Höjdpunkter under det gångna året

DET är spännande att se vad Jehova uträttar genom sitt folk över hela jorden. Den här ”Årsboken” rapporterar om framsteg i teckenspråksverksamheten och förklarar hur författaravdelningen gör efterforskningar. Läs om våra internationella sammankomster och upptäck intressanta detaljer om vår nya sångbok. Du kan också läsa om utvecklingen på det juridiska området världen över, nyheter från Haiti och överlämnanden av avdelningskontor. Vi är övertygade om att du kommer att tycka om det du läser och bli uppmuntrad av det.

 GUD VILL ATT DE DÖVA SKA LÄRA KÄNNA HONOM

Tänk på det som händer i teckenspråksverksamheten. Salvatore i USA är döv. Hans hustru är ett Jehovas vittne. Trots att han hade haft kontakt med Bibelns sanning i många år gjorde han inte några andliga framsteg. Hans hustru föreslog att han skulle läsa Bibeln varje dag i ett år. Men sedan han utan framgång hade försökt förstå vad han läste blev han modfälld. ”Jag kommer aldrig att lära mig älska Jehova”, klagade han.

Men Salvatores liv började förändras när han fick reda på att delar av Nya världens översättning av Den heliga skrift finns på amerikanskt teckenspråk på dvd. Efter att ha studerat Guds ord på teckenspråk utbrast han: ”Jag blev övertygad om att Gud ville att jag skulle lära känna honom!” Salvatore studerade Bibeln och tjänar nu Jehova med glädje som ett döpt vittne.

Genom att Bibeln och andra publikationer finns på teckenspråk på dvd eller kan laddas ner från internet har döva världen över, precis som Salvatore, känt Jehovas varma kärlek och stora intresse. Litteratur finns redan på 46 teckenspråk, och ytterligare 13 är på gång. Vakttornet finns på nio av de här språken, och delar av Nya världens översättning har getts ut på amerikanskt, brasilianskt, colombianskt, italienskt, mexikanskt och ryskt teckenspråk.

Det är alltid mycket rörande att se hur litteratur på teckenspråk påverkar de nya. ”Jag studerade redan 1981 och använde tryckta publikationer på japanska”, berättar Natsue, en döv kvinna i Japan. ”När jag inte kunde förstå det jag läste och min familj började motarbeta mig, slutade jag studera.

 I april 2007 visade en förkunnare mig dvd-filmen Du kan vara Guds vän! på japanskt teckenspråk. Det var 26 år efter mitt första bibelstudium. Jag började genast studera igen och kunde känna hur jag kom närmare Jehova. Jag blev döpt i november 2008.”

Nu finns det över 16 000 döva förkunnare världen över. Med gester och ansiktsuttryck lovprisar de Jehova på teckenspråk. Den hjälp de får av de 30 böcker, broschyrer, video- och dvd-filmer och bibliska dramer som har översatts till olika teckenspråk övertygar dem om att Jehova älskar dem och uppskattar deras lojala tjänst.

De 54 avdelningskontor som översätter litteratur till teckenspråk får ta emot många brev av uppskattning från bröder och systrar och intresserade personer. Breven visar hur entusiastiska de döva är över att upptäcka djupare andliga sanningar på sitt eget teckenspråk. Ett typiskt sådant brev kommer från Emi i Japan, vars föräldrar är döva.

”Mina föräldrar döptes många år före mig”, säger Emi, ”men de hade svårt att förstå tryckta publikationer på japanska. När de inte förstod bad de mig förklara. Nu kan de resonera med tillförsikt om sanningen. Min mamma sade: ’Jag började förstå detaljerna i Bibeln först sedan det kommit publikationer  på teckenspråk.’ Det har lett till att de har kommit närmare Jehova och att förhållandet i vår familj är bättre än någonsin.”

NOGGRANN EFTERFORSKNING

Jesus Kristus sade att den trogne slaven skulle vara omdömesgill när det gällde att ge tjänstefolket ”deras mat i rätt tid”. Han visade därigenom att de som delade ut den här ”maten” skulle vara samvetsgranna och kloka och ha urskillningsförmåga i fråga om att ge trons husfolk andlig mat. (Matt. 24:45–47)

I vår tid använder Kristi smorda bröder författaravdelningen i Brooklyn i New York för att ge Jehovas tjänare andlig mat i form av tidskrifter, broschyrer, böcker och annat tryckt och elektroniskt material. Den här andliga maten måste precis som bokstavlig mat vara väl förberedd. Till och med bibelskribenterna som var ledda av helig ande såg till att det de skrev ner var väl underbyggt och tillförlitligt. Lukas, till exempel, hade talat med många ögonvittnen och ”noggrant ... efterforskat allting ända från början”. (Luk. 1:1–4)

Författaravdelningen följer mönstret att ”noggrant” efterforska ”allting”. Men var kan man finna pålitlig information? Även om det är bekvämt och går snabbt att få en mängd information via internet, litar våra bröder inte på bloggar eller webbplatser med dåligt underbyggda upplysningar, skrivna av okända eller okvalificerade personer. Wikipedia, som är ett uppslagsverk på nätet, varnar och säger att vissa artiklar på deras egen sajt ”innehåller betydande felaktigheter, uppgifter som inte är relevanta i ett uppslagsverk eller som utsatts för vandalism” och tillägger att ”användarna måste vara medvetna om  detta”. Författaravdelningen vänder sig därför till allmänt erkända uppslagsverk, artiklar skrivna av erkända experter och böcker utgivna av respekterade bokförlag.

