Kapitel tolv

Frukta inte för assyriern

Jesaja 10:5–34

1, 2. a) Varför tycktes Jona mänskligt sett ha goda skäl att inte vilja predika för assyrierna? b) Hur reagerade nineviterna på Jonas budskap?

I MITTEN av 800-talet f.v.t. vågade sig den hebreiske profeten Jona, Amittajs son, in i Nineve, det assyriska världsväldets huvudstad. Han hade ett viktigt budskap att framföra. Jehova hade sagt till honom: ”Bryt upp, gå till Nineve, den stora staden, och ropa ut mot henne att deras uselhet har stigit upp inför mitt ansikte.” — Jona 1:2, 3.

² När Jona första gången fick uppdraget, flydde han i motsatt riktning, mot Tarsis. Mänskligt sett hade Jona orsak att känna motvilja. Assyrierna var grymma. En assyrisk monark berättar hur han behandlade sina fiender: ”Jag skar av lemmarna på ämbetsmännen. . . . Många fångar bland dem brände jag upp i eld, och många tog jag levande till fånga. På somliga skar jag av händerna och fingrarna, och på andra skar jag av näsan.” Men när Jona till slut framförde budskapet från Jehova, ändrade nineviterna sinne och ångrade sina synder, och Jehova skonade staden den gången. — Jona 3:3–10; Matteus 12:41.

Jehova lyfter ”käppen”

3. Hur reagerar israeliterna, till skillnad från nineviterna, på de varningar som Jehovas profeter framför?

³ Ger israeliterna, som Jona också predikade för, akt på budskapet? (2 Kungaboken 14:25) Nej. De vänder sig bort från den sanna tillbedjan. De går så långt att de böjer sig  ner för ”himlens hela här” och tjänar Baal. Dessutom fortsätter de ”att låta sina söner och sina döttrar gå genom elden och att utöva spådom och se efter omen”, och de fortsätter ”att sälja sig till att göra det som . . . [är] ont i Jehovas ögon, för att kränka honom”. (2 Kungaboken 17:16, 17) I motsats till nineviterna lyssnar inte israeliterna, när Jehova sänder sina profeter för att varna dem. Jehova beslutar därför att ta till kraftigare åtgärder.

4, 5. a) Vem är ”assyriern”, och hur skall Jehova använda honom som en ”käpp”? b) När faller Samaria?

⁴ Efter Jonas besök i Nineve minskar den assyriska aggressionen under en tid. * Men i början av 700-talet f.v.t. gör Assyrien sig åter gällande som militärmakt, och Jehova använder den på ett överraskande sätt. Profeten Jesaja framför en varning från Jehova till det norra riket, Israel: ”Ve! Assyriern, min vredes käpp och min förkastelsedoms stav som är i deras hand! Mot en avfällig nation skall jag sända honom, och mot det folk som är föremål för min förgrymmelse skall jag utfärda en befallning till honom att ta mycket byte och att ta mycket plundringsgods och att göra det till en plats som trampas ner som leran på gatorna.” — Jesaja 10:5, 6.

⁵ Vilken förödmjukelse för israeliterna! Gud använder en hednisk nation — ”assyriern” — som en ”käpp” för att straffa dem. År 742 f.v.t. belägras Samaria, huvudstaden i den avfälliga nationen Israel, av den assyriske kungen Salmanassar V. Från sitt strategiska läge på en höjd omkring 90 meter över den omgivande slätten håller Samaria stånd mot fienden i närmare tre år. Men ingen mänsklig strategi kan hindra Guds uppsåt. År 740 f.v.t. faller Samaria och trampas ner av assyrierna. — 2 Kungaboken 18:10.

