Kapitel arton

Följderna av trolöshet

Jesaja 22:1–25

1. Hur kan det ha varit att befinna sig i en belägrad stad i forna tider?

FÖRESTÄLL dig hur det kan ha varit att befinna sig i en belägrad stad i forna tider. Utanför murarna finns fienden — stark och skoningslös. Du vet att andra städer redan har fallit för honom. Nu är han fast besluten att inta och plundra din stad och våldta och döda invånarna. Fiendens styrkor är för mäktiga för att stadens invånare skall våga möta dem i direkt strid, så du kan bara hoppas att stadens murar skall hålla dem utanför. När du tittar ut över murarna, kan du se deras belägringstorn. De har också belägringsmaskiner som kan slunga i väg stora stenar avsedda att krossa stadens försvarsverk. Du ser deras murbräckor och stormstegar, deras bågskyttar och vagnar, deras horder av soldater. Vilken skräckinjagande syn!

2. När inträffade den belägring som beskrivs i Jesaja, kapitel 22?

² I kapitel 22 i Jesajas bok läser vi om en sådan belägring — en belägring av Jerusalem. När inträffade den? Det är svårt att peka på en viss bestämd belägring som har alla de drag som beskrivs. Tydligen måste profetian uppfattas som en allmän beskrivning av de olika belägringar som Jerusalem skulle utsättas för, en allmän varning för vad som väntar.

3. Hur reagerar Jerusalems invånare på den belägring som Jesaja beskriver?

³ Vad gör Jerusalems invånare med tanke på den belägring som Jesaja beskriver? Ropar de, som Guds förbundsfolk,  till Jehova och ber att han skall rädda dem? Nej, de intar en mycket oförståndig hållning, precis som många i vår tid som menar att de tillber Gud.

En stad under belägring

4. a) Vad är ”synens dal”, och varför kallas den så? b) Hur är det andliga tillståndet bland Jerusalems invånare?

⁴ I kapitel 21 i Jesajas bok inleddes vart och ett av de tre domsbudskapen med ordet ”Proklamationen”. (Jesaja 21:1, 11, 13) Kapitel 22 börjar på samma sätt: ”Proklamationen om synens dal: Vad tar det då åt dig, eftersom du, hela staden, har gått upp på taken?” (Jesaja 22:1) ”Synens dal” syftar på Jerusalem. Staden kallas en dal, därför att den trots sitt höga läge omges av ännu högre berg. Den kallas ”synens dal”, därför att många syner och uppenbarelser från Gud har getts där. Av den orsaken bör stadens invånare ge akt på Jehovas ord. Men de har i stället ignorerat honom och övergått till att dyrka falska gudar. Den fiende som belägrar staden är ett redskap som Gud använder för att verkställa sin dom över sitt egensinniga folk. — 5 Moseboken 28:45, 49, 50, 52.

5. Vad är förmodligen orsaken till att folket har gått upp på taken?

 ⁵ Lägg märke till att ”hela staden . . . har gått upp på taken”. Husen i Israel hade platta tak, och familjer samlades ofta där. Jesaja säger inte varför de har gjort det den här gången, men hans ord tyder på ogillande. Förmodligen har de gått upp på taken för att anropa sina falska gudar. Det är något som de har för vana att göra under åren fram till ödeläggandet av Jerusalem år 607 f.v.t. — Jeremia 19:13; Sefanja 1:5.

6. a) Hurdana är förhållandena i Jerusalem? b) Varför jublar somliga, men vad väntar?

⁶ Jesaja fortsätter: ”Du var full av larm, en vilt brusande stad, en jublande stad. Dina slagna har inte blivit slagna med svärd, inte heller har de dödats i strid.” (Jesaja 22:2) Stora skaror har strömmat till staden, som är full av larm.  Människor på gatorna är högljudda och rädda. Men somliga jublar, kanske därför att de känner sig säkra eller tror att faran är övergående. * Att jubla vid det här tillfället är emellertid dåraktigt. Många i staden kommer att dö en mycket grymmare död än om de skulle dödas med svärd. En stad under belägring är avskuren från yttervärlden och kan inte få livsmedel utifrån. Lagren inne i staden krymper. Svältande människor lever tätt inpå varandra, och epidemier uppstår. Många i Jerusalem kommer därför att dö av svält och pest. Detta hände både år 607 f.v.t. och år 70 v.t. — 2 Kungaboken 25:3; Klagovisorna 4:9, 10. *

