotter. Hennes mor började vara med vid mötena och övergav sin mans trossamfund. Till en början sade Madalenas far att han aldrig  skulle lämna sitt trossamfund, men med tiden började också han vara med vid mötena. Hans församlingsmedlemmar försökte få honom att sluta upp med det – han var ju när allt kom omkring deras ledare! Men han tog ståndpunkt för sanningen och brände upp allt som hade med hans tidigare tillbedjan att göra. År 2007 blev både han och hans hustru döpta. Alla i familjen är andligt starka.

Zimbabwe

Decibel, som är 9 år, predikar för sina klasskamrater och lärare. En dag lade hon märke till att hennes lärare såg olycklig ut och gick därför fram till henne och frågade om det var något som gjorde henne ledsen. Läraren svarade att hennes syster hade förlorat ett barn i döden. Decibel lovade att ta med sig något som skulle trösta henne. Decibel fick broschyren När någon du älskar dör av sina föräldrar och tog med sig den nästa dag. Läraren läste några paragrafer från broschyren och kände sig tröstad. Längre fram skrev hon ett litet meddelande till Decibels föräldrar och tackade dem för den fostran de hade gett sin dotter och för den tröst som Decibel hade gett henne när hon hade det svårt.

Ghana

Abigail bodde i södra Ghana tillsammans med sina morföräldrar som är presbyterianer. Hon hade fått lära sig att Jehovas vittnen är falska profeter och blev därför orolig när hon fick veta att hennes föräldrar, som bodde i en annan del av landet, studerade tillsammans med vittnena. Hon skrev ett brev för att övertala dem att sluta studera. Eftersom brevet inte fick önskat resultat reste hon över 100 mil för att tala dem till rätta. Abigail blev överraskad när hon fick lära sig från sin egen bibel att helvetet inte är en plats där de onda plågas. Hon började studera Bibeln och vara med vid mötena i Rikets sal tillsammans med sina föräldrar och blev sedan odöpt förkunnare. Abigail blev nyligen döpt vid en kretssammankomst.

 NORD-, CENTRAL- OCH SYDAMERIKA

LÄNDER 55

FOLKMÄNGD 898 130 531

FÖRKUNNARE 3 449 038

BIBELSTUDIER 3 548 101

Dominica

På den här ön tvättar många kvinnor kläder längs med flodstränderna och torkar dem på klippor och stenar. En kvinna lade märke till ett välbekant föremål som flöt i det grunda vattnet där hon tvättade. Hon kände igen föremålet som den bok som hon varje vecka brukade studera tillsammans med ett Jehovas vittne. Hon lade boken på en sten för att den skulle torka och fortsatte sedan med tvätten.

När hon längre fram på dagen samlade ihop de torra kläderna, glömde hon kvar boken. Men några fiskare som var på väg hem såg den guldfärgade boken, och en av dem plockade upp den. Titeln Vad lär Bibeln? väckte hans intresse, och han började läsa boken. Längre fram träffade två pionjärsystrar honom, när de besökte hans by. Han förklarade för dem att det bara är 144 000 som ska till himlen och att Guds kungarike upprättades 1914. Han sade också att jorden snart ska bli ett paradis. När de frågade honom hur han kunde känna till allt det här, berättade han hur han hade hittat boken och att han läser i den varje dag. Han visade dem boken – nu torr men uppsvälld.

En av pionjärerna förstod att det här måste vara boken som den kvinna hon studerar med hade plockat upp ur floden. Ett bibelstudium sattes i gång med fiskaren. Han ser fram emot studiet varje vecka och gör fina framsteg.

