Kapitel tjugofem

Kungen och hans furstar

Jesaja 32:1–20

1, 2. Vad kan sägas om texten i Dödahavsrullen med Jesajas profetia?

MOT slutet av 1940-talet hittade man en anmärkningsvärd samling skriftrullar i några grottor i närheten av Döda havet i Palestina. De har blivit kända som Dödahavsrullarna, och man menar att de skrevs någon gång mellan år 200 f.v.t. och år 70 v.t. Den bäst kända är Jesajarullen, som är skriven på hebreiska på hållbart läder. Denna rulle är så gott som komplett, och texten avviker mycket lite från handskrifterna med den masoretiska texten som är omkring 1.000 år yngre. Rullen visar således hur exakt bibeltexten har vidarebefordrats.

² En intressant detalj när det gäller Jesajarullen är att en avskrivare har satt ett kryss i marginalen vid den del som utgör det som i dag är känt som kapitel 32 i Jesajas bok. Vi vet inte varför han gjorde den här markeringen, men vi vet att det är något speciellt med den här delen av Bibeln.

Rättfärdighet och rättvisa

3. Vilken förvaltning omtalas profetiskt i Jesajas bok och Uppenbarelseboken?

³ Kapitel 32 i Jesajas bok inleds med en spännande profetia som får en anmärkningsvärd uppfyllelse i vår tid: ”Se! En kung skall regera med rättfärdighet; och furstar skall härska med rättvisa.” (Jesaja 32:1) ”Se!” Detta utrop för tankarna till ett liknande utrop i den sista profetiska boken i Bibeln: ”Han som satt på tronen sade: ’Se! Jag gör allting nytt.’” (Uppenbarelseboken 21:5) Jesajas bok  och Uppenbarelseboken, som skrevs med omkring 900 års mellanrum, innehåller båda en vacker beskrivning av en ny förvaltning — ”en ny himmel”, bestående av kungen, Kristus Jesus, som insattes på tronen i himlen 1914, och 144.000 medregenter, som är ”köpta från människorna” — och ”en ny jord”, ett globalt, förenat mänskligt samhälle. * (Uppenbarelseboken 14:1–4; 21:1–4; Jesaja 65:17–25) Hela denna anordning har gjorts möjlig genom Kristi lösenoffer.

4. Vad finns nu som utgör början till den nya jorden?

⁴ Sedan aposteln Johannes i en syn har sett dessa 144.000 medregenter bli slutgiltigt försedda med sigill, säger han: ”Efter detta såg jag, och se, en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål stod inför tronen och inför Lammet.” Detta är början till den nya jorden — en stor skara som nu uppgår till flera miljoner och som har samlats in och förenats med de få, mestadels äldre, återstående medlemmarna av de 144.000. Denna stora skara kommer att få överleva den snabbt annalkande stora vedermödan och på den paradisiska jorden bli förenad med uppväckta trogna Guds tjänare och miljarder andra, som då får möjlighet att utöva tro. Alla som gör det blir välsignade med evigt liv. — Uppenbarelseboken 7:4, 9–17.

5–7. Vilken uppgift har de förutsagda ”furstarna” i Guds hjord?

⁵ Men så länge den nuvarande hatfyllda världen existerar, behöver medlemmarna av den stora skaran skydd. Det får de i stor utsträckning genom ”furstarna” som ”härskar  med rättvisa”. Vilken storslagen anordning! Dessa ”furstar” beskrivs ytterligare i hänförande ordalag i Jesajas profetia: ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” — Jesaja 32:2.

⁶ I denna tid av bekymmer och oro världen över behövs det verkligen ”furstar”, äldste som ger akt på ”hela . . . hjorden” och som tar hand om Jehovas får och styr med rättvisa i enlighet med Jehovas rättfärdiga principer. (Apostlagärningarna 20:28) Dessa ”furstar” måste uppfylla de krav som anges i 1 Timoteus 3:2–7 och Titus 1:6–9.