Författaravdelningen har ett eget omfattande bibliotek med tusentals böcker. Våra bröder använder också närliggande offentliga bibliotek och forskningsbibliotek. De kan också skaffa facklitteratur från andra håll genom fjärrlån. Ett av de stora universitetsbibliotek som våra bröder anlitar har omkring 5 miljoner böcker, 58 000 tidskrifter, 5,4 miljoner mikroformer och tusentals elektroniska databaser. Författaravdelningen har också ett stort arkiv med tidningsurklipp, erfarenheter och historisk information som hela tiden uppdateras med material från lokala källor och från våra avdelningskontor runt om i världen.

Men Predikaren 12:12 påminner oss: ”Det är ingen ände på de många böcker som framställs.” Även ansedda källor kan innehålla felaktig information. Hur kontrollerar vi då att den information vi får är korrekt och pålitlig?

Ta till exempel det som sägs i broschyren Hur har livet kommit till? om att spindelsilke är ett av de starkaste materialen på jorden. ”Om man förstorade ett nät av ankartrådssilke så att det blev stort som en fotbollsplan och hade 1 centimeter tjocka trådar med 4 centimeters mellanrum skulle det kunna fånga upp en flygande jumbojet!” Källan till det här uttalandet var en ansedd vetenskaplig tidskrift, men det var inte den ursprungliga källan, och den ursprungliga källan var tvetydig. Därför måste man kontakta den forskare som gjort det ursprungliga uttalandet och kontrollera hur han hade kommit fram till sin slutsats. Våra  bröder måste också få tag på den formel och den information som behövdes för att själva kunna räkna ut vilken inverkan en jumbojet skulle kunna ha på ett spindelnät som var stort som en fotbollsplan. Många timmars forskning och noggranna beräkningar bekräftade till slut att den här häpnadsväckande uppgiften var korrekt.

Men inte ens till synes ansedda källor är alltid korrekta i alla detaljer. Till exempel: Det uppges att Gandhi i sin ashram (meditationscenter) sade till Lord Irwin: ”När ditt land och mitt kan samsas på grundval av de läror som Kristus förkunnade i denna bergspredikan, då har vi löst våra länders problem, men inte nog därmed; vi har då löst hela världens problem.” Men en noggrann undersökning av  det här uttalandet visade att det inte finns några bevis för att Lord Irwin någonsin besökte Gandhi i hans ashram, och det väcker obesvarade frågor om var och när Gandhi gjorde det här uttalandet, och om han över huvud taget sagt så här. Det här citatet används därför inte längre i vår litteratur.

Eller du kanske har läst om Sir Isaac Newton och en modell av solsystemet. En besökande ateist uppges ha frågat: ”Vem har gjort den?” När Newton svarade: ”Ingen!” sade ateisten: ”Tror du jag är dum!” Newton sägs sedan ha sagt till ateisten att hans ynkliga imitation av det långt mer storslagna solsystemet visar att det måste finnas en konstruktör eller skapare. Hur tilltalande den här berättelsen än är kan varken historiska källor, forskare eller levnadstecknare bestyrka att det här samtalet verkligen ägde rum. Intressant nog omtalas den första gången i början av 1800-talet, och då inte i samband med Newton utan i samband med en tysk forskare som hette Athanasius Kircher. Författaravdelningen använder därför inte längre den här berättelsen i vår litteratur.

Ibland kräver också mindre viktiga uppgifter ytterligare efterforskning. En broder säger kanske i sin levnadsberättelse att han föddes i Tjeckoslovakien 1915. Men staten Tjeckoslovakien bildades inte förrän 1918. Var föddes han då? För att få svar på den frågan kan man behöva undersöka gamla kartor eller historiska dokument.

En broder berättar kanske en erfarenhet och säger att han döptes i San Francisco ett visst datum. Men en noggrann undersökning visar kanske att det inte var någon sammankomst i den staden vid den tidpunkten. Hur kan man lösa detta? Det är ibland lätt att minnas fel. Även om brodern antagligen inte  tar fel på platsen för dopet, kanske han inte lika lätt kommer ihåg datumet. Det går vanligtvis att få fram korrekta detaljer genom att kontrollera och jämföra olika uppgifter.

Sammanfattningsvis kan sägas att författaravdelningen är noga med att endast använda material som är korrekt och tillförlitligt, också när det gäller till synes obetydliga detaljer. Därför kan ”den trogne och omdömesgille slaven” hela tiden servera andlig mat som ger ära åt ”sanningens Gud”, Jehova. (Ps. 31:5)

”VAR STÄNDIGT VAKSAMMA!”

Miljontals Jehovas vittnen världen över uppskattade det praktiska och aktuella program som framfördes vid de många områdessammankomsterna ”Var ständigt vaksamma!” under 2009. Bland de närvarande var över 200 000 delegater från 136 länder som hade inbjudits att vara med vid en av de 37 internationella sammankomsterna. De hölls i Burma, Chile, Elfenbenskusten, Frankrike, Ghana, Italien, Kenya, Korea, Mexiko, Peru, Polen, Sydafrika, Trinidad och Tobago, Tyskland, USA och Österrike. Sammanlagt var som mest 1 495 045 närvarande vid de  internationella sammankomsterna, och 15 730 blev döpta.

Vad är syftet med internationella sammankomster? Den styrande kretsen planerar in sådana sammankomster med några års mellanrum i strategiskt belägna städer – ibland i länder där Jehovas vittnen tidigare varit förbjudna. Sammankomsterna tjänar till att stärka bröderna och stimulera predikandet av de goda nyheterna i de här länderna.