 Bolivia

Även om tjänsten i Amazonområdet i Bolivia kan vara en utmaning ger den samtidigt stor tillfredsställelse. En grupp på tio bröder och systrar som alla är pionjärer trängde ihop sig på en liten båt med utombordare tillsammans med tält, kokkärl och många kartonger med biblisk litteratur och färdades ungefär 80 mil på floden Beni från Rurrenabaque till Riberalta. De besökte mer än 70 isolerade samhällen och fick lämna över 800 böcker förutom broschyrer och vikblad. Omkring 700 gånger fick de visa hur ett bibelstudium går till, och de gick tillbaka för att fortsätta studiet med mer än 200 av dem som visade intresse. När vittnena lämnade byarna fick de ofta frågan: ”Kan ni inte stanna och studera med oss bara lite till?” I en liten stad var det en man som var mycket enträgen och blev upprörd över att vittnena skulle ge sig av, eftersom han ville fortsätta studiet. Han sade: ”Ni har satt i gång något viktigt. Nu måste ni slutföra det.”

Kanada

Normand har i många år arbetat på ett metallraffinaderi i Montreal. På rasterna läste han regelbundet  broschyren Forska dagligen i Skrifterna i lunchrummet. Hans arbetskamrater såg honom läsa den, och en del tackade ja när han frågade om de ville vara med och samtala om dagens text. Under de här korta samtalen försökte Normand hitta tillämpningar som gällde familjen och mänskliga relationer. En man i företagsledningen var också med vid ett sådant här samtal och kallade sedan in Normand på sitt kontor för att berömma honom. Han sade att de här samtalen hade en positiv inverkan på de anställda och främjade goda relationer.

När antalet närvarande vid samtalen växte till över 30, bad företagsledningen att Normand skulle organisera mindre grupper på olika platser i raffinaderiet. Han säger: ”Just nu har jag tre grupper varje dag, och mina arbetskamrater kallar de här samtalen för ’dagens påminnelser’. De tycker mycket om dem. När jag är borta är det en av mina arbetskamrater som leder samtalen i mitt ställe. Och om det är något de inte förstår frågar de mig när jag kommer tillbaka.” Normand har kunnat hjälpa sina arbetskamrater att begrunda en bibelvers varje dag under de senaste fem åren. Tack vare detta har över 40 av hans arbetskamrater och deras familjemedlemmar kommit med i sanningen.

Barbados

Syster Barker, 89 år gammal, ville hitta någon som hon kunde studera Bibeln med. På grund av sitt hälsotillstånd kunde hon inte gå från dörr till dörr, och därför försökte hon med telefonvittnande – utan någon större framgång. Uppmuntrad av en programpunkt på mötet som handlade om bönen bad hon ödmjukt Jehova om hjälp att sätta i gång ett bibelstudium. Några dagar senare gick hon ut och ställde sig utanför huset, som ligger vid en gata där inte många passerar. Hon hade med sig sin bibel och tidskrifter och var fast besluten att vittna för vem som helst som kom förbi. Hon erbjöd tidskrifter till en man som var på väg hem från arbetet. En vecka  senare gick samme man förbi när hon var utanför huset. Eftersom han hade visat ett visst intresse för de tidskrifter hon lämnat honom erbjöd hon honom boken Vad lär Bibeln? och ett bibelstudium. Till hennes stora glädje tackade han ja. Hon studerade första gången med honom i slutet av mars 2008. Senare fick hon reda på att han bodde inte så långt från henne. Inom några veckor började han vara med vid mötena. Systern sade: ”Jag vet att Jehova verkligen besvarar våra böner, men jag trodde inte att det skulle gå så här snabbt!”

Chile

När en pionjärsyster i Santiago steg ur en taxi på sitt distrikt i centrum, glömde hon kvar sin tidskriftsmapp i baksätet. Mappen innehöll en hel del tidskrifter förutom hennes exemplar av Tjänsten för Guds kungarike, där hennes namn stod skrivet. Tack vare det kunde taxichauffören två dagar senare få tag i systern med hjälp av andra vittnen som han hade sett predika i området. När han lämnade tillbaka tidskriftsmappen till pionjärsystern innehöll den bara hennes exemplar av Tjänsten för Guds kungarike. Tidskrifterna var borta. Han bad om ursäkt och förklarade att flera passagerare hade bläddrat igenom tidskrifterna och frågat om de kunde få behålla en. Så på en enda dag hade alla tidskrifterna tagit slut!

