Kapitel sex

Jehova Gud är barmhärtig mot en kvarleva

Jesaja 4:2–6

1, 2. Vad förutsäger profeten Jesaja angående Juda och Jerusalem?

ETT våldsamt oväder drar fram över ett tättbefolkat område. Starka vindar, kraftiga skyfall och svåra översvämningar anställer stor förödelse. Hus förstörs, grödor skadas, och människor dödas. Men snart har ovädret dragit förbi, och ett lugn infinner sig. För dem som har överlevt är det nu dags att återställa och bygga upp allt igen.

² Profeten Jesaja förutsäger något liknande angående Juda och Jerusalem. Ovädersmoln i form av Guds dom närmar sig hotfullt — och det på goda grunder! Nationens skuldbörda är enorm. Både de styrande och folket har fyllt landet med orättfärdighet och blodsutgjutelse. Genom Jesaja avslöjar Jehova Judas skuld och varnar för att han kommer att verkställa dom över den brottsliga nationen. (Jesaja 3:25) Efter detta oväder kommer Judas land att ligga fullständigt öde. Den förutsägelsen måste göra Jesaja mycket sorgsen.

3. Vilka goda nyheter innehåller det inspirerade budskapet i Jesaja 4:2–6?

³ Men det finns goda nyheter! Ovädret, Jehovas rättfärdiga dom, skall dra förbi, och en kvarleva skall överleva. Ja, Jehovas dom över Juda kommer att mildras med barmhärtighet! Det inspirerade budskapet i Jesaja 4:2–6 pekar fram emot denna underbara tid. Det är som om solen bryter fram mellan molnen. Scenen skiftar från den livfulla beskrivningen av domen — Jesaja 2:6–4:1 — till skildringen av ett vackert förnyat land och folk.

4. Varför skall vi se närmare på Jesajas profetia om återställelsen av en kvarleva?

 ⁴ Jesajas profetia om återställelsen av en kvarleva och den trygghet som skulle följa får också en uppfyllelse i vår tid — ”i dagarnas slutskede”. (Jesaja 2:2–4) Vi skall nu se närmare på det här aktuella budskapet, eftersom det inte bara har en profetisk betydelse, utan också lär oss mycket om Jehovas barmhärtighet och hur vi personligen kan bli föremål för den.

”Jehovas telning”

5, 6. a) Hur beskriver Jesaja den fridfulla tid som följer på det kommande ovädret? b) Vad avser ordet ”telning”, och vad visar detta när det gäller Judas land?

⁵ Jesaja antar en varm ton, när han ser bortom det kommande ovädret mot en fridfull tid. Han skriver: ”På den dagen skall det som Jehova låter skjuta upp [”Jehovas telning (skott)”, fotnot i studieutgåvan] bli till prydnad och till härlighet, och landets frukt skall bli till stolthet och till skönhet för dem av Israel som har undkommit.” — Jesaja 4:2.

⁶ Jesaja talar här om en återställelse. Det hebreiska substantiv som återges med ”telning” avser ”det som skjuter upp, ett skott, en gren”. Det är förbundet med välstånd, växt och välsignelser från Jehova. Jesaja tecknar således en bild som ger hopp — den kommande ödeläggelsen skall inte vara för evigt. Med Jehovas välsignelse kommer Judas en gång så blomstrande land återigen att bära frukt i överflöd. * — 3 Moseboken 26:3–5.

7. Hur skall Jehovas telning bli ”till prydnad och till härlighet”?

 ⁷ I livfulla ordalag beskriver Jesaja den storslagna förvandling som skall äga rum. Jehovas telning skall bli ”till prydnad och till härlighet”. Ordet ”prydnad” för tankarna till det utlovade landets skönhet flera hundra år tidigare, då Jehova gav det åt Israel. Det var så vackert att det ansågs vara ”alla länders prydnad [”smycke”, New American Bible]”. (Hesekiel 20:6) Jesajas ord försäkrar således folket om att Judas land kommer att återställas till sin forna härlighet och skönhet. Ja, det kommer att vara som det vackraste smycke på jorden.