6. Hur går assyriern längre än Jehova har tänkt sig?

 ⁶ Assyrierna själva erkänner inte Jehova, även om han använder dem till att lära sitt folk en läxa. Det är därför Jehova vidare säger: ”Även om han [assyriern] inte är sådan, kommer han att känna sig benägen; även om hans hjärta inte är sådant, kommer han att göra upp planer, eftersom det i hans hjärta är en önskan att förinta och att utrota inte så få nationer.” (Jesaja 10:7) För Jehova är assyriern ett redskap i hans hand, men assyriern är benägen att vara något annat. Hans hjärta får honom att göra upp planer på något större — att erövra hela den då kända världen!

7. a) Förklara uttrycket: ”Är inte mina furstar samtidigt kungar?” b) Vad bör de som i vår tid överger Jehova lägga märke till?

⁷ Många av de icke-israelitiska städer som assyriern erövrat styrdes tidigare av kungar. Dessa tidigare kungar måste nu underordna sig Assyriens kung som vasallfurstar. Han kan därför med rätta skryta och säga: ”Är inte mina furstar samtidigt kungar?” (Jesaja 10:8) De framträdande icke-israelitiska städernas falska gudar hade inte kunnat rädda sina tillbedjare från ödeläggelse. De gudar som invånarna i Samaria tillber — till exempel Baal, Molek och guldkalvarna — kommer inte att skydda staden. Samaria har övergett Jehova och kan inte förvänta att han skall komma till undsättning. De som i vår tid överger Jehova bör lägga märke till hur det gick för Samaria! Assyriern kan med rätta skrytsamt säga om Samaria och de andra städer han erövrat: ”Är inte Kalno som Karkemish? Är inte Hamat som Arpad? Är inte Samaria som Damaskus?” (Jesaja 10:9) För assyriern är de alla lika — ett byte som han kan ta.

8, 9. Varför går assyriern för långt, när han planerar att inta Jerusalem?

 ⁸ Men assyriern går för långt i sitt skryt. Han säger: ”Eftersom min hand har nått den värdelöse gudens kungariken, som har fler huggna bilder än Jerusalem och Samaria, skall jag då inte göra med Jerusalem och med hennes avgudar som jag har gjort med Samaria och med hennes värdelösa gudar?” (Jesaja 10:10, 11) De riken som assyriern redan intagit hade många fler avgudar än både Jerusalem och Samaria. ”Vad kan då hindra mig från att göra samma sak med Jerusalem som jag har gjort med Samaria?” tänker han.

⁹ Vilken skrävlare! Jehova kommer inte att tillåta att han intar Jerusalem, även om Judas rykte när det gäller att främja den sanna tillbedjan inte är fläckfritt.  (2 Kungaboken 16:7–9; 2 Krönikeboken 28:24) Jehova har varnat och sagt att Juda på grund av sin trolöshet skall få lida mycket under den assyriska invasionen. Men Jerusalem kommer inte att intas. (Jesaja 1:7, 8) När assyrierna företar sin invasion, är Hiskia kung i Jerusalem. Han är inte lik sin far, Ahas. Redan första månaden av sin regering öppnar han åter dörrarna till templet och återställer den rena tillbedjan! — 2 Krönikeboken 29:3–5.

10. Vad lovar Jehova angående assyriern?

¹⁰ Assyriens planerade angrepp på Jerusalem har alltså inte Jehovas godkännande. Jehova lovar att han skall hålla räkenskap med detta världsvälde för den oförskämdhet det har visat: ”Det skall ske, när Jehova avslutar hela sitt verk på berget Sion och i Jerusalem, att jag skall hålla räkenskap med Assyriens kung för frukten av hans hjärtas oförskämdhet och för hans högdragna ögons inbilskhet.” — Jesaja 10:12.

Till Juda och Jerusalem!