 Nicaragua

Ernesto, som hade varit kapten i arméns specialtrupper, bodde i en liten stad nära den karibiska kusten. Jairo, en pionjär med särskilt uppdrag som flyttat dit från en annan del av landet, träffade Ernesto från hus till hus och erbjöd honom ett bibelstudium. Den här före detta militären avböjde, men Jairo var ihärdig, och till slut tackade Ernesto ja till erbjudandet. Under deras samtal berättade Jairo att hans far hade varit befälhavare för kontrarevolutionärernas armé som stred mot regeringsstyrkorna i ett närbeläget område men att han hade dött i en strid. Ernesto fortsatte sitt studium och började göra framsteg, samtidigt som han höll en sak hemlig för Jairo, något som han till slut bara måste berätta. Med uppriktig sorg förklarade han för Jairo att han hade haft befälet över den pluton som hade tagit Jairos far till fånga och att han personligen var ansvarig för faderns död. Jairo blev naturligtvis chockad, men han förstod att det var sant eftersom de hemska detaljer som Ernesto återgav stämde överens med det som hans fars kamrater i armén tidigare hade berättat för honom. Ernesto trodde att deras vänskap skulle ta slut där och då. Men Jairo kände inget hat mot honom utan fortsatte studiet. Ernesto gick framåt och blev döpt samtidigt som sin hustru. Han och Jairo är vänner än i dag.

Venezuela

I landets västra del predikade bröder från staden Machiques för indianer på sällan bearbetade distrikt nära gränsen till Colombia. Alla lyssnade! Ledaren för yukpa-folket gav bröderna tillstånd att för första gången högtidlighålla Åminnelsen i det här området. Grannar och även skolan i samhället höll med stolar, och det var mer än 200 närvarande. Efter mötet talade ledaren på hela samhällets vägnar och sade respektfullt: ”Vi vill tacka er Jehovas vittnen. Vi hoppas att det här inte är sista gången ni kommer. Ni lär oss sanningen, och ni är mycket välkomna åter!” Där leds nu mer än 50 bibelstudier varje vecka.

 ASIEN OCH MELLANÖSTERN

LÄNDER 47

FOLKMÄNGD 4 026 656 360

FÖRKUNNARE 618 088

BIBELSTUDIER 538 957

Taiwan

En syster skriver: ”Jag tyckte att det var roligt att få träffa min halvbror, som jag aldrig hade sett tidigare. Han och hans familj bor långt borta, och det är nästan omöjligt att ta sig dit. Min pappa och resten av familjen tyckte naturligtvis att det var roligt när min halvbror och hans familj gjorde den stora ansträngningen att komma och hälsa på oss. Eftersom de bor i ett område där det inte finns några Jehovas vittnen, hoppades jag att de skulle ta emot de goda nyheterna. Jag blev så glad när min halvbrors fru och dotter visade intresse för Bibeln. Men hur skulle jag kunna hjälpa dem att få veta mer om Jehovas avsikter, när de sedan återvände till sitt hem? Jag fick veta att de hade dator och tillgång till Internet. Min man och jag skaffade oss en webbkamera, och på så vis kunde vi fortsätta vårt bibelstudium sedan de hade rest hem. Till min förvåning fungerar den här studiemetoden mycket bra. Vi kan se hur de reagerar när de läser i sin egen bibel och i studieboken. Det gör att jag lättare kan veta hur jag ska kunna hjälpa dem. Vi är tacksamma för att vi kan använda den här tekniken, som gör det möjligt för oss att tala med släktingar om sanningen. Det hade vi aldrig kunnat göra annars.”