De här sammankomsterna ger också bröderna och systrarna en unik möjlighet att personligen få uppleva det speciella ”föreningsband” som finns i vårt internationella brödraskap. (Kol. 3:14) Det är verkligen  underbart att se kärleken, friden och enheten vid sådana sammankomster – trots olikheter i fråga om nationalitet, kultur och språk. Olika etniska grupper visar sann kärlek när de umgås med varandra i pauserna – äter tillsammans, utbyter adresser, ger varandra små presenter, tar många kort och omfamnar varandra i broderlig tillgivenhet. Många av delegaterna och de inhemska vittnena bär sina traditionella dräkter.

Ett speciellt inslag under alla fyra dagarna vid internationella sammankomster är programpunkten ”Rapporter från andra länder”. En resande tillsyningsman från Italien konstaterade att rapporterna hjälpte alla att ”känna att de är en del av ett sant internationellt brödraskap som strävar mot samma mål – att predika om Guds rike”. Det var verkligen hjärtevärmande att få lyssna till uppmuntrande erfarenheter från missionärer och andra heltidstjänare som besökte sina hemländer. Deras fina exempel fortsätter att vara en källa till stor uppmuntran för både unga och gamla!

Och det var verkligen en glädje att ha medlemmar av den styrande kretsen med vid de internationella sammankomsterna. De gav aktuell undervisning och kärleksfull uppmuntran från Bibeln. Tal som hölls av medlemmar av den styrande kretsen och ”Rapporter från andra länder” tolkades simultant till nytta för alla språkgrupper som lyssnade till programmet. Vid den andra internationella sammankomsten i Honolulu på Hawaii framförde till exempel Stephen Lett, medlem av den styrande kretsen, fyra tal på engelska som  simultantolkades till chuukesiska, iloko, japanska, mandarin, marshallesiska och samoanska.

När den styrande kretsen planerar internationella sammankomster, tar den hänsyn till storleken på de lokaler som finns tillgängliga, antalet vittnen på platsen och hur många från andra länder som beräknas komma och hur det är med möjligheten att få logi åt delegaterna. Sedan skaffar ansvariga bröder i respektive sammankomststad tillstånd från lokala myndigheter och skriver kontrakt med cheferna för sammankomstplatserna.

Eftersom man ofta använder stora idrottsarenor till de här sammankomsterna, krävs det oerhört mycket planerande och arbete för att platserna ska bli lämpliga för tillbedjan av Jehova. I Peru, till exempel, fick bröderna inte tillträde till anläggningen för att städa och ställa den i ordning förrän kvällen innan sessionerna skulle börja, eftersom en fotbollsmatch skulle spelas där före sammankomsten. Man hade bett 3 000 bröder och systrar hjälpa till, men klockan sex på kvällen kom över 7 000 och arbetade outtröttligt hela natten för att få arbetet utfört.

Vid slutet av den internationella sammankomsten i Long Beach i Kalifornien sade tre underhållsarbetare vid arenan: ”Vi har sett många andra religiösa grupper komma hit, men ingen kan göra det ni gör. Det här är helt enkelt fantastiskt.” En av dem medgav att när Jehovas vittnen knackade på hans dörr, brukade han säga till sig själv: ”Knacka på ni bara. Jag tänker inte öppna.” Men nu sade han att nästa gång vittnena knackade på hans dörr skulle han öppna och lyssna. En annan av männen sade till och med: ”Jag har aldrig varit med i något samfund, men det här samfundet skulle jag vilja gå med i.”

 Sammankomsterna blev till ett enastående vittnesbörd till ära för Jehova! Vi är verkligen tacksamma mot Jehova för att han ger oss de här trosstärkande sammankomsterna, så att vi kan fortsätta att ständigt vara vaksamma. (Matt. 24:42)

SJUNG LOVSÅNGER TILL JEHOVA

Att sjunga lovsånger till Jehova ingår i vår tillbedjan. Vid sammankomsterna 2009 blev Guds tjänare därför mycket glada när de fick höra att det skulle komma en ny sångbok, Sjung till Jehovas ära. Men varför behövdes det en ny sångbok?

Tid efter annan har vi reviderat våra sångböcker för att texterna ska hålla jämna steg med det ökade andliga ljuset. (Ords. 4:18) När man utarbetar en ny sångbok får man tillfälle att göra nödvändiga ändringar i texterna till sångerna. Man har valt formuleringar som gör det lättare att ta till sig innehållet i sången när den sjungs och att komma ihåg texten. För att göra det ännu lättare att minnas texten har många av sångerna förkortats. Där det varit lämpligt har man lagt till refränger för att nyckeltankarna ska inskärpas. Dessutom har man försökt göra så att det är en ton på varje stavelse, så att man inte behöver sjunga två toner på samma stavelse.

En noggrann analys av vår tidigare sångbok, Sjung lovsånger till Jehova, visade att några av melodierna behövde justeras för att de skulle bli lättare att sjunga. En del av sångerna har nu en lägre  tonhöjd, så att de högre tonerna är lättare att sjunga. Tidigare sjöngs inte heller alla sånger exakt så som de var skrivna i sångboken. I vissa fall har därför själva melodin justerats för att stämma med det mer naturliga sätt som våra bröder världen över faktiskt sjöng sångerna på.

Man tog särskild hänsyn till detaljer, till exempel hur sångerna är tryckta på sidorna. Längre sånger har delats upp på två sidor för att ge rum åt översatta texter som kan ha längre ord. Sånger har också placerats så att man inte behöver vända blad medan man sjunger. Ingen sång är längre än tre verser.

Hur genomfördes det här enorma projektet med att förbereda den nya sångboken? I augusti 2007 inbjöds ett team bestående av erfarna kompositörer och textförfattare att hjälpa den styrande kretsen med arbetet. Man undersökte noggrant alla sånger i den tidigare sångboken för att se om de var läromässigt korrekta och för att upptäcka problem med melodin och betoningen av orden. Några av de äldre melodierna var vackra, men det var uppenbart att de behövde ny text. När det gällde andra sånger behövdes bara små ändringar i texten men stora ändringar i melodierna. Undervisningskommittén godkände sedan en lista med ämnen som skulle behandlas i sånger för möten, sammankomster och överlämnandeprogram.

