Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Löftet om en fredsfurste

Löftet om en fredsfurste

Kapitel tio

Löftet om en fredsfurste

Jesaja 8:19–9:7

1. Vad har mänskligheten upplevt sedan Kains tid?

FÖR omkring sex tusen år sedan föddes det första människobarnet, en pojke. Han fick namnet Kain, och det var något särskilt med hans födelse. Varken hans föräldrar eller änglarna, inte ens Skaparen, hade sett ett människobarn tidigare. Denne nyfödde pojke kunde ha gett det dödsdömda människosläktet hopp. Vilken besvikelse det blev, när han växte upp och blev en mördare! (1 Johannes 3:12) Sedan dess har mänskligheten upplevt ett oräkneligt antal mord. Människor har en benägenhet att göra det som är ont och har därför varken frid med varandra eller frid med Gud. — 1 Moseboken 6:5; Jesaja 48:22.

2, 3. Vad öppnade Jesus Kristus vägen till, och vad måste vi göra för att få del av dessa välsignelser?

2 Omkring fyra tusen år efter Kains födelse föddes en annan pojke. Han fick namnet Jesus, och det var något särskilt också med hans födelse. Han föddes av en jungfru genom den heliga andens kraft — den enda födelsen av det slaget i historien. Vid hans födelse lovprisade en stor skara jublande änglar Gud och sade: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor som åtnjuter hans godvilja.” (Lukas 2:13, 14) Jesus var ingen mördare. Tvärtom öppnade han vägen till frid med Gud och till evigt liv för människorna. — Johannes 3:16; 1 Korinthierna 15:55.

3 Jesaja förutsade att Jesus skulle kallas ”Fredsfurste”. (Jesaja 9:6) Han skulle offra sitt eget liv för människorna och därigenom göra det möjligt för dem att få förlåtelse för sina synder. (Jesaja 53:11) Vi kan nu få frid med Gud och förlåtelse för våra synder genom tro på Jesus Kristus. Men dessa välsignelser kommer inte automatiskt. (Kolosserna 1:21–23) De som vill få del av dem måste lära sig att lyda Jehova Gud. (1 Petrus 3:11; jämför Hebréerna 5:8, 9.) På Jesajas tid gör Israel och Juda det rakt motsatta.

De vänder sig till demonerna

4, 5. Hurdan är situationen på Jesajas tid, och vem vänder sig somliga till?

4 Det moraliska tillståndet hos Jesajas samtida är bedrövligt på grund av olydnad. De befinner sig i en grop av andligt mörker. Inte ens det södra riket, Juda, där Guds tempel finns, har någon frid. Till följd av folkets otrohet hotas Juda av en assyrisk invasion, och svåra tider stundar. Vem vänder man sig till för att få hjälp? Sorgligt nog vänder sig många till Satan och inte till Jehova. Nej, de anropar inte Satan vid namn, utan de gör som kung Saul en gång i tiden gjorde. De vänder sig till spiritism och söker lösningar på sina problem genom att försöka kommunicera med de döda. — 1 Samuelsboken 28:1–20.

5 Somliga propagerar till och med för denna sedvänja. Jesaja riktar uppmärksamheten på sådant avfall, när han säger: ”Om de säger till er: ’Vänd er till de spiritistiska medierna eller till dem som har en spådomsande, vilka piper och mumlar’ — är det då inte till sin Gud som ett folk skall vända sig? Skall man vända sig till de döda till förmån för de levande?” (Jesaja 8:19) Spiritistiska medier eller andeskådare kan föra människor bakom ljuset genom att ”pipa och mumla”. Dessa ljud, som tillskrivs de avlidnas andar, kan frambringas av spiritistiska medier som använder samma metoder som en buktalare. Men demonerna kan också agera direkt och ge sig ut för att vara avlidna människor, något som uppenbarligen hände när Saul rådfrågade trollkvinnan i En-Dor. — 1 Samuelsboken 28:8–19.