8. Vilka kommer att få vara med och njuta av landets återställda skönhet, och hur beskriver Jesaja deras känslor?

⁸ Vilka kommer då att få vara med och njuta av landets återställda skönhet? De ”av Israel som har undkommit”, skriver Jesaja. Ja, några kommer att överleva den förödmjukande ödeläggelsen som tidigare förutsagts. (Jesaja 3:25, 26)  En kvarleva av de överlevande kommer att återvända till Juda och ta del i att återställa landet. För dessa som återvänder — de som har undkommit — skall det återställda landets rika avkastning ”bli till stolthet och till skönhet”. Den förödmjukelse ödeläggelsen medförde kommer att ge vika för en förnyad känsla av stolthet.

9. a) Vad hände år 537 f.v.t. i uppfyllelse av Jesajas ord? b) Varför kunde sådana som hade fötts under landsflykten anses ha ”undkommit”? (Se fotnoten.)

⁹ I enlighet med Jesajas ord kom Guds dom som ett oväder över Juda år 607 f.v.t., när babylonierna ödelade Jerusalem och många israeliter omkom. Några överlevde och fördes i landsflykt till Babylon, men om det inte hade varit för Guds barmhärtighet, skulle det inte ha funnits några överlevande alls. (Nehemja 9:31) Till slut låg Juda helt öde. (2 Krönikeboken 36:17–21) År 537 f.v.t. lät sedan barmhärtighetens Gud sådana som ”undkommit” återvända till Juda för att återställa den sanna tillbedjan. * (Esra 1:1–4; 2:1) Den uppriktiga ånger som de återvändande landsflyktiga kände är vackert beskriven i Psalm 137, som troligen skrevs under fångenskapen eller kort därefter. När de hade kommit tillbaka till Judas land brukade de jorden och sådde säd. Man kan föreställa sig hur de måste ha känt sig, när de såg att Gud välsignade deras ansträngningar och lät säden spira upp och jorden bära frukt, så att landet blev som ”Edens trädgård”. — Hesekiel 36:34–36.

10, 11. a) På vilket sätt var bibelforskarna i fångenskap under ”det stora Babylon” tidigt på 1900-talet? b) Hur välsignade Jehova kvarlevan av andliga israeliter?

¹⁰ En liknande återställelse har ägt rum i vår tid. Tidigt på 1900-talet kom bibelforskarna, som Jehovas vittnen då  kallades, i andlig fångenskap under ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde. (Uppenbarelseboken 17:5) Bibelforskarna hade tagit avstånd från många falska religiösa läror, men vissa babyloniska uppfattningar och sedvänjor hade de fortfarande inte gjort sig fria från. Till följd av motstånd som anstiftats av präster blev några av dem bokstavligen fängslade. Deras andliga land — deras religiösa eller andliga besittning — ödelades.

¹¹ Men på våren 1919 var Jehova barmhärtig mot denna kvarleva av andliga israeliter. (Galaterna 6:16) Han lade märke till deras ånger och deras önskan att tillbe honom i sanning, och därför såg han till att de blev befriade ur den bokstavliga fångenskapen och, ännu viktigare, ur den andliga fångenskapen. De som ”undkommit” återställdes till den andliga besittning som Gud hade gett dem och som han nu fick att blomstra och bära frukt i överflöd. Denna andliga besittning har erbjudit en tilltalande, inbjudande anblick som har fått miljontals andra gudfruktiga människor att förena sig med kvarlevan i sann tillbedjan.

