Kapitel två

En far och hans upproriska söner

Jesaja 1:2–9

1, 2. Förklara hur Jehova har kommit att få upproriska söner.

HAN har tagit väl hand om sina barn, precis som alla kärleksfulla föräldrar gör. I många år har han sett till att de fått mat, kläder och husrum. Han har tuktat dem, när så behövts. Men de har aldrig tuktats för hårt, utan alltid ”i tillbörlig grad”. (Jeremia 30:11) Vi kan därför föreställa oss vilken smärta denne kärleksfulle far känner, när han måste konstatera: ”Söner har jag fött upp och uppfostrat, men de har gjort uppror mot mig.” — Jesaja 1:2b.

² De upproriska sönerna som omtalas här är folket i Juda, och den bedrövade fadern är Jehova Gud. Så tragiskt! Jehova har dragit försorg om judéerna och har gett dem en upphöjd ställning bland nationerna. ”Jag [klädde] dig i en broderad klädnad och satte på dig skor av sälskinn och svepte dig i fint linne och höljde dig i dyrbart tyg”, påminner han dem längre fram genom profeten Hesekiel. (Hesekiel 16:10) Men för det mesta visar de ingen uppskattning av det som Jehova har gjort för dem. De gör i stället uppror.

3. Varför uppmanar Jehova himlarna och jorden att vittna om Judas uppror?

³ Av goda skäl inleder Jehova uttalandet om sina upproriska söner med orden: ”Hör, ni himlar, och lyssna, du jord, ty Jehova har talat.” (Jesaja 1:2a) Flera hundra år tidigare hade himlen och jorden så att säga hört israeliterna  uttryckligen bli varnade för vad följderna av olydnad skulle bli. Mose hade sagt: ”Jag [tar] i dag himlen och jorden till vittnen mot er att ni helt visst skall förgås snabbt från det land till vilket ni går över Jordan för att ta det i besittning.” (5 Moseboken 4:26) Nu, på Jesajas tid, uppmanar Jehova de osynliga himlarna och den synliga jorden att vittna om Judas uppror.

4. Hur väljer Jehova att framställa sig för Juda?

⁴ Situationens allvar kräver att den behandlas resolut. Men det är värt att lägga märke till — och hjärtevärmande att se — att Jehova till och med under dessa sorgliga omständigheter framställer sig för Juda som en kärleksfull förälder och inte som blott och bart den ägare som har köpt dem. Jehova vädjar i själva verket till sitt folk att betrakta saken med en fars ögon, en far som är djupt bekymrad för sina egensinniga söner. Somliga föräldrar i Juda kan kanske rentav känna igen sig i den situationen och påverkas av jämförelsen. Hur som helst framför Jehova nu sin anklagelse mot Juda.

Förnuftslösa djur vet bättre

5. Hur visar tjuren och åsnan ett slags trohet, till skillnad mot Israel?

⁵ Jehova säger genom Jesaja: ”En tjur känner sin köpare väl och en åsna sin ägares krubba; men Israel känner inte mig, mitt eget folk uppför sig inte förståndigt.” (Jesaja 1:3) * Tjuren och åsnan är dragdjur som folk i Mellanöstern är väl förtrogna med. Judéerna kan därför inte förneka att till och med dessa djur visar ett slags trohet; de vet  att de tillhör en herre. En bibelkännare berättar följande om vad han såg mot slutet av en dag i en stad i Mellanöstern: ”Hjorden hade inte mer än kommit innanför murarna förrän den började skingras. Varje oxe visste exakt vem dess ägare var och vägen till hans hus och blev inte ens för ett ögonblick förvirrad i labyrinten av trånga och krokiga gränder. Och åsnan gick rakt fram till dörren och fram till ’sin herres krubba’.”

6. Hur har Judas folk underlåtit att handla förståndigt?

⁶ Eftersom sådana scener utan tvivel var vanliga på Jesajas tid, är kärnpunkten i Jehovas budskap klar: Om till och med ett förnuftslöst djur känner igen sin herre och sin egen krubba, vilken ursäkt kan då judéerna ha för att de har övergett Jehova? Sannerligen, de ”uppför sig inte förståndigt”. Det är som om de inte är medvetna om att deras välstånd och själva deras existens är beroende av Jehova. Att Jehova fortfarande talar om judéerna som ”mitt eget folk” är verkligen ett uttryck för barmhärtighet!