6. Varför är de israeliter som har tagit sin tillflykt till spiritism särskilt klandervärda?

6 Allt detta försiggår i Juda, trots att Jehova har förbjudit spiritism. Under den mosaiska lagen är det belagt med dödsstraff att utöva spiritism. (3 Moseboken 19:31; 20:6, 27; 5 Moseboken 18:9–12) Hur kommer det sig att ett folk som är Jehovas särskilda egendom begår en så allvarlig överträdelse? Det beror på att det har förkastat Jehovas lag och vägledning. Folket har blivit ”förhärdat genom syndens bedrägliga makt”. (Hebréerna 3:13) ”Deras hjärta har blivit okänsligt som fett”, och de har avlägsnat sig från sin Gud. — Psalm 119:70. *

7. Hur gör många i våra dagar som israeliterna på Jesajas tid, och vad väntar dem om de inte ändrar sinne?

7 De tänker förmodligen: ”Vad har vi för nytta av Jehovas lag, när vi står inför ett omedelbart angrepp av assyrierna?” De vill ha en snabb och lätt lösning på problemet och vill inte vänta på att Jehova skall genomföra sin vilja. Också i våra dagar är det många som ignorerar Jehovas lag och vänder sig till spiritistiska medier, rådfrågar horoskop eller tar sin tillflykt till andra former av ockultism för att lösa sina problem. Men att de levande söker svar hos de döda är lika dåraktigt nu som det var på Jesajas tid. De som framhärdar i att ägna sig åt sådant kommer att gå samma öde till mötes som ”mördare och otuktsmän och . . . avgudadyrkare och alla lögnarna”. De har inga utsikter till framtida liv. — Uppenbarelseboken 21:8.

Guds lag och vittnesbörd

8. Vad är ”lagen” och ”vittnesbördet” som vi i vår tid bör vända oss till för att få vägledning?

8 Jehovas lag som förbjuder spiritism och hans övriga befallningar är inte dolda i Juda. De finns bevarade i skrift. I vår tid har vi tillgång till Jehovas ord i skrift i fullständigt skick i form av Bibeln, som inte bara innehåller en sammanställning av Guds lagar och föreskrifter, utan också en redogörelse för hur han har handlat med sitt folk. Denna bibliska redogörelse utgör ett vittnesbörd, ett vittnesmål, som lär oss mycket om Jehovas personlighet och egenskaper. Vart bör israeliterna vända sig för att få vägledning i stället för att rådfråga de döda? Jesaja svarar: ”Till lagen och till vittnesbördet.” (Jesaja 8:20a) Ja, de som söker sann upplysning bör vända sig till Guds skrivna ord.

9. Har det något värde att syndare som inte ångrar sig då och då citerar Bibeln?

9 Somliga israeliter som sysslar med spiritism kanske påstår sig respektera Guds skrivna ord. Men sådana påståenden är tomma och skrymtaktiga. Jesaja säger: ”Sannerligen, de skall fortsätta att säga vad som är i enlighet med detta uttalande, som inte har något gryningsljus.” (Jesaja 8:20b) Vilket uttalande syftar Jesaja på? Kanske uttalandet: ”Till lagen och till vittnesbördet.” Det är möjligt att vissa avfälliga israeliter hänvisar till Guds ord, precis som avfällingar och andra i vår tid citerar Bibeln. Men det är bara ord. Att citera Bibeln leder inte till något ”gryningsljus”, någon upplysning från Jehova, om det inte åtföljs av att man gör Jehovas vilja och tar avstånd från orena sedvänjor. *

”Inte hunger efter bröd”

10. Hur får människorna i Juda lida för att de förkastar Jehova?

10 Olydnad mot Jehova resulterar i andligt mörker. (Efesierna 4:17, 18) I andlig bemärkelse har invånarna i Juda blivit blinda, de saknar förstånd. (1 Korinthierna 2:14) Jesaja beskriver deras tillstånd: ”Var och en skall gå fram genom landet hårt ansatt och hungrig.” (Jesaja 8:21a) På grund av nationens otrohet — i synnerhet under kung Ahas regering — är Judas existens som ett självständigt rike hotad. Nationen är omgiven av fiender. Den assyriska hären anfaller den ena judeiska staden efter den andra. Fienden ödelägger det fruktbara landet, och det blir ont om mat. Många är ”hårt ansatta och hungriga”. Men landet hemsöks också av ett annat slags hunger. Några tiotal år tidigare profeterade Amos: ”’Se! Det kommer dagar’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’då jag skall sända hunger i landet, inte hunger efter bröd och inte törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord.’” (Amos 8:11) Juda drabbas nu av just sådan andlig hunger!

