Det världsvida prediko- och undervisningsarbetet

AFRIKA

LÄNDER 57

FOLKMÄNGD 878 000 158

FÖRKUNNARE 1 171 674

BIBELSTUDIER 2 382 709

Benin

Claude och hans hustru, Marie-Claire, har tjänat Jehova entusiastiskt som missionärer i 27 år. I februari halkade Marie-Claire och bröt foten. Två veckor senare föll Claude och bröt foten medan han arbetade i missionärshemmet. Båda blev gipsade. Marie-Claire gick med höger fot gipsad och Claude med vänster. Med glimten i ögat konstaterade Claude: ”Vi har alltid gillat att göra saker och ting tillsammans!”

Claude kunde röra sig ganska obehindrat, men Marie-Claire fick hålla sig hemma i flera veckor. Hon ordnade då så att hon kunde leda 4 av sina 12 bibelstudier i missionärshemmet. Andra grenar av tjänsten hade hon däremot svårt att utföra. Så hon bestämde sig för att hon skulle sätta sig utanför missionärshemmet och ha ett bord fullt med litteratur  och tala med dem som gick förbi. I mars satt hon 83 timmar vid sitt bord. Blev hon välsignad av Jehova för det? Ja, den månaden fick hon lämna 14 böcker, 452 broschyrer, 290 tidskrifter och mer än 500 vikblad.

Etiopien

Arega, som bor i en isolerad by, tänkte att han skulle tapetsera sitt hem. I Etiopien brukar man tapetsera med dagstidningar, men Arega ville ha lite färg på sina tapeter. På marknaden såg han en man som erbjöd broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! Arega skaffade sig en broschyr, tog isär den och tapetserade väggarna i sitt hus med de lösa bladen – utan att läsa broschyren. Två år senare fick han ögonen på en mening på ”tapeten”: ”Jesus var Guds Son.” Det var något annat än den mystiska treenighet som han hade fått lära sig. Han blev intresserad och gick i nio timmar till närmaste stad för att hitta dem som säger att Gud har en Son. Första gången hittade han dem inte, så han fick besviken gå hem igen. Men senare försökte han igen, och då förde man honom till en broders hus – till just den broder som han hade skaffat broschyren av. Men Aregas uthållighet blev prövad ytterligare. Han fick vänta flera timmar innan brodern kom hem. Det samtal han sedan fick med brodern ledde till att han började studera Bibeln. Månaderna därefter reste Arega flera gånger till staden för att lära sig mer om Gud. När han berättade för andra i byn om vad han hade lärt sig, reagerade många negativt, och flera ville inte ha med honom att göra. Men han gav inte upp, vilket ledde till att andra blev intresserade. När antalet intresserade hade stigit till 13 sändes två pionjärer med särskilt uppdrag till området. Snart ledde de mer än 40 bibelstudier, och ungefär lika många kom till mötena. Det finns nu åtta förkunnare som är verksamma där. För vår nye broder Arega har bilderna på väggen blivit mer än bara färggranna dekorationer.

 Ghana

Den snabba spridningen av mobiltelefoner i Afrika gör att man talar om en revolution när det gäller möjligheten att kommunicera. Som ett lockande erbjudande ger många operatörer sina abonnenter möjlighet att ringa gratis vissa timmar på natten. En syster, som heter Grace, utnyttjade den möjligheten. Hon märkte att det var svårt att hitta en tid att studera med Monica, som var en väldigt upptagen kvinna. Grace gjorde allt hon kunde för att fortsätta studiet. Hon ordnade till och med så att hon kunde komma hem till Monica klockan fem på morgonen. Men så ändrades Monicas schema, och då blev till och med den tiden omöjlig. Då tänkte Grace att hon skulle utnyttja möjligheten att ringa gratis på natten. Det tyckte Monica var bra, så de avtalade om att studera per telefon klockan fyra på morgonen. Men de upptäckte till sin besvikelse att det var så många som ringde den tiden på dygnet att det var nästan omöjligt att komma fram. Då tänkte de att de måste gå upp ännu tidigare så att de kunde studera klockan tre, trots att det var mycket jobbigt för båda dessa arbetande mödrar. Grace säger: ”Jag vände mig i bön till Jehova och bad  honom om kraft och styrka och en önskan att fortsätta studiet för att hålla Monicas intresse vid liv. Jag satte telefonen på väckning och tvingade mig själv att stiga upp så tidigt. Trots att jag var mycket trött gick jag upp.” Hon var verkligen glad över att hon hade gjort den ansträngningen, för vid områdessammankomsten ”Vägledda av Guds ande” 2008 fick hon se Monica bli döpt! Grace har sedan utnyttjat den här möjligheten att ringa gratis igen och har studerat med en kvinna som nu har börjat vara med vid mötena.