Kompositörerna tog sig också tid att än en gång granska den musikstil som förekom vid mötena. För att sångerna skulle bli vördnadsfulla, men ändå tilltalande, undvek man musik som påminde om de psalmer som används i kristenhetens kyrkor. Samtidigt ville man inte att sångerna med lovprisning till  Jehova skulle påminna om den musik som har blivit populär i många karismatiska kyrkor.

Under hela projektet lyssnade den styrande kretsen noga på musiken och orden i varje sång. Grupper av nya sånger som den styrande kretsen inte kände till sjöngs in för att bröderna skulle få lyssna på dem och gå igenom dem. Så snart de här sångerna var godkända skickades de till avdelningskontor där man har översättningsteam för att texterna skulle översättas och sångböckerna på andra språk kunna ges ut samtidigt med den engelska.

År 2007 godkände också den styrande kretsen att en sångkör gjorde inspelningar som skulle hjälpa församlingarna att lära sig sångerna. Under många år har en orkester bestående av vittnen från 14 länder samlats två gånger om året i Patterson i staten New York för att spela in musik för undervisningsprogram som produceras av Jehovas  vittnen, till exempel dramer, video- och dvd-filmer och musikackompanjemang till sammankomster. De här hängivna bröderna och systrarna, av vilka många är i heltidstjänsten, tar av sin tid och reser på egen bekostnad för att spela in musik till nytta för det internationella brödraskapet. Alla är skickliga musiker. Orkesterinspelningarna skickas sedan till avdelningskontor världen över för att fungera som bakgrundsmusik vid sammankomster och för att utgöra ackompanjemang vid inspelningar av sånger på många lokala språk. Många av de sånginspelningar som avdelningskontoren gjort kan nu laddas ner från vår webbplats www.pr418.com.

Hur har den nya sångboken, Sjung till Jehovas ära, tagits emot? Följande brev från en syster är  typiskt för hundratals brev som man fått från uppskattande vänner: ”Jag vill börja mitt brev med att tacka er för de vackra, nya sångerna i vår nya sångbok. De är gripande, trosstärkande och tröstande – en underbar gåva från Jehova.”

Vi hoppas att sångboken, Sjung till Jehovas ära, ska bli en källa till tröst och uppmuntran för vårt världsvida brödraskap. Låt oss använda den till att uttrycka vår kärlek till vår himmelske Fader, Jehova, vare sig vi är ensamma eller vi är tillsammans med våra medtillbedjare.

”DRAGNA INFÖR STÅTHÅLLARE OCH KUNGAR ... TILL ETT VITTNESBÖRD”

Jesus sade till sina lärjungar att de skulle föras inför ”lokala domstolar” och ”ståthållare och kungar”. Men han sade att det skulle bli ”till ett vittnesbörd för dem och nationerna”. (Matt. 10:17, 18) Under det gångna året har Jehovas vittnen fått uppleva precis det som Jesus förutsade. Och, som han sade, har detta gett dem fina tillfällen att avge ett vittnesbörd.

Armenien

Vahan Bayatyan, som är ett Jehovas vittne, dömdes till två och ett halvt års fängelse för värnpliktsvägran. Han överklagade till Armeniens högsta domstol men förlorade målet. Han vände sig då till Europadomstolen 2003. Den 27 oktober 2009 avkunnade Europadomstolen sin dom till förmån för Armenien i enlighet med över 50 års prejudicerande domar. Men en domare reserverade sig. Han fann beslutet ”oförenligt med nuvarande europeiska normer när det gäller frågan om värnpliktsvägran”.

Eftersom frågan var viktig gick Europadomstolen med på att hänvisa fallet till domstolens stora  kammare. Frågan skulle tas upp i Strasbourg den 24 november 2010. Den stora kammarens beslut var inte känt när den här rapporten gick i tryck.

Azerbajdzjan

Jehovas vittnen har fortfarande problem med att importera religiös litteratur. Myndigheterna tillåter import av en del religiösa publikationer men förbjuder import av andra, eftersom de påstår att ”innehållet uteslutande främjar Jehovas vittnens tro och kränker andra kristna trossamfund”. Följden har blivit att en del bröders och systrars hem har genomsökts och deras personliga bibliska litteratur har beslagtagits.

Den 25 april 2010 återvände omkring 250 Jehovas vittnen i fem stora bussar och en minibuss från en sammankomst i Georgien. Polisen vid gränskontrollen beslagtog deras personliga bibliska litteratur, bland annat 33 biblar. Många av vittnena, också äldre och skröpliga, fick vänta vid gränsen upp till åtta timmar innan de tilläts fortsätta sin resa. För att förhindra sådana här händelser och garantera att bröderna i Azerbajdzjan även i fortsättningen ska få sin andliga föda har den här frågan nu överlämnats till Europadomstolen.

Vitryssland

Den 6 november 2009 dömdes Dmitrij Smyk, som är ett Jehovas vittne, att böta 3 500 000 rubel (omkring 7 000 kronor) för att han vägrat göra militärtjänst. ”Jag  försöker lyda Bibeln i alla sidor av livet”, sade broder Smyk, ”och jag följer det den lär. För mig inbegriper det att man inte ska lära sig att kriga och inte ta del i krig.” (Jes. 2:1–4)

Trots att Vitrysslands konstitution garanterar medborgarna rätt att välja någon form av civilt arbete, ger lagen inget utrymme för det i praktiken. ”På papperet ser det ut som om jag har rätt att välja civilt arbete”, sade broder Smyk, ”men i verkligheten kan jag inte utnyttja den rätten.”