11. Kommer Juda att ta lärdom av den tuktan det får?

11 Kommer Juda att ta lärdom av detta och vända tillbaka till Jehova? Kommer folket att ta avstånd från spiritism och avgudadyrkan och vända tillbaka ”till lagen och till vittnesbördet”? Jehova förutser folkets reaktion: ”Eftersom han är hungrig och har låtit harm stiga upp inom sig, skall han nerkalla ont över sin kung och över sin Gud, och han skall speja uppåt.” (Jesaja 8:21b) Ja, många kommer att ge sin mänsklige kung skulden för att de hamnat i den här situationen. Somliga kommer till och med att vara så dåraktiga att de ger Jehova skulden för sina olyckor! (Jämför Jeremia 44:15–18.) I vår tid reagerar många på samma sätt. De ger Gud skulden för tragedier som orsakas av människors ondska.

12. a) Vad har följden blivit av att Juda vänt sig bort från Gud? b) Vilka viktiga frågor uppstår?

12 Kommer invånarna i Juda att uppnå frid genom att nerkalla ont över Gud? Nej. Jesaja förutsäger: ”Mot jorden kommer han att blicka, och se, trångmål och mörker, mörkt töcken, svåra tider och dunkel utan klart ljus.” (Jesaja 8:22) Sedan de lyft sina ögon mot himlen och gett Gud skulden, vänder de blicken tillbaka mot jorden, tillbaka mot sina hopplösa framtidsutsikter. Det har lett till olycka för dem att de har vänt sig bort från Gud. (Ordspråken 19:3) Hur är det då med de löften som Gud gav Abraham, Isak och Jakob? (1 Moseboken 22:15–18; 28:14, 15) Kommer Jehova inte att uppfylla dessa löften? Kommer Assyrien eller någon annan militär makt att utplåna den kungliga släktlinje som skulle utgå från Juda och David, enligt löftena till dem? (1 Moseboken 49:8–10; 2 Samuelsboken 7:11–16) Kommer israeliterna att vara dömda till att förbli i mörker för evigt?

Ett land som behandlas ”med förakt”

13. Vad är ”nationernas Galileen”, och hur kommer det att behandlas ”med förakt”?

13 Jesaja anspelar nu på en av de största katastrofer som drabbat Abrahams avkomlingar: ”Det mörka töcknet skall inte vara där som när landet var i trångmål, som i gången tid när man behandlade Sebulons land och Naftalis land med förakt och på senare tid när man lät det bli ärat — vägen mot havet, i trakten av Jordan, nationernas Galileen.” (Jesaja 9:1) Galileen är ett område i det norra riket, Israel. I Jesajas profetia innefattar det ”Sebulons land och Naftalis land” och även ”vägen mot havet”, en gammal väg som gick längs Galileens hav och ledde till Medelhavet. På Jesajas tid kallas området ”nationernas Galileen”, förmodligen därför att många av städerna där bebos av icke-israeliter. * Hur blir detta land behandlat ”med förakt”? De hedniska assyrierna intar det, för bort israeliterna i landsflykt och låter befolka hela området med hedningar som inte är avkomlingar av Abraham. Därigenom försvinner tiostammarsriket ur historien som en självständig nation! — 2 Kungaboken 17:5, 6, 18, 23, 24.

14. I vilken bemärkelse kommer ”det mörka töcknet” som Juda drabbas av att bli mindre än det som drabbade tiostammarsriket?

14 Också Juda ansätts av assyrierna. Kommer Juda att sjunka ner i ett evigt ”mörkt töcken” i likhet med tiostammarsriket, representerat av Sebulon och Naftali? Nej. Vid en ”senare tid” kommer Jehova att välsigna det område som tillhör det södra riket, Juda, och även det område som tidigare styrdes av det norra riket. Hur då?

15, 16. a) Vid vilken ”senare tid” kommer situationen för ”Sebulons och Naftalis områden” att ändras? b) Hur kom det land som behandlades med förakt att bli ärat?

15 Aposteln Matteus besvarar den frågan i sin inspirerade redogörelse för Jesu jordiska tjänst. Om det som hände kort efter det att Jesus hade börjat sin tjänst säger Matteus: ”Sedan han hade lämnat Nasaret, kom han och bosatte sig i Kapernaum vid havet i Sebulons och Naftalis områden, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sade: ’Sebulons land och Naftalis land, utmed havsvägen, på andra sidan Jordan, nationernas Galileen! Det folk som satt i mörker såg ett stort ljus, och över dem som satt i dödsskuggans land gick ett ljus upp.’” — Matteus 4:13–16.

