Jehova förödmjukar dem som upphöjer sig själva
Kapitel fem
Jehova förödmjukar dem som upphöjer sig själva
1, 2. Varför är Jesajas profetiska budskap till judarna på hans tid av intresse för oss?
UPPRÖRD över situationen i Jerusalem och Juda vänder sig profeten Jesaja nu till Jehova Gud och säger: ”Du har övergett ditt folk, Jakobs hus.” (Jesaja 2:6a) Vad har fått Gud att förkasta det folk som han själv har utvalt till sin ”särskilda egendom”? — 5 Moseboken 14:2.
2 Jesajas fördömande av judarna på hans tid är av stort intresse för oss. Varför det? Därför att situationen i kristenheten i vår tid är mycket lik den situation som var rådande bland Jesajas folk, och det är också den dom Jehova uttalar. Att vi ger akt på Jesajas tillkännagivande hjälper oss att klart förstå vad det är som Gud fördömer och att ta avstånd från sedvänjor som han inte godkänner. Låt oss därför nu med stor uppmärksamhet följa med i genomgången av Jehovas profetiska ord i Jesaja 2:6–4:1.
Högmodigt böjer de sig ner
3. Vilken synd som folket har begått bekänner Jesaja?
3 Jesaja bekänner sitt folks synd och säger: ”De har ju blivit fulla av det som kommer från Östern, och de är magiutövare liksom filistéerna, och det finns ett överflöd av utlänningars barn hos dem.” (Jesaja 2:6b) Omkring 800 år tidigare hade Jehova befallt sitt utvalda folk: ”Orena er inte genom något av detta, ty genom allt detta har de nationer som jag driver bort inför er orenat sig.” (3 Moseboken 18:24) Angående dem som han hade utvalt till sin särskilda egendom tvingade han Bileam att säga: ”Från klippornas topp ser jag dem, och från kullarna skådar jag dem. Som ett folk bor de där för sig själva i sina tältboningar, och till nationerna räknar de sig inte.” (4 Moseboken 23:9, 12) Men på Jesajas tid har Jehovas utvalda anammat de omgivande folkens avskyvärda sedvänjor och är ”fulla av det som kommer från Östern”. I stället för att tro på Jehova och hans ord utövar de magi ”liksom filistéerna”. Och i stället för att hålla sig avskilda från nationerna finns det ”ett överflöd av utlänningars barn hos dem” — utan tvivel utlänningar som inför ogudaktiga sedvänjor bland Guds folk.
4. Judarna borde tacka Jehova för sin rikedom och militära styrka, men hur handlar de?
4 Jesaja noterar att Juda under kung Ussias regering åtnjuter ekonomiskt välstånd och är militärt starkt. Han säger: ”Deras land är fullt av silver och guld, och det är ingen ände på deras skatter. Och deras land är fullt av hästar, och det är ingen ände på deras vagnar.” (Jesaja 2:7) Tackar folket Jehova för sin rikedom och sin militära styrka? (2 Krönikeboken 26:1, 6–15) Långt därifrån! I stället sätter de sin förtröstan till rikedomen som sådan och vänder sig bort från den som har gett dem välståndet, Jehova Gud. Vad blir följden? ”Deras land är fullt av värdelösa gudar. De böjer sig ner för sina händers verk, för det som deras fingrar har gjort. Och jordemänniskan böjer sig ner, och mannen blir förnedrad, och du kan omöjligen förlåta dem.” (Jesaja 2:8, 9) De vänder sig bort från den levande Guden och böjer sig ner för livlösa avgudar.
5. Varför är det inte ett tecken på ödmjukhet att böja sig ner för avgudar?
5 Att man böjer sig ner kan vara ett tecken på ödmjukhet. Men att någon böjer sig ner för livlösa föremål är meningslöst. Den som gör det ”blir förnedrad”; han blir fördärvad i moraliskt och andligt avseende. Hur skulle Jehova kunna förlåta en sådan synd? Vad kommer dessa avgudadyrkare att göra, när Jehova ställer dem till svars för deras handlingar?
”Högmodiga ögon skall bli förnedrade”
6, 7. a) När Jehova verkställer sin dom, vad händer då med dem som upphöjer sig själva? b) Över vad och vilka ger Jehova uttryck åt sin vrede, och varför det?
