Kapitel åtta

Jehova Gud är i sitt heliga tempel

Jesaja 6:1–13

1, 2. a) När får profeten Jesaja sin syn av templet? b) Varför förlorade kung Ussia Jehovas ynnest?

”I DET år då kung Ussia dog fick jag se Jehova sitta på en hög och upphöjd tron, och de nedersta delarna av hans klädnad uppfyllde templet.” (Jesaja 6:1) Med dessa ord av profeten Jesaja börjar det 6:e kapitlet i Jesajas bok. Året är 778 f.v.t.

² Ussia var kung över Juda i 52 år, och större delen av hans regering var mycket framgångsrik. Han gjorde ”det som var rätt i Jehovas ögon”, och hans militära företag, hans byggnadsverksamhet och hans jordbruksprojekt hade därför Jehovas stöd. Men hans framgång blev också hans olycka. Hans hjärta blev med tiden högmodigt, så att han ”handlade trolöst mot Jehova, sin Gud, och gick in i Jehovas tempel för att bränna rökelse”. På grund av att han handlade så förmätet och blev ursinnig på prästerna som tillrättavisade honom drabbades han av spetälska och var spetälsk till sin död. (2 Krönikeboken 26:3–22) Det var vid den här tiden som Jesaja började sin profetiska tjänst.

3. a) Ser Jesaja bokstavligen Jehova? Förklara. b) Vad ser Jesaja i synen, och av vilken anledning?

³ Vi får inte veta var Jesaja befinner sig när han får synen, men det han ser med sina fysiska ögon är helt uppenbart en syn. Han ser inte bokstavligen den Allsmäktige,  eftersom ”ingen människa . . . någonsin [har] sett Gud”. (Johannes 1:18; 2 Moseboken 33:20) Men till och med i en syn är det vördnadsbjudande att se Skaparen, Jehova. Den universelle härskaren — källan till allt rättmätigt styre — sitter på en hög tron, en symbol för hans ställning som evig kung och domare! De nedersta delarna av hans långa, vida klädnad uppfyller templet. Jesaja kallas till en profetisk tjänst som kommer att upphöja Jehovas suveräna makt och rättvisa. Som en förberedelse får han se en syn av Guds helighet.

4. a) Varför måste de beskrivningar som ges av Jehova i de syner som omtalas i Bibeln vara symboliska? b) Vad lär vi oss om Jehova av Jesajas syn?

⁴ Jesaja ger ingen beskrivning av Jehovas utseende i sin syn, vilket däremot Hesekiel, Daniel och Johannes gör i sina syner. Deras skildringar av vad de ser i himlen är dock alla olika. (Hesekiel 1:26–28; Daniel 7:9, 10; Uppenbarelseboken 4:2, 3) Men det är då viktigt att tänka på synernas karaktär och syftet med dem. De ger inga bokstavliga beskrivningar av Jehovas närvaro. Det fysiska ögat kan inte se det som är andligt; inte heller kan det mänskliga sinnet med dess begränsningar uppfatta den himmelska världen. Synerna förmedlar därför de aktuella upplysningarna i termer som människor kan förstå. (Jämför Uppenbarelseboken 1:1.) I Jesajas syn är en beskrivning av Guds utseende inte nödvändig. Synen upplyser Jesaja om att Jehova är i sitt heliga tempel och att han är helig och att hans domar är rena och rättfärdiga.

Seraferna

5. a) Vilka är seraferna, och vad betyder ordet ”serafer”? b) Varför gömmer seraferna ansiktet och fötterna?

⁵ Jesaja fortsätter: ”Serafer stod ovanför honom. Var och en av dem hade sex vingar. Med två höll de sitt ansikte  täckt, och med två höll de sina fötter täckta, och med två flög de omkring.” (Jesaja 6:2) Det enda stället i Bibeln där vi finner serafer omnämnda är här i Jesaja, kapitel 6. De är uppenbarligen änglar i Jehovas tjänst som har en mycket hög och ärofull ställning och som åtnjuter stora privilegier, med tanke på att det sägs att de är posterade runt omkring Jehovas himmelska tron. I motsats till den stolte kung Ussia intar de sin ställning i all ödmjukhet och blygsamhet. Eftersom de befinner sig i den himmelske Suveränens närvaro, täcker de ansiktet med ett par av sina vingar, och av vördnad för den heliga platsen täcker de fötterna med ett annat par av vingarna. I den universelle Suveränens närhet är de så självutplånande för att inte avleda uppmärksamheten från Guds egen härlighet. Ordet ”serafer”, som betyder ”de brinnande”, anger att seraferna strålar av ljus. Men de gömmer ansiktet för Jehovas glans och härlighet som är så mycket större.