⁷ När Jesus i sin stora profetia beskriver de uppskakande händelserna under ”avslutningen på tingens ordning”, säger han: ”Se till att ni inte blir förfärade.” (Matteus 24:3–8) Varför blir Jesu efterföljare inte förfärade över de farliga förhållandena i världen? Bland annat därför att ”furstarna” — vare sig de tillhör de smorda eller de ”andra fåren” — lojalt skyddar hjorden. (Johannes 10:16) Oförskräckt sörjer de för sina bröder och systrar, också när de ställs inför sådana grymheter som etniska krig och folkmord. I en andligt utarmad värld ser de till att de som är nedstämda blir uppmuntrade av de uppbyggande sanningarna i Guds ord, Bibeln.

8. Hur övar och använder Jehova de ”furstar” som tillhör de andra fåren?

⁸ Under de senaste 50 åren har ”furstarna” tydligt framträtt. De ”furstar” som tillhör de andra fåren blir nu övade som en ”hövding”-klass som håller på att ta form, så att kvalificerade andra får kan vara redo att tjäna i administrativa ställningar på den ”nya jorden” efter den  stora vedermödan. (Hesekiel 44:2, 3; 2 Petrus 3:13) Genom att ge andlig vägledning och uppmuntran, medan de tar ledningen i tjänsten för Guds kungarike, visar de sig vara ”som skuggan av en väldig brant klippa”, till nytta för hjorden i dess tillbedjans område. *

9. Vilka förhållanden visar att det behövs ”furstar” i vår tid?

⁹ I dessa farofyllda sista dagar för Satans onda värld är de överlämnade kristna i stort behov av sådant skydd. (2 Timoteus 3:1–5, 13) Det blåser starka vindar av falska läror och snedvriden propaganda. Stormar rasar i form av krig mellan och inom nationer och även i form av direkta angrepp på de trogna tillbedjarna av Jehova Gud. I en värld som är förbränd av andlig torka är de kristna i stort behov av den rena, oförfalskade sanningens vattenströmmar för att kunna släcka sin andliga törst. Lyckligtvis har Jehova lovat att hans regerande kung genom sina smorda bröder och de understödjande ”furstarna” bland de andra fåren skall ge uppmuntran och vägledning åt de missmodiga och deprimerade i denna tid av nöd. Jehova skall på detta sätt se till att rättfärdighet och rättvisa råder.

Ge akt med ögon, öron och hjärta

10. Vilka anordningar har Jehova gjort för att hans folk skall kunna ”se” och ”höra” andliga ting?

¹⁰ Hur har den stora skaran fått nytta av Jehovas teokratiska anordning? Profetian fortsätter: ”De seendes ögon skall inte vara igenklistrade, och de hörandes öron skall lyssna uppmärksamt.” (Jesaja 32:3) Under årens lopp har Jehova sett till att hans dyrbara tjänare har fått undervisning och hjälp att uppnå mogenhet. Något som har bidragit till att bygga upp ett förenat, världsvitt brödraskap, som  nu räknar flera miljoner, är skolan i teokratisk tjänst och andra möten i Jehovas vittnens församlingar världen över, områdessammankomster och nationella och internationella sammankomster och den särskilda övning som ”furstarna” får för att kunna ge hjorden kärleksfull omvårdnad. Var dessa herdar än befinner sig på jorden har de öronen öppna för justeringar av den framåtskridande förståelsen av sanningens ord. Deras samveten är övade genom studium av Bibeln, och de är alltid redo att höra och lyda. — Psalm 25:10.

11. Varför talar Guds folk nu med tillförsikt och inte stammande av osäkerhet?

¹¹ Profetian säger sedan varnande: ”Hjärtat hos dem som förhastar sig skall akta på kunskap, och de stammandes tunga skall tala flytande och tydligt.” (Jesaja 32:4) Må ingen förhasta sig när det gäller att avgöra vad som är rätt och vad som är fel. Bibeln säger: ”Har du sett en man som snabbt tar till orda? Det är mer hopp om den enfaldige än om honom.” (Ordspråken 29:20; Predikaren 5:2) Före 1919 var också Jehovas folk besmittat med babyloniska uppfattningar. Men från och med det året har Jehova gett sina tjänare en klarare förståelse av sitt uppsåt. De har funnit att de sanningar som han har uppenbarat inte har varit förhastade, utan väl genomtänkta, och de talar nu med stark övertygelse, inte stammande av osäkerhet.