11. Varför tror assyriern att Jerusalem kommer att bli ett lätt byte?

¹¹ Åtta år efter det norra rikets fall år 740 f.v.t. marscherar en ny assyrisk monark, Sanherib, mot Jerusalem. I poetiska ordalag beskriver Jesaja Sanheribs stolta plan: ”Jag avlägsnar folkens gränser och plundrar deras förråd, och som en mäktig störtar jag ner invånarna. Och som om det gällde ett fågelbo, når min hand folkens tillgångar; och som man samlar övergivna ägg, så skall jag själv samla hela jorden, och det kommer inte att finnas någon som flaxar med vingarna eller öppnar munnen och piper.” (Jesaja 10:13, 14) Sanherib menar att eftersom andra städer har fallit och Samaria inte finns längre, kommer Jerusalem att bli ett lätt byte. Staden försöker kanske bjuda motstånd, men invånarna kommer snabbt att underkuvas  utan att ens hinna ge ifrån sig ett pip, och deras tillgångar kommer att plockas bort som ägg ur ett övergivet fågelbo.

12. Hur bör assyrierns skrytsamhet betraktas, enligt vad Jehova visar?

¹² Sanherib har emellertid glömt en sak. Det avfälliga Samaria förtjänade det straff det fick. Men under kung Hiskia har Jerusalem återigen blivit ett fäste för ren tillbedjan. Den som vågar röra Jerusalem skall få med Jehova att göra! Indignerat frågar Jesaja: ”Skall yxan upphöja sig över den som hugger med den eller sågen göra sig större än den som sågar med den, som om det är käppen som svingar dem som lyfter den, som om det är staven som lyfter den som inte är trä?” (Jesaja 10:15) Det assyriska världsväldet är bara ett redskap i Jehovas hand, precis som en yxa, en såg, en käpp eller en stav kan användas av en skogshuggare, en vedsågare eller en herde. Hur vågar käppen nu upphöja sig över den som använder den!

13. Vilka är a) de ”feta männen”, b) ”ogräset” och de ”törniga buskarna”, c) ”hans skogs . . . härlighet”, och vad kommer att hända alla dessa?

¹³ Vad kommer att hända med assyriern? ”Den sanne Herren, härarnas Jehova, [skall] fortsätta att sända en tärande sjukdom över hans feta män, och under hans härlighet skall en brand fortsätta att brinna som branden av en eld. Och Israels Ljus skall bli en eld och hans Helige en låga; och den skall flamma upp och förtära hans ogräs och hans törniga buskar på en enda dag. Och på hans skogs och hans fruktträdgårds härlighet kommer Han att göra slut, ja från själen ända till köttet, och det skall bli som när en sjuk tynar bort. Och återstoden av träden i hans skog — deras antal blir sådant att till och med en pojke kan skriva upp dem.” (Jesaja 10:16–19) Ja, Jehova kommer att ödmjuka den assyriska ”käppen”! De ”feta  männen” i assyrierns här, hans robusta soldater, kommer att drabbas av ”en tärande sjukdom”. De kommer inte längre att se så starka ut! Som ogräs och törniga buskar, som ofta förtärs av eld, kommer hans fotsoldater att brännas upp av Israels Ljus, Jehova Gud. Och ”hans skogs . . . härlighet”, hans officerare, kommer att nå sitt slut. När Jehova är färdig med assyriern, kommer så få officerare att vara kvar att till och med en pojke skall kunna räkna dem på fingrarna! — Se också Jesaja 10:33, 34.

14. Beskriv assyrierns framryckning på Judas mark fram till och med år 732 f.v.t.

¹⁴ Men judarna i Jerusalem år 732 f.v.t. måste ändå ha svårt att tro att assyriern kommer att besegras. Den väldiga assyriska hären rycker obevekligt framåt. Listan över städer i Juda som har fallit är lång: ”Han har kommit över Ajat . . . Migron . . . Mikmash . . . Geba . . . Rama . . . Sauls Gibea . . . Gallim . . . Lajsa . . . Anatot . . . Madmena . . . Gebim . . . Nob.” (Jesaja 10:28–32a) * Till slut når inkräktarna Lakis, bara 50 kilometer från Jerusalem. Snart hotas Jerusalem av en stor assyrisk här. ”Han svingar hotfullt sin hand mot Sions dotters berg, Jerusalems kulle.” (Jesaja 10:32b) Vad kan stoppa assyriern?