För att rätta till den här bristen i lagen tillsatte Vitrysslands president den 18 februari 2010 en kommission som skulle ge förslag till en lag om civilt arbete. Strax därefter fann rätten broder Smyk oskyldig och avskrev böterna mot honom. Eftersom andra unga vittnen i Vitryssland ställs inför samma problem och inte vill lära sig kriga, hoppas vi att regeringen snart ska göra anordningar för civilt arbete.

Belgien

Fram till 1993 var Betels egendom i Bryssel skattebefriad, liksom alla andra religiösa byggnader i Belgien. Men 1993 ändrade skattemyndigheten inställning och vägrade bröderna full skattebefrielse. Man menade att Betel inte används uteslutande för religiösa ändamål, att ett av syftena är att få ekonomisk vinning och att beteliterna inte arbetar heltid i sin religiösa verksamhet. Ärendet behandlades slutligen 2008 i en lägre domstol, men domaren dömde till förmån för skattemyndigheten. Domen överklagades, och den 4 maj 2010 ändrade appellationsdomstolen den lägre instansens dom. I det skriftliga domslutet fastslog de tre domarna: ”För de Jehovas vittnen som bor på Betel är livet där förbundet med en djup religiös övertygelse som kräver att de är fullständigt  hängivna tjänsten för Gud. ... Alla dessa tjänare är medlemmar av Den världsvida Orden av Jehovas vittnen i särskild heltidstjänst, och de bor, ber, sjunger och studerar Bibeln tillsammans. De medverkar också i den organiserade morgontillbedjan.”

Eritrea

Jehovas vittnen i Eritrea utstår fortfarande många svårigheter i sina ansträngningar att troget tjäna Gud. För närvarande sitter 58 vittnen i fängelse, däribland kvinnor och små barn. På grund av regeringens förtryckande restriktioner och det ständiga hotet om arrestering är det svårt att få information om de fängslade. I flera år har Jehovas vittnen försökt förbättra situationen för sina medtroende i Eritrea genom att utnyttja diplomatiska kanaler. Vittnena har vädjat till tjänstemän på USA:s utrikesdepartement, inom EU och på olika ambassader. De har också sammanträffat med många tjänstemän i länderna på Afrikas horn, bland annat med representanter för Afrikanska unionen. Jehovas vittnen har nyligen överlämnat ett brev och en lista på fångar som inte var i vapenför ålder till 18 eritreanska ambassader världen över. Brevet innehöll en vädjan till president Afewerki att frige alla fångar som inte var i vapenför ålder, däribland barn och äldre. Men hittills har regeringen inte svarat.

Grekland

Den 15 januari 2010 förklarade Greklands högsta domstol, statsrådet, att Evangelos Delis, som är ett Jehovas vittne, hade rätt att vägra att tjänstgöra som reservofficer i militären. Broder Delis tjänstgjorde i armén innan han blev ett Jehovas vittne, men när han blev inkallad till repetitionsövning vägrade han av samvetsskäl att ta del i den. Den lägre domstolen avslog hans begäran att bli betraktad som  vapenvägrare, men med hänvisning till artiklar i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna fastslog statsrådet att en person har rätt att byta religion även sedan han tjänstgjort i det militära och att vägra att bära vapen på grund av sin nyvunna religiösa tro. Det här positiva utslaget från Greklands högsta domstol kommer utan tvivel att vara till nytta för vapenvägrare i Grekland och i andra länder, till exempel i Armenien, Azerbajdzjan, Sydkorea och Turkiet.

Portugal

Den 25 september 2009 förklarade justitiedepartementet att sammanslutningen Jehovas vittnen enhälligt hade godkänts som ett sedan länge etablerat trossamfund. Jehovas vittnen i Portugal har nu den högsta möjliga juridiska och religiösa klassificeringen, och det kommer att hjälpa dem att utöva sin verksamhet. Jehovas folks nya lagliga status kommer att ge dem många fördelar. Bröder kommer bland annat att kunna förrätta  lagligt erkända vigslar i Rikets salar. Bröder kommer också att få tillåtelse att besöka sjukhus och fängelser för att ge andlig hjälp åt personer som begär det.

Puerto Rico

I ett epokgörande beslut den 27 januari 2010 fastslog Puerto Ricos högsta domstol att en vuxen patient har rätt att vägra viss medicinsk behandling. Domstolen erkände också att en patient har rätt att ge skriftliga direktiv om medicinsk behandling och förordna ett ombud i sjukvårdsfrågor som bevakar hans intressen om han är medvetslös. Victor Hernandez, som är ett Jehovas vittne, skrev ett sådant dokument innan han lades in på sjukhus. En lägre domstol hade tidigare vägrat att genomdriva att broder Hernandez direktiv – som understöddes av hans ombud i sjukvårdsfrågor – följdes. Högsta domstolen upphävde den lägre domstolens beslut och erkände ”den grundläggande rättighet som gör kroppens okränkbarhet till en omistlig rättighet för folket”. Den här segern är till nytta inte bara för de mer än 25 000 vittnena i Puerto Rico utan också för alla andra på ön.

Ryssland

På senare tid har Jehovas folks verksamhet utsatts för de allvarligaste hoten sedan Sovjetunionens sammanbrott. Den 8 december 2009 fastställde Rysslands högsta domstol en dom som avkunnats av en lägre domstol i Rostov och som lett till att den lokala organisationen i Taganrog upplösts, Rikets sal konfiskerats och 34 av våra publikationer förklarats vara extremistiska, däribland sådana allmänt spridda böcker som Vad lär Bibeln?, Min bok med bibliska berättelser och ”Kom, bli min efterföljare”.

