En ny plats för huvudkontoret

I juli 2009 köpte Jehovas vittnen ett landområde i staten New York i USA. Man planerar att flytta huvudkontoret dit. Det 102 hektar stora området ligger omkring 8 mil nordväst om de byggnader i Brooklyn i New York där man har haft sin verksamhet sedan 1909.

Omkring 800 beteliter kommer att bo och arbeta i den nya anläggningen, som kommer att bestå av en kontorsbyggnad, en servicebyggnad, verkstäder och fyra bostadshus. Man planerar också att ha ett litet museum, som ska visa Jehovas vittnens nutida historia.

 Anläggningen kommer att uppta 18 hektar av området. Den omgivande skogen och våtmarkerna lämnas orörda. Det kommer inte att finnas några stora gräsytor, i stället kommer byggnaderna att smälta väl in i skogsområdet. Arkitekterna har ritat byggnaderna så att de blir energi- och resurssnåla, och det gör att miljöpåverkan blir liten och driftskostnaderna låga. Som exempel kan nämnas att kontorslokalerna kommer att dra nytta av dagsljuset, och taken på byggnaderna kommer att täckas med tåliga, lättskötta växter för att minska avrinningen av regnvatten och för att stabilisera temperaturen inne i byggnaderna. Även vattenvård prioriteras.

Vad ligger bakom den planerade flytten? Tidigare var det bara i Brooklyn vi tryckte biblar och biblisk litteratur, men nu hjälper avdelningskontor i andra delar av världen till med det. År 2004 flyttades tryckning och distribution för USA till Wallkill, omkring 15 mil nordväst om Brooklyn. Man har också tagit kostnaderna med i beräkningen. Det kostar mycket att sköta och underhålla de gamla, utspridda byggnaderna i Brooklyn. Genom att verksamheten flyttas ut till en anläggning där allt ligger samlat kan de bidrag som kommer in användas på bättre sätt.

Avdelningskontor slås samman

Från september 2012 har verksamheten vid mer än tjugo avdelningskontor flyttats över till större avdelningskontor. Det finns två huvudorsaker till den förändringen:

 1. Modern teknik har förenklat arbetet. På senare år har förbättringar inom kommunikations- och trycktekniken gjort att behovet av personal vid de större avdelningskontoren har minskat. När personalstyrkan vid stora avdelningskontor minskar blir bostadsrum lediga, och en del av dem som har arbetat vid mindre avdelningskontor kan då få bo där.

Från vissa utvalda platser kan nu grupper av erfarna Jehovas vittnen ta hand om det bibliska undervisningsarbetet. Så har till exempel avdelningskontoret i Mexiko tillsyn över predikoverket i Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama, och avdelningskontoren i de länderna har stängts. Fyrtio beteliter från de här länderna har flyttat till avdelningskontoret i Mexiko. Omkring 95 andra har stannat kvar i sina hemländer där de nu är heltidsförkunnare.

Åter andra fortsätter att arbeta på översättningskontor i de här centralamerikanska länderna under ledning av avdelningskontoret i Mexiko. I Panama, till exempel, översätter 20 vittnen publikationer till inhemska språk. I Guatemala arbetar 16 vittnen med att översätta publikationer till fyra lokala språk. Genom den här omorganisationen i Centralamerika har man kunnat minska antalet beteliter från 300 till omkring 75.

2. Fler kan ägna sig åt pionjärtjänsten. På grund av sammanslagningarna kan bröder som har tjänat vid mindre avdelningskontor nu koncentrera sig på förkunnarverksamheten. En broder i Afrika som fick ett sådant nytt förordnande skrev: ”Under de första månaderna var det en utmaning att anpassa  sig till de nya omständigheterna. Men att vara ute i tjänsten varje dag ger mig en glädje som inte går att beskriva. Just nu leder jag bibelstudier med 20 personer, och några av dem är med vid församlingsmötena.”

En välbekant syn i Brooklyn

Dygnet runt i mer än 40 år har de 4,5 meter höga, röda bokstäverna högst upp på Jehovas vittnens huvudkontor varit en välbekant syn för New York-borna. Många uppskattar också den digitala klockan som visar både tid och temperatur.