15, 16. a) Varför behöver kung Hiskia stark tro? b) Varför har Hiskia skäl att tro att Jehova skall komma till hans hjälp?

¹⁵ Kung Hiskia, som befinner sig i sitt palats i staden, blir rädd. Han river sönder sina kläder och höljer sig i säckväv. (Jesaja 37:1) Han sänder män till profeten Jesaja för att fråga Jehova för Judas räkning. De kommer snart tillbaka med Jehovas svar: ”Var inte rädd. . . . Jag skall försvara denna stad.” (Jesaja 37:6, 35) Men assyrierna är hotfulla och mycket självsäkra.

 ¹⁶ Tro — det är det som kommer att bära kung Hiskia genom krisen. Tro är ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. (Hebréerna 11:1) Det innebär att man ser längre än till det som ligger i öppen dag. Men tro grundas på kunskap. Hiskia kommer förmodligen ihåg att Jehova i förväg hade uttalat dessa tröstande ord: ”Frukta inte, du mitt folk som bor i Sion, för assyriern. . . . Ty ännu en mycket liten tid — och förkastelsedomen skall ha nått ett slut, och min vrede, i det de nöts ut. Och härarnas Jehova skall svänga en piska mot honom som vid Midjans nederlag vid Orebsklippan; och hans stav skall vara över havet, och han skall lyfta upp den på det sätt som han gjorde med Egypten.” (Jesaja 10:24–26) * Ja, Guds folk har upplevt svåra situationer tidigare. Hiskias förfäder tycktes hopplöst förlorade inför den överlägsna egyptiska hären vid Röda havet. Flera hundra år tidigare var Gideons här numerärt mycket underlägsen, när Midjan och Amalek invaderade Israel. Men Jehova befriade sitt folk vid båda dessa tillfällen. — 2 Moseboken 14:7–9, 13, 28; Domarna 6:33; 7:21, 22.

17. Hur ”förstörs” det assyriska oket, och varför det?

¹⁷ Kommer Jehova återigen att handla som han gjorde vid de här tidigare tillfällena? Ja. Jehova lovar: ”Det skall ske på den dagen att hans börda skall lyftas från din skuldra och hans ok från din nacke, och oket skall förstöras på grund av oljan.” (Jesaja 10:27) Det assyriska oket kommer att lyftas från Guds förbundsfolks skuldra och nacke. Ja, oket skall ”förstöras” — och förstört blir det! På en enda natt dödar Jehovas ängel 185.000 assyrier. Hotet undanröjs, och assyrierna lämnar Judas mark för alltid.  (2 Kungaboken 19:35, 36) Varför det? ”På grund av oljan.” Detta kan syfta på den olja som användes till att smörja Hiskia till kung i Davids släktlinje. Jehova uppfyller således sitt löfte: ”Jag skall försvara denna stad för att rädda den för min egen skull och för min tjänare Davids skull.” — 2 Kungaboken 19:34.

18. a) Har Jesajas profetia mer än en uppfyllelse? Förklara. b) Vad motsvarar i vår tid det forntida Samaria?

¹⁸ Den berättelse av Jesaja som behandlas i det här kapitlet gäller händelser som utspelade sig i Juda för mer än 2.700 år sedan, men de har också stor betydelse för oss i vår tid. (Romarna 15:4) Innebär det att aktörerna i den här dramatiska berättelsen — såväl invånarna i Samaria och Jerusalem som assyrierna — har sina motsvarigheter i vår tid? Ja, det gör det. Liksom det avgudadyrkande Samaria hävdar kristenheten att den tillber Gud, Jehova, men den har i högsta grad avfallit. Den romersk-katolske kardinalen John Henry Newman säger i boken An Essay on the Development of Christian Doctrine att tillbehör som kristenheten har använt i hundratals år, till exempel rökelse, ljus, vigvatten, prästskrudar och helgonbilder, ”allt är av hedniskt ursprung”. Kristenhetens gudsdyrkan är starkt påverkad av hedendom och är lika misshaglig för Jehova som Samarias avgudadyrkan var.