16 Ja, den ”senare tid” som Jesaja talade om är tiden för Kristi jordiska tjänst. Jesus tillbringade större delen av sitt jordiska liv i Galileen. Det var i Galileen som han började sin tjänst och förkunnade: ”Himlarnas kungarike har kommit nära.” (Matteus 4:17) I Galileen höll han sin berömda bergspredikan, utvalde sina apostlar, utförde sitt första underverk och visade sig för omkring 500 av sina lärjungar efter sin uppståndelse. (Matteus 5:1–7:27; 28:16–20; Markus 3:13, 14; Johannes 2:8–11; 1 Korinthierna 15:6) Därigenom uppfyllde Jesus Jesajas profetia och ärade ”Sebulons land och Naftalis land”. Jesus predikade naturligtvis inte bara för dem som bodde i Galileen. Genom att predika de goda nyheterna i hela landet ärade Jesus hela Israels nation, Juda inbegripet.

”Ett stort ljus”

17. Hur kom ”ett stort ljus” att lysa i Galileen?

17 Hur är det då med Matteus omnämnande av ”ett stort ljus” i Galileen? Också det är ett citat från Jesajas profetia. Jesaja skrev: ”Det folk som vandrade i mörkret har sett ett stort ljus. De som bor i djupa skuggans land — ljus har lyst på dem.” (Jesaja 9:2) I början av det första århundradet v.t. var sanningens ljus dolt av hedniska lögner. De judiska religiösa ledarna förvärrade situationen ytterligare genom att hålla sig till sin religiösa tradition, och därmed gjorde de ”Guds ord ogiltigt”. (Matteus 15:6) Ödmjuka människor var förtryckta och vilseledda, eftersom de följde ”blinda vägledare”. (Matteus 23:2–4, 16) När Jesus framträdde som Messias, öppnades många ödmjuka människors ögon på ett underbart sätt. (Johannes 1:9, 12) Det verk som Jesus utförde när han var här på jorden och de välsignelser som hans lösenoffer medförde beskrivs i Jesajas profetia mycket lämpligt som ”ett stort ljus”. — Johannes 8:12.

18, 19. Vilken orsak till glädje hade de som lät sig ledas av ljuset?

18 De som lät sig ledas av ljuset hade stor orsak att glädja sig. Jesaja fortsatte: ”Du har gjort nationen folkrik; du har gjort glädjen stor för den. De har glatt sig inför dig som man gläds under skördetiden, som de som fröjdar sig när de fördelar bytet.” (Jesaja 9:3) Som ett resultat av Jesu och hans efterföljares predikoverksamhet trädde ärliga människor fram och visade att de ville tillbe Jehova med ande och sanning. (Johannes 4:24) På mindre än fyra år hade stora skaror omfattat kristendomen. Tre tusen blev döpta på pingstdagen år 33 v.t. Kort därefter blev ”antalet män . . . omkring fem tusen”. (Apostlagärningarna 2:41; 4:4) Allteftersom lärjungarna nitiskt återspeglade ljuset, fortsatte ”antalet lärjungar . . . att öka mycket i Jerusalem; och en stor skara präster började vara lydiga mot tron”. — Apostlagärningarna 6:7.

19 Precis som människor som gläder sig över en god skörd eller över att få dela på ett värdefullt byte efter en stor militär seger, gladde sig Jesu efterföljare över ökningen. (Apostlagärningarna 2:46, 47) Med tiden lät Jehova ljuset lysa också bland nationerna. (Apostlagärningarna 14:27) Människor av alla folkslag gladde sig således över att de nu hade fått möjlighet att närma sig Gud. — Apostlagärningarna 13:48.

”Som på Midjans dag”

20. a) Hur visade sig midjaniterna vara Israels fiender, och hur gjorde Jehova slut på hotet från dem? b) Hur kommer Jesus att på en framtida ”Midjans dag” göra slut på hotet från Guds folks fiender?

20 Resultatet av Messias verksamhet är bestående, som vi ser av det Jesaja sedan säger: ”Deras bördas ok och staven på deras skuldror, deras arbetspådrivares käpp, har du slagit sönder som på Midjans dag.” (Jesaja 9:4) Flera hundra år före Jesajas tid konspirerade midjaniterna med moabiterna för att locka Israel att synda. (4 Moseboken 25:1–9, 14–18; 31:15, 16) Längre fram terroriserade midjaniterna israeliterna i sju år genom att anfalla deras byar och gårdar och plundra dem. (Domarna 6:1–6) Men sedan tillfogade Jehova de midjanitiska styrkorna ett nederlag genom sin tjänare Gideon. Efter denna ”Midjans dag” finns det inget som tyder på att Jehovas folk någonsin mer plågades av midjaniterna. (Domarna 6:7–16; 8:28) I en nära framtid kommer Jesus Kristus, den större Gideon, att tilldela Jehovas folks nutida fiender ett tillintetgörande slag. (Uppenbarelseboken 17:14; 19:11–21) Då kommer en fullständig och varaktig seger att vinnas — ”som på Midjans dag” — inte genom mänsklig skicklighet, utan genom Jehovas kraft. (Domarna 7:2–22) Guds folk kommer aldrig mer att plågas av förtryckets ok!