Några veckor senare fattade högsta domstolen i Altajrepubliken i södra Ryssland ett liknande beslut  angående den lokala religiösa organisationen i staden Gorno-Altajsk. Det ledde till att ytterligare 18 publikationer listades som extremistiska. De här domstolsbesluten har gjort det omöjligt att för närvarande importera de här publikationerna till Ryssland. Domstolsbesluten har dessutom uppmuntrat Kristi fiender att hota och angripa hans fridsamma efterföljare i flera städer. Sedan beslutet den 8 december har över 300 fall av razzior, arresteringar, husrannsakningar och upplösningar av möten rapporterats.

För att bemöta det här växande hotet godkände den styrande kretsen att ett särskilt vikblad, ”Skulle det kunna hända igen? En fråga för medborgarna i Ryssland”, gavs ut. I vikbladet drogs tydliga paralleller mellan de trakasserier som Jehovas vittnen utsattes för under kommunistregimen och de problem de utsätts för i dag. Jehovas vittnen spred 12 miljoner exemplar av det här särskilda vikbladet över hela Ryssland mellan den 26 och 28 februari 2010. Trots att det var extremt kallt, ända ner till minus 40 grader, spred många församlingar alla sina vikblad på bara två dagar.

I ett motangrepp den 26 april 2010 upphävde den federala myndigheten för kommunikationer, informationsteknik och masskommunikation (Roskomnadzor) vår importlicens för alla kommande nummer av tidskrifterna Vakttornet och Vakna!

Men ”Jehovas arm har inte blivit för kort för att rädda”. (Jes. 59:1) Den 10 juni 2010 fattade Europadomstolen ett epokgörande beslut mot Ryssland och till förmån för Guds rikes intressen. Beslutet i det här målet, Jehovas vittnen i Moskva v. Ryssland, fastslog att upplösningen av och förbudet  mot den verksamhet som samfundet Jehovas vittnen i Moskva bedriver var ett brott mot lagen och en kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna gällande tanke-, samvets- och religionsfrihet. Upplösningen och förbudet har varit i kraft i Moskva sedan den 26 mars 2004 och har medfört ökade trakasserier och svårigheter. Den här domen säger uttryckligen att den ryska regeringen ”är lagligen förpliktad ... att sätta stopp för den kränkning som domstolen funnit  har ägt rum och att så långt möjligt ge gottgörelse för skadorna”.

Det här omfattande beslutet åberopar nio segrar som Jehovas vittnen har vunnit i Japans, Kanadas, Rysslands, Spaniens, Storbritanniens, Sydafrikas och USA:s högsta domstolar samt åtta tidigare beslut som Europadomstolen fattat till förmån för Jehovas vittnen. Det här innebar att Europadomstolen fortfarande anser att besluten i de tidigare fallen varit korrekta. Domstolen åberopade Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt tidigare beslut och förklarade att Jehovas vittnen inte hade gjort sig skyldiga till något av det som de ryska myndigheterna anklagade dem för.

Domstolen konstaterade: ”Käranden, samfundet Jehovas vittnen, fanns och verkade lagligen i Moskva i mer än tolv år, från 1992 till 2004. Under hela sin lagliga existens hade samfundet, dess äldste och enskilda medlemmar aldrig gjort sig skyldiga till något brott eller någon förseelse som kunde medföra skadeståndsskyldighet.” Därför fastslog domstolen att Jehovas vittnens rättigheter hade kränkts och att, som vidare konstaterades, ”svaranden, staten, är lagligen förpliktad ... att vidta åtgärder för att ... göra slut på den kränkning som domstolen konstaterat har ägt rum”.

Den 9 september 2010 begärde den ryska regeringen att ärendet skulle hänskjutas till den stora kammaren, utan tvivel i avsikt att förhala ärendet. Oavsett om Jehova kommer att tillåta att den stora kammaren tar upp fallet eller inte, kan vi vara övertygade om att ett stort vittnesbörd kommer att avges också i fortsättningen.

 Serbien

Efter en rättstvist som pågick i närmare fyra år införde slutligen det serbiska religionsministeriet ”Jehovas vittnen – kristet religiöst samfund” i registret över kyrkor och religiösa samfund i Serbien. Fram till dess hade ministeriet avslagit tre ansökningar om registrering, trots att grupper av internationella bibelforskare, som Jehovas vittnen en gång var kända som, funnits i området sedan början av 1920-talet. Men sedan Serbiens högsta domstol fattat två positiva beslut till vår fördel godkände religionsministeriet ansökan om registrering.

Motståndare försökte tidigare – med hjälp av massmedia – ofta framställa Jehovas vittnen som en farlig sekt. Att Jehovas vittnen registrerats som ett lagligt religiöst samfund kommer utan tvivel att hjälpa uppriktiga människor i Serbien att inse att vittnena är goda medborgare som respekterar lagen och inte utgör något hot mot vare sig samhället eller enskilda individer. Det första positiva resultatet av registreringen är att biblisk litteratur och annat material som används i samband med mötena och predikoverksamheten kan importeras utan att man behöver betala tull eller skatt.

Slovenien

Den 27 november 2009 infördes ”Jehovas vittnen – kristet religiöst samfund” i det register över kyrkor och andra religiösa samfund som förs av myndigheterna i republiken Slovenien. Chefen för det statliga ämbetsverket för religiösa samfund meddelade våra representanter att av 40 religiösa organisationer och grupper i Slovenien var ”Jehovas vittnen – kristet religiöst samfund” det åttonde som registrerades under den nya lagen om religionsfrihet. Registreringen kommer att göra det möjligt för heltidsförkunnare att  få vissa förmåner som staten ger alla som ägnar sig åt religiös verksamhet på heltid.