Nepal

Purnamaya är 16 år och bor i en liten stad i Nepal. Hennes farbror vittnade för henne, och ett studium kom  i gång. Nu är hon troget med på möten en gång i veckan, trots att det tar två och en halv timme att ta sig dit med buss. Hon har det inte så lätt. Båda hennes föräldrar är leprasjuka, så de är mycket fattiga. Tidigt på morgnarna krossar Purnamaya sten till grus för att hjälpa familjen att klara sig ekonomiskt, förutom att hon hjälper till hemma med att laga mat, tvätta osv. Dessutom går hon i skolan. Bussbiljetten till mötet motsvarar en normal dagslön. Ibland försöker hennes föräldrar få henne att gå till någon kyrka på orten i stället. Men Purnamaya vet att det bara är i Rikets sal man får undervisning om Jehova, så hon gör vad hon kan för att vara med där. För inte så länge sedan innebar det att hon sålde sin klocka, som hon hade fått av sin farmor. Hon har trevliga kommentarer på mötena och berättar också vad hon lär sig för dem som bor i hennes hemstad. Hon är till uppmuntran för alla som känner henne.

Malaysia

Under det brittiska kolonialstyret fördes tusentals människor till Malaysia för att arbeta på gummiplantagerna. De fick bo i byar inne på plantagerna, och många av byarna finns kvar än i dag. En hel del är svårtillgängliga och finns inte med på några kartor. En församling som  bearbetade ett icke utlämnat distrikt lyckades hitta en av dessa byar. Två grabbar i övre tonåren hade redan skaffat sig tidskrifter och visade nu stort intresse för vännernas predikoverksamhet. De gick fram till bröderna och erbjöd sig att visa vägen till andra byar. Till skillnad från bröderna var de mycket väl förtrogna med området. De hoppade upp på sina motorcyklar och körde före bilarna genom plantagerna längs smala, leriga vägar, och det kunde ta uppemot 45 minuter att färdas mellan byarna. De guidade bröderna till plantager som aldrig tidigare hade haft besök av Jehovas vittnen. Medan bröderna predikade gick de två ungdomarna runt till byborna och uppmanade dem att skaffa sig tidskrifterna och att verkligen läsa dem. De visade vägen till tre isolerade byar. Det var till stor del tack vare de här osjälviska ungdomarna som ett stort vittnesbörd kunde avges för människor som aldrig tidigare hade hört de goda nyheterna. Under veckoslutet kunde de 50 förkunnarna i den här församlingen lämna över 5 000 tidskrifter.

 EUROPA

LÄNDER 47

FOLKMÄNGD 733 775 190

FÖRKUNNARE 1 542 507

BIBELSTUDIER 789 219

Ryssland

Tatjana har en cancertumör i hjärnan. Efter en stor operation för några år sedan hamnade hon på en avdelning för patienter som har små utsikter att bli friska. En ortodox präst besökte avdelningen för att patienterna skulle kunna bekänna sina synder innan de dog. Tatjana lade märke till att en kvinna på avdelningen tog av sina sista krafter för att ge prästen pengar. Sedan han hade gått frågade Tatjana kvinnan om det kändes bättre. ”Nej”, svarade kvinnan missmodigt, ”jag förstod inte ett ord av det han sade.” Då berättade Tatjana om uppståndelsehoppet för henne. Kvinnan tackade Tatjana och sade: ”Nu känns det bättre!” Föreståndaren för kliniken hörde talas om vad som hade hänt och sade till prästen att han inte behövde komma tillbaka. I stället placerades Tatjana på ett enskilt rum så att hon kunde prata med andra. Klinikföreståndaren bad också att få veta var Jehovas vittnen håller sina möten. Innan Tatjana lades in på sjukhus hade hon bett till Jehova om att få kraft att fortsätta predika. Hon är övertygad om att Jehova besvarade hennes bön. Den månaden rapporterade hon över 100 timmar! Även om hennes tillstånd har försämrats sedan dess och hon nu inte kan lämna hemmet, fortsätter de som hon fick vittna för på sjukhuset att besöka henne.