21. Vad visar Jesajas profetia när det gäller krig i framtiden?

21 När Gud visar sin makt är det inte för att förhärliga krig. Den uppståndne Jesus är Fredsfursten, och genom att han utplånar sina fiender kommer han att införa evig fred. Jesaja säger nu att all militär utrustning kommer att fullständigt förstöras, brännas upp i eld: ”Varje stövel på den som trampar så att det skälver och manteln som vältrades i blod, ja, de har blivit till något att bränna upp, som mat för elden.” (Jesaja 9:5) Aldrig mer kommer man att känna marken skälva på grund av marscherande soldaters stöveltramp. Aldrig mer kommer man att se förhärdade soldaters blodiga uniformer. Aldrig mer kommer människor att kriga! — Psalm 46:9.

”Underbar rådgivare”

22. Vilket sammansatt profetiskt namn får Jesus i Jesajas bok?

22 Den som föddes till att bli Messias fick vid sin mirakulösa födelse namnet Jesus, som betyder ”Jehova är räddning”. Men han har också andra namn, profetiska namn som beskriver hans betydelsefulla uppgift och hans upphöjda ställning. Ett sådant namn är ”Immanuel”, som betyder ”med oss är Gud”. (Jesaja 7:14, fotnot i studieutgåvan) Jesaja nämner nu ett annat profetiskt namn: ”Ett barn har fötts åt oss, en son har getts åt oss; och det furstliga herradömet skall vila på hans skuldra. Och hans namn skall vara Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredsfurste.” (Jesaja 9:6) Vi skall betrakta den innehållsrika betydelsen i detta sammansatta profetiska namn.

23, 24. a) Hur är Jesus en ”Underbar rådgivare”? b) Hur kan kristna rådgivare i vår tid följa Jesu exempel?

23 En rådgivare är en person som ger råd och vägledning. När Jesus Kristus var på jorden gav han råd som man förundrades över. Vi läser i Bibeln att ”folkskarorna [häpnade] över hans sätt att undervisa”. (Matteus 7:28) Han är en vis och medkännande rådgivare som har en unik insikt i den mänskliga naturen. Han begränsar inte sin rådgivning till tillrättavisningar och tuktan. Den har oftare formen av undervisning och kärleksfull vägledning. Jesu råd är underbara, därför att de alltid är visa, fullkomliga och ofelbara. Att följa dem leder till evigt liv. — Johannes 6:68.

24 Jesu råd är inte rätt och slätt en produkt av hans lysande intellekt. Han säger: ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Liksom i fallet med Salomo är Jehova Gud källan till Jesu vishet. (1 Kungaboken 3:7–14; Matteus 12:42) Jesu exempel bör motivera lärare och rådgivare i den kristna församlingen att alltid grunda sin undervisning på Guds ord. — Ordspråken 21:30.

”Väldig gud” och ”Evig fader”

25. Vad säger oss namnet ”Väldig gud” om den himmelske Jesus?

25 Jesus är också ”Väldig gud” och ”Evig fader”. Det betyder inte att han tillskansar sig Jehovas myndighet och ställning. Jehova är ”Gud, vår Fader”. (2 Korinthierna 1:2) Om Jesus sägs det att han ”inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud”. (Filipperna 2:6) Han kallas Väldig (Mäktig) gud, inte Gud den Allsmäktige. Jesus betraktade sig aldrig som den allsmäktige Guden. Han talade ju om sin Fader som ”den ende sanne Guden”, dvs. den ende Gud som skall tillbes. (Johannes 17:3; Uppenbarelseboken 4:11) I Bibeln kan ordet ”gud” betyda ”den mäktige” eller ”den starke”. (2 Moseboken 12:12; Psalm 8:5; 2 Korinthierna 4:4) Innan Jesus kom till jorden, var han ”en gud”, han ”var till i Guds gestalt”. Efter sin uppståndelse återvände han till himlen och fick en ännu högre ställning än tidigare. (Johannes 1:1; Filipperna 2:6–11) Beteckningen ”gud” har dessutom ännu en innebörd. Domarna i Israel kallades ”gudar” — en gång av Jesus själv. (Psalm 82:6; Johannes 10:35) Jesus är Jehovas förordnade domare som skall ”döma levande och döda”. (2 Timoteus 4:1; Johannes 5:30) Det är uppenbart att han med rätta kan kallas Väldig gud.