7. Vad gör Jerusalems härskare under belägringen, och vad händer med dem?

 ⁷ Vilken ledning ger Jerusalems härskare i den här krissituationen? Jesaja svarar: ”Alla dina härskare har flytt på en gång. Utan att det behövdes en båge har de tagits till fånga. Alla de dina som har blivit funna har tillsammans tagits till fånga. Långt bort hade de flytt.” (Jesaja 22:3) Härskarna och de väldiga männen flyr, men grips sedan! Utan att så mycket som en båge behöver spännas mot dem tas de till fånga och förs bort. Detta händer år 607 f.v.t. Sedan Jerusalems mur brutits igenom, flyr kung Sidkia om natten tillsammans med sina väldiga män. Fienden får veta det och sätter efter dem och hinner upp dem på Jerikos slätter. De väldiga männen skingras. Sidkia blir tillfångatagen, görs blind, binds med kopparbojor och förs till Babylon. (2 Kungaboken 25:2–7) Vilka tragiska följder hans trolöshet fick!

Förfäran på grund av olyckan

8. a) Hur reagerar Jesaja på profetian som förutsäger olycka över Jerusalem? b) Hurdant blir tillståndet i Jerusalem?

⁸ Den här profetian berör Jesaja djupt. Han säger: ”Vänd er blick bort från mig. Jag skall gråta bittert. Insistera inte på att trösta mig när mitt folks dotter skövlas.” (Jesaja 22:4) Jesaja sörjde över Moabs och Babylons förutsagda öde. (Jesaja 16:11; 21:3) Nu är han ännu mer förfärad och sorgsen, när han tänker på den katastrof som skall drabba hans eget folk. Han är otröstlig. Varför det? ”Ty det är en dag av förvirring och av nertrampning och av bestörtning som den suveräne Herren, härarnas Jehova, har i synens dal. Där är den som raserar muren, och det hörs ett skri till berget.” (Jesaja 22:5) Det kommer att råda full förvirring i Jerusalem. Folk skall irra omkring panikslagna, utan mål. När fienden börjar bryta igenom stadsmurarna, skall det höras ”ett skri till berget”. Betyder det att stadens invånare  kommer att ropa till Gud i hans heliga tempel på berget Moria? Kanske, men med tanke på deras trolöshet betyder det förmodligen inget annat än att deras skräckfyllda rop ekar mot de omgivande bergen.

9. Beskriv den här som hotar Jerusalem.

⁹ Vad är det för fiende som hotar Jerusalem? Jesaja berättar: ”Elam har lyft upp kogret, i jordemänniskans stridsvagn, med stridshästar; och Kir har blottat skölden.” (Jesaja 22:6) Fienden är fullt beväpnad. Bågskyttarnas koger är fyllda med pilar. Krigarna gör i ordning sina sköldar för strid. Man har vagnar och stridsvana hästar. I hären ingår soldater från Elam, som ligger norr om det som nu heter Persiska viken, och från Kir, som förmodligen ligger nära Elam. Att dessa länder nämns tyder på att angriparna kommer långväga ifrån. Det visar också att elamitiska bågskyttar kan ha ingått i den här som hotade Jerusalem på Hiskias tid.

Försök till försvar

10. Vilken utveckling bådar inte gott för staden?

¹⁰ Jesaja beskriver hur situationen utvecklar sig: ”Det skall ske att de yppersta av dina lågslätter skall bli fulla av stridsvagnar, och stridshästarna skall helt visst inta ställning vid porten, och man skall avlägsna Judas värn.” (Jesaja 22:7, 8a) Vagnar och hästar trängs på slätterna utanför Jerusalem och intar ställning för att angripa stadens portar. Vad är ”Judas värn” som man skall avlägsna? Det är förmodligen en av stadens portar, och erövringen av den bådar inte gott för försvararna. * När detta värn har avlägsnats, ligger staden öppen för angriparna.

11, 12. Vilka åtgärder vidtar Jerusalems invånare med tanke på en förestående belägring?

 ¹¹ Jesaja riktar nu uppmärksamheten på folkets försök att försvara sig. Dess första tanke — vapen! ”På den dagen skall du blicka mot skogshusets vapenförråd, och rämnorna i Davidsstaden skall ni se, ty de skall vara många. Och ni skall samla upp den nedre dammens vatten.” (Jesaja 22:8b, 9) Vapen förvaras i skogshuset. Detta hus byggdes av Salomo, och eftersom det var byggt av cedrar från Libanon, kom det att kallas ”Libanonskogshuset”. (1 Kungaboken 7:2–5) Man undersöker rämnorna i muren. Man samlar upp vatten — en viktig åtgärd med tanke på en förestående belägring. Folket behöver vatten för att uppehålla livet. Utan vatten kan en stad inte hålla stånd. Men lägg märke till att det inte sägs något om att invånarna vänder sig till Jehova för att få befrielse. Nej, de litar på sina egna resurser. Må vi aldrig göra samma misstag! — Psalm 127:1.