7. Nämn några sätt på vilka vi kan visa uppskattning av det som Jehova har gjort för oss.

⁷ Aldrig vill vi uppföra oss så oförståndigt att vi underlåter att visa uppskattning av allt som Jehova har gjort för oss! Vi bör i stället efterlikna psalmisten David, som sade: ”Jag vill prisa dig, Jehova, av hela mitt hjärta; jag vill förkunna alla dina underbara gärningar.” (Psalm 9:1) Att vi fortsätter att inhämta kunskap om Jehova kommer att sporra oss att handla förståndigt, för Bibeln säger att ”kunskap om den Allraheligaste, det är förstånd”. (Ordspråken 9:10) Att vi varje dag tänker på de välsignelser som Jehova ger oss kommer att hjälpa oss att vara tacksamma och att inte ta vår himmelske Faders omtanke för given. (Kolosserna 3:15) ”Den som frambär tacksägelse som sitt slaktoffer, han ärar mig”, säger Jehova, ”och den som följer en  fastställd väg, honom skall jag låta se den räddning Gud ger.” — Psalm 50:23.

En upprörande förolämpning mot ”Israels Helige”

8. Varför kan Judas folk kallas ”den syndiga nationen”?

⁸ Jesaja fortsätter sitt budskap med kraftfulla ord för Judas nation: ”Ve den syndiga nationen, folket som är tyngt av missgärning, en avkomma som gör det som är ont, söner som handlar fördärvligt! De har övergett Jehova, de har handlat respektlöst mot Israels Helige, de har vänt ryggen till.” (Jesaja 1:4) Onda gärningar kan hopa sig så mycket att de blir som en överväldigande börda. På Abrahams tid beskrev Jehova Sodoms och Gomorras synd som ”mycket svår”, eller ordagrant ”mycket tung”. (1 Moseboken 18:20) Något liknande visar sig nu hos Judas folk, för Jesaja talar om ”folket som är tyngt av missgärning”. Han kallar det också ”en avkomma som gör det som är ont, söner som handlar fördärvligt”. Ja, judéerna är som unga brottslingar. De har ”vänt ryggen till”, eller som New Revised Standard Version uttrycker det, de har ”avlägsnat sig fullständigt” från sin Fader.

9. Vad är innebörden i uttrycket ”Israels Helige”?

⁹ Genom sin egensinniga kurs visar Judas folk i hög grad bristande respekt för ”Israels Helige”. Vad är innebörden i detta uttryck som förekommer 25 gånger i Jesajas bok? Att vara helig innebär att vara ren. Jehova är i högsta grad helig. (Uppenbarelseboken 4:8) Israeliterna blir påminda om detta varje gång de ser inskriften på den glänsande guldplåten på översteprästens turban: ”Helighet tillhör Jehova.” (2 Moseboken 39:30) Genom att kalla Jehova ”Israels Helige” understryker Jesaja hur allvarlig Judas synd är. Upprorsmakarna överträder direkt den befallning som  gavs till deras förfäder: ”Ni skall helga er, och ni skall visa er vara heliga, därför att jag är helig.” — 3 Moseboken 11:44.

10. Hur kan vi undvika att visa bristande respekt för ”Israels Helige”?

¹⁰ De kristna i vår tid måste göra sitt yttersta för att inte följa Judas exempel och visa bristande respekt för ”Israels Helige”. De måste efterlikna Jehova och själva vara heliga. (1 Petrus 1:15, 16) De måste ”hata det som är ont”. (Psalm 97:10) Sådana orena handlingar som sexuell omoraliskhet, avgudadyrkan, stöld och dryckenskap kan fördärva den kristna församlingen. Det är därför de som framhärdar i att ägna sig åt sådant blir uteslutna ur församlingen. För dem som inte ångrar sig och upphör med sitt orena uppförande blir följden till slut att de går miste om de välsignelser som Guds kungarikes styre kommer att skänka. Alla sådana onda handlingar är i själva verket en upprörande förolämpning mot ”Israels Helige”. — Romarna 1:26, 27; 1 Korinthierna 5:6–11; 6:9, 10.

Sjukt från huvud till fot

11, 12. a) Beskriv det dåliga tillståndet i Juda. b) Varför bör vi inte tycka synd om Juda?

¹¹ Jesaja försöker sedan resonera med Judas folk genom att framhålla hur sjukt det är. Han säger: ”Var någonstans skall ni mer bli slagna, eftersom ni fogar till ytterligare uppror?” Jesaja frågar dem i själva verket: ”Har ni inte lidit tillräckligt? Varför vålla er ytterligare skada genom att fortsätta att göra uppror?” Han fortsätter: ”Hela huvudet är sjukt, och hela hjärtat är svagt. Från fotsulan upp till huvudet finns det inte ett friskt ställe.” (Jesaja 1:5, 6a) Juda befinner sig i ett vämjeligt, sjukt tillstånd — det är andligt sjukt från huvud till fot. Vilken förskräcklig diagnos!