Moçambique

En dag i augusti 2008 råkade en kavaj åka ur en bil och hamna i närheten av en hydda där en fattig syster som är änka bodde. Hon plockade upp kavajen, och när hon tittade i fickorna hittade hon några dokument, tre små påsar med dyrbara smycken och närmare sju tusen kronor i kontanter. Hon såg till att någon i byn ringde ett av de nummer som fanns på dokumenten för att berätta att den förlorade kavajen fanns i byn. På kvällen kom fyra män i en bil. I närvaro av några av byns ledare överlämnade systern kavajen till ägaren – med allt som fanns i den. Mannen började gråta och sade att om någon annan än ett Jehovas vittne hade hittat den skulle han inte ha haft stor chans att få tillbaka den med allt som fanns i den. Det vår trogna, men fattiga, syster gjorde blev till ett fint vittnesbörd i byn – till stor ära för hennes Gud, Jehova.

 NORD-, CENTRAL- OCH SYDAMERIKA

LÄNDER 55

FOLKMÄNGD 910 761 124

FÖRKUNNARE 3 575 123

BIBELSTUDIER 3 778 321

Barbados

Många föräldrar tycker det är bra att barnen får lära sig bibelställen utantill. Föräldrarna till en sexårig pojke i Grenada blev glada när de fick höra att han hade använt en bibelvers för att försvara att Jehova är störst av alla. Pojkens pappa skriver: ”När min fru, Laura, skulle hämta vår son, Stefan, från skolan en eftermiddag, kallade hans lärare henne åt sidan och sade: ’Jag måste bara säga att jag är mycket imponerad av er son. Även om jag inte delar era trosuppfattningar måste jag erkänna att jag beundrar honom för att han är så bra på att förklara vad han tror på.’

När de kom hem frågade min fru nyfiket Stefan vad som hade hänt i skolan som gjorde att läraren kunde säga så. Han berättade då att läraren den morgonen hade sagt att Jesus är Gud.

Stefan hade då räckt upp handen, och när han fick svara sade han: ’Nej, fröken. Jesus är inte Gud. Bibeln säger att Jesus är Jehovas Son, så han kan inte vara Jehova.’

Läraren svarade: ’Men jag tror att Jesus och Jehova är samma person.’

Då sade Stefan: ’Men Bibeln säger att Jehova ensam är den Högste, inte Jesus. Det är bara Jehova som är den Högste.’ Han hade citerat Psalm 83:18, ett  bibelställe som han precis hade fått lära sig utantill och som vi förklarat för honom. Fastän läraren var så respektingivande var hon ingen match för ett sexårigt barn med exakt kunskap i Skrifterna.”

Ecuador

Ett flertal vittnen klev på en välfylld buss för att åka hem från ett distrikt på landet där människorna talade quichua. Det fanns möjlighet att titta på film i bussen, så de fick tillåtelse att visa filmen om Noa och David på quichua för passagerarna, som alla talade just det språket. De måste ha blivit väldigt förvånade när de fick se och höra något på sitt eget språk! De var så koncentrerade att de bad varje ny passagerare som steg på bussen att snabbt sätta sig så att de inte missade någonting. När filmen var slut var det många som bad att få ett eget exemplar av den. Några passagerare hade frågor om Bibeln och ville ha  litteratur. Andra lämnade namn och adress så att någon kunde besöka dem i staden, och alla fick en inbjudan till Åminnelsen som skulle hållas på quichua. Detta bidrog helt klart till att det kom många fler än väntat till Åminnelsen i det området.