Turkiet

Jehovas vittnen i Mersin hade använt sin Rikets sal i omkring 20 år. Men i augusti 2003 stängdes den av myndigheterna på grund av en överträdelse av en lag gällande stadsplanering. Bröderna försökte lösa problemet genom att vända sig till domstol, men Turkiets högsta domstol avslog den 30 december 2009 deras överklagande till förmån för myndigheterna i Mersin. Vittnena har nu vänt sig till Europadomstolen.

BRODERLIG KÄRLEK I VERKSAMHET I HAITI

Den 12 januari 2010 ödelade en kraftig jordbävning Haitis huvudstad, Port-au-Prince, med omgivningar. Över 200 000 människor dog, och många fler blev hemlösa. Flera tusen Jehovas vittnen förlorade sina hem, och 154 dog. Många andra blev allvarligt skadade eller kom undan med knapp nöd.

Acloque var hemma när jordbävningen inträffade. Väggar gav vika, betongblock föll som dominobrickor och klämde fast honom mellan golvet och det nerrasade taket. Men han blev inte allvarligt skadad, utan började känna sig omkring med händerna i mörkret. ”Jag kände sidan på en vattenhink”, berättar Acloque. ”Jag kunde inte flytta den, men jag kunde doppa fingrarna i vattnet och föra några droppar vatten till läpparna. Jag hittade också en lös sten som jag kunde knacka med i hopp om att någon skulle uppmärksamma min svåra belägenhet.” Han började be till Gud om hjälp och fortsatte att knacka med stenen och vänta.

”Jag hade ingen klocka, så jag visste inte vad tiden var”, säger Acloque. ”Först grät jag och bad Jehova  rädda mig. Men så småningom ändrades mina böner. ’Jag vet att du kommer att uppväcka mig’, sade jag. ’Men jag är ung! Om jag inte dör, kan jag fortsätta att tjäna dig.’”

Acloque kände hur livet sakta ebbade ut, och till slut orkade han inte ens knacka med stenen. Sedan förlorade han medvetandet.

Acloque återfick medvetandet när räddningsarbetare, som var Jehovas vittnen, försökte nå fram till honom. ”Plötsligt föll betongen från mitt ben”, berättar han. ”Jag insåg att nästa slag skulle träffa knät, så i mörkret sträckte jag ut handen genom öppningen och grep tag i räddningsarbetarens arm.” Snart var Acloque fri. Han hade legat under rasmassorna i fyra dygn.

SNABBA HJÄLPINSATSER

Inom 24 timmar efter jordbävningen kom den förste läkaren som var ett Jehovas vittne från avdelningskontoret i Dominikanska republiken. Efter honom kom en strid ström av medicinsk personal och hjälparbetare som var vittnen. Dessutom anlände hjälpsändningar. Ett mobilt sjukhus sattes snabbt upp på avdelningskontorets tomt, där över 1 000 personer, både vittnen och andra, fick hjälp.

Bland patienterna var två unga kvinnor som båda hade förlorat höger arm. ”Precis som alla andra ogifta patienter som förlorat en arm eller ett ben”, säger Mylène, en av hjälparbetarna, ”var de oroliga över att de aldrig skulle kunna gifta sig och bilda familj.” Mylène kontaktade därför en syster, som hon kände i Frankrike och som hade förlorat ena armen i en bilolycka när hon var barn, och bad henne uppmuntra de båda kvinnorna. Systern i Frankrike skickade  bilder med e-post på sig själv och sin man och sina två söta barn. De här bilderna var till stor tröst för de båda unga patienterna, som nu anpassar sig bra till sin nya situation.

Förutom mat, kläder och mediciner behövde de överlevande omedelbart någonstans att bo. Hjälparbetare från Haiti och andra länder ritade och byggde över 1 700 tillfälliga bostäder som skulle ge skydd mot regnet och ett mått av trygghet åt familjer som var vittnen och som hade fått sina hem förstörda. I juni hade hjälparbetarna börjat uppföra tillfälliga Rikets salar, och i juli utfärdade myndigheterna de första byggloven för uppförandet av permanenta Rikets salar.

FYSISK, EMOTIONELL OCH ANDLIG LÄKEDOM

Ett vittne som är läkare och specialist på att behandla posttraumatiska stressyndrom sammanträffade i mars med de äldste i de 115 församlingar som påverkats av jordbävningen. Läkaren gav de äldste praktiska förslag om hur de skulle ge andligt stöd åt traumatiserade medlemmar i sina församlingar. Sedan sammanträffade läkaren personligen med över 100 bröder och systrar som behövde specialisthjälp.

Strax efter jordbävningen reste David Splane, medlem av den styrande kretsen, till Haiti för att ge tröst och uppmuntran. Broder Splane, som talar franska, talade till bröderna vid en kretssammankomst och sammanträffade  med Betelfamiljen, missionärer och kretstillsyningsmän. Alla uppskattade mycket den kärleksfulla omtanke och det varma intresse som den styrande kretsen visat.

Trots vad som verkade vara oöverstigliga hinder blev Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna på haitisk kreol färdig och tryckt samt levererad till avdelningskontoret. De nya biblarna kom bara några timmar innan de skulle presenteras vid områdessammankomsten i juli. Under det händelserika året 2010, från de första hjälpinsatserna tills nu, har alla berörda hela tiden sett och känt Jehovas vägledning och stöd i stort och i smått. Om och om igen kom förnödenheter, transporter och personal precis i rätt tid och på sätt som var alltför perfekta för att bara vara tillfälligheter. Så här sade en broder som varit missionär länge: ”Man måste ha varit här för att inse hur tydligt det var att Jehova vägledde det hela.”