Den första skylten sattes upp för mer än 70 år sedan av den tidigare ägaren. Jehovas vittnen ändrade den så att den fick sin nuvarande utformning när de köpte huset 1969.

För att bli till större nytta har den modifierats flera gånger. I mitten av 1980-talet gjorde man så att temperaturen visades också i Celsius. Tidigare hade den bara visats i Fahrenheit växelvis med tiden.

Eboni, som kan se skylten från sin lägenhet i Brooklyn, säger: ”Det är trevligt att titta ut genom fönstret och se tiden och temperaturen innan jag går till jobbet. Jag kommer i tid och kan klä mig efter vädret.”

Kommer skylten att finnas kvar där i 40 år till? Med tanke på den planerade utlokaliseringen av Jehovas vittnens huvudkontor beror det på vilket beslut den framtida ägaren av byggnaden fattar.

Något nytt på Manhattan

I november 2011 tog Jehovas vittnen ett nytt initiativ på Manhattan. De började då sprida Bibelns budskap med hjälp av trevliga skyltställ och litteraturbord. Den här verksamheten pågår på södra Manhattan, den livligaste och äldsta delen av New York. Man delade in området i fyra zoner. Varje zon har flera platser där förbipasserande kan stanna upp vid bord eller flyttbara ställ med biblisk litteratur. Pionjärer finns också på plats. För det mesta står de vid eller i närheten av olika resecentrum, där tiotusentals människor passerar varje dag.

 Här kan man få veta vad Bibeln säger i olika frågor. De som inte vill dröja sig kvar kan bara plocka med sig litteratur och läsa den senare. Det finns litteratur på många språk. Om en publikation saknas på ett visst språk kan man beställa den och hämta den några dagar senare.

Både allmänheten och myndigheterna har välkomnat den här satsningen. En polis sa: ”Varför har ni inte börjat med det här tidigare? Ni har verkligen vad människor behöver.” En annan man tvärstannade när han fick syn på boken Vad lär Bibeln? Han sa att han hade sett många läsa den i tunnelbanan och undrat var de fått tag i den. Nu visste han.

En ung man gick förbi borden på väg till jobbet varje dag i sex veckor. Till sist stannade han till och sa: ”Jag behöver hjälp.” Förkunnarna som fanns där hjälpte gärna till. De gav honom en bibel och visade hur man bäst får nytta av den. Entusiastiska förbipasserande har stannat till för att samtala om andliga frågor, och under åtta månader har 1 748 personer uttryckt en önskan om att få studera Bibeln. Fram till juni 2012 hade man spridit 27 934 tidskrifter och 61 019 böcker till allmänheten.

Våra tidskrifter – färre sidor, fler språk

Från och med januari 2013 har Vakna! och den allmänna upplagan av Vakttornet färre sidor – 16 sidor i stället för 32. Eftersom tidskrifterna  innehåller mindre material kommer de att kunna översättas till fler språk. För närvarande utges Vakna! på 98 språk och Vakttornet på 204. Studieupplagan av Vakttornet kommer även i fortsättningen att ha 32 sidor.

Vissa inslag som tidigare fanns i våra tidskrifter publiceras nu enbart på vår hemsida, jw.org. Det gäller till exempel ”För dig som är ung”, ”Mina bibelsidor” och artikeln om Gileadavslutningen i den allmänna upplagan av Vakttornet samt ”För hela familjen” och ”Ungdomar frågar” i Vakna!

Dessutom är det flera artiklar som bara finns utlagda på vår hemsida. Syftet med dem är att ge klara och tydliga svar på frågor om Bibeln och om Jehovas vittnen. De tryckta artiklarna går också att ladda ner från hemsidan. Där kan man med hjälp av en dator eller mobil enhet snabbt få tillgång till våra publikationer på över 440 språk.