Georgien

Två systrar blev tillfälligt förordnade som pionjärer med särskilt uppdrag i ett område där det inte bodde  några Jehovas vittnen. De började med att utforska sitt nya distrikt och gick då vilse. När de försökte hitta hem pulsade de genom snö upp till knäna och blev trötta och frusna. Till slut fick de syn på fotspår som ledde fram till ett hus. De ropade, och en ung kvinna, Chatuna, hörde dem och kom ut. Hon bjöd genast in dem i det varma huset, något som systrarna var tacksamma för. När Chatuna förstod att de var Jehovas vittnen berättade hon att hon och hennes familj under tiden som systrarna pulsat omkring i snön hade bett till Gud om att han skulle visa dem sanningen. Några minuter senare kom de två pionjärerna fram till huset. Chatuna sade att det här absolut var ett svar på deras böner! I dag är det fyra i den här familjen som studerar Bibeln, och två av dem – Chatuna och hennes svärmor – är odöpta förkunnare.

Storbritannien

Reston hade aldrig använt direktmetoden för att sätta i gång ett bibelstudium, men han beslöt sig för att göra ett försök. Innan han knackade på den första dörren bad han en kort bön till Jehova om att få hjälp att vara positiv. Sedan erbjöd han ett bibelstudium, och den besökte, Andy, tackade ja på en gång. Reston bestämde sig för att gå tillbaka senare samma dag med boken Vad lär Bibeln? På väg dit lade Reston märke till att busschauffören var en man som han regelbundet brukade lämna tidskrifter till. Uppmuntrad av att Andy reagerat så positivt tidigare på dagen bestämde han sig för att erbjuda busschauffören ett bibelstudium så fort bussen nått sin slutstation.

Under tiden förstod en äldre kvinna på bussen att Reston var ett Jehovas vittne och frågade om han kunde besöka hennes sjuka väninna och be för henne. Reston sade att han gärna besökte henne för att ge henne tröst från Bibeln. Han använde det enda exemplar av boken Vad lär Bibeln? som han hade med sig och visade kvinnan  på bussen hur ett bibelstudium skulle kunna vara till hjälp. Hon sade att hon skulle vilja ha ett sådant studium. En ung man som satt mitt emot hörde samtalet. Han blev intresserad av bilderna i boken. Så Reston gav honom villigt boken. När bussen kom fram erbjöd Reston ett bibelstudium till busschauffören. Till hans förvåning tackade chauffören ja och sade att han hade många frågor om Bibeln. Reston gjorde ett kort besök hos en broder som bodde i närheten och hämtade ytterligare en bok och kom så småningom fram till Andy senare på kvällen. Andy blev glad för boken. Ett bibelstudium kom i gång, och Andy började snart tillämpa det han lärde sig. Andy och busschauffören kommer på mötena, och Reston leder 15 bibelstudier, som alla har satts i gång med hjälp av direktmetoden. Han ser nu till att alltid ha flera exemplar av boken Vad lär Bibeln? med sig när han är ute i tjänsten.

 François och Monica hade tillsammans med sina två barn varit ute i tjänsten en förmiddag. När de kom tillbaka till bilen ville Shaé, som är två och ett halvt år, inte gå in i bilen förrän hon hade fått lämna sitt sista vikblad till någon. Precis då stannade en bil på andra sidan vägen och två kvinnor steg ur. Shaé gav sitt vikblad, Liv i en fridfull ny värld, till den ena av dem, och Monica förklarade vad det handlade om. Kvinnan, som hette Sierra, blev intresserad och bjöd hem Monica för att studera Bibeln med hennes två systrar i tonåren. Vid första studietillfället frågade Sierra om hennes två söner också kunde få ett bibelstudium. Längre fram började också Sierras systerson vara med vid studierna. Sierra satt med vid alla studierna och ställde många frågor. Till slut gick hon med på att ha ett eget bibelstudium. Sedan gjorde även hennes man det. Därefter frågade Sierras mamma och även andra familjemedlemmar och vänner efter ett bibelstudium. På grund av att Shaé var så besluten att lämna sitt sista vikblad kunde 11 bibelstudier sättas i gång. Fyra av dem som studerar kommer regelbundet till församlingens möten.