6. Vilken ställning intar seraferna i förhållande till Jehova?

⁶ Seraferna använder det tredje paret vingar till att flyga med och utan tvivel till att hålla sig svävande, eller ”stå”, på sina platser. (Jämför 5 Moseboken 31:15.) Professor Franz Delitzsch säger följande om deras placering: ”Seraferna nådde naturligtvis inte över huvudet på honom som satt på tronen, utan de svävade över hans klädnad som fyllde hallen.” (Commentary on the Old Testament) Detta verkar vara en rimlig förklaring. De ”står ovanför”, inte som överlägsna Jehova, utan som sådana som betjänar honom. De är lydiga och redo till tjänst.

7. a) Vilken uppgift har seraferna? b) Varför tillkännager seraferna tre gånger att Gud är helig?

⁷ Lyssna nu på dessa privilegierade serafer! ”De ropade till varandra och sade: ’Helig, helig, helig är härarnas  Jehova. Hela jorden är full av hans härlighet.’” (Jesaja 6:3) Deras uppgift är att se till att Jehovas helighet förkunnas och att hans härlighet blir erkänd i hela universum, som ju jorden är en del av. Hans härlighet ses i allt som han har skapat och kommer snart att urskiljas av alla jordens invånare. (4 Moseboken 14:21; Psalm 19:1–3; Habackuk 2:14) Det trefaldiga tillkännagivandet ”helig, helig, helig” är inget vittnesbörd om en treenighet. Det understryker i stället på ett trefaldigt sätt Guds helighet. (Jämför Uppenbarelseboken 4:8.) Jehova äger den högsta graden av helighet.

8. Vad blir följden av serafernas tillkännagivande?

⁸ Det sägs inte hur många seraferna är, men det kan vara fråga om grupper av serafer som är posterade nära tronen. I melodiös sång upprepar de efter varandra tillkännagivandet av Guds helighet och härlighet. Vad blir följden? Lyssna igen när Jesaja fortsätter: ”Trösklarnas tappar började darra vid ljudet av rösten från den som ropade, och själva huset blev så småningom uppfyllt av rök.” (Jesaja 6:4) I Bibeln är rök eller ett moln ofta ett synligt vittnesbörd om Guds närvaro. (2 Moseboken 19:18; 40:34, 35; 1 Kungaboken 8:10, 11; Uppenbarelseboken 15:5–8) Det vittnar om en härlighet som vi människor inte kan närma oss.

Ovärdig, men renad

9. a) Hur påverkar synen Jesaja? b) Hur skiljer sig Jesajas beteende från kung Ussias?

⁹ Denna syn av Jehovas tron påverkar Jesaja starkt. Han berättar: ”Jag sade sedan: ’Ve mig! Ty jag har så gott som bringats till tystnad; jag är ju en man med orena läppar, och jag bor bland ett folk med orena läppar; ty mina ögon har sett Kungen, härarnas Jehova!’” (Jesaja 6:5) Vilken  skillnad mellan Jesaja och kung Ussia! Ussia inkräktade på det smorda prästerskapets ställning och trängde respektlöst in i templet, in i det Heliga. Ussia såg de gyllene lampställen, det gyllene rökelsealtaret och borden med ”Närvarons bröd”, men han såg inte Jehovas ansikte och fick inte hans godkännande eller något speciellt uppdrag av honom. (1 Kungaboken 7:48–50, fotnot i studieutgåvan) Profeten Jesaja däremot åsidosätter inte prästerskapet och ger sig inte olovligt in i templet. Han får emellertid se en syn av Jehova i hans heliga tempel och hedras med ett uppdrag direkt från Gud. Medan seraferna inte dristar sig att se på templets Herre, där han sitter på sin tron, får Jesaja i synen lov att se på ”Kungen, härarnas Jehova”!

10. Varför grips Jesaja av fruktan när han ser synen?

¹⁰ Den kontrast Jesaja ser mellan Guds helighet och sin egen syndfullhet får honom att känna sig mycket oren. Han grips av fruktan och tror att han skall dö.  (2 Moseboken 33:20) Han hör seraferna lovprisa Gud med rena läppar, men hans egna läppar är orena och är dessutom befläckade av att folket, som han bor bland och vars tal han hör, har orena läppar. Jehova är helig, och hans tjänare måste också vara heliga. (1 Petrus 1:15, 16) Trots att Jesaja redan utvalts till att vara en talesman för Gud, blir han nu intensivt medveten om att han själv är syndfull och inte har de rena läppar som anstår en talesman för den härlige och helige Kungen. Vad blir reaktionen i himlen?