26. Varför kan Jesus kallas ”Evig fader”?

26 Titeln ”Evig fader” avser den messianske kungens makt och myndighet att ge människor möjlighet att få evigt liv på jorden. (Johannes 11:25, 26) Vår förste förfader, Adam, gav oss döden i arv. Jesus, den siste Adam, ”blev en livgivande ande”. (1 Korinthierna 15:22, 45; Romarna 5:12, 18) Alldeles som Jesus, den Evige fadern, kommer att leva för evigt, så kommer lydiga människor att i all evighet få åtnjuta välsignelserna av att han är deras Fader. — Romarna 6:9.

”Fredsfurste”

27, 28. Vilka underbara välsignelser får ”Fredsfurstens” undersåtar både nu och i framtiden?

27 Förutom evigt liv behöver människan fred och frid, både med Gud och med sina medmänniskor. Redan nu har de som underordnar sig ”Fredsfurstens” styre smitt ”sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar”. (Jesaja 2:2–4) De hyser inte hat mot andra på grund av skillnader i fråga om ras, nationell eller politisk tillhörighet eller ekonomisk ställning. De är förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden, Jehova, och de strävar efter att upprätthålla fridfulla relationer till sina medmänniskor, både inom och utanför församlingen. — Galaterna 6:10; Efesierna 4:2, 3; 2 Timoteus 2:24.

28 I Guds rätta tid kommer Kristus att införa fred på jorden, en fred som blir global, fast grundad och bestående. (Apostlagärningarna 1:7) ”På det furstliga herradömets utbredning och på freden skall det inte vara någon ände, över Davids tron och över hans kungarike, för att det skall bli fast grundat och för att det skall upprätthållas genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till oöverskådlig tid.” (Jesaja 9:7a) När Jesus utövar sin myndighet som Fredsfursten, kommer han inte att tillgripa tyranniska metoder. Hans undersåtar kommer inte att berövas sin fria vilja och tvingas till underkastelse. Allt han utför kommer att utföras ”genom rättvisa och genom rättfärdighet”. Vilken välgörande förändring!

29. Vad bör vi göra, om vi önskar få uppleva evig fred och frid?

29 Med tanke på den underbara innebörden i Jesu profetiska namn är Jesajas avslutning på den här delen av sin profetia verkligen spännande. Han skriver: ”Härarnas Jehovas nitälskan skall göra detta.” (Jesaja 9:7b) Ja, Jehova handlar med nitälskan. Han gör ingenting halvhjärtat. Allt vad han lovar kommer han till fullo att genomföra. Det kan vi vara övertygade om. Om någon längtar efter att få uppleva evig fred och frid, må han då tjäna Jehova av hela sitt hjärta. Må alla Guds tjänare, likt Jehova Gud och Jesus, Fredsfursten, vara ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar”. — Titus 2:14.

[Fotnoter]

^ § 6 Många menar att Psalm 119 skrevs av Hiskia innan han blev kung. I så fall skrevs den sannolikt vid den tid då Jesaja var profet.

^ § 9 Uttrycket ”detta uttalande” i Jesaja 8:20 kan också syfta på uttalandet om spiritism som återges i Jesaja 8:19. I så fall säger Jesaja att de som propagerar för spiritism i Juda kommer att fortsätta att uppmana andra att vända sig till spiritistiska medier, men att de inte kommer att få någon upplysning från Jehova.

^ § 13 Somliga menar att de 20 städer i Galileen som kung Salomo erbjöd Hiram, Tyros kung, förmodligen beboddes av icke-israeliter. — 1 Kungaboken 9:10–13.

[Frågor]

[Karta/Bild på sidan 122]

(För formaterad text, se publikationen)

Korasin

Betsaida

Kapernaum

Gennesaretslätten

Galileens hav

Magadan

Tiberias

Jordan

GADARA

Gadara

[Bilder på sidan 119]

Det var något särskilt med både Kains och Jesu födelse. Endast Jesu födelse förde något gott med sig

[Bild på sidan 121]

Det kommer att bli en hungersnöd som är mycket värre än hunger efter bröd och törst efter vatten

[Bild på sidan 127]

Jesus var ett ljus i landet