Italien

Jennifer tillhör den ryska församlingen i Milano. Hon hade talat i telefon flera gånger med en ukrainsk kvinna som heter Valentina, men hon hade aldrig träffat henne. En dag bestämde de att de skulle ses vid en tunnelbanestation. Valentina sade att hon skulle ha en röd jacka på sig så att Jennifer skulle kunna  känna igen henne. Jennifer kom till stationen och fick syn på en kvinna i röd jacka som såg ut som om hon sökte någon. Jennifer gick fram till henne och sade: ”Hej, är det du som är Valentina?” Kvinnan sade ja, så Jennifer fortsatte: ”Bra, jag heter Jennifer.” Men hon fick inget svar. Jennifer blev lite osäker och frågade: ”Du väntar väl på mig, eller hur?”

”Nej”, sade kvinnan. Det visade sig att hon också var från Ukraina, hette Valentina och hade en röd jacka på sig men att hon stod och väntade på någon helt annan! Jennifer skrattade och förklarade situationen. Hon erbjöd sig också att visa henne den tanke från Bibeln som hon hade förberett. Valentina lyssnade med intresse. Hon visade sedan ett pappersark där hon för hand hade skrivit av Psalm 91 och berättade att hon tyckte mycket om Bibeln. Jennifer satte i gång ett bibelstudium med den här kvinnan. Hur gick det då för den andra Valentina? Jennifer träffade henne senare, och hon började också studera Bibeln.

Rumänien

En broder brukade besöka en bekant och resonera om bibliska ämnen med honom och hans fru. De var särskilt intresserade av vad Bibeln säger om relationen mellan man och hustru, men de hade svårt att få tid för bibliska samtal. Det här paret var mycket hälsomedvetna, och mannen brukade jogga 8 kilometer varje dag. Sedan brodern flera gånger försökt fortsätta de bibliska samtalen frågade han om han fick följa med honom på hans joggingrunda. Det fick han gärna. Men brodern var helt otränad och insåg snart hur jobbigt det är att försöka vittna samtidigt som man joggar! ”Jag lyckades predika”, säger brodern, ”i träningsoverall och utan någon bibel. Jag fick citera verser ur minnet.” Efter ett antal rundor ökade parets intresse och ett regelbundet bibelstudium kom i gång. Nu är mannen odöpt förkunnare. Han är ivrig i tjänsten och har skrivit in sig i teokratiska skolan tillsammans med sin son och dotter.

 OCEANIEN

LÄNDER 30

FOLKMÄNGD 37 545 115

FÖRKUNNARE 97 329

BIBELSTUDIER 55 266

Australien

En pionjärbroder skriver: ”En läkare som heter Pam bad att jag skulle komma regelbundet med de senaste numren av tidskrifterna. Hon var mycket upptagen, och jag träffade henne hemma bara en gång på sex månader. Därför lämnade jag regelbundet tidskrifterna under dörren tillsammans med en liten hälsning. Sedan jag under sju månader försökt få tag i henne lämnade jag en inbjudan till den kommande områdessammankomsten tillsammans med tidskrifterna under dörren. Jag gav henne också mitt telefonnummer men hörde aldrig av henne. I november, efter sammankomsten, besökte jag henne igen och hittade ett meddelande på dörren från Pam.