11. a) Vad gör en av seraferna, och vad symboliserar den handlingen? b) Hur kan det vara till hjälp för oss att tänka på serafens ord till Jesaja, när vi känner oss ovärdiga som Guds tjänare?

 ¹¹ Seraferna visar inte bort Jesaja, som har lägre rang än de, utan ingriper för att hjälpa honom. Berättelsen säger: ”Då flög en av seraferna fram till mig, och i hans hand var ett glödande kol som han med en tång hade tagit från altaret. Och sedan rörde han vid min mun och sade: ’Se! Detta har rört vid dina läppar, och din missgärning har vikit bort, och din synd är försonad.’” (Jesaja 6:6, 7) Eld har i bildlig bemärkelse en renande kraft. När serafen rör vid Jesajas läppar med det glödande kolet från den heliga elden på altaret, försäkrar han Jesaja om att hans synder har försonats i den utsträckning som behövs för att han skall få Guds ynnest och få ta emot ett uppdrag. Detta är verkligen uppmuntrande för oss! Vi är också syndfulla och ovärdiga att närma oss Gud, men vi har blivit återlösta genom Jesu lösenoffer och kan få Guds ynnest och närma oss honom i bön. — 2 Korinthierna 5:18, 21; 1 Johannes 4:10.

12. Vilket altare ser Jesaja, och vilken verkan har elden?

¹² Något som återigen påminner oss om att detta är en syn är omnämnandet av ”altaret”. (Jämför Uppenbarelseboken 8:3; 9:13.) Det fanns två altaren i templet i Jerusalem. Alldeles framför förhänget till det Allraheligaste stod det lilla rökelsealtaret, och framför ingången till helgedomen stod det stora brännoffersaltaret, där elden ständigt hölls brinnande. (3 Moseboken 6:12, 13; 16:12, 13) Men dessa jordiska altaren var förebilder som representerade något större. (Hebréerna 8:5; 9:23; 10:5–10) Det var eld från himlen som förtärde brännoffret på altaret, när kung Salomo invigde templet. (2 Krönikeboken 7:1–3) Och nu är det eld från det sanna, himmelska altaret som avlägsnar orenheten från Jesajas läppar.

13. Vilken fråga ställer Jehova, och vem inbegriper han när han säger ”oss”?

 ¹³ Låt oss lyssna tillsammans med Jesaja. ”Då hörde jag Jehovas röst säga: ’Vem skall jag sända, och vem vill gå för oss?’ Och jag sade då: ’Här är jag! Sänd mig.’” (Jesaja 6:8) Den fråga Jehova ställer är helt klart avsedd att framkalla ett svar från Jesaja, eftersom ingen annan mänsklig profet framträder i synen. Det råder inget tvivel om att Jesaja inbjuds att bli Jehovas budbärare. Men varför frågar Jehova: ”Vem vill gå för oss?” Genom att övergå från ett personligt pronomen i singularis, ”jag”, till ett pronomen i pluralis, ”oss”, inbegriper Jehova nu minst en person till. Vem då? Måste det inte vara hans enfödde Son som senare blev människan Jesus Kristus? Det var samme Son, till  vilken Gud hade sagt: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” (1 Moseboken 1:26; Ordspråken 8:30, 31) Ja, bredvid Jehova i det himmelska hovet befinner sig hans enfödde Son. — Johannes 1:14.

14. Hur svarar Jesaja på Jehovas inbjudan, och hur utgör han ett fint exempel för oss?

¹⁴ Jesaja tvekar inte med svaret! Oavsett vad budskapet går ut på svarar han genast: ”Här är jag! Sänd mig.” Han frågar inte heller vad han kan vinna på att ta emot uppdraget. Hans villiga anda är ett fint exempel för alla Guds tjänare i vår tid som har uppdraget att predika de ”goda nyheterna om kungariket . . . på hela den bebodda jorden”. (Matteus 24:14) I likhet med Jesaja är de trogna sitt uppdrag och avger ”vittnesbörd för alla nationerna”, trots att det är många som inte tar emot budskapet. Precis som Jesaja utför de sitt arbete med tillförsikt, eftersom de vet att deras uppdrag har bemyndigande från högsta ort.

Jesajas uppdrag

15, 16. a) Vad skall Jesaja säga till ”detta folk”, och hur kommer folket att reagera? b) Beror folkets reaktion på något fel från Jesajas sida? Förklara.