¹² Vad kan man göra åt rämnorna i stadsmuren? ”Husen i Jerusalem skall ni räkna. Och ni skall bryta ner husen för att göra muren otillgänglig.” (Jesaja 22:10) Man värderar husen för att se vilka som kan rivas för att ge material till reparation av rämnorna. Detta är ett försök att hindra fienden från att få full kontroll över muren.

Ett trolöst folk

13. Hur försöker folket säkra vattenförsörjningen, men vem glömmer de?

¹³ ”Ni skall göra en uppsamlingsbassäng mellan de två murarna för vattnet från den gamla dammen. Men ni kommer inte att vända blicken till Honom, den Store, som gjorde det, och Honom som formade det för länge sedan kommer ni inte att se.” (Jesaja 22:11) De ansträngningar som görs för att samla upp vatten och som beskrivs både här och i Jes. 22 vers 9 påminner oss om den åtgärd som kung  Hiskia vidtog för att skydda staden mot de invaderande assyrierna. (2 Krönikeboken 32:2–5) Men invånarna i staden i denna profetia av Jesaja är alltigenom trolösa. De arbetar på stadens försvar, men till skillnad från Hiskia ägnar de inte Skaparen en tanke.

14. Vilken oförståndig hållning intar folket, trots Jehovas varningsbudskap?

¹⁴ Jesaja fortsätter: ”Den suveräne Herren, härarnas Jehova, skall på den dagen kalla till gråt och till sorg och till att man rakar sig skallig och till att man binder om sig med säckväv. Men se, jubel och glädje, man dödar nötkreatur och slaktar får, man äter kött och dricker vin: ’Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.’” (Jesaja 22:12, 13) Jerusalems invånare visar ingen ånger över sitt uppror mot Jehova. De gråter inte, klipper inte håret och klär sig inte i säckväv som ett tecken på ånger. Om de gjorde det, skulle Jehova förmodligen skona dem från de ohyggligheter som väntar. Men i stället ägnar de sig åt sinnliga njutningar. Samma hållning intar många i vår tid som inte tror på Gud. Eftersom de inte har något hopp — vare sig om en uppståndelse från de döda eller om liv i det framtida paradiset på jorden — lever de ett självupptaget liv och säger: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.” (1 Korinthierna 15:32) Så kortsynt! Om de bara satte sin förtröstan till Jehova, skulle de ha ett säkert hopp! — Psalm 4:6–8; Ordspråken 1:33.

15. a) Hur lyder Jehovas domsbudskap mot Jerusalem, och vilka verkställer hans dom? b) Varför går kristenheten samma öde till mötes som Jerusalem?

¹⁵ Jerusalems belägrade invånare skall inte få någon trygghet. Jesaja säger: ”För mina öron har härarnas Jehova uppenbarat sig: ’”Denna missgärning skall inte bli försonad för er räkning, till dess ni dör”, har den suveräne Herren, härarnas Jehova, sagt.’” (Jesaja 22:14) På grund  av folkets hårdhjärtenhet ges ingen förlåtelse. De kommer att dö. Det är säkert och visst. Den suveräne Herren, härarnas Jehova, har sagt det. I uppfyllelse av Jesajas profetiska ord kommer olyckan över det trolösa Jerusalem två gånger. Staden ödeläggs först av Babylons styrkor och senare av Roms. Olycka skall också komma över den trolösa kristenheten, vars medlemmar menar sig tillbe Gud men i själva verket förnekar honom genom sina gärningar. (Titus 1:16) Kristenhetens synder har — tillsammans med synderna hos världens religioner i övrigt som visar förakt för Guds rättfärdiga vägar — ”hopat sig ända upp till himlen”. I likhet med det avfälliga Jerusalems missgärning är deras missgärning för stor för att kunna bli försonad. — Uppenbarelseboken 18:5, 8, 21.

En självisk förvaltare

16, 17. a) Vem får nu ett varningsbudskap från Jehova, och varför det? b) Vad skall hända med Shebna på grund av hans höga ambitioner?