Mexiko

En pionjärbroder som heter Gabino var ute i tjänsten och kom till en dörr och knackade på. Ingen öppnade. Han knackade en andra och en tredje gång. Efter en stund knackade han en fjärde gång. Dörren öppnades, och där stod en man som grät och såg plågad ut. Han bjöd genast in Gabino, men eftersom han var så uppriven hade han svårt att prata. Gabino talade tröstande till honom om de goda nyheterna, och det gjorde att han lugnade sig. ”Ser du stolen där borta?” frågade han. ”När du knackade för tredje gången stod jag på stolen. Ser du repet där uppe? När du knackade för fjärde gången hade jag snaran runt halsen. Men jag tog av den för att öppna. Tack för att du fortsatte knacka, för om du inte hade gjort det hade jag hängt mig.” Han förklarade att han var helt ifrån sig på grund av problem med sin fru. Gabino ordnade så att mannen kunde börja studera Bibeln. Vanligtvis knackar den här pionjären bara en eller två gånger. Men den här gången fortsatte  han, kanske med änglarnas hjälp, och det förde mycket gott med sig.

Chile

Under kampanjen med att inbjuda intresserade till åminnelsen av Kristi död kom en liten flicka fram till en syster och frågade: ”Hur gammal är du?” Systern blev lite ställd av frågan och svarade: ”Hur gammal är du då?” Flickan berättade att hon var sex år och att hennes mamma hade gett henne ett brev som hon skulle ge till ett Jehovas vittne. Mamman hade sagt till henne att försöka hitta en person som inte var ett barn men inte heller gammal. Systern berättade för flickan att hon var 25 år. Flickan gav henne brevet. Där stod det: ”När ni har besökt mig har jag inte haft mod nog att öppna dörren. Jag lider av svår depression och har bett Gud om hjälp. Jag har försökt lyssna till ert budskap och läsa Bibeln, men det har varit väldigt svårt. Jag vill gärna studera Bibeln med någon som kan hjälpa mig komma över ett misslyckat äktenskap. Om du kan hjälpa mig kan du väl vara snäll och komma till mig i eftermiddag, eftersom jag får hålla mig i sängen nu på förmiddagen. Tack så mycket.”

Den eftermiddagen besökte systern kvinnan och bjöd in henne till Åminnelsen och specialföredraget, och vid båda tillfällena kände kvinnan att hon  fick verklig tröst. Hon har fortsatt att gå regelbundet på mötena och har fått mycket hjälp av det, och hon gör fina framsteg i sitt studium av Bibeln med hjälp av boken Vad lär Bibeln? Hur gick det med hennes sexåriga dotter? Nu studerar både hon och hennes 12-åriga syster Bibeln.

Puerto Rico

En syster skriver: ”Jag var i gatutjänsten med tidskrifterna när jag fick se en ung kvinna som pumpade däcken på sin bil. Jag gick fram till henne, men innan jag hann säga något bad hon om Vakttornet och Vakna! och berättade att hon älskade att läsa dem. Jag erbjöd henne ett bibelstudium, men hon sade att hon inte kunde studera eftersom hon bodde ovanför sin mamma, som inte alls tyckte om vittnena. När jag frågade efter hennes adress gav hon mig bara gatunamnet. Jag gick till den gatan vid ett annat tillfälle och försökte ta reda på var hon bodde, men lyckades inte. Senare gick jag dit igen och frågade grannarna om de kände till en kvinna som hette Nancy och hade två barn. Till min glädje fick jag till slut reda på var hon bodde. Men jag kunde ändå inte få tag på henne, så jag brukade lämna tidskrifter och meddelanden till henne. När jag till slut träffade henne började hon gråta och sade att hon skulle vilja komma till Rikets sal. Hon kom dit och tyckte om den varma och kärleksfulla andan bland vännerna. Hon berättade att hennes mamma hade förstört mina meddelanden och tidskrifterna, och därför hade hon inte kunnat svara mig. Vi började studera Bibeln hemma hos Nancys syster, och snart började Nancy komma till mötena regelbundet. Nu missar hon aldrig ett möte. Hon har börjat i teokratiska skolan, och det är så roligt att höra henne och hennes två barn svara på mötena.”

 ASIEN OCH MELLANÖSTERN

LÄNDER 47

FOLKMÄNGD 4 073 556 172

FÖRKUNNARE 635 896

BIBELSTUDIER 579 554

Sydkorea

En man som bor nära en Rikets sal hittade en lapp på sin bil, som stod parkerad utanför hans hus. På lappen stod det: ”Jag råkade repa din bil när jag skulle parkera. Var snäll och ring mig så ska jag ordna så att det blir lagat.” Mannen hade sett hur vittnena som kom till Rikets sal uppförde sig och tänkte att en sådan ärlig person måste vara ett Jehovas vittne.