Vår officiella webbplats får ett ansiktslyft

Under de senaste månaderna har ett stort team vid huvudkontoret i New York arbetat med att göra jw.org mer tilltalande och lättnavigerad från en dator eller mobil enhet. Man har haft två mål i tankarna när man förbättrat webbplatsen:

1. Att slå ihop våra webbplatser. Jehovas vittnens tre webbplatser har slagits ihop till en enda officiell webbplats – jw.org. De andra två, watchtower.org och jw-media.org, har upphört. Genom att slå ihop de här hemsidorna kan man hitta information från och om Jehovas vittnen på ett och samma ställe. Du kan till exempel läsa, lyssna på eller  skriva ut sidor ur Bibeln och bibliska publikationer på många språk.

2. Att göra mer information tillgänglig. Den uppdaterade webbplatsen innehåller svar på frågor om Bibeln och information om Jehovas vittnens predikoarbete, avdelningskontor, möteslokaler och sammankomster. En nyhetssektion rapporterar om händelser som påverkar Jehovas vittnen jorden runt. Det finns också interaktiva sidor som riktar sig till familjer, tonåringar och barn.

En vanlig dag läser flera hundra tusen människor vår litteratur online och laddar ner nästan en halv miljon ljudfiler, epub-filer, pdf-filer och teckenspråksvideor. I genomsnitt är det hundra personer per dag som ber om att få en bibelkurs.

Tvåmetersbibeln

Hela Nya världens översättning – som bland annat finns på engelsk, spansk och italiensk punktskrift – består av mellan 20 och 28 band och tar upp minst 2 meter i bokhyllan. Men det finns andra format av punktskrift som inte tar lika mycket plats. Anteckningshjälpmedel för punktskrift gör att den som har en synnedsättning både kan anteckna själv och få tillgång till elektroniskt lagrad information via en bärbar dosa med piggar som höjs och sänks för att forma punktskriftstecken. Den som har en synnedsättning kan även hitta publikationer och lyssna på dem med hjälp av skärmläsningsprogram, som omvandlar text till tal (talsyntes).

 I mer än 100 år har Jehovas vittnen framställt biblisk litteratur för synskadade, och nu finns sådan litteratur tillgänglig på 19 språk. Även om intresserade kan få de här publikationerna utan kostnad, är det många som lämnar ett bidrag.

Jehovas vittnen har utvecklat ett datorprogram som kan omvandla text till punktskrift på många språk. Sedan man gjort en konverteringstabell som innehåller både källspråkets tecken och punktskriftstecknen, kan programmet konvertera text till punktskrift. Programmet formaterar även publikationen så att den blir lätt att läsa för synskadade. Tack vare den här tekniken kommer man att kunna producera punktskriftslitteratur, däribland biblar, på praktiskt taget vilka språk som helst som har punktskrift, även sådana som inte använder latinsk skrift.

När ny litteratur presenterats vid Jehovas vittnens sammankomster har det tidigare sagts att punktskriftsutgåvorna kan beställas senare. Men förra året skickade kontoret i USA i förväg ut en förfrågan till församlingarna för att få veta vilka sammankomster som de synskadade planerade att vara med vid och vilket format de föredrog (präglat papper, anteckningsdosa eller skärmläsningsprogram).

Sedan sände man punktskriftsexemplar till de här sammankomsterna, så att de synskadade kunde få den nya litteraturen samtidigt som alla andra. De elektroniska utgåvorna skickades med e-post till  de enskilda personerna en vecka efter sammankomsten.

En blind syster sa: ”Det var underbart att få litteraturen samtidigt som de andra. I Psalm 37:4 står det att Jehova ska ge oss vad vårt hjärta begär. Det var det han gjorde det här veckoslutet!” En blind broder började gråta och sa: ”Jag är så tacksam mot Jehova för att han tar så väl hand om oss.”

Tusentals lär sig läsa och skriva

Under 2011 hjälpte Jehovas vittnen mer än 5 700 personer att lära sig läsa och skriva. Det här är vad som har hänt i några länder:

Ghana: Under de senaste 25 åren har vi hjälpt mer än 9 000 att lära sig läsa och skriva.

Moçambique: Över 19 000 har lärt sig läsa under de senaste 15 åren. En elev som heter Felizarda sa: ”Jag är så glad att jag kan hitta bibelställen och läsa dem för andra. Det var väldigt svårt för mig förut.”