6 Jesaja fortsätter: ”Gå in i klippan och göm dig i stoftet på grund av den skräck Jehova inger och undan hans praktfulla överhöghet.” (Jesaja 2:10) Men ingen klippa är stor nog för att skydda dem, inget hölje tjockt nog för att dölja dem för Jehova, den Allsmäktige. När han kommer för att verkställa sin dom, skall ”jordemänniskans högmodiga ögon . . . bli förnedrade, och männens högdragenhet skall böjas ner; och Jehova ensam skall bli upphöjd på den dagen”. — Jesaja 2:11.
7 ”Den dag som tillhör härarnas Jehova” kommer. Då skall Gud ge uttryck åt sin vrede ”över alla Libanons cedrar som är höga och upphöjda och över alla Basans kraftiga träd; och över alla höga berg och över alla upphöjda kullar; och över varje högt torn och över varje befäst mur; och över alla Tarsisskepp och över alla praktfulla fartyg”. (Jesaja 2:12–16) Ja, varje organisation, som människor i sitt högmod byggt upp, och varje ogudaktig individ kommer att bli föremål för Jehovas vrede på den dagen. Således skall ”jordemänniskans högmod . . . böjas ner, och männens högdragenhet skall bli förnedrad; och Jehova ensam skall bli upphöjd på den dagen”. — Jesaja 2:17.
8. Hur kommer den förutsagda domens dag över Jerusalem år 607 f.v.t.?
8 Den förutsagda domens dag kommer över judarna år 607 f.v.t., när Babylons kung, Nebukadnessar, ödelägger Jerusalem. Invånarna ser sin älskade stad stå i lågor, de imponerande byggnaderna raserade och den väldiga muren nedbruten. Jehovas tempel ligger i ruiner. Varken deras rikedomar eller deras vagnar kan hjälpa dem på ”den dag som tillhör härarnas Jehova”. Och hur går det med deras avgudar? Det går alldeles som Jesaja förutsäger: ”De värdelösa gudarna skall helt och hållet försvinna.” (Jesaja 2:18) Judarna — också furstarna och de väldiga männen — förs i landsflykt till Babylon. Jerusalem skall ligga öde i 70 år.
9. Vilken likhet finns det mellan situationen i kristenheten och situationen i Jerusalem och Juda på Jesajas tid?
9 Situationen i kristenheten är verkligen lik situationen i Jerusalem och Juda på Jesajas tid! Kristenheten har odlat ett nära förhållande till den här världens nationer. Entusiastiskt ger den Förenta nationerna sitt stöd, och den har fyllt sitt hus med avgudar och oskriftenliga sedvänjor. Dess anhängare är materialistiska och sätter sin förtröstan till militär makt. De visar prästerna stor vördnad och förlänar dem titlar och överhopar dem med hedersbetygelser. Kristenhetens självupphöjelse skall helt visst omintetgöras. Men när?
”Jehovas dag” är nära förestående
10. Vilken ”Jehovas dag” pekar apostlarna Paulus och Petrus fram emot?
10 Bibeln pekar fram emot en ”Jehovas dag” som är av mycket större vikt och betydelse än den domens dag som kom över Jerusalem och Juda i forna tider. Aposteln Paulus förknippade under inspiration denna kommande ”Jehovas dag” med den på tronen insatte kungens, Jesu Kristi, närvaro. (2 Thessalonikerna 2:1, 2) Petrus nämnde denna dag i förbindelse med upprättandet av ”nya himlar och en ny jord” där ”rättfärdighet [skall] bo”. (2 Petrus 3:10–13) Det är den dag då Jehova skall verkställa sin dom över hela den onda tingens ordning, kristenheten inbegripen.
11. a) Vem kommer att ”uthärda” den kommande ”Jehovas dag”? b) Hur kan vi göra Jehova till vår tillflykt?
11 ”Ack, denna dag!” säger profeten Joel. ”Ty Jehovas dag är nära, och den kommer som en skövling från den Allsmäktige!” Med tanke på att denna dag är nära förestående, bör då inte alla vara intresserade av hur de skall kunna få skydd när den dagen som inger stor fruktan kommer? ”Vem kan uthärda den?” frågar Joel. Han svarar: ”Jehova skall vara en tillflykt för sitt folk.” (Joel 1:15; 2:11; 3:16) Kommer Jehova att vara en tillflykt för dem som är högmodiga och som sätter sin förtröstan till rikedom, militär makt och människogjorda gudar? Omöjligen! Gud övergav till och med sitt utvalda folk, när det handlade högmodigt och inte satte sin förtröstan till honom. Det är därför viktigt att alla Guds tjänare söker ”rättfärdighet” och ”ödmjukhet” och på allvar granskar vilken plats tillbedjan av Jehova har i deras liv. — Sefanja 2:2, 3.