12. Hur framhäver Jesajas ord den barmhärtighet Jehova visar sitt folk?

¹² Jesajas ord framhäver den barmhärtighet Jehova visar sitt folk. Trots att israeliterna som nation vände sig mot Jehova, var han barmhärtig mot en ångerfull kvarleva. Vi kan hämta tröst av vetskapen om att också de som begår allvarliga synder kan vända tillbaka till Jehova med hopp. De som är ångerfulla behöver inte känna att de inte omfattas av Jehovas barmhärtighet. Han förkastar inte ett förkrossat hjärta. (Psalm 51:17) Bibeln försäkrar oss: ”Jehova är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom.” (Psalm 103:8, 13) En sådan barmhärtig Gud förtjänar verkligen all vår lovprisning!

 En kvarleva blir helig för Jehova

13. Hur beskriver Jesaja, enligt Jesaja 4:3, den kvarleva som Jehova skulle visa barmhärtighet?

¹³ Vi har redan stiftat bekantskap med den kvarleva som Jehova skulle visa barmhärtighet, men nu beskriver Jesaja den mer detaljerat. Han skriver: ”Det skall ske att de kvarvarande i Sion och de kvarlämnade i Jerusalem skall omtalas som heliga för honom, var och en som är uppskriven för liv i Jerusalem.” — Jesaja 4:3.

14. Vilka är ”de kvarvarande” och ”de kvarlämnade”, och varför skall Jehova vara barmhärtig mot dem?

¹⁴ Vilka är ”de kvarvarande” och ”de kvarlämnade”? Det är de som undkommit och som omtalas i föregående vers — de landsflyktiga judar som kommer att få återvända till Juda. Nu visar Jesaja varför Jehova skall vara barmhärtig mot dem — de kommer att vara ”heliga för honom”. Helighet betyder ”religiös renhet”. Att vara helig innebär att vara ren i ord och handling, att leva upp till Jehovas norm för vad som är rätt och riktigt. Ja, Jehova kommer att vara barmhärtig mot dem som är ”heliga för honom”, och han kommer att låta dem återvända till ”den heliga staden”, Jerusalem. — Nehemja 11:1.

15. a) Vilken judisk sed påminner uttrycket ”uppskrivna för liv i Jerusalem” om? b) Vilken allvarlig varning innehåller Jesajas ord?

¹⁵ Kommer de som utgör denna trogna kvarleva att bli kvar där? De kommer att vara ”uppskrivna för liv i Jerusalem”, lovar Jesaja. Det påminner oss om den judiska seden att föra noggranna förteckningar över Israels släkter och stammar. (Nehemja 7:5) Att en person var upptagen i en förteckning eller ett register innebar att personen i fråga var vid liv. När han dog, ströks nämligen hans namn ur förteckningen. På andra ställen i Bibeln läser vi om en symbolisk förteckning, en bok, som innehåller namnen  på dem som Jehova belönar med liv. Men i den boken skrivs namnen in med visst förbehåll, eftersom Jehova kan ”utplåna” namn. (2 Moseboken 32:32, 33; Psalm 69:28) Jesajas ord innehåller därför en allvarlig varning — de som återvänder får leva kvar i sitt återställda land endast om de förblir heliga i Guds ögon.

16. a) Vad krävde Jehova av dem som han lät vända tillbaka till Juda år 537 f.v.t.? b) Varför kan det sägas att det inte är förgäves som Jehova har visat den smorda kvarlevan och de ”andra fåren” barmhärtighet?

¹⁶ Kvarlevan som återvände till Jerusalem år 537 f.v.t. gjorde det med ett rent motiv — för att återupprätta den sanna tillbedjan. Ingen som var besmittad med hedniska religiösa sedvänjor eller med ett orent uppförande, sådant som det Jesaja på ett så kraftfullt sätt hade varnat för, hade rätt att återvända. (Jesaja 1:15–17) Endast de som Jehova betraktade som heliga kunde vända tillbaka till Juda. (Jesaja 35:8) Likaså har den smorda kvarlevan efter sin befrielse ur den andliga fångenskapen 1919 på allt sätt ansträngt sig för att vara helig i Guds ögon. Den åtföljs nu av miljoner ”andra får” som har hopp om evigt liv på jorden och som måste uppfylla samma krav på renhet och helighet. (Johannes 10:16) De har alla gjort sig fria från babyloniska läror och sedvänjor. Var och en strävar efter att följa Guds höga moralnormer. (1 Petrus 1:14–16) Jehova har inte visat dem barmhärtighet förgäves.