19. Vad har kristenheten varnats för, och av vilka?

¹⁹ I många år har Jehovas vittnen varnat kristenheten för att den har ådragit sig Jehovas misshag. År 1955 hölls till exempel i hela världen det offentliga föredraget ”Kristenheten eller kristendomen — vilkendera är ’världens ljus’?” I föredraget förklarades tydligt hur kristenheten har avvikit från sanna kristna läror och sedvänjor. Därefter sändes detta kraftfulla föredrag i form av en broschyr till präster i många länder. Kristenheten som sådan har inte  hörsammat varningen. Den ger inte Jehova något val. Han tvingas tukta den med en ”käpp”.

20. a) Vem kommer att tjäna som den nutida assyriern, och hur kommer denne att användas som en käpp? b) I vilken utsträckning kommer kristenheten att tuktas?

²⁰ Vem kommer Jehova att använda till att tukta den upproriska kristenheten? Vi finner svaret i kapitel 17 i Uppenbarelseboken. Där presenteras vi för en sköka, ”det stora Babylon”, som representerar världens alla falska religioner, kristenhetens religion inbegripen. Skökan rider på ett scharlakansrött vilddjur som har sju huvuden och tio horn. (Uppenbarelseboken 17:3, 5, 7–12) Vilddjuret representerar Förenta nationerna. * Precis som det forntida Assyrien ödelade Samaria, så skall det scharlakansröda vilddjuret ”hata skökan och göra henne öde och naken, och de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld”. (Uppenbarelseboken 17:16) Den nutida assyriern (de nationer som är anslutna till FN) kommer således att tilldela kristenheten ett tillintetgörande slag.

21, 22. Vem kommer att få vilddjuret att angripa Guds folk?

²¹ Kommer Jehovas trogna vittnen att förgås tillsammans med det stora Babylon? Nej. De har inte ådragit sig Guds misshag. Den rena tillbedjan kommer att överleva. Men vilddjuret som tillintetgör det stora Babylon kastar också giriga blickar i riktning mot Jehovas folk. När vilddjuret gör det, utför det inte Guds tanke, utan någon annans. Vems? Satans, Djävulens.

²² Jehova avslöjar Satans övermodiga plan: ”Det skall ske på den dagen att tankar skall stiga upp i ditt [Satans] hjärta, och du skall tänka ut en skadlig plan; och du skall säga: ’Jag  skall . . . dra in över dem som har ro, som bor i trygghet, som allesammans bor utan [skyddande] mur.’ . . . Det skall vara för att ta stort byte och för att ta mycket plundringsgods.” (Hesekiel 38:10–12) Satan kommer att tänka: ”Varför inte egga nationerna till att angripa Jehovas vittnen? De är sårbara, oskyddade, utan politiskt inflytande. De kommer inte att bjuda motstånd. Det kommer att bli lika lätt att ta dem som att ta ägg ur ett oskyddat fågelbo.”

23. Varför kommer den nutida assyriern inte att kunna göra detsamma med Guds folk som han gör med kristenheten?

²³ Men se upp, ni nationer! Om ni rör Jehovas folk, är det Gud själv ni strider mot! Jehova älskar sitt folk, och han kommer att strida för det lika säkert som han stred för Jerusalem på Hiskias tid. När den nutida assyriern försöker utplåna Jehovas tjänare, kommer han i själva verket att strida mot Jehova Gud och Lammet, Jesus Kristus. Det blir en strid som assyriern inte kan vinna. ”Eftersom Lammet är herrarnas Herre och kungarnas Kung, skall det besegra dem”, säger Bibeln. (Uppenbarelseboken 17:14; jämför Matteus 25:40.) I likhet med assyriern i forna tider kommer det scharlakansröda vilddjuret att ”gå bort till tillintetgörelse”. Aldrig mer kommer man att behöva frukta det. — Uppenbarelseboken 17:11.