”Åt näbbmössen och åt fladdermössen”
12, 13. Varför är det lämpligt att avgudadyrkarna kastar bort sina gudar ”åt näbbmössen och åt fladdermössen” på Jehovas dag?
12 Hur kommer avgudadyrkarna att betrakta sina gudar på Jehovas stora dag? Jesaja svarar: ”Man skall gå in i klippgrottor och in i jordhålor på grund av den skräck Jehova inger och undan hans praktfulla överhöghet, när han reser sig för att få jorden att skälva. På den dagen skall jordemänniskan kasta bort åt näbbmössen och åt fladdermössen sina värdelösa gudar av silver och sina värdelösa gudar av guld . . . för att gå in i klippornas hålor och in i de branta klippornas klyftor, på grund av den skräck Jehova inger och undan hans praktfulla överhöghet, när han reser sig för att få jorden att skälva. För er egen skull, håll er borta från jordemänniskan, vars andedräkt är i hennes näsborrar, ty på vilken grund är hon att räkna med?” — Jesaja 2:19–22.
13 Näbbmössen lever i gångar i jorden, och fladdermössen sover i mörka, öde grottor. På platser där många fladdermöss håller till uppstår en vämjelig lukt, och spillningen bildar tjocka lager. Att kasta avgudar på sådana platser är mycket lämpligt. På en mörk, smutsig plats hör de verkligen hemma. Människorna själva kommer att ta sin tillflykt till grottor och klyftor i klippor på Jehovas domsdag. Avgudarna och deras tillbedjare går alltså samma öde till mötes. I enlighet med Jesajas profetia räddade de livlösa avgudarna varken sina tillbedjare eller Jerusalem från att falla i Nebukadnessars händer år 607 f.v.t.
14. Vad skall världsligt sinnade människor göra, när Jehovas kommande domsdag drabbar den falska religionens världsvälde?
14 Vad kommer människor att göra, när Jehovas kommande domsdag drabbar kristenheten och resten av den falska religionens världsvälde? När de konfronteras med allt sämre förhållanden jorden runt, kommer nog de flesta att inse att deras avgudar är värdelösa. De kanske i stället tar sin tillflykt till icke-religiösa jordiska organisationer och söker skydd där, till exempel till Förenta nationerna, det ”scharlakansröda vilddjuret” i Uppenbarelsebokens 17:e kapitel. Det är detta symboliska vilddjurs ”tio horn” som kommer att tillintetgöra det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, som kristenheten är en framträdande del av. — Uppenbarelseboken 17:3, 8–12, 16, 17.
15. Hur skall Jehova ensam ”bli upphöjd” på den dagen?
15 Även om det är de symboliska tio hornen som utför den direkta handlingen att ödelägga och bränna upp det stora Babylon, är det i själva verket Jehovas dom som verkställs. Om det stora Babylon sägs det i Uppenbarelseboken 18:8: ”Det är därför hennes hemsökelser skall komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld, ty stark är Jehova Gud, som har dömt henne.” Det är således Jehova Gud, den Allsmäktige, som skall ha äran för att mänskligheten befrias från den falska religionens herravälde. Som Jesaja säger: ”Jehova ensam skall bli upphöjd på den dagen. Ty det är den dag som tillhör härarnas Jehova.” — Jesaja 2:11b, 12a.
”De som leder dig får dig att irra omkring”
16. a) Vad utgör ett mänskligt samhälles ”stöd och stöttepelare”? b) Hur får Jesajas folk lida, när ”stöd och stöttepelare” tas bort i deras samhälle?