Det var en syster som hette Su-yeon som hade lämnat lappen på bilen, och när mannen ringde henne bad hon om ursäkt och erbjöd sig återigen att ordna så att bilen blev reparerad. Gissa om hon blev förvånad när mannen frågade: ”Ursäkta mig, men är du ett Jehovas vittne?” Han sade att han själv skulle laga sin bil och att hon inte behövde bekymra sig. Han sade också att han skulle vilja träffa henne, eftersom det var några saker han skulle vilja veta om vittnena. Su-yeon fick sällskap dit av sin pappa och en annan broder. ”Jag har kunnat iaktta vittnena eftersom jag bor nära Rikets sal”, sade han. ”Ni är bra människor. Jag kan inte förstå varför ni är så illa omtyckta.” Su-yeons pappa kunde svara på alla hans frågor med hjälp av Bibeln och boken Vad lär Bibeln? Nu studerar  mannen regelbundet med Su-yeons pappa och gör fina andliga framsteg.

Länder där vårt arbete är begränsat eller förbjudet

En överste blev rörd när han såg vilket positivt inflytande sanningen hade på hans hustru, som var ett Jehovas vittne. Därför gick han med på att studera Bibeln. Hans befälhavare, som var general, fick reda på det och kallade in honom för att tala med honom. Generalen sade till honom att om han inte slutade träffa Jehovas vittnen skulle han skicka honom till den mest avlägsna platsen i landet. Översten svarade modigt att hans hustru hade studerat Bibeln länge och att han inte kunde se något farligt med det. Därför tänkte han fortsätta studera Bibeln. Längre fram bestämde han sig för att lämna armén. Nu är han ett döpt vittne och är reguljär pionjär och biträdande tjänare. Intressant nog började generalens hustru också studera Bibeln. Generalen kunde inte hindra henne heller, och nu är även hon reguljär pionjär.

I ett annat land började en syster studera Bibeln med en ung kvinna som hade en man som motarbetade henne kraftigt. Eftersom de inte kunde studera hemma hos kvinnan kom de överens om att studera i en liten park. En äldre man som var ute och promenerade i parken brukade cirkulera runt dem medan de studerade för att se och höra vad de gjorde. En dag kom han fram till dem och ställde några frågor om Bibeln. Vid nästa studietillfälle gjorde han likadant. Kvinnan som studerade blev lite upprörd och sade: ”Jag har bara en timme på mig att studera Bibeln, men så kommer du och tar all min tid genom att ställa alldeles för många frågor.” Efter det ordnade systern så att en broder kunde studera med mannen,  och han gjorde snabba andliga framsteg och började komma till mötena. Varje söndag såg två grannkvinnor honom gå hemifrån, finklädd och med en portfölj i handen. De var nyfikna på vart han tog vägen och fick reda på att han hade börjat tro på en ”ny religion”. De båda kvinnorna ville undersöka saken och följde efter mannen till Rikets sal. Flera systrar pratade med dem och frågade om de ville studera Bibeln. En av dem ville det. De här tre – den unga kvinnan som studerade i parken, mannen som hon pratade med i parken och en av kvinnorna som följde efter honom – har gjort stora andliga framsteg och blev döpta för inte så länge sedan.

Kambodja

Louy är pionjär i Kambodja och brukar cykla till en by där husen är gjorda av bambu och står på pålar. Där har hon några bibelstudier. Tre dagar före Åminnelsen var hon i byn hos en av kvinnorna som hon studerade med och förklarade syftet med Åminnelsen när nyfikna barn samlades runt dem och ställde frågor. Det kom bara fler och fler barn. Louy delade ut 57 inbjudningar till Åminnelsen. Nästa dag cyklade hon till byn för att studera med en annan kvinna, som berättade att hennes släktingar och vänner skulle vilja vara med vid Åminnelsen. Så Louy lämnade ytterligare 20 inbjudningar som kvinnan kunde dela ut. Louy blev lite bekymrad för hur hon skulle kunna hjälpa alla intresserade att vara med vid Åminnelsen. Hon bad en bön och talade sedan med pappan till en av dem som hon studerade med. Han var byns ledare och försäkrade henne om att alla skulle kunna följa med om hon bara ordnade en tuk-tuk (en liten fyrsitsig vagn som dras av en motorcykel), för antingen skulle de stå upp eller sitta i knät  på varandra. Louy blev mycket glad när 18 från den här byn kunde komma.