Salomonöarna: Avdelningskontoret skriver: ”Förut var det många som bodde i isolerade områden där det inte fanns några skolor. Det var också väldigt få flickor som fick någon utbildning. Därför har i synnerhet kvinnor haft nytta av läs- och skrivkurserna. Efter kursen har många fått bättre självförtroende.”

Zambia: Sedan 2002 har nästan 12 000 blivit bättre på att läsa och skriva. Agnes, som är 82 år, säger: ”När de pålyste i församlingen att de skulle ha läs- och skrivkurser anmälde jag mig direkt. Under den första lektionen lärde jag mig att skriva mitt namn!”

Jehovas vittnen översätter sin litteratur till omkring 600 språk. Att översätta en hel sångbok med 135 sånger är en alldeles speciell utmaning. Men på mindre än tre år har hela den nya sångboken, Sjung till Jehovas ära, översatts till 116 språk. En förkortad version med 55 sånger finns på ytterligare 55 språk, och fler är på gång.

Målet har varit att sångtexterna ska vara meningsfulla, vackra och lätta att komma ihåg och att texterna ska vara så enkla att de som sjunger dem direkt förstår vad varje strof betyder. Texten och musiken måste fungera ihop på varje språk och flyta naturligt, som om orden kom från sångaren själv.

 Hur gör översättarna för att lyckas med det? I stället för att bara översätta de engelska texterna i den nya sångboken rakt av har översättningsteamen fått anvisningar om att fånga tanken i originaltexten. Översättarna har hållit sig till de bibliska tankarna bakom varje sång, men de har använt ord och uttryck på sitt språk som är lätta att förstå och komma ihåg.

Det första steget var att göra en ordagrann översättning av den engelska sången. Därefter arbetade en broder eller syster som var skicklig i att skriva sångtexter med att göra om den översatta texten till vacker, meningsfull lyrik på målspråket. Översättningsteamet och korrekturläsare granskade sedan resultatet och kontrollerade att det var i linje med Bibelns läror. Även om det krävts en stor arbetsinsats för att översätta sångboken, har det varit värt alla ansträngningar. Jehovas vittnen världen över uppskattar verkligen att få sjunga till Jehovas ära på sitt eget språk.

Uppenbarelseboken förutsade att de smorda i vår tid skulle inbjuda människor att komma och ”fritt ... ta av livets vatten”. (Upp. 22:17) Den här inbjudan skulle gälla ”alla ... folk och språk”. (Upp. 7:9) De flesta översättare har tills nyligen arbetat vid avdelningskontor, även om det språk de har översatt till talas i andra områden. Det har varit en utmaning att följa med i språkutvecklingen och att nå hjärtat hos dem som läser de översatta publikationerna. Men nu har många översättningsteam flyttat ut till översättningskontor i de områden där språket talas. Det här har fått många positiva resultat, som följande kommentarer från några översättare visar.

 En syster i Mexiko som översätter till maya säger: ”Jag känner mig som en liten blomma som har planterats tillbaka i sin egen jord i sin naturliga miljö.” En översättare i södra Ryssland säger: ”Att kontoret ligger där språket talas är rena paradiset för översättarna. Man kan visserligen se och höra hur språket används på tv och i böcker och på nätet, men det skiljer sig mycket från hur det används i vardagen. I vårt fall måste vi höra språket talas runt omkring oss för att kunna göra en naturlig översättning.”

En broder som översätter till tshiluba i Kongo säger: ”Vi använder vårt språk varje dag – när vi går och handlar och pratar med grannarna, men också när vi går i tjänsten och är med vid mötena. Vi studerar de publikationer vi har översatt, och vi  använder dem i tjänsten. Vi kan därför själva se om människor förstår de ord och uttryck vi använder.”

En broder i Uganda som översätter till lhukonzo säger: ”Vi tycker att det är helt underbart att vara med vid möten som hålls på det språk som vi själva talar och översätter till. Tjänsten är också roligare, eftersom vi nu kan prata med människor på vårt eget modersmål.”