¹² Bör vi tycka synd om Juda? Knappast! Flera hundra år tidigare hade hela Israels nation vederbörligen varnats för  vad straffet för olydnad skulle bli. Folket hade bland annat fått veta: ”Jehova skall slå dig med elakartade bölder på båda knäna och båda benen, bölder som du inte kommer att kunna få läkedom för, från fotsula till hjässa.” (5 Moseboken 28:35) I bildlig bemärkelse får nu Juda lida just dessa följder av sin egensinniga kurs. Allt detta kunde ha undvikits, om Judas folk bara hade lytt Jehova.

13, 14. a) Vilka skador har Juda tillfogats? b) Får lidandet Juda att ompröva sin upproriska kurs?

¹³ Jesaja fortsätter att beskriva det ömkliga tillståndet i Juda: ”Sår och märken och färska strimmor — de har inte blivit utkramade eller förbundna, inte heller har något mjukats upp med olja.” (Jesaja 1:6b) Här nämner profeten tre typer av skador: sår (skåror, som kunde vara tillfogade av ett svärd eller en kniv), märken (efter slag) och färska strimmor (nya, öppna sår som inte ser ut att kunna läkas). Detta för tankarna till en man som har blivit mycket illa tilltygad. Ingen del av kroppen har sluppit undan skador. Juda är verkligen i ett fruktansvärt tillstånd.

¹⁴ Får det bedrövliga tillståndet Juda att vända tillbaka till Jehova? Nej! Juda är som den upprorsman som beskrivs i Ordspråken 29:1: ”En man som gång på gång blir tillrättavisad men som gör sin nacke hård skall krossas plötsligt, och det utan läkedom.” Nationen ser inte ut att kunna botas. Som Jesaja uttrycker det har såren ”inte blivit utkramade eller förbundna, inte heller har något mjukats upp med olja”. * På sätt och vis påminner Juda om ett stort, öppet, inflammerat sår som inte förbundits.

15. Hur kan vi skydda oss mot andlig sjukdom?

 ¹⁵ Det som hände Juda kan tjäna till lärdom för oss. Vi måste vara på vår vakt mot andlig sjukdom, som kan drabba vem som helst av oss precis som fysisk sjukdom. Vem av oss kan inte gripas av köttsliga begär? Girighet och en stark längtan efter nöjen kan slå rot i hjärtat. Vi måste därför öva oss i att ”avsky det onda” och ”hålla fast vid det goda”. (Romarna 12:9) Vi måste också odla Guds andes frukter i det dagliga livet. (Galaterna 5:22, 23) Gör vi det, kommer vi att undgå att drabbas av det tillstånd som plågade Juda — att bli andligt sjuka från huvud till fot.

Ett ödelagt land

16. a) Hur beskriver Jesaja det tillstånd som Judas land befinner sig i? b) Varför säger somliga att de här orden sannolikt uttalades under Ahas regering, men hur skall vi förstå dem?

¹⁶ Jesaja lämnar nu den medicinska jämförelsen och beskriver det tillstånd som Judas land befinner sig i. Som om han blickar ut över en slätt som har härjats av krig säger han: ”Ert land är ödelagt, era städer är uppbrända i eld; er mark — alldeles framför er håller främlingar på att förtära den, och ödeläggelsen är lik en omstörtning genom främlingar.” (Jesaja 1:7) Somliga bibelkommentatorer säger att även om de här orden förekommer i början av Jesajas bok, uttalades de förmodligen senare under profetens liv, möjligen under den onde kung Ahas regering. De menar att förhållandena under Ussias regering var för goda för att ge skäl för en så dyster beskrivning. Man kan visserligen inte med säkerhet säga om de olika delarna i Jesajas bok är sammanställda i kronologisk ordning, men Jesajas ord om ödeläggelsen är troligen profetiska. När Jesaja yttrar de här orden tillämpar han sannolikt en metod som används på andra ställen i Bibeln — metoden att beskriva en framtida händelse som om den redan har inträffat och därmed  understryka att profetian med visshet kommer att uppfyllas. — Jämför Uppenbarelseboken 11:15.

17. Varför bör den profetiska beskrivningen av ödeläggelse inte komma som någon överraskning för Judas folk?

¹⁷ I alla händelser bör den profetiska beskrivningen av Judas ödeläggelse inte komma som någon överraskning för detta motspänstiga och olydiga folk. Flera hundra år tidigare hade Jehova varnat för vad som skulle hända om folket gjorde uppror. Han hade sagt: ”Jag skall ödelägga landet, och era fiender som är bosatta i det skall stirra i förundran över det. Och er skall jag kringsprida bland nationerna, och jag skall dra ett svärd ur skidan efter er; och ert land skall bli en öde trakt, och era städer skall bli öde ruiner.” — 3 Moseboken 26:32, 33; 1 Kungaboken 9:6–8.