”Den oförståndige”

12. Vilka är ”de oförståndiga” i vår tid, och i vilket avseende saknar de frikostighet?

¹² Jesajas profetia framhåller sedan en kontrast: ”Den oförståndige skall inte mer kallas frikostig; och den principlöse skall inte omtalas som ädel; ty den oförståndige talar blott oförstånd.” (Jesaja 32:5, 6a) Vem är ”den oförståndige”? Svaret ges av kung David. Som för att ge eftertryck  säger han två gånger: ”Den oförståndige har sagt i sitt hjärta: ’Det finns ingen Jehova.’ De har handlat fördärvligt, de har handlat avskyvärt i sitt handlingssätt. Det finns ingen som gör det goda.” (Psalm 14:1; 53:1) Övertygade ateister säger naturligtvis att det inte finns någon Jehova. Detsamma gör i själva verket också ”intellektuella” och andra som handlar som om det inte finns någon Gud och menar att de inte är ansvariga inför någon. Sanningen finns inte i sådana. Det finns ingen frikostighet i deras hjärta. De har inget kärlekens evangelium. I kontrast till de sanna kristna är de sena att hjälpa behövande människor som lider betryck, om de över huvud taget hjälper dem.

13, 14. a) Hur arbetar nutida avfällingar på det som är skadligt? b) Vad försöker avfällingar beröva de hungriga och de törstiga, men vad blir den slutliga utgången?

¹³ Många sådana oförståndiga människor hatar dem som försvarar Guds sanning. ”Hans hjärta arbetar på det som är skadligt, för att åstadkomma avfall och tala egensinnigt mot Jehova.” (Jesaja 32:6b) Detta är verkligen sant när det gäller avfällingar i vår tid! I flera länder i Europa och Asien har avfällingar gått samman med andra motståndare till sanningen och framfört direkta lögner till myndigheterna för att få Jehovas vittnens verksamhet förbjuden eller belagd med restriktioner. De visar samma anda som den ”onde slaven”, om vilken Jesus profeterade: ”Om den där onde slaven säger i sitt hjärta: ’Min herre dröjer’, och börjar slå sina medslavar och äter och dricker med vanedrinkarna, så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar det och vid en timme som han inte vet av, och han skall straffa honom med den största stränghet och anvisa honom hans plats bland hycklarna. Där skall han gråta och skära tänder.” — Matteus 24:48–51.

¹⁴ Fram till dess låter avfällingen ”den hungriges själ gå tom” och ”den törstige gå utan dryck”. (Jesaja 32:6c)  Fiender till sanningen försöker beröva sanningshungrande människor andlig föda och försöker hindra de törstiga att dricka det uppfriskande vatten som budskapet om Riket kan liknas vid. Men vad den slutliga utgången blir talar Jehova om för sitt folk genom en annan av sina profeter: ”De skall strida mot dig, men de skall inte få övertaget över dig, ty ’jag är med dig’, lyder Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” — Jeremia 1:19; Jesaja 54:17.

15. Vilka är det i synnerhet som utgör de ”principlösa” i vår tid, vilka ”falska ord” har de talat, och vad har följden blivit?

¹⁵ Från mitten av 1900-talet har omoraliskheten florerat öppet och ohämmat i kristenhetens länder. Vad är orsaken? Profetian nämner en av orsakerna: ”Den principlöses redskap är onda; han har manat till tygellösa handlingar, för att fördärva de betryckta med falska ord, även när den fattige talar det som är rätt.” (Jesaja 32:7) I uppfyllelse av dessa ord har också många präster lagt sig till med en efterlåten inställning till sex före äktenskapet, samboende utan giftermål och homosexualitet — ja, ”otukt och orenhet av varje slag”. (Efesierna 5:3) De ”fördärvar” på så sätt sina hjordar med falska ord.