¹⁵ Jehova talar nu om vad Jesaja skall säga och hur folket kommer att reagera: ”Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra och höra, men inte förstå; och ni skall se och se, men inte få kunskap.’ Gör detta folks hjärta oemottagligt, och gör deras öron opåverkbara, och klistra igen deras ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sitt hjärta och vända om och skaffa sig läkedom.” (Jesaja 6:9, 10) Betyder detta att Jesaja skall uppträda burdust och taktlöst, så att han stöter bort judarna och följden blir att de inte vänder tillbaka till Jehova? Absolut inte! Judarna är Jesajas eget folk som han känner samhörighet med. Jehovas ord visar hur folket kommer att  reagera på hans budskap, oavsett hur troget Jesaja fullgör sin uppgift.

¹⁶ Felet ligger hos folket. Jesaja kommer att tala till dem om och om igen, och de kommer att ”höra och höra” men inte ta emot budskapet och inte förstå det. Det stora flertalet kommer att vara motspänstiga och oemottagliga, som om de var helt blinda och döva. Genom att Jesaja går till ”detta folk” gång på gång låter han dem visa att de inte vill förstå. De kommer att visa att de tillsluter sitt sinne och hjärta för Jesajas budskap — Guds budskap — till dem. Det är likadant med människor i vår tid. Många vägrar att lyssna till Jehovas vittnen, när de predikar de goda nyheterna om Guds kommande kungarike.

17. Vad menar Jesaja när han frågar: ”Hur länge?”

¹⁷ Jesaja är bekymrad: ”Därpå sade jag: ’Hur länge, Jehova?’ Då sade han: ’Till dess städerna brakar samman i ruiner, så att de är utan invånare, och husen är utan någon jordemänniska och själva marken ödeläggs och blir till en öde trakt; och Jehova flyttar jordemänniskorna långt bort, och det öde tillståndet blir mycket utbrett i landet.’” (Jesaja 6:11, 12) När Jesaja frågar: ”Hur länge?” undrar han inte hur länge han skall behöva fortsätta att predika för ett oemottagligt folk, utan han är bekymrad för folket och frågar hur länge det bedrövliga andliga tillståndet skall hålla i sig och hur länge Jehovas namn skall vara vanärat på jorden. (Se Psalm 74:9–11.) Hur länge kommer då denna vanvettiga situation att fortsätta?

18. Tills när kommer det dåliga andliga tillståndet hos folket att fortsätta, och kommer Jesaja att få se profetian uppfyllas i sin helhet?

¹⁸ Dessvärre visar Jehovas svar att det dåliga andliga tillståndet hos folket skall fortsätta tills följderna av dess olydnad mot Gud har drabbat nationen fullt ut, enligt vad som anges i hans förbund. (3 Moseboken 26:21–33; 5 Moseboken  28:49–68) Nationen kommer att gå under, folket föras bort och landet ligga öde. Jesaja kommer att profetera i mer än 40 år, ända till den tid då Ussias sonsonsson Hiskia regerar, men han kommer inte att få uppleva att Jerusalem och dess tempel ödeläggs av den babyloniska hären år 607 f.v.t. Jesaja kommer dock att troget hålla ut i sitt uppdrag till sin död, mer än 100 år innan den nationella katastrofen inträffar.

19. Vilken försäkran ger Gud Jesaja, även om nationen kommer att fällas likt ett träd?

¹⁹ Den ödeläggelse som kommer att göra Juda ”till en öde trakt” skall helt visst inträffa, men situationen är inte hopplös. (2 Kungaboken 25:1–26) Jehova försäkrar Jesaja: ”Det skall fortfarande vara en tiondel i det, och den skall åter bli till något att bränna upp, likt ett stort träd och likt  ett kraftigt träd, av vilka det blir en stubbe kvar när de fälls; en helig säd skall dess stubbe vara.” (Jesaja 6:13) Ja, ”en tiondel”, ”en helig säd”, skall bli kvar, precis som stubben av ett kraftigt träd som fällts. Denna försäkran är säkert till stor tröst för Jesaja — det skall finnas en helig kvarleva i hans folk. Även om nationen åter bränns upp, precis som ett stort träd huggs ner för att bli till bränsle, skall en livskraftig stubbe av det symboliska Israels träd bli kvar. Den kommer att vara en säd, en avkomma, som är helig för Jehova. Med tiden skall den återigen skjuta skott, och trädet skall växa upp igen. — Jämför Job 14:7–9; Daniel 4:26.