De församlingar som översättarna flyttat till har också fått glädje av den här förändringen. En syster säger om dem som översätter till maya och som nu tillhör hennes församling: ”De uppmuntrar oss genom det de säger och genom sitt fina exempel. Det är som att ha en liten del av Betel här, och det känns mycket speciellt.”

Ja, den här förändringen har blivit till uppmuntran på flera sätt. En översättare i Kenya säger: ”Eftersom det har getts ut så lite litteratur på luo kunde människor här aldrig drömma om att få se så fina publikationer på sitt eget språk, och de blir väldigt entusiastiska över dem. Det är verkligen uppmuntrande att se, och det gör mig ännu mer motiverad att fortsätta med min uppgift och att göra mitt bästa.”

Många av de här översättarna har arbetat i flera år, ja i årtionden, vid ett avdelningskontor. Deras fina anda och villighet att sätta andras intressen före sina egna uppskattas mycket, och deras inställning blir välsignad. Många känner det som en broder i Sydafrika som översätter till xhosa. Han säger: ”Beslutet att ordna med de här översättningskontoren var ett utmärkt beslut av den styrande kretsen. Vi trivdes på Betel, men vi trivs ännu bättre på översättningskontoret.”

”Bröderna tog väl hand om oss”

Söndagen den 3 juni 2012 inträffade en tragisk flygolycka i Nigeria. Ett plan med 153 passagerare kraschlandade i en tättbefolkad förort till Lagos, Nigerias största stad, och alla ombord och ett okänt antal på marken dog.

Collins Eweh och hans familj bodde på översta våningen i den trevåningsbyggnad som träffades av planet. Vid olyckstillfället var familjen på ett möte i Rikets sal.

Under vakttornsstudiet, ungefär klockan 13.35, upptäckte Collins och hans fru Chinyere att flera  försökte ringa till deras mobiltelefoner, men de svarade inte. Så snart mötet var slut svarade Chinyere i telefonen. Grannar berättade då för henne att hyreshuset de bodde i stod i lågor. När familjen kom dit såg de att planet hade flugit rakt genom huset och kraschat i en närliggande byggnad där det hade fattat eld.

”Om vi hade varit hemma skulle vi helt säkert ha dött”, säger Chinyere. ”Det enda vi hade kvar efter olyckan var våra möteskläder, men vi var trots allt vid liv. Kretstillsyningsmannen organiserade genast en hjälpkommitté, och bröderna tog väl hand om oss. Vi är så tacksamma.”

Collins säger: ”Mina släktingar har motstått mig för att jag är ett Jehovas vittne, men nu har de ändrat uppfattning. En av dem sa till mig: ’Din Jehova besvarar böner. Håll fast vid din Gud, för han hjälper dig.’ En annan person sa: ’På vilket sätt du än har tjänat Gud – fortsätt med det, och gör det helhjärtat.’ Vi har verkligen sett hur Jehova hjälpt oss. Det känns underbart!”

Parlamentet godkänner registrering av trossamfund

Den 27 februari 2012 antog regeringen i Ungern ett tillägg till kyrkolagen, och Jehovas vittnen kunde då bli erkända som ett registrerat trossamfund. Det här lagliga erkännandet kommer ytterligare att underlätta förkunnandet av de goda nyheterna i Ungern. Det innebär också att trossamfundet skattebefrias och får ta emot bidrag. Bröderna får dessutom besöka fängelser och sjukhus för att tala om Bibeln.

 Åminnelsen i en speciell omgivning

En pmsu-broder från Rundu i Namibia var med vid Åminnelsen i en närbelägen by och lämnade en rapport. Det fanns många intresserade i byn, så bröderna hade beslutat att för första gången hålla Åminnelsen där på det lokala språket rymanyo. Brodern skrev: ”Omgivningen var mycket vacker. Vi var utomhus under fullmånen och hade bara fotogenlampor och två batterilampor.” Det här fick alla att känna sig nära Jehova. Den ende förkunnaren i området började predika i mars, men 275 var med vid Åminnelsen!