18–20. När uppfylls orden i Jesaja 1:7, 8, och hur lämnar Jehova kvar ”några få” denna gång?

¹⁸ Orden i Jesaja 1:7, 8 uppfylls tydligen under Assyriens invasioner som resulterar i ödeläggelse för Israel och omfattande förstöring och lidande i Juda. (2 Kungaboken 17:5, 18; 18:11, 13; 2 Krönikeboken 29:8, 9) Men Juda utplånas inte helt och hållet. Jesaja säger: ”Sions dotter har lämnats kvar som en hydda i en vingård, som en utkikskoja på ett gurkfält, som en instängd stad.” — Jesaja 1:8.

¹⁹ Mitt i all ödeläggelse skall ”Sions dotter”, Jerusalem, lämnas kvar. Men staden kommer att se mycket sårbar ut — som ett skjul i en vingård eller en väktares hydda på ett gurkfält. Under en resa på Nilen blev en bibelforskare på 1800-talet påmind om Jesajas ord, när han såg liknande hyddor, som han beskriver som ”knappt mer än ett plank mot nordanvinden”. När skörden var över i Juda, fick de här hyddorna falla ihop. Men Jerusalem skall alltså överleva, hur bräcklig och lättintaglig staden än tycks vara för den segerrika assyriska hären.

 ²⁰ Jesaja avslutar det profetiska uttalandet med orden: ”Om inte härarnas Jehova hade lämnat kvar åt oss några få överlevande, skulle vi ha blivit som Sodom; Gomorra skulle vi ha liknat.” (Jesaja 1:9) * Jehova skall till slut komma till Judas hjälp mot det mäktiga Assyrien. Till skillnad från Sodom och Gomorra skall Juda inte utplånas. Det skall bli kvar.

21. Varför lämnade Jehova kvar ”några få”, sedan Babylon ödelagt Jerusalem?

²¹ Drygt 100 år senare utsattes Juda återigen för ett hot. Folket hade inte tagit lärdom av den tuktan det  utsatts för genom Assyrien. ”De fortsatte att göra narr av den sanne Gudens budbärare och att förakta hans ord och gyckla med hans profeter.” Följden blev att ”Jehovas raseri steg mot hans folk, tills det inte fanns någon läkedom”. (2 Krönikeboken 36:16) Den babyloniske monarken Nebukadnessar intog Juda, och den här gången var det inget som blev kvar ”som en hydda i en vingård”. Till och med Jerusalem ödelades. (2 Krönikeboken 36:17–21) Men Jehova lämnade kvar ”några få”. Judas folk fick leva 70 år i landsflykt, men Jehova tryggade nationens fortbestånd och i synnerhet Davids släktlinje, genom vilken den utlovade Messias skulle komma.

22, 23. Varför lämnade Jehova kvar ”några få” i det första århundradet?

²² I det första århundradet upplevde Israel sin sista kris  som Guds förbundsfolk. När Jesus framställde sig som den utlovade Messias, förkastade nationen honom, och följden blev att Jehova förkastade nationen. (Matteus 21:43; 23:37–39; Johannes 1:11) Betydde detta att Jehova inte längre skulle ha en särskild nation på jorden? Nej. Aposteln Paulus visade att Jesaja 1:9 fick ännu en uppfyllelse. Han citerade ur Septuaginta-översättningen och skrev: ”Alldeles som Jesaja förut hade sagt: ’Om inte härarnas Jehova hade lämnat oss en säd, skulle vi ha blivit som Sodom, och vi skulle ha liknat Gomorra.’” — Romarna 9:29.

²³ Den här gången var de överlevande, eller denna ”säd”, de smorda kristna, som trodde på Jesus Kristus. De var först och främst troende judar. Längre fram slöt sig troende icke-judar till dem. Tillsammans utgjorde de ett nytt Israel, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16; Romarna 2:29) De överlevde tillintetgörandet av den judiska tingens ordning år 70 v.t. ”Guds Israel” finns än i denna dag. Miljontals troende människor av alla nationer har nu slutit sig till ”Guds Israel” och utgör ”en stor skara, som ingen . . . [är] i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. — Uppenbarelseboken 7:9.

24. Vad bör alla som vill överleva mänsklighetens största kris begrunda?

²⁴ Snart skall den här världen ställas inför striden vid Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Trots att detta blir en större kris än både den assyriska och den babyloniska invasionen av Juda, till och med större än romarnas ödeläggande av Judeen år 70 v.t., kommer det att finnas överlevande. (Uppenbarelseboken 7:14) Det är därför oerhört viktigt att alla begrundar Jesajas ord till Juda! Hans ord betydde att trogna människor på hans tid fick överleva. De kan betyda detsamma för troende människor i vår tid.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 20]

Till skillnad från Sodom och Gomorra skall Juda inte vara obebott för alltid