¹⁶ Profeten lämnar nu det trolösa folket och riktar uppmärksamheten på en trolös individ. Jesaja skriver: ”Detta är vad den suveräne Herren, härarnas Jehova, har sagt: ’Gå, gå in till den här förvaltaren, till Shebna, som är satt över huset: ”Vad har du här, och vem har du här, eftersom du har huggit ut en gravplats åt dig här?” På en höjd hugger han ut sin gravplats; i en brant klippa urholkar han en boning åt sig.’” — Jesaja 22:15, 16.

¹⁷ Shebna är ”förvaltaren” och är ”satt över huset”, förmodligen kung Hiskias hus. Som sådan har han stort inflytande och är endast underställd kungen. Det förväntas mycket av honom. (1 Korinthierna 4:2) Men trots att Shebna i första hand bör ägna uppmärksamhet åt nationens affärer, söker han sin egen ära. Högt uppe på en brant klippa låter han hugga ut åt sig en överdådig grav — jämförbar med en kungagrav. Jehova, som ser detta,  inspirerar Jesaja att varna denne trolöse förvaltare: ”Se! Jehova kastar ner dig med ett våldsamt kast, du kraftfulle man, och griper tag i dig med kraft. Han skall helt visst rulla ihop dig hårt, som en boll som kastas till ett vidsträckt land. Där kommer du att dö, och där kommer din härlighets vagnar att bli till vanära för din herres hus. Och jag skall stöta bort dig från din post; och från din ämbetsställning river man ner dig.” (Jesaja 22:17–19) På grund av att Shebna är så självupptagen skall han inte ens få en vanlig grav i Jerusalem. I stället skall han kastas som en boll till ett avlägset land och dö där. I detta ligger en varning till alla som har anförtrotts myndighet bland Guds folk. Den som missbrukar sin makt kommer att förlora sin ställning och kanske bli bortvisad.

18. Vem skall ersätta Shebna, och vad innebär det att denne blir klädd i Shebnas ämbetskläder och får nyckeln till Davids hus?

¹⁸ Men hur skall Shebna avlägsnas från sin ställning? Genom Jesaja förklarar Jehova: ”Det skall ske på den dagen att jag kallar på min tjänare, på Eljakim, Hilkias son. Och jag skall klä honom i din långa skjortlika klädnad, och ditt skärp skall jag fast binda om honom, och ditt herravälde  ger jag i hans hand; och han skall bli en fader för Jerusalems invånare och för Judas hus. Och jag skall lägga nyckeln till Davids hus på hans skuldra, och han skall öppna utan att någon stänger, och han skall stänga utan att någon öppnar.” (Jesaja 22:20–22) Eljakim, som skall ersätta Shebna, skall bli klädd i förvaltarens ämbetskläder och få nyckeln till Davids hus. Bibeln använder ordet ”nyckel” som en symbol för makt, myndighet eller herradöme. (Jämför Matteus 16:19.) I forna tider hade en kungs rådgivare, som blivit anförtrodd nycklarna, vanligtvis tillsynen över de kungliga gemaken och kunde till och med bestämma vem som skulle bli antagen i kungens tjänst. (Jämför Uppenbarelseboken 3:7, 8.) En förvaltare har således ett viktigt ämbete, och det förväntas mycket av honom. (Lukas 12:48) Det är möjligt att Shebna är duktig, men eftersom han är trolös, kommer Jehova att ersätta honom med en annan.

Två symboliska spikar

19, 20. a) Hur skall Eljakim visa sig vara en välsignelse för sitt folk? b) Vad skall hända med dem som fortsätter att förlita sig på Shebna?

¹⁹ I bildspråk beskriver Jehova till slut hur makten flyttas över från Shebna till Eljakim. Han säger: ”’Jag skall driva in honom [Eljakim] som en spik på en säker plats, och han skall bli som en härlighetens tron för sin fars hus. Och på honom skall de hänga all härlighet som tillhör hans fars hus — ättlingarna och sidoskotten, alla kärl av det mindre slaget, kärlen i form av skålar och alla kärl som räknas till de stora krukorna. På den dagen’, lyder härarnas Jehovas uttalande, ’skall spiken [Shebna] som är indriven på en säker plats avlägsnas, och den skall huggas av och falla ner, och bördan som hänger på den skall utrotas, ty Jehova själv har talat.’” — Jesaja 22:23–25.

 ²⁰ Den första spiken som nämns i de här verserna är Eljakim. Han skall bli som ”en härlighetens tron” för sin fars, Hilkias, hus. Till skillnad från Shebna kommer han inte att dra vanära över sin fars hus och fördärva dess goda rykte. Eljakim skall bli en säker spik för hushållskärlen, dvs. för de övriga i kungens tjänst. (2 Timoteus 2:20, 21) Den andra spiken som nämns är Shebna. Trots att han kanske verkar vara en säker spik, kommer han att avlägsnas. De som fortsätter att förlita sig på honom kommer att falla ner.