17. Vilkas namn skriver Jehova upp i sin ”livets bok”, och vad bör vi vara beslutna att göra?

¹⁷ Kom ihåg att Jehova lade märke till dem i Israel som var heliga och att han skrev upp deras namn för liv. Också i vår tid lägger Jehova märke till de ansträngningar vi gör för att vara rena till sinne och kropp, när vi ”framställer” våra ”kroppar till ett levande och heligt slaktoffer som är välbehagligt för Gud”. (Romarna 12:1) Alla som  följer en sådan livskurs är uppskrivna av Gud i hans ”livets bok” — den symboliska förteckning som innehåller namnen på dem som skall få evigt liv, antingen i himlen eller på jorden. (Filipperna 4:3; Malaki 3:16) Låt oss därför göra vårt yttersta för att förbli heliga i Guds ögon, så att våra namn kan stå kvar i denna dyrbara ”bok”. — Uppenbarelseboken 3:5.

Ett löfte om kärleksfull omsorg

18, 19. Vilken rening skall Jehova utföra enligt Jesaja 4:4, 5, och hur skall den utföras?

¹⁸ Därefter visar Jesaja hur invånarna i det återställda landet blir heliga och vilka välsignelser som väntar dem. Han säger: ”När Jehova har tvättat bort Sions döttrars avföring och han sköljer bort Jerusalems blodsutgjutelser ur hennes mitt genom domens ande och genom förbränningens ande, då skall Jehova över varje fast grundad plats på berget Sion och över hennes sammankomstplats skapa ett moln om dagen och en rök, och det klara skenet av en flammande eld om natten; ty över all härlighet skall det vara ett skyddande tak.” — Jesaja 4:4, 5.

¹⁹ Tidigare hade Jesaja tillrättavisat ”Sions döttrar”, som gömde sitt moraliska förfall under sina pråliga kläder och smycken. Han avslöjade också den blodskuld som vilade på folket i allmänhet och uppmanade judarna att tvätta och rena sig. (Jesaja 1:15, 16; 3:16–23) Men nu ser han fram emot den tid då Gud själv har ”tvättat bort” ”Sions döttrars avföring”, deras moraliska smuts, och avlägsnat ”blodfläckarna från Jerusalem [New International Version]”. (Jesaja 4:4) Hur skall den här reningen utföras? Genom ”domens ande” och genom ”förbränningens ande”. Ödeläggandet av Jerusalem och landsflykten i Babylon kommer som en stormvind från Gud som ett uttryck för  hans dom och hans brinnande vrede över en oren nation. De som överlever dessa olyckor och får återvända hem kommer att ha gjorts ödmjuka och renats. Det är därför de kommer att vara heliga för Jehova och bli föremål för barmhärtighet. — Jämför Malaki 3:2, 3.

20. a) Om vad påminner uttrycken ”ett moln”, ”en rök” och ”en flammande eld”? b) Varför behöver de landsflyktiga, som blivit renade, inte frukta?

²⁰ Jehova lovar genom Jesaja att han skall visa denna renade kvarleva kärleksfull omsorg. Uttrycken ”ett moln”, ”en rök” och ”en flammande eld” påminner om hur Jehova hade omsorg om israeliterna sedan de lämnat Egypten. En ”eld- och molnpelare” skyddade dem mot de förföljande egyptierna, och den ledde dem också i vildmarken. (2 Moseboken 13:21, 22; 14:19, 20, 24) När Jehova manifesterade sin närvaro på berget Sinai, ”rykte” hela berget.  (2 Moseboken 19:18) De landsflyktiga, som blivit renade, behöver således inte frukta. Jehova skall vara deras beskyddare. Han skall vara med dem vare sig de samlas i sina egna hem eller kommer tillsammans till heliga sammankomster.