ÖVERLÄMNANDEN AV AVDELNINGSKONTOR GER ÄRA ÅT GUD

Den 13 februari 2010 var en oförglömlig dag för Jehovas vittnen på Salomonöarna. Stephen Lett, medlem av den styrande kretsen, höll överlämnandetalet i den nya anläggningen där. Bland de 368 närvarande var Clement Fa’abasua, det första inhemska vittnet. En månad tidigare hade man haft öppet hus för dem som bor i närheten av det nya avdelningskontoret, och 273 personer fick en guidad tur. En av besökarna, en arkitekt, skrev i den ledande dagstidningen: ”Hela anläggningen får högsta betyg. Den är ett mönster för Salomonöarna och visar vad som kan göras här, oavsett vem användaren är. Arkitekten, den blandade arbetsstyrkan och de nuvarande administratörerna kan sägas ha skapat en juvel i vårt paradis.”

 Ett minnesvärt överlämnandeprogram hölls på avdelningskontoret i Estland lördagen den 3 april 2010. De 438 närvarande uppskattade programmet mycket, bland annat överlämnandetalet av Christian Muntean från avdelningskontoret i Grekland. Av vattenverket på orten hade man köpt en tvåvåningsbyggnad som låg på en tomt intill avdelningskontoret. Den ombyggda fastigheten innehåller inspelningsstudior samt ett klassrum för skolor, till exempel Skolan för ogifta bröder.

Avdelningskontoret i grannlandet Lettland hade sitt överlämnandeprogram den 10 april 2010. De goda nyheterna började predikas i Lettland 1918, men arbetet mötte sedan hårt motstånd i årtionden. Men nu blomstrar predikoarbetet i Lettland, och 248 inbjudna gäster från nio länder var närvarande tillsammans med de inhemska bröderna och systrarna när Christian Muntean höll överlämnandetalet.

 Lördagen den 8 maj 2010 lyssnade över 2 200 personer när Gerrit Lösch, medlem av den styrande kretsen, höll överlämnandetalet på avdelningskontoret i Paraguay. Man hade uppfört en bostadsbyggnad med 32 rum och ett kontorskomplex, och den tidigare bostadsbyggnaden hade reparerats och byggts om. Dessutom hade man tillverkat en underjordisk vattentank som rymmer 40 000 liter. Myndigheterna hade ända från början varit mycket nöjda med kvaliteten på det arbete som utförts av de internationella  och inhemska volontärerna. En tjänsteman sade att de hade haft många problem i samband med att andra religiösa byggnader uppförts, men att Jehovas vittnen hade rykte om sig att göra allt på rätt sätt. Därför var det aldrig svårt att få de bygglov som krävdes.

Lördagen den 29 maj 2010 var närmare 500 bröder och systrar från 12 länder samlade på avdelningskontoret i Papua Nya Guinea för att lyssna till överlämnandetalet som hölls av Winston Payne från avdelningskontoret i Australien. Den utvidgade anläggningen består av en fyravåningsbyggnad med bostadsrum, matsal, kök och tvättstuga samt av en servicebyggnad med en Rikets sal och ett rymligt översättningskontor. Bland åhörarna fanns en grupp vittnen som hade vandrat i sex dagar över oländiga berg för att vara med vid överlämnandet. Gruppen var klädd i Orokaivafolkets traditionella dräkt och välkomnade hjärtligt de andra besökarna med dans och sång. Med tårar i ögonen gav en syster uttryck åt vad många kände när hon sade: ”I dag känner jag mig som om jag redan var i paradiset.”

FORTSÄTT ATT ”BÄRA RIKLIG FRUKT”

Det kan inte råda något tvivel om att Jehovas vittnens förenade ansträngningar fortsätter att ära Gud. Jesus sade: ”Min Fader förhärligas genom att ni fortsätter att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar.” (Joh. 15:8) Med Jehovas välsignelse och kärleksfulla ledning kommer de att sträva efter att ”vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom, medan ... [de] fortsätter att bära frukt i allt gott verk och växer till i den exakta kunskapen om Gud, i det ... [de] görs starka med all kraft efter vidden av hans härliga makt för att fullständigt kunna hålla ut och vara tålmodiga med glädje”. (Kol. 1:10, 11)

[Bild på sidan 8]

Natsue började studera Bibeln igen.

[Bilder på sidan 11]

Bröderna kontrollerar noga alla uppgifter.

[Bild på sidan 13]

Korea.

[Bild på sidan 14]

Mexiko.

[Bilder på sidan 14]

Sydafrika.

[Bild på sidan 15]

Stephen Lett vid en av de internationella sammankomsterna på Hawaii.

[Bild på sidan 22]

Dmitrij Smyk.

[Bild på sidan 25]

Evangelos Delis.

[Bild på sidan 25]

Det certifikat som utfärdades av justitiedepartementet.

 [Bild på sidan 33]

Vittnen med sjukvårdsutbildning kom strax efter jordbävningen.

[Bild på sidan 33]

Vittnen från Haiti och andra länder ritade och byggde över 1 700 tillfälliga bostäder.

[Bild på sidan 34]

”Nya världens översättning av de kristna grekiska skrifterna” gavs ut på haitisk kreol.

[Bild på sidan 36]

Utvidgning av avdelningskontoret i Estland.

[Bild på sidan 37]

Avdelningskontoret i Paraguay.

[Bilder på sidan 37]

Winston Payne höll överlämnandetalet på avdelningskontoret i Papua Nya Guniea.