16. Vad gör de sanna kristna lyckliga?

¹⁶ Uppfyllelsen av det profeten sedan säger är verkligen en välgörande kontrast! ”Men den frikostige har manat till frikostiga gärningar; och för frikostiga gärningar skall han träda upp.” (Jesaja 32:8) Jesus själv uppmanade till frikostighet, när han sade: ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä; för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” (Lukas 6:38) Aposteln Paulus framhöll också de välsignelser som de frikostiga får: ”Ha Herren Jesu ord i minnet, då han själv sade: ’Det är lyckligare att ge än att få.’” (Apostlagärningarna 20:35)  De sanna kristna blir lyckliga, inte av att uppnå materiellt välstånd eller få framträdande ställningar i samhället, utan av att vara frikostiga — på samma sätt som deras Gud, Jehova, är frikostig. (Matteus 5:44, 45) Den största lyckan får de av att göra Guds vilja, när de frikostigt ger ut av sig själva för att låta andra få höra ”den lycklige Gudens härliga goda nyheter”. — 1 Timoteus 1:11.

17. Vilka i vår tid liknar de ”obekymrade döttrar” som Jesaja omnämner?

¹⁷ Jesajas profetia fortsätter: ”Ni sorglösa kvinnor, res er, hör min röst! Ni obekymrade döttrar, lyssna till det jag säger! Inom ett år och några dagar kommer ni obekymrade att darra, eftersom druvskörden kommer att ha nått sitt slut, men ingen fruktskörd kommer in. Bäva, ni sorglösa kvinnor! Darra, ni obekymrade!” (Jesaja 32:9–11a) Den  inställning dessa kvinnor har kan påminna oss om inställningen hos människor i vår tid som menar sig tjäna Gud, men som i själva verket inte gör det. De finns i religionssamfunden i ”det stora Babylon, modern till skökorna”. (Uppenbarelseboken 17:5) Det Jesaja säger om dessa ”kvinnor” passar mycket väl in på dem som tillhör kristenhetens trossamfund. De är ”sorglösa”, obekymrade om den dom och den bävan som snart kommer att drabba dem.

18. Vilka uppmanas att ”binda säckväv om länderna”, och varför det?

¹⁸ De som utövar falsk religion får därför uppmaningen: ”Klä av er nakna och bind säckväv om länderna. Slå er på bröstet i veklagan över de härliga fälten, över den fruktbärande vinstocken. På mitt folks mark skjuter bara törnen och taggiga buskar upp, ja, över alla jublets hus, över den upprymda staden.” (Jesaja 32:11b–13) Uttrycket ”klä av er nakna” är av allt att döma inte en uppmaning till dem att klä av sig helt och hållet. Det var sed att man bar en ytterklädnad över en underklädnad. Ytterklädnaden var ofta ett identifikationstecken. (2 Kungaboken 10:22, 23; Uppenbarelseboken 7:13, 14) Profetian uppmanar således dem som utövar falsk religion att ta av sig ytterklädnaden — deras föregivna identitet som Guds tjänare — och i stället ta på sig kläder av säckväv, symboler för sorg över den förestående domen. (Uppenbarelseboken 17:16) Varken kristenhetens religiösa organisationer, som gör anspråk på att vara Guds ”upprymda stad”, eller resten av den falska religionens världsvälde bär någon frukt som är i enlighet med Guds vilja. Deras verksamhetsområde bär ”bara törnen och taggiga buskar”, tecken på att det är försummat och övergivet.

19. Vilket tillstånd i det avfälliga ”Jerusalem” uppenbarar Jesaja?

¹⁹ Denna bild av dysterhet utvidgas. Alla delar av det avfälliga ”Jerusalem” berörs: ”Boningstornet har lämnats åt  sitt öde, sorlet i staden har övergetts; Ofel och vakttornet har blivit nakna fält, till oöverskådlig tid sebrors jubel, hjordars bete.” (Jesaja 32:14) Ja, också Ofel drabbas. Ofel var en höjd i Jerusalem som gav en utmärkt försvarsposition. Att säga att Ofel blir ett naket fält anger att staden kommer att ödeläggas helt. Jesajas ord visar att det avfälliga ”Jerusalem” — kristenheten — inte är vaket med avseende på att göra Guds vilja. Det är andligt ofruktbart, långt avlägsnat från sanning och rättvisa — i högsta grad djuriskt.