16 För att ett mänskligt samhälle skall vara stabilt måste det ha ”stöd och stöttepelare” — sådana nödvändigheter som mat och vatten och, vad som är ännu viktigare, pålitliga ledare som kan vägleda folket och upprätthålla den allmänna ordningen. Men angående det forntida Israel förutsäger Jesaja: ”Se, den sanne Herren, härarnas Jehova, tar bort från Jerusalem och från Juda stöd och stöttepelare, all tillgång på bröd och all tillgång på vatten, väldig man och krigare, domare och profet och spåman och äldste, anförare för femtio och högt aktad man och rådgivare och expert på magiska konster och kunnig besvärjare.” (Jesaja 3:1–3) Sådana som bara är pojkar kommer att bli furstar och styra godtyckligt. Och det är inte bara de styrande som kommer att förtrycka folket, utan ”folket skall handla tyranniskt, den ene mot den andre. . . . De skall gå till storms, pojken mot den gamle mannen och den som aktas ringa mot den som skall äras.” (Jesaja 3:4, 5) Barn ”går till storms” mot de äldre, saknar respekt för dem. Levnadsförhållandena kommer att vara så usla att man säger till någon som inte är kvalificerad att styra: ”Du har en mantel. Du bör bli vår härskare, och denna ruinhög bör vara under din hand.” (Jesaja 3:6) Men denne skall vägra och vidhålla att han varken har förmåga att läka landets sår eller resurser att axla ansvaret. Han skall säga: ”Jag skall inte bli någon som förbinder sår; och i mitt hus finns varken bröd eller mantel. Ni skall inte sätta mig till härskare över folket.” — Jesaja 3:7.
17. a) I vilket avseende är Jerusalems och Judas synd ”som Sodoms”? b) Vilka ger Jesaja skulden för sitt folks situation?
17 Jesaja fortsätter: ”Jerusalem har snavat, och Juda har fallit, därför att deras tunga och deras gärningar är emot Jehova, i det de handlar upproriskt i hans härlighets ögon. Själva deras ansiktsuttryck vittnar emot dem, och de talar öppet om sin synd som är som Sodoms. De har inte dolt den. Ve deras själ! Ty de har tillfogat sig själva olycka.” (Jesaja 3:8, 9) Guds folk har gjort uppror mot den sanne Guden i ord och handling. Det fräcka och förhärdade uttrycket i människornas ansikten röjer deras synder, som är lika avskyvärda som Sodoms. De står i ett förbundsförhållande till Jehova Gud, men han kommer inte att ändra sina normer för dem. ”Det skall gå den rättfärdige väl, ty frukten av sina gärningar skall de äta. Ve den ondskefulle! — olycka; ty den behandling som hans händer har gett andra skall ges åt honom! Vad mitt folk beträffar, handlar dess arbetsledare med stränghet, och det är kvinnor som härskar över det. O mitt folk, de som leder dig får dig att irra omkring, och dina stigars väg har de förvirrat.” — Jesaja 3:10–12.
18. a) Vilken dom uttalar Jehova över de äldste och furstarna på Jesajas tid? b) Vad lär vi oss av Jehovas dom över de äldste och furstarna?
18 Jehova ”fäller dom”. Han ”går till doms” med de äldste och furstarna i Juda. Han säger till dem: ”Ni har själva bränt ner vingården. Det som togs genom röveri från den betryckte är i era hus. Vad menar ni med att krossa mitt folk och mala sönder de betrycktas ansikten?” (Jesaja 3:13–15) I stället för att arbeta för folkets välfärd handlar ledarna svekfullt. De missbrukar sin myndighet genom att berika sig själva på bekostnad av de fattiga och behövande. Men dessa ledare skall få stå till svars inför härarnas Jehova för att de har kuvat de betryckta. Detta är verkligen något som de som har ansvarsfulla ställningar i vår tid bör ta varning av! De får aldrig missbruka sin myndighet.
19. Hur har kristenheten gjort sig skyldig till förtryck och förföljelse?
19 Kristenheten — i synnerhet dess präster och andra i framträdande ställningar — har tillskansat sig mycket som rätteligen tillhör gemene man och har förtryckt och fortsätter att förtrycka vanligt folk. Den har också förföljt och misshandlat Guds folk och har dragit stor vanära över Jehovas namn. Jehova kommer sannerligen att gå till doms med den när hans rätta tid är inne.
”Brännmärke i stället för skönhet”
20. Varför fördömer Jehova ”Sions döttrar”?
20 Sedan Jehova har fördömt ledarnas illgärningar, vänder han sig till Sions (Jerusalems) kvinnor. ”Sions döttrar” bär ”fotstegskedjor”, förmodligen för att det är på modet. De små kedjorna sitter runt vristerna och frambringar ett melodiskt klirrande ljud, när kvinnorna rör sig. De anpassar gången och går ”med trippande steg”, kanske för att det anses vara graciöst och kvinnligt. Vad är det då för fel med detta, om det över huvud taget är fel? Det är attityden hos dessa kvinnor som det är fel på. Jehova säger: ”Sions döttrar har blivit högmodiga och . . . går med sträckt hals och spelar med ögonen.” (Jesaja 3:16) Sådant högmod undgår inte sitt straff.