Indien

En broder som arbetar med att köra en motordriven riksha passade på att vittna för en kvinnlig passagerare som visade sig vara journalist. Hon blev imponerad av hans mod, eftersom några vittnen i trakten hade blivit angripna av motståndare medan de var ute i tjänsten. Journalisten bestämde sig för att återge sitt samtal med brodern i en av landets tidningar. Hon skrev: ”Jag beslöt mig för att provocera honom lite lätt: ’Har du inte hört nyheterna i dag? Att era medlemmar har blivit misshandlade och att era kyrkor har blivit utsatta för attacker på olika platser i  delstaten?’ ’Jo’, sade han, ’jag läste om det i dagens tidning.’ ’Så vad ska ni göra om de fortsätter?’ Han skakade på huvudet och sade: ’Det spelar ingen roll. Vi kommer att fortsätta tro på sanningen.’”

Angående vikbladet som hon fått av brodern skrev hon: ”När jag kom hem plockade jag upp vikbladet ur väskan. På framsidan var det en idyllisk men orealistisk bild – gröna ängar, en sjö, blommande träd, snöklädda berg och människor som skördade spannmål och frukt. ’Liv i en fridfull ny värld’, stod det. Bladet innehöll ett religiöst budskap. Vanligtvis är det ingen som har något emot att få ett vikblad, vare sig det gör reklam för sarier eller en livsstil. Men om man börjar prata om en fridfull ny värld kan hatet genast blossa upp.”

Filippinerna

Det finns ett berg i Zamboangaregionen som är så högt att det kan ses på 20 mils avstånd. Bröder som bor i närheten av berget brukade ofta skämta om det när de var ute i tjänsten och undra vad de skulle göra om det bodde någon intresserad på toppen. En dag när de gick i tjänsten vid foten av berget kom det fram en man till dem och sade att han letade efter Jehovas vittnen. Han ville att de skulle hjälpa honom att studera Bibeln. Bröderna frågade honom var han bodde. När han pekade på bergets topp blev de mållösa. Han förklarade att hans hus inte låg på toppen utan på andra sidan berget men att det enda sättet att ta sig dit var att klättra över toppen. När bröderna hämtat sig från chocken lovade de att de skulle komma. De började studera Bibeln med mannen, och nu är han med på mötena i Rikets sal, även om den ligger långt från hans hem. Den här mannen befinner sig nu bland det folk från alla nationer som strömmar till ”berget med Jehovas hus”. (Jes. 2:2)

 EUROPA

LÄNDER 47

FOLKMÄNGD 736 988 468

FÖRKUNNARE 1 563 910

BIBELSTUDIER 819 067

Finland

Två bröder gick från hus till hus och erbjöd bibelstudier med hjälp av vikbladet Kan man få svar på livets stora frågor? En man öppnade dörren, avbröt dem och bad dem komma in. ”Jag har många frågor”, sade han. ”Varför kommer ni just nu?”

”Jo”, svarade de, ”vi är i det här området med vår församling.”

Mannen sade: ”Jag har bett till Gud om att Jehovas vittnen skulle komma till mig. Vid den här tiden brukar jag vara ute och jogga, men inte i dag. Och nu är ni här!” Han kände det som om hans böner hade blivit besvarade. På hans arbetsplats pratade man ofta illa om Jehovas vittnen. Han ville veta om det de sade var sant, så han gick till biblioteket för att söka efter information. Han hittade boken Jehovas vittnen – förkunnare av Guds kungarike och läste den och förstod att anklagelserna mot oss var falska. På grund av det ville han gärna träffa Jehovas vittnen. Ett studium sattes i gång, och han började direkt vara med vid mötena. Han vittnade för sin före detta fru och deras dotter, och de började också studera.

 Storbritannien

En pionjärsyster som heter Kirsty lärde sig franska och lingala för att kunna vittna för de kongoleser som bodde på hennes distrikt. En dag såg hon en kvinna från Kongo som hade svårt att komma på bussen för att hon hade så mycket att bära. Kirsty sade på lingala att hon kunde hjälpa henne och lyfte upp hennes kassar på bussen. ”Varför kan du som är vit lingala?” frågade kvinnan. Kirsty förklarade att hon tillhörde en lingalatalande församling och att vännerna där hade lärt henne språket så att hon kunde tala med andra om Bibeln. Kirsty ville erbjuda kvinnan ett bibelstudium, så hon satt kvar på bussen tills kvinnan skulle av. Sedan  bar hon kvinnans kassar till hennes lägenhet, som låg på andra våningen. Kvinnans man och deras fyra barn bad Kirsty komma in, och hon visade familjen hur ett bibelstudium går till i boken Vad lär Bibeln? Nu studerar kvinnan och de två äldsta barnen. Alla tre anstränger sig för att göra det Jehova önskar.