20. Hur fick den sista delen av Jesajas profetia sin första uppfyllelse?

²⁰ Uppfylldes profetians ord? Ja. Sjuttio år efter det att Judas land hade ödelagts återvände en gudfruktig kvarleva från landsflykten i Babylon. Dessa judar återuppbyggde templet och staden, och de återupprättade den sanna tillbedjan i landet. Denna återställelse av judarna till deras gudagivna hemland gjorde att det kunde bli en andra uppfyllelse av denna profetia som Jehova gav Jesaja. Vad skulle det vara? — Esra 1:1–4.

 Andra uppfyllelser

21–23. a) På vilka gick Jesajas profetia i uppfyllelse i det första århundradet, och hur då? b) Vilka utgjorde den ”heliga säden” i det första århundradet, och hur bevarades den?

²¹ Jesajas profetgärning var en förebild till det verk som Messias, Jesus Kristus, skulle utföra omkring 800 år längre fram i tiden. (Jesaja 8:18; 61:1, 2; Lukas 4:16–21; Hebréerna 2:13, 14) Fastän Jesus var större än Jesaja, var han lika villig att låta sig sändas av sin himmelske Fader. Han sade: ”Se! Jag har kommit för att göra din vilja.” — Hebréerna 10:5–9; Psalm 40:6–8.

²² I likhet med Jesaja utförde Jesus troget det verk som anförtrotts honom och mötte samma reaktion. Judarna på Jesu tid var inte mer villiga att ta emot budskapet än de judar hade varit som profeten Jesaja predikat för. (Jesaja 1:4) Jesus använde ofta liknelser i sin förkunnartjänst. Det fick hans lärjungar att fråga: ”Varför talar du till dem i liknelser?” Jesus svarade: ”Er är det förunnat att förstå himlarnas kungarikes heliga hemligheter, men dessa är det inte förunnat. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra eller fatta innebörden av det; och på dem uppfylls Jesajas profetia, som lyder: ’Med hörseln skall ni höra men alls inte fatta innebörden av det; och seende skall ni se men alls inget märka. Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt, och med öronen har de hört utan att reagera, och sina ögon har de tillslutit, för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och med hjärtat fatta innebörden och vända om, så att jag skall kunna läka dem.’” — Matteus 13:10, 11, 13–15; Markus 4:10–12; Lukas 8:9, 10.

²³ Genom att citera Jesajas ord visade Jesus att profetian fick en uppfyllelse på hans tid. Folket som helhet hade en hjärteinställning som liknade den som judarna på Jesajas tid hade.  De gjorde sig blinda och döva för hans budskap och drabbades likaså av förödelse. (Matteus 23:35–38; 24:1, 2) Det inträffade när de romerska styrkorna under härföraren Titus anföll Jerusalem år 70 v.t. och ödelade staden och dess tempel. Men några hade lyssnat till Jesus och blivit hans lärjungar. Jesus kallade dem ”lyckliga”. (Matteus 13:16–23, 51) Han hade sagt till dem att när de såg ”Jerusalem vara omringat av lägrade härar”, då skulle de ”börja fly till bergen”. (Lukas 21:20–22) På så sätt räddades den ”heliga säd” som hade utövat tro och som hade gjorts till en andlig nation, ”Guds Israel”. * — Galaterna 6:16.

24. Hur tillämpade Paulus Jesajas profetia, och vad visar detta?

²⁴ Omkring år 60 v.t. befann sig aposteln Paulus i husarrest i Rom. Där ordnade han ett möte med ”judarnas främsta män” och andra och vittnade ”grundligt” för dem ”om Guds kungarike”. Många tog inte emot hans budskap, och han förklarade då att detta var en uppfyllelse av Jesajas profetia. (Apostlagärningarna 28:17–27; Jesaja 6:9, 10) Jesu lärjungar utförde således ett uppdrag som kunde jämföras med Jesajas.

25. Vad urskiljer Guds nutida vittnen, och hur reagerar de?

²⁵ På liknande sätt urskiljer Jehovas vittnen i vår tid att Jehova Gud är i sitt heliga tempel. (Malaki 3:1) Precis som Jesaja säger de: ”Här är jag! Sänd mig.” Nitiskt förkunnar de varningsbudskapet om att slutet för den nuvarande onda tingens ordning närmar sig. Men precis som Jesus lät förstå är det relativt få som öppnar sina ögon och öron, så att de kan se och höra och bli räddade. (Matteus 7:13, 14) De som lyssnar med ett mottagligt hjärta och ”skaffar sig läkedom” är verkligen lyckliga! — Jesaja 6:8, 10.

[Fotnot]

[Frågor]

[Bild på sidan 94]

”Här är jag! Sänd mig.”

[Bild på sidan 97]

”Till dess städerna brakar samman i ruiner, så att de är utan invånare”