Den 19 november 2011 var ett historiskt datum för Jehovas organisation i Centralafrikanska republiken och Tchad. Den här dagen hade 269 bröder och systrar samlats utanför det nybyggda avdelningskontoret i Centralafrikanska republiken. Vännerna var mycket glada över att Samuel Herd, medlem av den styrande kretsen, hade kommit dit för att överlämna det nya Betelhemmet åt Jehova. Under programmet gjordes en historisk tillbakablick på predikoverksamheten i de här två länderna. Verksamheten började 1947 i Centralafrikanska republiken och 1959 i Tchad. Under  nästa del av programmet berättades erfarenheter från byggprojektet. Efter att hälsningar från olika länder framförts höll broder Herd överlämnandetalet, som var mycket uppskattat. De 42 medlemmarna av Betelfamiljen är nu glada över att ha fått åtta kontor för översättning, ett kök, en matsal och en tvättinrättning. Betelhemmet har också 22 bostadsrum, en reception, kontor för administration och en litteraturavdelning – allt för att fylla de behov som finns för att få arbetet utfört.

Lördagen den 26 maj 2012 inträffade något betydelsefullt för Jehovas vittnen i Kongo-Kinshasa. Efter en bygg- och renoveringsperiod på åtta år överlämnades avdelningskontoret där. Den här händelsen var speciell, för det var första gången man överlämnade ett avdelningskontor i Kongo, även om det har funnits ett avdelningskontor där i nästan 50 år. Geoffrey Jackson, medlem av den styrande kretsen, var där för att hålla överlämnandetalet, och 2 422 var närvarande. Många av dem hade varit döpta i mer än 40 år. Med i publiken fanns 117 gäster från 23 länder. Några missionärer som tidigare tjänat i Kongo berättade uppmuntrande erfarenheter. Alla var lyckliga över att de nya byggnaderna kunde tas i bruk och från och med nu enbart användas för att främja tillbedjan av Jehova.

Den 30 juni 2011 fastslog Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att regeringen i Frankrike kränkt Jehovas vittnens rättigheter genom att kräva en 60-procentig skatt på alla bidrag som hade kommit in till avdelningskontoret i Frankrike mellan 1993 och 1996. Domstolen uppmanade parterna att göra upp i godo, men regeringen hävdade att beskattningen inte var olaglig och att en förlikning därför inte var möjlig. Därför beslutade Europadomstolen den 5 juli 2012 att den franska regeringen ska avlägsna ”alla konsekvenser” av den orimliga beskattningen. Förutom att betala tillbaka de 4 590 295 euro som konfiskerades  när skatten inkrävdes (plus ränta som tillkommit sedan dess) ska regeringen också betala 55 000 euro i juridiska omkostnader.

Jehovas lojala tjänare i Eritrea har fråntagits sitt medborgarskap därför att de troget står fasta i neutralitetsfrågan. (Jes. 2:4) Under de senaste 17 åren har många gripits, och för närvarande sitter omkring 50 bröder och systrar i fängelse, däribland äldre kvinnor och barn ända ner i tvåårsåldern. I juli 2011 dog sorgligt nog broder Misghina Gebretinsae som det första vittne som dött i ett av Eritreas fängelser. Före sin död satt han isolerad i en plåtcontainer i en vecka, och han uppges ha dött under ”mystiska” omständigheter. Våra bröder fortsätter att göra stora ansträngningar för att få myndighetspersoner att förstå att vår fredliga inställning och vår önskan att vara neutrala inte kommer i konflikt med vår respekt för Eritreas regering.

Jehovas vittnen i Indien utsätts fortfarande för pöbelvåld när de tar del i tjänsten. Män, kvinnor och barn – till och med en 60-årig kvinna och hennes ett och ett halvt-åriga barnbarn – har utsatts för fysiska och verbala angrepp. Några har tvingats ta av sig sina kläder och till och med hotats med döden. Polisens fördomar och passivitet har bidragit till diskrimineringen av Jehovas vittnen. I stället för att åtala gärningsmännen har polisen på  falska grunder fängslat vittnena. Ofta krävs orimligt höga borgenssummor för att vittnena ska bli frigivna, och de utsätts för verbal och fysisk misshandel och förvägras medicinsk vård, mat och vatten. Sedan måste de gå igenom rättsprocesser som kan ta flera år innan de blir frikända. Flera klagomål har lämnats in till den nationella kommissionen för de mänskliga rättigheterna i hopp om att våra bröder ska få hjälp.