Georgien

Två unga pionjärbröder bestämde sig för att flytta till en bergig del av landet där det inte fanns så många vittnen. De började predika i by efter by, och det gav otroliga resultat. De fick lämna en stor mängd litteratur och startade många bibelstudier. När bröderna först kom till området hade de inte så mycket mat och visste inte var de skulle sova. Men de fick alltid vad de behövde. Byborna bjöd in dem över natten och gav dem mat. Ibland hände det till och med att sådana som inte var intresserade gav dem mat och logi. Senare förordnades bröderna som pmsu i det här området. På grund av att de hade så många studier blev de tvungna att sätta upp en rimlig gräns för hur många de skulle kunna ta hand om. Det händer fortfarande att människor kommer fram till dem på gatan och ber om att få studera Bibeln, och trots att de satt upp en gräns har de ändå haft i genomsnitt mer än 20 bibelstudier var varje månad.

Ungern

En syster får regelbundet mjölk i flaskor som hängs i en påse på staketet. En dag när hon hängde ut de tomma flaskorna stoppade hon ner vikbladet Kan man få svar på livets stora frågor? i påsen. Nästa gång hon fick sin mjölk blev hon överraskad över att kvinnan som körde ut mjölken hade lämnat en lapp med frågor om vikbladet och ett önskemål om en bibel. Systern besökte henne genast på gården  där hon bodde och började studera Bibeln med henne i boken Vad lär Bibeln? Kvinnan hade tidigare försökt få svar på sina frågor i olika kyrkor, men hon hade inte fått sin andliga hunger stillad. I stället hade det gjort att hon fått ännu fler frågor. En av hennes döttrar var också mycket intresserad, så systern gav henne boken Vi lär av den store läraren. Kvinnan berättade att dottern ofta vaknade på nätterna för att hon hade mardrömmar. Men när flickan hade läst några kapitel i boken kände hon sig inte lika rädd längre, och nu sover hon lugnt på nätterna. Bibelstudiet fortsätter, och kvinnan kommer regelbundet till mötena på söndagarna tillsammans med sina två döttrar.

Italien

Cristina och Manel, två pionjärsystrar, var på landsbygden i mellersta Italien och delade ut vikbladet Kan man få svar på livets stora frågor? På en  gård hörde de ljud från baksidan av huset. När kvinnan som bodde i huset fick syn på dem ropade hon att de fort skulle komma och hjälpa henne. De skyndade sig bort till henne och såg då att hon försökte hindra en enorm, ilsken gris från att ta sig ut från svinstian. Grinden hade gått sönder, och kvinnan var rädd att grisen skulle springa ut i skogen. Hon var helt själv och försökte desperat få grinden att vara stängd. ”Håll den stängd medan jag går och ser om jag kan hitta något att laga den med!” skrek hon åt Cristina. Cristina svarade genast att hon var livrädd för grisen. Då räckte kvinnan en pumpa och en kniv till Manel och sade till henne att inte vara rädd. ”Fortsätt bara att kasta pumpabitar till grisen för att sysselsätta honom medan jag går och letar efter en ny bult.”

Sedan försvann kvinnan, och minuterna gick. Under tiden skyndade Cristina på Manel att kasta mat till grisen, men Manel hade svårt att skära i det hårda pumpaskalet. Till slut kom kvinnan tillbaka och lagade grinden. Hon drog en lättnadens suck och utbrast: ”Ni två var sända av den Allsmäktige!”

”Det är helt rätt!” sade de och plockade fram vikbladet och visade henne det.

På en gång sade hon: ”Det kan vi inte stå här och prata om, det är alldeles för viktigt. Vi måste sitta ner och prata i lugn och ro.” Så hon hämtade några stolar, och medan de satt där i solen ställde kvinnan många frågor och lyssnade intresserat och uppmärksamt. Senare började hon studera Bibeln. Cristina och Manel säger att de fick den här erfarenheten tack vare att en gris försökte rymma i precis rätt ögonblick.