21. Hur påverkas de judiska kvinnorna av Jehovas dom över Jerusalem?
21 När Jehovas dom drabbar landet, kommer dessa högmodiga ”Sions döttrar” följaktligen att förlora allt — också skönheten som de är så stolta över. Jehova förutsäger genom Jesaja: ”Jehova [skall] göra Sions döttrars hjässa skorvig, och Jehova skall blotta deras panna. På den dagen skall Jehova ta bort deras prydnad: fotringarna och huvudbanden och de månformade smyckena, örhängena och armbanden och slöjorna, huvudprydnaderna och fotstegskedjorna och bröstbanden och ’själahusen’ [troligen parfym- eller luktflaskor] och smyckena i form av brusande snäckor [eller: amuletterna], fingerringarna och näsringarna, de långa högtidskläderna och överklänningarna och kapporna och börsarna och handspeglarna och underklädnaderna och turbanerna och de stora slöjorna.” (Jesaja 3:17–23; se fotnoter i studieutgåvan.) Vilken tragisk omsvängning!
22. Vad förlorar Jerusalems kvinnor, förutom sina smycken och andra prydnader?
22 Det profetiska budskapet fortsätter: ”I stället för balsamolja blir det blott en unken lukt; och i stället för ett bälte ett rep; och i stället för en konstnärlig håruppsättning skallighet; och i stället för en kostbar klädnad ett höftskynke av säckväv; brännmärke i stället för skönhet.” (Jesaja 3:24) År 607 f.v.t. blir Jerusalems stolta kvinnor förnedrade. De får byta rikedomen mot fattigdom. De förlorar sin frihet och får slaveriets ”brännmärke”.
”Hon skall tömmas på allt”
23. Vad tillkännager Jehova angående Jerusalem?
23 Jehova talar nu till staden Jerusalem och tillkännager: ”Dina män skall falla för svärd, och din väldighet genom krig. Och hennes ingångar skall tvingas sörja och ge uttryck åt sorg, och hon skall tömmas på allt. På jorden skall hon sätta sig.” (Jesaja 3:25, 26) Jerusalems män, också de väldiga eller starka, kommer att bli slagna i strid. Staden skall jämnas med marken. För ”hennes ingångar” blir det en tid att ”sörja och ge uttryck åt sorg”. Jerusalem skall ”tömmas på allt” och ödeläggas.
24. Vilka förödande konsekvenser får det för Jerusalems kvinnor att männen faller för svärd?
24 Att männen faller för svärd får förödande konsekvenser för Jerusalems kvinnor. Jesaja avslutar den här delen av sin profetiska bok med att förutsäga: ”Sju kvinnor skall fatta tag i en och samme man på den dagen och säga: ’Vi skall äta vårt eget bröd och bära våra egna mantlar; må vi bara bli kallade med ditt namn, så att vår smälek tas bort.’” (Jesaja 4:1) Bristen på giftasvuxna män blir så stor att flera kvinnor kommer att vädja till en och samme man om att få bli kallade med hans namn — dvs. bli offentligt kända som hans hustrur — och därmed befrias från smäleken att inte ha en äkta man. Den mosaiska lagen krävde att en man skulle sörja för mat och kläder åt sin hustru. (2 Moseboken 21:10) Men genom att erbjuda sig att äta sitt eget bröd och bära sina egna kläder är dessa kvinnor villiga att frita mannen från hans skyldigheter enligt lagen. Vilken desperat situation för de en gång så högmodiga ”Sions döttrar”!
25. Vad väntar dem som upphöjer sig själva?
25 Jehova förödmjukar dem som upphöjer sig själva. År 607 f.v.t. får han verkligen sitt utvalda folks högmod att ”böjas ner” och dess högdragenhet att bli ”förnedrad”. Må sanna kristna aldrig glömma att ”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka”. — Jakob 4:6.
[Frågor]
[Bild på sidan 50]
Avgudar, rikedom och militär styrka räddar inte Jerusalem på Jehovas domsdag
[Bild på sidan 55]
På ”Jehovas dag” kommer den falska religionens världsvälde att ödeläggas