Pam skrev att hon tycker mycket om tidskrifterna och att hon brukar ge dem vidare till sina kolleger. De i sin tur ger dem till patienterna på sjukhuset. Sedan skrev hon hur mycket hon hade tyckt om ’träffen’. Hon hade läst inbjudan till sammankomsten och tagit ledigt i tre dagar för att kunna vara med. Hon förklarade att hon hade kopierat inbjudan och lagt kopiorna i sina kollegers postfack tillsammans med ett meddelande om att de kunde ringa henne om de var intresserade av att komma. I slutet av veckan hade 16 av hennes kolleger, som alla var läkare, tagit ledigt tre dagar för att kunna vara med. Alla de här 17 intresserade var med de tre dagarna vid områdessammankomsten som ett resultat av en enda inbjudan  som lämnats under dörren. Pam studerar nu Bibeln regelbundet med hjälp av boken Vad lär Bibeln? och har organiserat gruppsamtal med alla dem som följde med henne till sammankomsten.”

En annan broder berättar: ”När jag gick förbi ett hus där vittnena blivit ombedda att inte ringa på, lade jag märke till en man och en kvinna på verandan som grät och var förtvivlade. Jag kände att jag inte kunde gå förbi när det var så tydligt att de behövde hjälp, så jag gick fram till dem och frågade om det var något jag kunde göra. Paret bjöd in mig och började berätta om sina problem. De hade inte sett sin dotter på tre år. Hustrun skulle gå igenom en canceroperation, och hon var inte säker på att hon skulle överleva. Hon var rädd att hon aldrig skulle få se sin dotter igen. Några dagar tidigare hade de vädjat om hjälp hos pastorn i deras karismatiska kyrka, men han tog dem inte på allvar och gjorde ingenting åt saken. Jag visade dem några tankar från Bibeln om att Jehova är nära dem som har ett förkrossat hjärta.

Efter ungefär en timme knackade det på dörren. Jag trodde först att det var pastorn. Men vid dörren stod en ung kvinna som var snyggt klädd. Det var deras dotter som varit borta så länge! Det var ett känsloladdat ögonblick, så jag tänkte att det kanske var bäst att jag gick. Men dottern förvånade mig genom att säga att hon ville att jag skulle stanna, eftersom hon hade något att berätta för sina föräldrar. Hon förklarade att hon hade börjat dricka och använda droger och höll på att förstöra sitt liv men att hennes studium av Bibeln nu hade fått henne att vilja komma hem igen och ta upp kontakten med sina föräldrar. Hon hade nyligen blivit döpt som ett Jehovas vittne.”

Några dagar senare kom pastorn på besök och fick höra att dottern hade kommit hem igen därför att hon hade blivit ett Jehovas vittne. Han lämnade huset utan ett ord. På väg ut ropade mannen tillbaka honom och bad  honom ta med sig ett brev som låg på bordet – en begäran om utträde ur kyrkan.

Papua Nya Guinea

En grupp på 23 bröder och systrar gav sig i väg för att vittna på distrikt som sällan bearbetas. Det blev en mycket ansträngande fotvandring, eftersom de var tvungna att bestiga berg och korsa floder. I en by träffade en syster en anglikansk präst som blev förtjust över att få en förklaring till Daniel 2:44. Han sade till systern: ”Vi är som förlorade får här.” Han tog emot tidskrifter och broschyrer och bad också om att få en bibel.

Tre dagar senare, i en annan by, talade två systrar med två unga kvinnor, som blev glada över att få höra budskapet om Guds kungarike. När deras far kom hem från sin trädgård samma eftermiddag, berättade de vad de hade fått lära sig från Bibeln. Deras far sade att han ville höra det här underbara budskapet med egna öron. Han ordnade så att han skulle få träffa alla bröderna och systrarna vid den hydda där de bodde. Eftersom mannen var en byhövding ordnade han med mat som lagades och skickades till vittnenas hydda. Längre fram på kvällen kom han själv dit bärande på sin lampa, och det var andra bybor som följde med honom. De sade: ”Vi blev förvånade över att se er, eftersom det här är första gången som Jehovas vittnen kommer till vår by.” Vittnena visade dem Matteus 24:14 som förklaring till att de hade kommit på besök. De berättade vad Guds kungarike kommer att göra för människor och lämnade litteratur.