21. Vem har i vår tid blivit ersatt i likhet med Shebna? Varför det, och vem har insatts i stället?

²¹ Det som hände med Shebna påminner oss om att de som menar sig tjäna Gud och som får särskilda tjänsteprivilegier bör använda dem till nytta för andra och till ära för Jehova. De får inte missbruka sin ställning för att kunna göra sig själva rika eller bemärkta. Kristenheten  har till exempel länge menat sig vara en utvald förvaltare, Jesu Kristi representant på jorden. Men alldeles som Shebna drog vanära över sin far genom att söka sin egen ära, så har kristenhetens ledare dragit vanära över Skaparen genom att skaffa sig själva rikedom och makt. När tiden för dom — domen som skulle ”börja med Guds hus” — kom 1918, avlägsnade Jehova därför kristenheten från dess plats. En annan förvaltare trädde fram — ”den trogne förvaltaren, den omdömesgille” — och blev satt över Jesu jordiska hushåll. (1 Petrus 4:17; Lukas 12:42–44) Denne kollektive förvaltare har visat sig värdig att axla ansvaret att bära den kungliga ”nyckeln” till Davids hus. Den har visat sig vara en säker ”spik” som alla de olika ”kärlen”, de smorda kristna med olika ansvarsuppgifter, har kunnat ”hänga” på, det vill säga få stöd av i form av andlig föda. Också de ”andra fåren”, som motsvarar den ”bofaste främlingen” som befann sig innanför det forntida Jerusalems ”portar”, är beroende av denna ”spik”, den nutida Eljakim. — Johannes 10:16; 5 Moseboken 5:14.

22. a) Varför var det i rätt tid som Shebna blev ersatt? b) Varför var det i rätt tid som ”den trogne förvaltaren, den omdömesgille”, blev förordnad i nyare tid?

 ²² Eljakim ersatte Shebna vid den tid då Sanherib och hans horder hotade Jerusalem. På liknande sätt har ”den trogne förvaltaren, den omdömesgille”, blivit förordnad att tjäna under ändens tid, som når sitt slut när Satan och hans styrkor riktar ett slutligt angrepp mot ”Guds Israel” och dess följeslagare, de andra fåren. (Galaterna 6:16) Liksom på Hiskias tid kommer det angreppet att sluta i tillintetgörelse för rättfärdighetens fiender. De som håller fast vid ”spiken” som är indriven ”på en säker plats”, den trogne förvaltaren, får överleva, alldeles som trogna invånare i Jerusalem överlevde den assyriska invasionen av Juda. Det är därför förståndigt att inte förlita sig på den förkastade ”spiken”, kristenheten.

23. Vad händer till slut med Shebna, och vad kan vi lära oss av det?

²³ Vad händer med Shebna? Det sägs inget om hur profetian angående honom i Jesaja 22:18 uppfylldes. När han upphöjer sig själv och sedan blir vanärad, liknar han kristenheten, men förmodligen tog han lärdom av den tuktan han fick. I det avseendet är han mycket olik kristenheten. När assyriern Rabsake kräver att Jerusalem skall kapitulera, leder Hiskias nye förvaltare, Eljakim, den delegation som går ut för att möta honom. Men Shebna är med som kungens sekreterare. Tydligen är Shebna fortfarande i kungens tjänst. (Jesaja 36:2, 22) Vilken fin lärdom för dem som förlorar sina tjänsteställningar i Guds organisation! I stället för att bli bittra och förnärmade gör de klokt i att fortsätta att tjäna Jehova i vilken ställning det vara må som han låter dem tjäna i. (Hebréerna 12:6) Om de gör det, kommer de att undgå att drabbas av den olycka som kommer över kristenheten och kan i all evighet glädja sig åt Guds ynnest och välsignelse.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 231]

När Sidkia flyr, blir han tillfångatagen och görs blind

[Bild på sidan 232, 233]

Utsikterna är dystra för de judar som är instängda i Jerusalem

[Bild på sidan 239]

Hiskia gör Eljakim till ”en spik på en säker plats”

[Bild på sidan 241]

I likhet med Shebna har många av kristenhetens ledare dragit vanära över Skaparen genom att samla stora rikedomar åt sig själva

[Bilder på sidan 242]

I vår tid har en trogen förvaltarklass blivit satt över Jesu hushåll