21, 22. a) Varför byggde man ofta en hydda i en vingård eller på ett fält? b) Vilken framtid ställs i utsikt för den renade kvarlevan?

²¹ Jesaja avslutar sin beskrivning av Guds beskydd genom att rikta uppmärksamheten på det dagliga livet. Han skriver: ”En hydda skall visa sig vara till skugga om dagen undan den torra hettan och till en tillflykt och till ett gömställe undan regnovädret och undan nederbörden.” (Jesaja 4:6) Man byggde ofta en hydda i en vingård eller på ett fält för att få välbehövligt skydd mot den brännande solen under den torra årstiden och mot kylan och ovädret under den regniga årstiden. — Jämför Jona 4:5.

²² När de som utgör den renade kvarlevan utsätts för förföljelsens stekande hetta och motståndets stormvindar, kommer de att finna att Jehova är källan till beskydd och trygghet för dem. Han är deras tillflykt. (Psalm 91:1, 2; 121:5) En underbar framtid ställs således i utsikt för dem: Om de tar avstånd från Babylons orena trosuppfattningar och sedvänjor, underkastar sig reningen genom Jehovas dom och anstränger sig för att förbli heliga, kommer de att vara trygga, som om de befann sig i ”en hydda” av gudomligt beskydd.

23. Varför har Jehova välsignat den smorda kvarlevan och dess följeslagare?

²³ Lägg märke till att reningen kommer först, sedan välsignelserna. Så har det också visat sig vara i vår tid. År 1919 underkastade sig den smorda kvarlevan ödmjukt en rening, och Jehova ”tvättade bort” dess orenhet. Senare framträdde ”en stor skara” av andra får som också har låtit  sig renas av Jehova. (Uppenbarelseboken 7:9) Eftersom kvarlevan och dess följeslagare är renade, har de blivit välsignade — Jehova har tagit dem under sitt beskydd och visat dem omsorg. Han hindrar inte mirakulöst förföljelsens hetta eller motståndets stormvindar att komma över dem, men han skyddar dem, som om han uppförde ”en hydda” över dem ”till skugga” och ”till ett gömställe undan regnovädret”. Hur då?

24. Hur är det uppenbart att Jehova har välsignat sitt folk som organisation betraktat?

²⁴ Tänk på följande: Några av de mäktigaste regimerna i historien har förbjudit Jehovas vittnens predikoarbete eller försökt utplåna vittnena. Men Jehovas vittnen har stått fasta och har fortsatt att predika utan uppehåll! Varför har mäktiga nationer inte kunnat kuva denna relativt lilla och till synes försvarslösa grupp människor och sätta stopp för deras verksamhet? Därför att Jehova har placerat sina rena tjänare i en beskyddande ”hydda” som ingen människa kan riva ner!

25. Vad betyder det för oss personligen att Jehova är vår beskyddare?

²⁵ Vad betyder det för oss personligen att Jehova är vår beskyddare? Det betyder inte att vi lever ett problemfritt liv i den här tingens ordning. Många trogna kristna drabbas av svåra motgångar — fattigdom, naturkatastrofer, krig, sjukdom och död. När vi ställs inför sådana svårigheter, får vi aldrig glömma att vår Gud är med oss. Han skyddar oss andligen och ger oss det vi behöver — till och med ”kraft som är över det normala” — för att vi troget skall kunna uthärda prövningar. (2 Korinthierna 4:7) I hans närhet är vi trygga och behöver inte frukta. Så länge vi gör vårt bästa för att förbli heliga i hans ögon kommer ingenting att ”kunna skilja oss från Guds kärlek”. — Romarna 8:38, 39.

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Bild på sidan 63]

Guds dom kommer som ett oväder över Juda