En strålande kontrast!

20. Vad har följden blivit av att Guds ande har utgjutits över hans folk?

²⁰ Jesaja framhåller sedan ett hjärtevärmande hopp för dem som gör Jehovas vilja. Skulle Guds eget folk drabbas av ödeläggelse, kommer det öde tillståndet bara att vara ”tills anden utgjuts över oss från höjden och vildmarken har blivit en fruktträdgård och fruktträdgården räknas som en skog”. (Jesaja 32:15) Jehovas ande har utgjutits över hans folk i rikt mått sedan 1919 och har så att säga skapat en produktiv ”fruktträdgård” av smorda vittnen, till vilka en stadigt växande ”skog” av andra får har slutit sig. Välstånd och tillväxt kännetecknar Jehovas organisation på jorden i vår tid. I det återställda andliga paradiset återspeglas ”Jehovas härlighet, vår Guds prakt”, av hans folk, när det över hela världen förkunnar om hans kommande kungarike. — Jesaja 35:1, 2.

21. Var finner man rättfärdighet, ro och trygghet i vår tid?

²¹ Lyssna nu till Jehovas strålande löfte: ”I vildmarken skall rättvisa ha sin boning, och i fruktträdgården skall rättfärdighet bo. Och rättfärdighetens verk skall vara frid; och rättfärdighetens tjänst ro och trygghet till oöverskådlig tid.” (Jesaja 32:16, 17) Vilken vacker beskrivning av det andliga tillståndet bland Jehovas folk i vår tid! I kontrast till  det stora flertalet människor, som är söndrade på grund av hat, våld och förnedrande andlig fattigdom, är de sanna kristna förenade världen över, trots att de kommer ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. De lever, arbetar och tjänar i överensstämmelse med Guds rättfärdighet, och de gör det i förvissning om att de till slut skall få uppleva verklig frid och trygghet till oöverskådlig tid. — Uppenbarelseboken 7:9, 17.

22. Hur skiljer sig tillståndet bland Guds folk från tillståndet bland dem som utövar falsk religion?

²² I det andliga paradiset får Jesaja 32:18 redan sin uppfyllelse. Det sägs där: ”Mitt folk skall bo på en fridfull uppehållsort och i den fulla tillförsiktens boningar och på ostörda viloplatser.” Men för de falska kristna skall det ”hagla, när skogen störtar omkull och staden sjunker ner i förnedring”. (Jesaja 32:19) Ja, som en våldsam hagelstorm skall Jehovas dom snart drabba den falska religionens bedrägliga stad och förnedra dess ”skog” av understödjare genom att utplåna dem för alltid!

23. Vilket världsvitt arbete närmar sig sin fullbordan, och vad kan sägas om dem som tar del i det?

²³ Den här delen av profetian avslutas med orden: ”Lyckliga är ni som sår säd vid alla vatten och som släpper lös tjurens och åsnans fötter.” (Jesaja 32:20) Tjuren och åsnan var lastdjur som Guds forntida folk använde när de plöjde och sådde. I vår tid använder Guds folk tryckeriutrustning, elektroniska hjälpmedel, moderna byggnader och transportmedel och framför allt en enad, teokratisk organisation för att kunna trycka och sprida miljarder bibliska publikationer. Villiga arbetare använder dessa redskap till att så ut säden, sanningen om Riket, över hela jorden, bokstavligen talat ”vid alla vatten”. Miljontals gudfruktiga män och kvinnor har redan skördats, och stora skaror sluter sig till dem. (Uppenbarelseboken 14:15, 16) Om alla dessa kan det verkligen sägas att de är ”lyckliga”!

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Bilder på sidan 331]

I Dödahavsrullen med Jesajas profetia är kapitel 32 markerat med ett kryss

 [Bilder på sidan 333]

Varje ”furste” är som ett gömställe undan vinden och ett skydd mot regnet, som vatten i öknen och en skugga mot solen

[Bild på sidan 338]

En kristen finner stor glädje i att tala med andra om de goda nyheterna