På femte dagen av vandringen kom de fram till en by vid ettiden på dagen. Byborna trodde att de skulle stanna över natten, så de började göra i ordning en hydda som var öppen på sidorna och som bröderna och systrarna kunde sova i. Men bröderna förklarade att de ville tala med alla i byn och att de skulle gå vidare samma dag. Ett fint vittnesbörd avgavs för alla byborna och byhövdingen, som tog  emot litteratur och i gengäld gav vittnena kokosnötter, bananer och papayor.

Fiji

Ute på landsbygden går pionjärerna till fots i tjänsten längs med vägar som är antingen dammiga eller leriga. Nagamma och hennes dotter, Reshma, är reguljära pionjärer, och de frågade Ushla, en blind syster, om hon ville följa med dem och vara pionjär under en månad. De brukade gå på var sin sida om den blinda systern och leda henne många kilometer varje dag. En familj som satt på sin veranda en fuktig dag iakttog de tre systrarna när de försökte undvika pölarna på den leriga vägen. Sedan såg de att den blinda systern klev rakt ner i en pöl så att leran stänkte upp på benet. Systrarna stannade och torkade bort leran.  Pappan i familjen blev så nyfiken att han var tvungen att ropa på dem. Han sade: ”Varje dag ser vi er tre vara ute och gå. Vart går ni?” De förklarade att de var på väg för att leda ett bibelstudium. Han sade att om budskapet var så viktigt att de var villiga att gå så långt för att berätta det, så ville han också höra det! Ett bibelstudium sattes i gång med den här familjen.

Guam

Liza, en ung kvinna från Filippinerna, arbetade som hemhjälp på ön Tinian. När Jehovas vittnen kom på besök frågade hon ofta efter tidskrifterna Vakttornet och Vakna! Hon sade att hon tyckte om dem, men egentligen använde hon dem för att tända upp eld.

På våren 2007 blev Liza av med arbetet, och eftersom hon inte hade någonstans att ta vägen sov hon på stranden. En dag gick hon förbi Rikets sal, och där utanför satt det två systrar i skuggan. De frågade om Liza ville komma över och äta mangofrukter med dem. De fick ett trevligt samtal. När hon nästa dag gick förbi Rikets sal pratade systrarna med henne igen, och under samtalets gång sade hon: ”Jag hoppas att jag en dag kan få komma till er kyrka.” Även om systrarna kände sig lite dumma för att de inte redan hade bjudit in henne, uppmuntrade de henne att komma på mötet redan samma kväll. Hon tackade ja till deras inbjudan och hoppades att vittnena skulle kunna hjälpa henne att få tag på ett arbete.

Under mötet blev Liza imponerad av att bröderna och systrarna var så uppriktiga och att de brydde sig om andra människor. Det här gjorde att Liza fick tårar i ögonen när hon tänkte på att hon hade kommit till mötet av rent själviska motiv. Hon drog sig också till minnes alla de tidskrifter som hon hade bränt upp. Hon blev så rörd av brödernas och systrarnas kärlek att hon från och med då var med vid alla möten och studerade Bibeln regelbundet. Hon hittade ett arbete, kvalificerade sig som förkunnare och blev döpt i februari 2008.

[Bild på sidan 45]

Madalena

[Bild på sidan 48]

Vakttornsstudium på en motorbåt

[Bild på sidan 50]

Syster Barker väntar tålmodigt på att få predika för dem som går förbi

[Bild på sidan 53]

Purnamaya krossar sten för att hjälpa familjen ekonomiskt

[Bild på sidan 54]

Förkunnare som vittnar för en indisk kvinna på en gummiplantage

[Bild på sidan 57]

Reston studerar med Andy

[Bild på sidan 58]

Shaé

[Bild på sidan 63]

Nagamma, Reshma och Ushla ute i tjänsten