I november 2011 slog Europadomstolen enhälligt fast att Turkiet hade kränkt Yunus Erçeps rätt att av samvetsskäl vägra göra militärtjänst. Yunus Erçep är ett Jehovas vittne, och han hade dömts till fängelse på grund av sin vägran. Sedan mars 1998 har broder Erçep inkallats till militärtjänst 39 gånger och åtalats över 30 gånger. Han har dömts till böter och fängelse och blivit tvångsinlagd på en psykiatrisk klinik för ”religiös paranoia”.

I oktober 2004 vände sig broder Erçep till Europadomstolen. I domstolsutslaget fastslogs det att ”den sökande, som är ett Jehovas vittne, inte ville bli befriad från militärtjänst för sin egen fördels skull, utan på grund av sin genuina religiösa övertygelse”.

Feti Demirtaş är ett annat Jehovas vittne i Turkiet som vägrade göra militärtjänst när han blev inkallad 2005. Han greps, misshandlades och åtalades och fick sitta 554 dagar i fängelse innan han frigavs i juni 2007. Broder Demirtaş vägrade gå emot sina bibliska trosuppfattningar, och därför utarbetades en rapport som skulle visa att han var psykiskt sjuk. I sitt utslag konstaterade Europadomstolen  att de turkiska myndigheterna hade utsatt honom för omänsklig behandling och kränkt hans rätt till samvetsfrihet.

De här två besluten av Europadomstolen är helt i linje med den banbrytande domen i juli 2011 (Bayatyan v. Armenia), då Europadomstolens stora kammare slog fast att Europakonventionen skyddar rättigheterna för dem som av samvetsskäl vägrar att göra militärtjänst. Besluten är bindande för alla medlemsländer i Europarådet, däribland Turkiet.

I januari 2012 avkunnade Europadomstolen också domar mot Armenien i fallen Bukharatyan v. Armenia och Tsaturyan v. Armenia. Man slog  då fast att två Jehovas vittnen som vägrat göra militärtjänst hade fått sin religionsfrihet kränkt. I domen citerades det viktiga domslutet i fallet Bayatyan v. Armenia.

Trots dessa historiska domslut mot Armenien fortsätter landets regering att åtala, döma och fängsla vapenvägrare. Ändringsförslag till lagen om civilt arbete, som godkändes av regeringen i mars 2012, har ännu inte tagits under övervägande av parlamentet. Förhoppningen är att den armeniska regeringen ska följa Europadomstolens beslut och släppa de bröder som fortfarande sitter i fängelse för vapenvägran.

Jehovas vittnen i Azerbajdzjan utsätts fortfarande för press från regeringen: Razzior genomförs då vittnen som är med vid religiösa möten grips, litteraturen censureras, utländska vittnen utvisas, vittnen utsätts för fysisk och verbal misshandel av polisen, och dessutom hotas de med avregistrering. Den statliga kommittén för arbete med religiösa grupper har avslagit vittnenas begäran om att bli omregistrerade, och därför har polisen gång på gång avbrutit vittnenas fridsamma möten, hindrat dem i deras tjänst och förbjudit import och spridning av en del biblisk litteratur. Jehovas vittnen har dömts till dryga böter för att de spridit religiös litteratur och varit med vid religiösa möten. En syster dömdes att böta motsvarande över 12 000 kronor för att hon gick på ett möte i staden Ganja. De här åtgärderna från myndigheternas sida strider mot rätten att fritt församlas för tillbedjan, som garanteras av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Flera ärenden har därför  lämnats in till Europadomstolen i hopp om att få ett slut på förföljelsen och trakasserierna av Jehovas vittnen i Azerbajdzjan.