24. a) Vad är de sanna kristna beslutna att göra för att förbereda sig för det som skall hända? b) Hur ser Jesaja längre fram i tiden? (Se rutan på sidan 155.)

²⁴ De sanna kristna kan se framtiden an utan fruktan, om de bevarar ett nära förhållande till Jehova och om de sätter Guds vilja främst i livet. (Matteus 6:33) Då behöver de inte frukta något ont. (Psalm 23:4) Med trons ögon kommer de att se Guds mäktiga arm lyft, inte för att straffa dem, utan för att skydda dem mot hans fiender. Och deras öron kommer att höra de lugnande orden: ”Frukta inte.” — Jesaja 10:24.

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Ruta/Bilder på sidorna 155, 156]

JESAJA SER LÄNGRE FRAM I TIDEN

Jesaja 10:20–23

Kapitel 10 i Jesajas bok handlar huvudsakligen om hur Jehova kommer att använda den assyriska invasionen till att verkställa sin dom över Israel. Det innehåller också hans löfte om att han skall försvara Jerusalem. Eftersom Jes. 10 verserna 20–23 finns mitt i profetian, kan man anta att de generellt sett uppfylls under samma period. (Jämför Jesaja 1:7–9.) Men ordalydelsen visar att dessa verser mer specifikt gäller senare perioder, då också Jerusalem skall ställas till svars för sina invånares synder.

Kung Ahas försöker uppnå säkerhet genom att vända sig till Assyrien för att få hjälp. Profeten Jesaja förutsäger att de överlevande av Israels hus en gång i framtiden aldrig mer skall handla så oförståndigt. I Jesaja 10:20 sägs det att de skall ”stödja sig på Jehova, Israels Helige, i sannfärdighet”. Men vers Jes. 10 21 visar att det bara är ett litet antal som kommer att göra det: ”Bara en kvarleva skall vända tillbaka.” Detta påminner oss om Jesajas son Sear-Jasub, som är ett tecken i Israel och vars namn betyder ”bara en kvarleva skall vända tillbaka”. (Jesaja 7:3) Vers 22 i kapitel 10 varnar för en kommande ”utrotning” som det har beslutats om. Denna utrotning kommer att vara rättfärdig, därför att det är fråga om ett rättvist straff över ett upproriskt folk. Följden blir att det av en nation som är så talrik ”som havets sandkorn” bara är en kvarleva som kommer att vända tillbaka. Vers 23 varnar för att denna kommande utrotning skall påverka hela landet. Den här gången kommer Jerusalem inte att skonas.

De här verserna beskriver mycket väl vad som hände år 607 f.v.t., när Jehova använde det babyloniska världsväldet som sin ”käpp”. Hela landet, också Jerusalem, föll för den inträngande fienden. Judarna fördes som fångar till  Babylon, där de var kvar i 70 år. Men därefter återvände somliga — om så ”bara en kvarleva” — för att återupprätta den sanna tillbedjan i Jerusalem.

Profetian i Jesaja 10:20–23 fick ytterligare en uppfyllelse i det första århundradet, vilket framgår av Romarna 9:27, 28. (Jämför Jesaja 1:9; Romarna 9:29.) Paulus förklarar att en ”kvarleva” av judar vände tillbaka till Jehova i andlig bemärkelse i det första århundradet. Det skedde genom att ett litet antal trogna judar blev Jesu Kristi efterföljare och började tillbe Jehova ”med ande och sanning”. (Johannes 4:24) Senare slöt sig troende icke-judar till dem, och tillsammans kom de att utgöra en andlig nation, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) Då uppfylldes orden i Jesaja 10:20: ”Aldrig mer” skulle en nation, som var överlämnad åt Jehova, vända sig bort från honom och söka stöd hos människor.

[Bild på sidan 147]

Sanherib menar att det är lika lätt att ta nationerna som det är att ta ägg ur ett fågelbo