 OCEANIEN

LÄNDER 30

BEFOLKNING 38 338 482

FÖRKUNNARE 99 816

BIBELSTUDIER 59 619

Australien

Fred, som är ett vittne och bor i en lugn kuststad, fick lämna tre av våra dvd-filmer till en man. Senare fick han ett brev från mannen där det bland annat stod: ”När jag tittade på filmerna kände jag ett underbart lugn. Jag kunde se hur glada och vänliga människorna var och känna den frid de hade. Så har jag inte känt det på åratal. Nu börjar jag tro att det kan finnas ett bättre liv för mig. Förut var jag ofta ovänlig när vittnena kom till min dörr. Det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för. Ni vittnen har inte varit annat än vänliga mot mig och bara önskat dela med er av de goda nyheterna. Vem vet, en vacker dag kanske du vänder dig om i Rikets sal och ser att jag sitter bakom dig.”

Nya Zeeland

Två systrar besökte en statlig familjeförvaltningsbyrå och avtalade om ett möte med föreståndaren. De plockade ihop ett ”familjepaket”, som var speciellt anpassat för föreståndaren och hennes arbete med familjer. Paketet innehöll böckerna Hemligheten med ett lyckligt familjeliv och Ungdomar frågar – svar som fungerar, Vakna! för augusti 2007 med artikelserien ”Sju steg mot att bli en bättre förälder” och Vakna! för oktober 2007 som innehöll artiklar om hur man kan skydda sina barn.

 Under besöket förklarade systrarna att allt vårt arbete är ideellt och att vi verkligen vill hjälpa familjer, särskilt på det andliga planet. De gick igenom och visade föreståndaren materialet i paketet. Hon lyssnade, tog emot litteraturen och sade att hon skulle vilja ge samma information till de 35 anställda. Hon sade också att artiklarna från Vakna! skulle passa alla de 503 familjer som fanns registrerade hos dem. Systrarna lyckades få ihop 557 exemplar av tidskrifterna. Två veckor senare fick de genom ett telefonsamtal reda på att alla familjerna hade fått tidskrifterna.

Fiji

En ung man som hette Viliame var en skicklig rugbyspelare och hade som mål att få spela för sitt land. Hans bror, Leone, ville också satsa på rugbyn, men han började studera Bibeln med en pmsu och förstod att han inte kunde tjäna två herrar. Han började gå på mötena och slutade med rugbyn. Hans mamma, som var ett vittne, köpte möteskläder till honom, men en gång när han och Viliame bråkade tog Viliame hans nya kläder och rev  sönder dem. Leone blev helt förtvivlad men bestämde sig för att inte ge igen. Lite längre fram sålde Leone sin skörd av vattenmeloner på marknaden, och för en del av pengarna köpte han nya möteskläder och även en bibel, några pennor och överstrykningspennor för att ha på mötena. Han köpte samma saker till Viliame. Viliame blev djupt rörd över att han var så snäll mot honom trots det hemska han hade gjort. Han tog på sig de nya kläderna och överraskade sin bror med att komma till ett möte. Han ville också börja studera Bibeln, och de två bröderna gjorde andliga framsteg. När de förberedde sig för dopet fick Viliame ett attraktivt erbjudande om att spela rugby i Europa, ett erbjudande som många unga män drömmer om att få, eftersom det utlovar ekonomisk trygghet och personlig berömmelse. Men nu hade han inte samma mål längre, utan valde i stället att överlämna sig åt Jehova. Både Viliame och Leone var hjälppionjärer de första sex månaderna efter sitt dop. När deras pappa, Waisea, såg deras goda exempel ville han också studera Bibeln. Han gjorde stora förändringar och blev döpt vid ett kretsmöte samtidigt som sina två döttrar.

[Bilder på sidan 45]

Självdisciplin och modern teknik gjorde att en syster kunde leda ett bibelstudium.

[Bild på sidan 46]

Hennes trohet blev till ett fint vittnesbörd.

[Bild på sidan 48]

Familjens studium gjorde Stefan redo att vittna i skolan.

[Bild på sidan 49]

Han fortsatte att knacka och räddade ett liv.

[Bild på sidan 50]

Hon hittade en syster som varken var för ung eller för gammal.

[Bild på sidan 55]

Hon skaffade fram en ”tuk-tuk”.

[Bild på sidan 58]

Hon lärde sig ett nytt språk och fick ett bibelstudium.

[Bild på sidan 60]

Informellt vittnande kan gå till på många sätt.

[Bild på sidan 63]

”Familjepaketet” förbereds.

[Bild på sidan 64]

De gav upp en lovande karriär för att tjäna Jehova.