Myndighetspersoner i olika delar av Ryssland fortsätter att trakassera och förfölja Jehovas vittnen och utöva påtryckningar på domstolar för att de ska fälla vittnen som utnyttjar sin religionsfrihet. En mycket kritiserad lag mot extremism har lett till att åtminstone 64 av våra publikationer har förklarats vara extremistiska. En åklagare begärde nyligen att boken Vi lär av den store läraren, som hjälper barn att lära sig mer om Jesus, skulle förklaras vara extremistisk. I många delar av Ryssland har domstolarna också blockerat Jehovas vittnens officiella hemsida och gett polisen tillstånd att i hemlighet övervaka församlingsmedlemmar, bland annat genom videoövervakning och genom att öppna deras post. Polisen har regelbundet kontakt med personer som är grannar till Jehovas vittnen och som är negativt inställda till vår verksamhet. De genomsöker också vittnenas hem och beslagtar religiös litteratur och andra personliga ägodelar. Vittnen har gripits när de varit ute och gått, kört bil eller stigit av ett tåg. Församlingsmöten har blivit avbrutna av polisen, och äldstebröder har åtalats för sin herdeverksamhet i församlingen. På en del håll försöker åklagare få domstolarna att upplösa Jehovas vittnens lokala religiösa organisationer.

I maj 2012 anklagades 17 vittnen i staden Taganrog för att organisera och ta del i brottslig verksamhet, när de bara utövade sin tro. Det var i det här området som vittnenas lokala religiösa organisation  upplöstes genom ett domstolsbeslut 2009 och deras Rikets sal konfiskerades på grund av anklagelser om extremism. Eftersom vittnena inte får använda sin Rikets sal har de träffats hemma hos varandra eller i hyrda lokaler, men nu försöker myndigheterna stoppa all organiserad tillbedjan. I juli 2012 blev ett pionjärpar i den sibiriska staden Tjita fällda för uppvigling till hat därför att de hade spridit den ”extremistiska” bibelstudieboken Vad lär Bibeln? när de talade med andra om sin tro. Båda två dömdes till 200 timmars tvångsarbete, men de har överklagat domen.

Trots att Jehovas vittnen har vunnit två stora segrar mot Ryssland i Europadomstolen – i fallen Kuznetsov and Others v. Russia 2007 och Jehovah’s Witnesses of Moscow v. Russia 2010 – fortsätter de ryska myndigheterna att ignorera besluten från den här högt ansedda domstolen. Jehovas vittnen har ytterligare 19 ansökningar som väntar på avgörande i Europadomstolen. Förhoppningen är att fler fällande utslag från den här instansen ska få de ryska myndigheterna att sluta förfölja Jehovas folk och låta dem ”fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudhängivenhet och fullt allvar”. (1 Tim. 2:2)

I Sydkorea fortsätter man att fängsla unga bröder på grund av deras kristna neutralitet. Varje månad döms omkring 45 unga bröder till ett och ett halvt års fängelse, och för närvarande sitter omkring 750 bröder i sydkoreanska fängelser. Sydkorea är det land i världen där flest Jehovas vittnen sitter i fängelse för sin tro. Sedan 1950 har omkring 17 000 Jehovas vittnen dömts till sammanlagt över 32 000 års fängelse.

 År 2012 tog myndigheterna ännu hårdare tag mot Jehovas vittnen som vägrade militärtjänst genom att för första gången döma personer till fängelse som av samvetsskäl vägrade reservtjänstgöring. Tidigare har de som vägrat genomgå militärutbildning som reservister bara blivit bötfällda. Eftersom inkallelse till reservtjänstgöring sker vid upprepade tillfällen under flera års tid, kommer de som vägrar utföra sådan tjänst att ställas inför rätta flera gånger. I november 2011 fick till exempel Ho-jeong Son en villkorlig fängelsedom på åtta månader. I juni 2012 ställdes han inför rätta igen, och den här gången dömdes han till sex månaders fängelse. Omedelbart efter den andra rättegången blev han kvarhållen i häktet men blev frigiven mot borgen efter 29 dagar i avvaktan på utgången av hans överklagande. Han riskerar nu 14 månaders fängelse.

Vid flera tillfällen har FN:s kommitté för mänskliga rättigheter fördömt Sydkorea för att de kränkt rätten till samvetsfrihet. Nya ansökningar väntar på avgörande inför den här kommittén och inför Sydkoreas författningsdomstol.